Kronofogdemyndigheten
Kronofogdemyndigheten (i vardagligt tal "Kronofogden") är en central svensk statlig förvaltningsmyndighet, som bland annat har till uppgift att tillse att obetalda skulder blir betalda. Verksamheten är noggrant reglerad ibland andra utsökningsbalken, skuldsaneringslagen och lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Fram till halvårsskiftet 2006 fanns tio kronofogdemyndigheter med Skatteverket som chefsmyndighet men den 1 juli 2006 sammanslogs dessa till en rikstäckande myndighet, fortfarande administrativt knuten till Skatteverket. Kronofogdemyndigheten är sedan den 1 januari 2008 en egen myndighet, fristående från Skatteverket, som lyder under Finansdepartementet. Den operativa verksamheten, till exempel indrivning och skuldsanering bedrivs från kontor placerade runtom i landet, med huvudkontor i Sundbyberg. Myndighetschefen har titeln rikskronofogde och sedan den 15 oktober 2015 är Christina Gellerbrant Hagberg rikskronofogde. Kronofogdemyndigheten arbetar med indrivning av både statliga och privata fordringar. Indrivning av statens fordringar handläggs som allmänna mål. Hit räknas till exempel indrivning av parkeringsböter, studieskulder och skatter. Indrivning av privata fordringar handläggs som enskilda mål. Hit räknas till exempel indrivning av bankskulder, hyror, lån och andra skulder. Syftet och målet med myndighetens verksamhet är att se till att företag och privatpersoner gör ekonomiskt rätt för sig i samhället. Detta säkerställs genom att Kronofogdemyndigheten på begäran av en borgenär med en giltig exekutionstitel kan företa utmätning och betalningssäkring hos den betalningsskyldige. Kronofogdemyndigheten har vidare ett uppdrag att söka minska antalet skuldsatta personer och att hjälpa människor med obetalda skulder, banklån, hyror, fakturor, skatter eller liknande. Myndigheten ska tillse att hårt skuldsatta så småningom kan få en ordnad ekonomi. Detta ska ske genom rådgivning och skuldsanering. Mer konkreta tjänster såsom förhandlingar med borgenärer sker bara i viss utsträckning. Kronofogdemyndigheten har totalt över 2 000 anställda och kontor över hela Sverige. Varje privatperson kan få betalningsanmärkningar om denne inte betalar sina räkningar, fakturor, böter, avgifter, skatter eller liknande. Det spelar ingen roll varför betalning inte skett så länge kravet är korrekt. Till exempel har alla personer ansvar för att företag som skickar fakturor har registrerat rätt adress. En privatperson har rätt att bestrida kravet inom en viss, ganska kort tid. Den som kräver pengar måste då gå till domstol för att bevisa sitt krav. Den som inte bestrider på rätt sätt och i rätt tid förlorar utan vidare övervägande, till skillnad från många andra länder där domstol alltid krävs om man inte gör upp i godo, även av försumliga. Den som förlorar i domstolen måste betala rättegångskostnaderna. Har man en gång fått en betalningsanmärkning går det oftast inte att få bort den inom tre år. Betalningsanmärkning sätts inte av Kronofogden men information om dem med fastställda skulder hos Kronofogdemyndigheten tillhandahålles av kreditupplysningsföretag. Det är möjligt via registeruttag som de regelbundet gör från myndigheten. En skuld till staten registreras direkt (utan möjlighet att bestrida) hos kreditupplysningsföretagen och Kronofogdemyndigheten. Om en sådan skuld betalas inom den tid som Kronofogdemyndigheten anvisat, markeras den som sekretessbelagd. Sådana markeringar ligger kvar i två år. Om ett företag ådrar sig en betalningsanmärkning ligger den kvar upp till fem år. Den som ådragit sig en betalningsanmärkning får svårigheter att skaffa till exempel ett hyreskontrakt, handla på kredit eller låna pengar samt ibland också att få anställning för vissa typer av arbeten, särskilt sådana med kontanthantering. Biträdande rikskronofogde. Eva Liedström Adler 2006–2015. Christina Gellerbrant Hagberg 2015–.
Betalningssäkring
Åtgärd för indrivning av tull, avgift eller skatt som beslutas och verkställs av Kronofogdemyndigheten. För att säkerställa betalning av fordringar av denna typ får så mycket av gäldenärens egendom som svarar mot fordringen tas i anspråk genom betalningssäkring (SFS (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter). Om fordran ännu ej blivit fastställd, får betalningssäkring ske högst för det belopp som motsvarar vad som troligen kommer att bli fastställt. Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg har gjort olika bedömningar av huruvida systemet med betalningssäkring redan för interimistiska beslut är förenligt med artikel 6 i Europakonventionen. Rådande praxis verkar vara att betalningssäkring får genomföras interimistiskt om det finns en brottsmisstanke bakom fordran. I ett mål gällande skattetillägg, då skattetillägg ansågs innefatta en anklagelse för brott, menade man att betalningssäkring kunde genomföras även innan dom vunnit laga kraft. Skattetillägg är formellt nämligen inget straff utan en avgift som godtyckligt kan påföras av Skatteverket, och överklagande till förvaltningsrätt (tidigare länsrätt) hindrar inte avgiftens indrivning. Tanken bakom är att skattetillägget återbetalas om domstol så beslutar, och Skatteverket är ju 100% kreditvärdig.
Sprängattentat i Sverige
Sprängattentat i Sverige är attentat, attacker och vandalism medelst explosiva ämnen. Vapnen som används är handgranater, fyrverkerier och bomber med sprängmedel avsett för antingen militärt eller civilt bruk. Antalet sprängdåd i Sverige ökade successivt under 1900-talet, och har historiskt ofta utgjort politiskt våld och terrorism i Sverige. Antalet ökade snabbt under 2010-talet till internationellt sett höga nivåer. Attackerna har få dödsoffer och få dömda. Uppklarandegraden är låg i förhållandet till antal utförda attentat. Kring årsskiftet 2020/21 noterar den svenska polisen att sprängningar sker frekvent, nästan var tredje dag i genomsnitt. Gärningspersonerna tros under 2010-talet vanligen vara från kriminella ungdomsgäng, motorcykelklubbar samt tillkommande grovt organiserad brottslighet med kopplingar till den växande narkotikahandeln i Sverige. Motiven kan vara utpressning av restauranger, indrivning av skulder och att skrämma eller hämnas på andra gäng eller polis. Rättsligt används termen allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning. Det vidare begreppet sprängning innefattar även legala ändamål och olyckor genom oaktsamhetsbrott som allmänfarlig vårdslöshet. Brandbomber räknas istället vanligen som mordbrand, vilket är ett annat allmänfarligt brott. Sveriges myndigheter förde ingen statistik över antal polisanmälningar av allmänfarlig ödeläggelse genom sprängning före år 2017 då en särskild brottskod infördes för ändamålet, men Nationellt forensiskt centrum (NFC) har årlig statistik över antal explosivämnesundersökningar som de har utfört sedan 2012 på platser där sprängningar misstänks ha skett. NFC har också tagit fram statistik över antal granatattacker sedan 2011. Antalet detonerade handgranater började öka i region Malmö, och har sedan spridits till främst övriga storstadsregioner, med en topp kring år 2016. Antalet illegala handgranater hade ingen motsvarighet i jämförbara länder inom och utom EU enligt polisen. Handgranatsattentat förekommer främst i länder med krigsliknande tillstånd. Enligt kriminologen Amir Rostami år 2019 är det enda jämförbara landet Mexiko där gängkonflikter är vanliga. I övrigt är sprängattentaten i Sverige unika eftersom de i inte förekommer i länder där det inte är krig eller har en lång historik av terroristattentat. Detonationer: 90, Förberedelse: 52, Försök: 12, Totalt: 154. Detonationer: 133, Förberedelse: 82, Försök: 27, Totalt: 242. Detonationer: 107, Förberedelse: 89, Försök: 13, Totalt: 209. Detonationer: 56, Förberedelse: 42, Försök: 7, Totalt: 109. Enligt nedanstående förteckning över uppmärksammade incidenter har relativt få avlidit eller skadats allvarligt genom sprängattentat i Sverige under de senaste decennierna. En åttaårig pojke dog 2016 av en granat som kastades in i en lägenhet, och en man avled vid en olycka med en upphittade granat 2019. Några gärningspersoner har omkommit. (Antal döda genom sprängning registreras i dödsorsaksregistret, men dödsfall till följd av sprängning som inte skett genom olycka utan genom attacker visas inte öppet i Socialstyrelsens sökbara databas.) Det dödliga våldet i Sverige domineras istället — i minskande grad — av knivattacker och — i ökande grad — skjutningar. Antalet konstaterade fall av dödligt våld i relation till Sveriges folkmängd har minskat sedan det hade en topp år 1990, och har åter ökat något sedan det nådde en bottennivå år 2012. De handgranater som cirkulerar i den undre världen är ofta 30 år gamla, kommer från Balkankrigen och har smugglats in. På senare tid har de flesta sprängattentaten istället varit utförda med kommersiellt tillverkad dynamit från både svenska och utländska byggarbetsplatser, bland annat i Polen. Även insmugglade bangers av typ Cobra 8 och hemmagjorda bomber med improviserade sprängmedel har förekommit. De senare kan bestå av dynamit, krut eller triacetontriperoxid. Restaurang Fontainebleau i Stockholm sprängdes i december 1982.
Fjärdingsman
Fjärdingsman var i Sverige länge ett lokalt förtroendeuppdrag, men utvecklades i slutet av 1800-talet till en lägre statlig tjänst, oftast på deltid. Fjärdingsmannen biträdde kronolänsmannen med indrivning, polisverksamhet, vägtillsyn och annat. Benämningen fjärdingsman (i dagligt tal tidigare oftast "fjärsman") har sitt ursprung i häradets indelning i fjärdingar. Namnet finns belagt i skrift sedan 1500-talet, och fjärdingsmannens sysslor finns reglerad i svensk lag sedan åtminstone 1600-talet. Från början tillsattes en fjärdingsman i varje fjärdedel av ett härad, men från 1850 kom det normala i stället att bli en fjärdingsman i varje socken. Om socknen var stor kunde dock två eller ännu flera fjärdingsmän tillsättas. De tillsattes av sockenstämman, efter 1862 av kommunalstämman, för en tid av minst tre år och avlönades. I början av 1900-talet fanns det ungefär 2 800 fjärdingsmän i Sverige. Lönen varierade mellan 50 och 300 kronor per år, och för sin försörjning hade fjärdingsmannen även ett annat yrke. År 1925 kom de att jämställas med polismän, och från 1948 fick de polisutbildning. Titeln försvann 1954 och ersattes av poliskonstapel, men fram till förstatligandet av polisväsendet 1965 fanns fortfarande en skillnad i tjänsterna mellan konstaplar i städerna och på landsbygden. Den levde även kvar i nostalgiskt populärkulturella alster som benämning på landsbygdspoliser, till exempel i berättelserna om Åsa-Nisse. På Island finns fortfarande ett motsvarande uppdrag, kallat Héraðslögreglumaður. (Se: Polisens grader på Island).
Danmarks län
Danmark var från Valdemar Sejrs tid i början på 1200-talet och fram till 1662 indelat i slottslän (län). Därefter ersattes de av amt. Under årens lopp kom deras indelning att omorganiseras och sammanläggas. Vid införandet av enväldet 1660 och omvandlingen till amt 1662 fanns 49 län i Danmark. Under 1200-talet hade organisationen med kungalev spelat ut sin roll, samtidigt med att högmedeltidens statsmakt och skatteväsende byggdes ut. Från den tiden och en bit in på 1300-talet organiserades den kungliga administrationen främst i så kallade slottslän. För att befästa kungens makt uppfördes runt om i Danmark kungliga och privata borgar byggda i sten och tegel, för förvaltningen och som militära stödjepunkter. Dessa riksfästen förlänades formellt till länsherrar (danska lensmand) mot att de ställde upp som ryttare. Enbart adelsmän rekryterades till länsherrar. Länsherrar var kungens representant i området och den högsta militära samt civila tjänsten där. Posten som länsherre gick inte i arv. De härader som omgav en borg anslogs för dess underhåll och försörjning av både civila och militära funktionärer. Tillsammans bildade häraderna ett slottslän. Det danska riket bestod av ett flertal slottslän av varierande storlek. Länsindelningen var inte fast utan kunde ändras av kungen när ny länsman utsågs. Länen delades upp i tre huvudtyper. Räkenskaplän (fadeburslän) förvaltade för kronans räkning av en länsman (advocatus), vilken uppbar ett fast årligt vederlag för indrivning av skatter mot skyldighet att redovisa och leverera resten av överskottet från länet till kronan. Avgiftslän förvaltade för kronans räkning av en länsman med skyldighet att svara för en viss del av skatteuppbörden i pengar och natura med rätt att behålla ett eventuellt överskott, men även skyldighet att skjuta till egna medel vid ett underskott av intäkterna. Tjänstelän vilka var förläningar tilldelade som belöning för tjänster utförda för kronan. Länsinnehavaren hade rätt att behålla skatteuppbörden från länet utan redovisning till kronan. Kronan kunde låna av förmögna stormän genom att pantsätta ett län (inteckna) varefter länsmannen fick rätt att uppbära samtliga inkomsterna tills kronan kunde lösa in lånet, eller att panttiden löpt ut. Tørning län (Sønderjylland). Søbygård-Gudsgave län (Ærø). Halsted län / Ravnsborg (Lolland). Hammershus län (Bornholm). Nykøbing län (Falster).
Vietnamesiska maffian
Vietnamesiska maffian (Vietnammaffian), även kallad "den tysta maffian", är ett svenskt brottssyndikat som består av etniska vietnameser. Denna ökända organisation börjar sakta bli en maktfaktor i den undre världen främst i Västra Götaland och Skåne. Medlemmarna är involverade i narkotikaodling- och smuggling, människohandel (trafficking), prostitution, illegalt spel, utpressning, mord och misshandel. Enligt Peter Tjäder (Rikskriminalens samordnare för särskilda insatser mot organiserad brottslighet) ägnar denna organisation sig åt allt som ger snabba pengar, vilket inkluderar utpressning, indrivning, urkundsförfalskning, olagligt spel, ocker (utlåning mot skyhöga räntor) och penningtvätt. Efter Vietnamkriget 1975 förenades Nord- och Sydvietnam i ett kommunistiskt styrt Vietnam. 1,6 miljoner vietnameser, varav de flesta kom från forna Sydvietnam, flydde undan kommunismen till Västeuropa och Nordamerika. Vietnam blev allt fattigare och nästa flyktvåg bestod mest av vietnameser från den norra delen av landet där fattigdomen var störst. Vietnam skickade 100 000 personer som arbetskraft till dåvarande Tjeckoslovakien som en återbetalning för det stöd i form av vapen man fått under kriget. Många vietnameser sökte sig till USA, Kanada och Australien, och i Europa kom många asylsökande till bl.a. Tyskland, Norge och Sverige. I Sverige finns det större grupper av vietnameser i Västra Götalandsregionen runt Göteborg och i Skåne, främst i nordvästra Skåne runt Helsingborg och Ängelholm. En 48-åring bosatt i Göteborg har utpekats som "Gudfadern" i den vietnamesiska maffian, enligt polisen. Denne styr sin organisation med järnhand. Han misstänks för att ha beordrat dubbelmordet i Hammarkullen utanför Göteborg. Detta gjorde han för att inte "tappa ansiktet" inför andra vietnameser i Sverige. En av de mördade männen hade vägrat att följa Gudfaderns råd att ta på sig ett knivdåd. Helsingborg fungerar som centralort för den vietnamesiska maffian i Skåne. Den vietnamesiska maffian i Skåne ägnar sig främst åt odling av droger som cannabis, människohandel (trafficking) och prostitution. Vietnamesiska invandrare är internationellt kända för att grunda brottssyndikat i sina nya hemländer. Kriminella vietnameser är i regel extremt våldsamma och mord är därför inte ovanligt. I Sydney, Australien, finns den vietnamesiska maffiagruppen 5T. I Kanada vistas ca 150 000 vietnameser. Ett 50-tal organiserade gäng har identifierats där och bl.a. styr vietnameser den illegala marijuanaodlingen. Vietnameser från Sverige och övriga Europa reser till Kanada för att lära sig marijuanaodling. Tjeckien är en knutpunkt för vietnameser i Europa. 60 000 – 80 000 vistas där legalt och ca 40 000 illegalt. Den brottslighet som vissa ägnar sig åt omfattar skenäktenskap, svartarbete, prostitution och narkotikahandel. I Tyskland stannade många vietnameser kvar illegalt när muren föll. Kriminella vietnameser har tagit över handeln med illegala cigaretter från Polen och Tjeckien. Under åren 1992-94 mördades ett femtiotal vietnameser i Berlin i ett internt krig. I New York, USA, finns den ökända vietnamesiska maffiagruppen Born to Kill. Det uppmärksammade dubbelmordet i Hammarkullen är resultatet av interna strider inom den vietnamesiska maffian. Upptakten till dubbelmordet var när två utbrytare från organisationen ville starta en egen kriminell verksamhet. Det slutade med att ett par torpeder utsågs. Kallblodigt sköt de ihjäl de två utbrytarna med 21 skott. Nio personer åtalades för delaktighet i dubbelmordet i Hammarkullen, den 10 oktober 2006. Samtliga är av vietnamesiskt ursprung och hemmahörande i södra Sverige. Under 2009 köpte personer ur brottssyndikatet ett hus i samhället Agunnaryd som ligger utanför Ljungby. Detta och andra hus gjordes om till växthus för cannabis och investeringarna var på flera miljoner kronor.
