Alkoholer
Alkoholer, av arabiska الكحول (transkriberat som al kohoul), är organiska ämnen där en eller flera hydroxylgrupper (OH) är bundna till kolatomer i en kolkedja. Den enklaste alkoholen är metanol, CH3OH, med enbart en kolatom och en OH-grupp. Det ämne som oftast kallas alkohol i vardagsspråk är etanol, C2H5OH. Mer specifikt har alkoholer OH-gruppen eller OH-grupperna bunden till en alifatiskt bunden kolatom, d.v.s. en kolatom som ingår i en alifatisk kolkedja. Om kolkedjan är en alkan bestående av n kolatomer, har alkoholen summaformeln CnH2n+2-m(OH)m. Även alkener, alkyner, cykloalkaner och andra organiska föreningar kan bilda alkoholer, såsom etenol, cyklohexanol och 2-kloretanol. Föreningar med en hydroxigrupp bunden till aromatiskt bundna kolatomer, såsom en bensenring kallas däremot inte alkoholer utan fenoler, bensendioler och så vidare. En kolkedja kan ha mer än en hydroxigrupp bunden till sig och kallas då en tvåvärd alkohol eller diol, trevärd alkohol eller triol o.s.v. En vanlig tvåvärd alkohol är etandiol ("glykol"), och trevärd propantriol ("glycerol"). En speciell grupp av flervärda alkoholer är sockeralkoholerna. De kemiskt närbesläktade sockerarter är flervärda alkoholer som också har en keton- eller aldehydgrupp. Alkoholer är vanligen förekommande i naturen. Många alkoholer har omfattande teknisk användning. Etanol förekommer i spritdrycker, vin, öl och andra alkoholhaltiga drycker. Metanol är starkt giftig vid förtäring eller hudkontakt. Alkoholer med flera kolatomer kan ha en av tre olika strukturer. Dessa tre typer är primära, sekundära och tertiära, vilket åsyftar antalet kolatomer som binder till den kolatom som binder till OH-gruppen. I primära alkoholer binder den OH-bindande kolatomen till endast en annan kolatom. Alkoholer med en eller två kolatomer är alltid primära alkoholer, och metanol är ett specialfall, då kolatomen inte binder till någon annan kolatom. I sekundära alkoholer binder kolatomen till två andra kolatomer. Den minsta sekundära alkoholen är 2-propanol (trivialnamn isopropanol) med tre kolatomer. I tertiära alkoholer binder kolatomen till tre andra kolatomer. Den minsta tertiära alkoholen är 2-metyl-2-propanol (trivialnamn tert-butanol). R i strukturerna nedan betecknar en kolvätegrupp. Alkoholens fysikaliska egenskaper såsom smältpunkt egenskaper påverkas av strukturen. Trivialnamnet på sekundära alkoholer börjar ibland på iso- (för isomer), t.ex. isopropanol. En alkohols namn kommer av att man lägger till -ol till namnet på det kolväte som oxideras till just den alkoholen. I handeln förekommer även trivialnamn på alkoholer, såsom glykol. Om en organisk förening har en funktionell grupp som har högre prioritet inom nomenklaturen, anges alkoholgruppen endast med prefixet "hydroxi"-, exempelvis hydroxisyror som 2-hydroxipropansyra ("mjölksyra"), hydroxiketoner etcetera. När alkoholer förbränns bildas som regel en blå låga. När större alkoholmolekyler förbränns behövs mycket syre för att förbränningen ska kunna ske efter det normala skeendet. Eftersom det inte alltid finns tillgång till det nödvändiga antalet syremolekyler sker en ofullständig förbränning (CO + C + H2O) istället för en ordinär förbränning (en av orsakerna till kolmonoxidförgiftning) i vilken kolmonoxid bildas. Efter den ofullständiga förbränningen bildas tillsammans med vatten sot, som glöder samtidigt som den avger en gulaktig färg. Oxidation av primära alkoholer ger aldehyder och karboxylsyror, beroende på hur långt oxidationen drivs. Exempelvis ger oxidation av metanol metanal (formaldehyd) respektive metansyra (myrsyra), och oxidation av etanol ger etanal (acetaldehyd) respektive etansyra (ättiksyra). Vid oxidation av sekundära alkoholer bildas ketoner. När tertiära alkoholer oxideras bryts molekylen sönder i mindre delar. Den enklaste trevärda alkoholen är propantriol, C3H5(OH)3, som även kallas glycerol eller glycerin. Propantriol framställs genom förtvålning av fetter.
Alkoholdryck
En alkoholdryck är en dryck som innehåller en påtaglig mängd alkohol i form av den psykoaktiva substansen etanol. Alkoholdrycker kallas ibland för rusdrycker på grund av att de kan orsaka berusning. Svensk lag definierar en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol som en alkoholdryck. Alkoholdrycker delas in i spritdrycker, vin, alkoläsk, starköl, öl och annan jäst alkoholdryck, till exempel cider. De äldsta spåren man har hittat av medveten alkoholframställning är ca 10 000 år gamla, tillverkningen resulterade i mjöd och vin. Öl framställdes för första gången i Egypten för ca 8 000 år sedan. Konsten att destillera en alkoholhaltig råvara i en renare och mer koncentrerad form uppfanns först för ca 1 000 år sedan. Se även Sveriges alkoholhistoria. Därtill förekommer blandvarianter såsom starkvin, som består av vin med tillsats av druvsprit. Volymprocent * innehåll i centiliter / alkoholhalt man vill jämföra med. Psykoaktiva ämnen är ämnen som påverkar människans psyke och alkohol är ett sådant ämne. Alkohol(etanol) är en så kallad dirty drug som påverkar flera olika typer av receptorer i hjärnans belöningssystem. Alkohol påverkar också många olika signalämnen och några av dem är GABA, glutamat och dopamin. Alkohol kan på kemisk väg åstadkomma en genväg till att må bra eftersom det frisätter belöningsämnet dopamin. GABA är ett ångestdämpande signalämne vilket även det bidrar till att en person som dricker alkohol får en känsla av att denna mår bra. Ett välbehag uppkommer när en person dricker en mindre mängd alkohol och anledningen till detta är att alkoholen då främst påverkar dopaminsystemet. Om personen sedan dricker mer påverkas GABA-receptorerna vilket gör att muskler slappnar av och personen som dricker alkohol blir trött. Det är dock väldigt individuellt hur mycket en person behöver dricka för att hamna i de olika stadierna. Synapsen är det ställe där signaler överförs mellan bland annat nerver och eftersom alkohol på ett sätt stör signalerna i synapsen så påverkas människans naturliga förmåga att röra sig i berusat tillstånd. GABA-signalerna stimuleras vilket betyder att vår motorik bromsas. Detta är förklaringen till varför en berusad människa sluddrar och är klumpig. Människokroppens främsta beskyddare när det kommer till gifter så som alkohol är levern. Denna fungerar som kroppens reningscentral eftersom leverns uppgift är att rena och även att ta upp näring ur blodet. De enzymer i levern som tar hand om alkoholen föds man med och det är alltså dessa enzymer som bland annat bestämmer en persons förmåga att bryta ned alkohol. Dessa enzymer arbetar mer aktivt om en person dricker alkohol eller ständigt äter medicin under en längre tid. Denna aktivitet kan påverka effekten av exempelvis alkohol på den mänskliga kroppen. Det är främst enzymerna alkoholdehydrogenas och acetaldehyddehydrogenas som förbränner alkoholen. Levern får arbeta hårt om en person dricker alkohol, både för att rena blodet från den för kroppen giftiga etanolen och för att ta hand om sockret som samtidigt tillförs. I alkoholdrycken är det nämligen inte bara etanolen som utmattar levern utan även sockret. Olika sockerarter är olika dåliga för just levern. Det för levern farligaste sockret är fruktsocker på grund av att detta görs om till fett i levern. Fettet lagras bland levercellerna och gör att organet sväller upp. Eftersom levern prioriterar nedbrytningen av alkohol så stannar nedbrytningen av allt det andra personen i fråga har ätit och druckit. Även detta gör att fett lagras och skadar levern. Högt blodtryck och för höga blodfetter är farligt. Risken för att få dessa två ökar vid hög alkoholkonsumtion under en längre tid. De flesta av världens länder har lagar som begränsar framställning, försäljning och konsumtion av alkoholdrycker. Det är inte sant. Den är bara framställd enligt ett särskilt regelverk för ekologisk produktion. EU:s hälsoportal - Alkohol.
Alkoholism
Alkoholism (skåpsupa) (alkoholberoende) är en term med flera och ibland motsatta definitioner. I allmän och historisk användning refererar alkoholism till ett tillstånd av fortsatt konsumtion av alkoholdrycker trots de hälsoproblem och negativa sociala konsekvenser det orsakar. Inom hälso- och sjukvården är alkoholism inte ett vedertaget begrepp eller diagnos, man särskiljer substansrelaterade tillstånd genom definierat missbruk (för fysiologin, fysiken eller psyket skadligt bruk av alkohol) alternativt beroende. Även termen riskbruk används inom sjukvården för att definiera ett riskabelt bruk av alkohol, där personen inte uppfyller kriterier för vare sig missbruk eller beroende. Bruk av alkohol betraktas inom sjukvården som en livsstilsfaktor i likhet med kost, motion och tobaksanvändning. Begreppet alkoholism kan i vissa sammanhang referera till en dragning åt konsumtion av alkohol och/eller en förhindrad förmåga att känna igen de negativa effekterna av överdriven alkoholkonsumtion. Även om inte alla dessa definitioner specificerar pågående och fortgående alkoholbruk så gör vissa det, och kan också ta upp konsekvenser av långvarigt alkoholmissbruk såsom fysiskt beroende och abstinens. Även om intag av alkohol, per definition, är nödvändigt för att utveckla så kallad alkoholism, är inte alkoholbruk i sig en indikator för utveckling av tillståndet. Kvantiteten och frekvensen på alkoholkonsumtionen som krävs för att utveckla vad som oftast avses med alkoholism varierar stort från person till person. Även om de biologiska mekanismerna som ligger bakom tillståndet är oklara, så har vissa faktorer, inklusive social omgivning, emotionell hälsa och genetisk predisposition, identifierats. Betydelsen av begreppet alkoholism karakteriseras av ökande psykiska, fysiska och sociala problem. De flesta så kallade alkoholister är socialt förankrade, det vill säga har ett socialt nätverk och ett arbete. Oavsett blir intag av alkohol alltmer överskuggande om inte processen hejdas i tid. Detta leder till att personens sociala situation kompliceras, frånvaron från arbetet ökar och sjukvårdsbehovet växer, på längre sikt hotas personer med överkonsumtion av alkohol av en förtidig död. Tungt eller långvarigt alkoholberoende kan leda till epileptiska kramper eller delirium tremens vid plötsligt avbrott. En tumregel är att motsvarande 70 cl starksprit per dag utan avbrott i tre veckor ökar risken för epileptiska krampanfall och delirium tremens, vilka båda är så kallade abstinenskomplikationer. En person med utpräglat alkoholberoende skall alltid bedömas av läkare med erfarenhet av beroendeproblematik för att utröna om det finns risk för abstinenskomplikationer. På mindre orter där specialiserad beroendevård inte finns är det vanligt att psykiatriker gör sådana bedömningar. Omkring 90 procent av den vuxna befolkningen konsumerar alkohol och av dessa uppskattas ungefär 10 procent ha en problematisk alkoholkonsumtion. Enligt Missbruksutredningen från februari 2011 uppskattas 4,4 procemt eller 330.000 svenskar uppfylla kriterier för alkoholberoende. Den begreppsförvirring som råder inom detta fält gör att personer med beroende felaktigt definieras som det mångtydiga begreppet "missbrukare" eller tvärt om. Det finns ett behov av ökad samsyn kring den terminologi som används rörande substansrelaterade tillstånd, något som uppmärksammats av bland annat Socialstyrelsen, se nedan. Lars Forsberg, en svensk alkoholforskare, har översatt ett antal frågor hämtade från the CAGE test utvecklad av John Ewing, grundare av Bowles Center for Alcohol Studies, University of North Carolina at Chapel Hill. CAGE är ett internationellt använt instrument för identifiering av personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Det används exempelvis inom primärvård och CAGE har översatts till åtskilliga språk. En SBU-rapport från 2015 fann stöd för vissa program inom skola och samhälle för att förebygga framtida missbruk.
Alkoholkonsumtion och hälsa
Fetalt alkoholsyndrom är en sjukdom med permanenta fosterskador som uppstått efter att kvinnan druckit alkohol under graviditeten. Det är okänt hur mängd, frekvens och tidpunkt som alkoholintaget äger rum spelar in på allvarlighetsgraden av missbildningarna och därför är rekommendationen att helt avhålla sig från alkoholen under graviditeten. Alkoholen passerar placentan och skadar därigenom det växande fostret, vikt och tillväxt drabbas liksom ansiktsförändringar, skador på nervsystemet vilket kan skapa mentala, psykiska eller beteendemässiga problem. Amerikanska läkarförbundet (JAMA) definierar alkoholism som "en primär kronisk sjukdom karaktäriserad av nedsatt kontroll över sitt drickande, besatthet av drogen alkohol, användandet av alkohol trots allvarliga konsekvenser och störda tankemönster." WHO har uppskattat att ca 140 miljoner människor i världen är alkoholister. Forskning tyder på att alkoholism hos båda könen är bestämt till ca 50-60 % av generna och 40-50 % av miljöfaktorer. Alkoholkonsumtion leder till brist på tiamin, vilket i sin tur kan leda till allvarliga bestående neurologiska skador. Ett exempel på en sådan skada går under namnet Wernicke-Korsakoffs syndrom. Livsmedelsverket har följande rekommendation. Dessutom bör alkohol inte bidra med mer än 5 % av energiintaget (5 E%) hos vuxna. Öl, vin och sprit kan utlösa överkänslighetssymtom. Orsaken kans vara dels etanol, dels innehåll av biogena aminer, sulfiter och andra tillsatser. Dessutom kan alkohol potentiera annan födoämnesöverkänslighet, till exempel mot skaldjur, på grund av alkoholens effekt på resorptionen av födan. Många migränpatienter uppger att vin kan utlösa deras symtom. Överkänslighetsreaktioner mot ren etanol kan förekomma men är sällsynt. En betydligt mera vanlig ökad känslighet mot alkohol förekommer hos asiater (kineser, japaner, koreaner), Omkring halva befolkningen i dessa länder har en ärftlig brist på ett enzym, aldehyd-dehydrogenas, som är involverat i etanolmetabolismen. En ökad nivå av acetaldehyd ger bland annat rodnad i ansiktet (flush), hjärtklappning och muskelsvaghet. Svavelföreningar kan orsaka överkänslighetsreaktioner hos känsliga personer, främst astmatiker. Särskilt den fria, gasformiga svaveldioxiden kan kraftigt påverka redan känsliga slemhinnor i luftvägarna. Sorbinsyra och sorbater kan hos känsliga personer ge hudirritation och rodnad kring munnen. Färgämnen är en grupp tillsatser som kan vara orsak till överkänslighet. De kan bland annat ge upphov till hudutslag och astma. I Campari ingår färgämnet karmin, som framställts av koschenillsköldlöss, och kan ge allergiska reaktioner. Den biogena aminen histamin i vin kan orsaka reaktioner. Även om halterna av histamin i vin är förhållandevis låga kan reaktionerna vara kraftiga då alkohol har en synergistisk (förstärkande) verkan. I många fall kan ett glas vin vara tillräckligt för att orsaka ett migränanfall. Under senare år har diskussionen kring eventuella positiva effekter av en måttlig alkoholkonsumtion tilltagit. Många forskare ställer sig positiva till en måttlig och regelbunden alkoholkonsumtion, i synnerhet för äldre personer. Några av de potentiellt positiva effekterna av en måttlig alkoholkonsumtion är följande. Barn, ungdomar, gravida och ammande rekommenderas att avstå. Minskning av hjärt-kärlsjukdomar, såväl förebyggande som lindrande vid symptom. Små mängder alkohol verkar under vissa förhållanden avstressande och kan därmed förhindra en stressutlöst förhöjning av plasma-ACTH och kortisol. Förebyggande mot typ 2-diabetes. Förväntad livslängd: Statistiskt sett, har personer med måttlig och regelbunden alkoholkonsumtion en något högre förväntad livslängd. Orsakssambanden är dock ej klarlagda och pekar åt olika håll. Redan tidigare sjuka personer med kort förväntad livslängd tvingas ofta avstå från alkohol - å andra sidan ärökare större konsumenter av alkohol.
