En första pilotutbildning för slöjdklubbshandledare hölls i Värmland och 2004-2005 kunde de första 115 slöjdklubbshandledarna utbildas. I november 2005 fanns det 56 slöjdklubbar registrerade hos SHR. Vad är det som utmärker Slöjdklubben? Det allra viktigaste är den atmosfär av kreativ nöjdhet som handledare och medlemmar skapar tillsammans. En klubbanda som ger fantasin stoff och gör att lusten att lära sig växer. Slöjdklubben har en uttalad pedagogisk och metodisk idé som bygger på fem grundstenar: - rummet - det tvärkulturella mötet - det mångkulturella - genusaspekten - handledarnas förhållningssätt. [För mer information läs forskningsrapporten Slöjdcirkus – att iscensätta ett estetiskt lärande.]. De tre föremålen Berättarlyktan, Slöjdklubbskorgen och Ordskattkistan är Slöjdklubbens verktyg och unika kännetecken. Med hjälp av dem skapar handledare och medlemmar gemensamt en klubb som man känner igen sig i, från gång till gång och från klubb till klubb. De är slöjdföremål som "laddas" på olika sätt, allt eftersom de används i klubben. Slöjdklubbskorgen hör ihop med förväntan och överraskningar när nya material och verktyg lyfts upp ur den. Ordskattkistan hör ihop med ord, begrepp och kunskap om det egna lärandet, och används som en metod att överföra handens uttryck till det talade språket. Berättarlyktan hör ihop med fantasin som är förutsättningen för kreativiteten. Med den inbyggda ordningen menas hur man med hjälp av rummets och tidens begränsningar formar rutiner, ritualer och rytm som alla i klubben känner igen sig i. Den är ramen för början, mellanmålsstunden och avslutningen i Slöjdklubben och den gynnar kreativiteten. Under utbildningen lär sig handledarna att utgå från övergripande teman. Det ger medlemmarna utrymme för improvisation och delaktighet. En handledare i pilotslöjdklubben berättar så här om klubbens tema: "Första terminen bestämde och valde jag tema. Andra halvåret fick barnen vara med och välja det tema som vi skulle ledas och inspireras av. Barnen och jag hade flera olika förslag och sedan röstade barnen. Det vinnande förslaget blev SPEL OCH LEKAR. Under vårens träffar har vi lekt olika lekar tillsammans. Barnen har tillverkat jongleringsbollar, Fiaspel, Rävspel, Tre i rad och andra spel som de själva kommit på." ... "några barn funderade över vårt temaval. De tyckte att lektemat kunde innefatta att de tillverkade saker till sina dockor hemma. Då blev det både sängar och andra saker till dockorna. Framför allt kläder i färgglada ylletyger. Senaste träffen ville en flicka göra en liten bil till sin docka.". Barnen möter skickliga handledare, som med sina kunskaper i olika slöjdtekniker (trä, metall och textil) möter barnens frågor och lust att upptäcka och utforska. Handledarna tycker att det är roligt att arbeta med barn. Inför klubbträffarna fylls slöjdklubbskorgen med överraskningar, nya verktyg, material och förslag på vad man kan slöjda. Barnen slöjdar fågelmatare, speglar, korgar, väskor, krokar, smycken, fiaspel, rävspel, figurer av metalltråd, sittdynor, jongleringsbollar, broderier, virkade ringar, såpbubbelformar, fåglar, hästar, flaggor, mössor, tre i rad, lyktor, grötkräklor, docksängar, dockbilar, tovade ormar, dockkläder, ringkastare, klackmattor, masker, pilbågar, pilar, gevär med blodet droppande, små monogram med pärlor, kronor att ha på huvudet, pinnar, snoddar, rep, oroar, påsar, fantasidjur, musikinstrument, askar, hopprep, täljda figurer, luffarslöjd, leksaker och tryckstämplar. Ett rums form och inredning signalerar något till den som går in i det. Vad är det här rummet till för? Hur rör jag mig här? Hur ger rummets utformning näring åt fantasin? Vad kan jag göra här? Vad kan jag lära mig här? Bjuder Slöjdklubbens rum in till att slöjda i.