Arbetslöshetskassa
En arbetslöshetskassa, (A-kassan) a-kassa, har som främsta uppgift att administrera och betala ut arbetslöshetsersättning till personer som är arbetslösa. Arbetslöshetsförsäkringen regleras i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen administreras av 25 arbetslöshetskassor. Arbetslöshetskassornas verksamhet regleras, förutom i kassornas egna stadgar, i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor och i förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, som är arbetslöshetskassornas tillsynsmyndighet, har viss föreskriftsrätt i förhållande till den aktuella lagstiftningen. En erkänd arbetslöshetskassa är en särskild organisationsform, med den ekonomiska föreningen som förebild. Handlingar rörande arbetslöshetsersättning och avgift till arbetslöshetskassa omfattas av den grundlagfästa offentlighetsprincipen. En arbetslöshetskassas verksamhetsområde omfattar en viss yrkeskategori eller bransch eller vissa närbesläktade sådana. Många arbetslöshetskassor har kopplingar till fackliga organisationer (se även det så kallade Gentsystemet). Ett medlemskap i en arbetslöshetskassa förutsätter inte ett medlemskap i ett fackförbund, eller vice versa. Därutöver finns en kompletterande arbetslöshetskassa, Alfa-kassan (Arbetslöshetskassan Alfa). Arbetslöshetskassans styrelse ansvarar för kassans organisation och förvaltningen av dess angelägenheter, och tillsätts vid en föreningsstämma, som är kassans högsta beslutande organ. Styrelsens beslut verkställs genom en kassaföreståndare, som svarar för kassans löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. A-kassan har två delar, grundförsäkringen och den frivilliga inkomstbaserade försäkringen. Grundförsäkringen har alla som har uppfyller arbetsvillkoret rätt till. Den frivilliga delen därutöver förutsätter medlemskap i en arbetslöshetskassa i minst 12 månader, samt att arbetsvillkoret uppfylls inom medlemstiden. Genom grundförsäkringen kan den sökande få 365 kr per arbetsdag, oavsett om han eller hon är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. Ersättningen betalas ut av Alfa-kassan om sökanden inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Om sökanden är medlem i en arbetslöshetskassa men ännu inte varit medlem där i 12 månader är det istället den kassan som betalar ut ersättningen. Genom att vara medlem i en arbetslöshetskassa kan den som blir arbetslös få upp till 80 % av sin lön i form av arbetslöshetsersättning, upp till ett tak på 910 kr per arbetsdag. Ersättningen betalas ut för i snitt 22 arbetsdagar per månad för en heltidsarbetslös. Förätt till ersättning ska den sökande uppfylla grundvillkoret. Notera att grundvillkoret måste uppfyllas varje dag som sökanden gör anspråk på ersättning. Förutom att den sökande faktiskt måste vara arbetslös krävs att sökanden. Punkten (1) ovan innebär till exempel att en person som är 3/4 sjukskriven inte kan få arbetslöshetsersättning för resterande 25% av sin arbetslösa tid. Däremot kan en person som är halvt sjukskriven och halvt arbetslös i regel få halv arbetslöshetsersättning. Punkten (2) innebär att sökanden måste vara registrerad som arbetslös arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Därför skriver sökanden lämpligen in sig sin första arbetslösa dag. Punkten (3) är en uppsamlingsbestämmelse för övriga situationer som leder till att en sökande inte är tillgänglig att ta arbeten på arbetsmarknaden. En grundläggande förutsättning förätt till arbetslöshetsersättning är att den sökande uppfyller arbetsvillkoret. Det innebär att sökanden under ramtiden har arbetat antingen. Som mest har 69 erkända arbetslöshetskassor registrerats, nr 69 var Arbetslöshetskassan Alfa. Av dessa är endast 26 idag verksamma, huvudsakligen på grund av fusioner och sammanslagningar. även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
Aktivitetsstöd
Aktivitetsstöd är en del av arbetsmarknadspolitiken i Sverige. Det utbetalas av Försäkringskassan till personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program som man blivit anvisad till av Arbetsförmedlingen. Exempelvis om man deltar i Jobb- och utvecklingsgarantin, arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, stöd till start av näringsverksamhet, arbetslivsintroduktion eller andra arbetsmarknadspolitiska program. Aktivitetsstödet beräknas på ersättningen från a-kassan, och man får aktivitetsstödet istället för ersättningen från a-kassan. Uppfyller deltagaren inte villkoren för ersättning från a-kassa får personen aktivitetetsstöd med en lägre ersättning. De dagar en person får aktivitetsstöd räknas av från de dagar personen skulle ha fått ersättning från a-kassan. Det betyder att man kan bli utförsäkrad under tiden man har aktivitetsstöd. Då sänks nivån på aktivitetsstödet, men man har fortfarande rätt till aktivitetsstöd. Aktivitetsstödet är skattepliktigt och pensionsgrundande, men inte semester- eller sjukpenninggrundande. Försäkringskassans hemsida Aktivitetsstöd. Aktivitetsstöd lagstadgas enligt om arbetsmarknadspolitiska program och styrs från den 1 januari 2018 av Förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser för tid innan den 1 januari 2018 gäller Förordning (1996:1100) om aktivitetsstöd.
Arbetssökande
Arbetssökande kallas en person som frivilligt eller ofrivilligt är helt eller delvis arbetslös och som söker ett arbete. Begreppet finns definierat i 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring, ALF. Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som. En annan beteckning på arbetssökande som uppstod efter AMS hårt kritiserade rapport "Förmedlingsarbete med ökat sökandeansvar". Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) skriver bland annat följande i rapporten - "Nivån på den klassiska arbetslösheten bestäms av lönebildningen. Sökaktiviteten i denna grupp garanterar att utbudet av arbetskraft blir så stort som möjligt och att inflationsdrivande löneökningar därigenom kan motverkas. Genom att många jobbklara, i arbetsgivarens perspektiv, söker de lediga platserna som finns kan lönerna hållas inom ramen för de avtal som finns på arbetsmarknaden. AMV huvuduppgift är sålunda att ge förutsättningar för de aktörer som optimerar efterfrågan givet inflationsrestriktionen att öka efterfrågan utan att inflationen tar fart. Detta är i sin tur förutsättningen för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet". Vanligtvis påbörjar man sitt arbetssökande genom att skicka en arbetsansökan, att söka upp en möjlig arbetsgivare, genom kontakter och rekommendationer eller en kombination av dessa. Numera är det vanligt att större företag rekryterar via internet och företagets webbplats, där man som arbetssökande kan registrera sig i företagets databas för arbetssökande. Innehållet i rapporten har av bland annat Aftonbladet tolkats som att det är arbetslösas uppgift att agera "Inflationsdämpare" genom att söka så många jobb som möjligt. Direktiven i AMS rapport har fått till följd att ett stort antal av Sveriges arbetslösa av sin handläggare på arbetsförmedlingen har tvingats (under hot om avstängning från A-kassan) att söka jobb de inte ens är kvalificerade för. Syftet (enligt AMS rapport) är att skapa bilden av en hård konkurrens om jobben och genom detta motverka "Inflationsdrivande löneökningar". Följden AMS "Förmedlingsarbete med ökat sökandeansvar" har blivit att ett stort antal av Sveriges arbetslösa idag mår mycket dåligt och lider av flera stressrelaterade sjukdomar som fibromyalgi, depressioner, sömnsvårigheter och liknande. Självmordstankar och självskadebeteende är även vanligt bland arbetslösa på grund av ångesten att bli avstängd från A-kassan. Efter kritiken mot rapporten gick Arbetsmarknadsstyrelsen ut med nya direktiv till landets arbetsförmedlingar. Vad som står i dessa direktiv är än så länge okänt. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.
Kontant arbetsmarknadsstöd
Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) gavs i Sverige åren 1974-1997 till arbetslösa personer som ej var medlemmar i någon arbetslöshetskassa och inte var berättigade till Arbetslöshetskassa (a-kassa), exempelvis ungdomar och personer som varit långtidsarbetslösa och var utförsäkrade ur a-kassan. KAS ersattes av en allmän grundförsäkring i den nya arbetslöshetsförsäkring i Sverige som infördes 1998, och ger ett grundbelopp, men kräver att personen har blivit arbetslös efter att ha arbetat. Alfa kan administrera den allmänna grundförsäkringen.
Tjänstemännens centralorganisation
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) är en paraplyorganisation av fackliga arbetstagarorganisationer, som bildades den 11 juni 1944 genom sammanslagning av De anställdas centralorganisation (Daco), för den privata sektorn, och det "gamla TCO", för den offentliga sektorn. Ordförande är sedan december 2019 Therese Svanström. TCO organiserar tillsammans med Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) i stort sett samtliga fackligt anslutna arbetstagare i Sverige. TCO är en partipolitiskt fristående centralorganisation som samlar 13 medlemsförbund med över 1,4 miljoner medlemmar. TCO är på det nordiska planet medlemmar i Nordens Fackliga Samorganisation (NFS) och på Europanivå i Europafacket (EFS). TCO har ingen förhandlande roll på samma sätt som LO utan har som huvuduppgift att företräda medlemsförbunden gentemot politiken och andra organisationer, samt vara en påtryckande och opinionsbildande organisation i frågor som TCO-förbunden prioriterar. Traditionellt har TCO sagt sig organisera det samlade tjänstemannaintresset, men skillnaden mellan tjänstemän och akademiker på arbetsmarknaden har successivt minskat, varför TCO numera säger sig företräda akademiker, högskoleutbildade och andra professionella på arbetsmarknaden. En majoritet av medlemmarna är högskoleutbildade, många jobbar också som ledare och chefer och en växande grupp också som egna företagare. Bland yrkesgrupperna finns allt från ingenjörer, journalister och lärare till poliser, ekonomer och sjuksköterskor, ungefär hälften i privat sektor och hälften i offentlig. Efter ett medlemsras 2006-07 tog TCO:s förbund gemensamt initiativ till projektet "Facket förändras" som var ett gemensamt arbete för fackligt förnyelse och relevans. Tack vare idogt rekryteringsarbete har medlemskurvan vänt uppåt igen och medlemstalen ökat sju år i rad. TCO:s 13 medlemsförbund samlar vid årsskiftet 2019/2020 drygt 1,4 miljoner medlemmar. År 2019 var den fackliga organisationsgraden för tjänstemän 72 procent. Runt om i Sverige finns TCO-regioner där förbunden samarbetar i regionala och lokala frågor, framförallt på arbetsmarknads- och utbildningsområdet. En TCO-region kan till exempel omfatta en kommun eller ett län. Varje förbund har sin egen a-kassa. TCO har ingen central a-kassa. TCO:s samhällspolitiska utredare skriver på TCO-bloggen om arbetsmarknadspolitik, högre utbildning, sjukförsäkringsfrågor, fackliga frågor, arbetsrätt, EU, jämställdhet, nationalekonomi och välfärd. TCO:s dotterbolag TCO Development utvecklar kraven i TCO Certified, en internationell hållbarhetscertifiering som främjar mer hållbara IT-produkter. TCO och förbunden tog 2016 initiativ till en gemensam tankesmedja som heter Futurion. TCO:s webbtidning heter Arbetsvärlden. Tabellen nedan visar partival för TCO-medlemmar i svenska riksdagsval enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökning SVT/VALU. Siffrorna i tabellen är angivna som röstandel i procent. 1944 - Den 11 juni bildas Tjänstemännens centralorganisation genom en sammanslagning av Daco och "gamla" Tco. Detta år har organisationen 180 427 medlemmar. 1946 - Överläggning med LO om tillhörigheten för olika grupper av statsanställda. 1950 - Dittillsvarande uppgörelse om gränsdragning mellan Sif, Handelstjänstemannaförbundet och Handelsanställdas förbund spricker. 1954 - Detta år har organisationens medlemmar i sin tur totalt 323 166 medlemmar. 1964 - Detta år har organisationens medlemmar i sin tur totalt 489 359 medlemmar. 1965 - De förbund som har statligt anställda går samman i förhandlingskartellen TCO-S. En konflikt leder till att offentliganställda får strejkrätt. 1969 - En erkänd arbetslöshetskassa för statstjänstemän bildas. 1973 - Privattjänstemannakartellen, PTK, bildas med medlemsförbund från både TCO och SACO. 1976 - Fackförbund som organiserar kommunalanställda bildar Kommunaltjänstemannakartellen - (KTK). 1991 - TCO-S och KTK ersätts av TCO-OF.
Svenska målareförbundet
Måleriarbetarförbundet bildades den 2 oktober 1887. Antog namnet Svenska Målareförbundet 1929. Som mest bestod Målareförbundet av mer än 200 avdelningar. I slutet av 1970-talet genomfördes en storavdelningsreform där ett 50-tal avdelningar reducerades till drygt 20. 20 år senare slogs de 20 avdelningarna ihop till dagens nio. 1980 hade förbundet 22 405 medlemmar, varav 22 224 män och 181 kvinnor och 2016 har medlemsantalet minskat till 14 200. Motparten på arbetsgivarsidan heter Måleriföretagen i Sverige. Ackordet fanns långt före Målareförbundet. Det kallades "slumpackord" och var ett pris för hela objektet. Den målare som erbjöd lägsta lön fick jobbet. Kampen för riktiga prislistor blev lång och hård och olika prislistor upprättades i olika delar av landet. På trettiotalet föreskrev dock avtalen obligatoriskt ackord men först på femtiotalet fick målarna en gemensam riksprislista. 2001 kompletterades Riksavtalet med en fastlöneform, men ackordet som huvudlöneform kvarstår. Vid 1949 års kongress motionerades det om 40 timmars arbetsvecka och fria lördagar året runt. Målarna hade lediga lördagar under juni och juli. 1955 lyckades förbundet få igenom sina krav om lediga lördagar året runt, fast till priset av 42,5 arbetstimmar per vecka. Målareförbundet blev därmed det första förbund som lyckades genomdriva lediga lördagar för sina medlemmar och ett par år senare även 40 timmars arbetsvecka. 1977 infördes i avtalet en obligatorisk avtal- och prislisteutbildning om 40 timmar för alla lärlingar. Traditionella lärlingar har dessutom rätt till 16 timmar facklig utbildning per år enligt avtal. Detta är något som Målareförbundet som fackförbund är ensamma om att erbjuda. 1914 infördes den första arbetslöshetskassan för målare och lackerare i förbundets egen regi. Avgiften var hög och kassan kunde bara ge ett blygsamt stöd till sina arbetslösa medlemmar. På 1930-talet kom de statsunderstödda "erkända arbetslöshetskassorna" med många restriktioner men större ekonomiskt stöd till de arbetslösa. Ändå tog det mer än tio år och åtskilliga medlemsomröstningar innan Målareförbundet 1943 ombildade sin a-kassa till en erkänd arbetslöshetskassa. Idag har Målareförbundet ingen egen a-kassa, utan Målarnas medlemmar tillhör Byggnadsarbetarnas a-kassa. Redan 1937 skapade Målareförbundet en fond för arbetsskadade målare. Många målare fick eksem av det farliga terpentinet. Förbundet drev på om arbetsmiljöfrågorna, men myndigheterna förhöll sig kallsinniga väldigt länge. På 1960- och 1970-talen ökade lösningsmedelsskadorna dramatiskt. Alkydfärger med lacknafta var ett stort problem och trots hårt arbete från förbundets sida var det nästan omöjligt att få läkare att erkänna lösningsmedelsskador som arbetsskador. Skadorna var svåra att skydda sig emot. YSAM-märkningen kom 1961 och tio år senare en ny typ av farlighetsmärkning tillsammans med skyddsföreskrifter, men skyddsutrustningen var både obekväm och svår att använda och följden blev att man slarvade med användningen. 1986 beslutade förbundet att vägra måla med lösningsmedelsfärger. Frågan fick stort genomslag i massmedia och färgproducenterna tvingades att ersätta de farliga färgerna med vattenbaserade. Staten finansierade en utbildning av alla målare i en ny appliceringsteknik som de nya färgerna krävde. Idag används lösningsmedelsbaserade färger bara i vissa överenskomna undantagsfall. Också kampanjen "Mera drag i verkstan" genomfördes. Det var 1987 och det blev en uppmärksammad kampanj med syfte att förbättra lackerarnas arbetsmiljö. Arbetet blev framgångsrikt och en modern lackeringsverkstad ser idag väldigt annorlunda ut mot verkstäderna som lackerarna verkade i på 1970-1980-talet.
