Magnus Uggla
Ugglas tidiga musik visade på starka influenser av engelsk punk, glamrock och rock med inslag av synthpop och symfonirock. Han debuterade 1975 med albumet Om Bobbo Viking. Hans andra album, "Livets teater" släpptes 1976. Efter att ha sett The Clash på Gröna Lund gick han hem och skrev en ny skiva som skulle bli hans stora genombrott. År 1977 släppte Uggla albumet Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, vilket föranledde Kaj Kindvall att i radioprogrammet Poporama kalla honom "Sveriges första punkrockare". Detta var dock en etikett som Uggla själv tog avstånd ifrån. Året efter, 1978, spelades en ny skiva in. Succén med de båda albumen ledde till att han tillsammans med några andra musiker 1979 bildade bandet Magnus Uggla Band och de ställde upp i den svenska Melodifestivalen 1979 med melodin "Johnny the Rocker", där bidraget dock slutade sist med 22 poäng. Mellan åren 1977 och 1979 samt 1981 försökte han slå igenom på den internationella marknaden med engelska översättningar på låtarna "Hallå" ("Hello"), "Varning på stan" ("Hit the Girls on the Run"), "Vittring" ("Everything You Do"), "Asfaltbarn" ("Concrete Kid"), "Vår tid 1977" ("Body Love"), "Jag vill inte tillbaks" ("Ain't About to Go Back") och "Skandal bjotis" ("Scandal Beauties"). Singlarna släpptes i Storbritannien, Spanien, Tyskland och USA men sålde inget vidare. Under 1980-talet utvecklades Ugglas musik mot pop. Med albumet Välkommen till folkhemmet (1983) tog Uggla in satiren i musiktexterna, vilket kom att bli hans kännemärke. År 1991 tilldelades Uggla Karamelodiktstipendiet av sin mors kusins make Povel Ramel och medverkade senare i dennes revy Knäpp igen. Under 2000-talet har Uggla återgått till en mer rockig framtoning. Han gjorde den officiella VM-låten "Vi ska till VM" för fotbolls-VM 2002. Under 2001 turnerade Uggla med The Ark och Håkan Hellström och i mitten av 2005 turnerade han tillsammans med Lena Philipsson och Darin Zanyar. År 2006 tolkade han kupletter av sin förebild Karl Gerhard med albumtiteln Ett bedårande barn av sin tid. Magnus Uggla deltog i Melodifestivalen 2007, med bidraget "För kung och fosterland", som gick vidare till andra chansen, men missade att ta sig till finalen i Globen i duellen mot Sonja Aldéns "För att du finns". År 2008 medverkade Uggla i en egen tv-serie där han och hans gitarrist samt kapellmästare, Martin Hedström, åkte runt i Sverige och letade medlemmar till sitt rockband. Serien hette Var fan är mitt band?, och visades i SVT1 åtta fredagar i rad under perioden 4 april-23 maj 2008. År 2009 kom uppföljaren Var fan är min revy? där han istället letade efter folk till sin revy. 2012 deltog Uggla som coach i TV-programmet The Voice Sverige tillsammans med Carola Häggkvist, Petter och Ola Salo. Samma år medverkade han i TV-programmet Så mycket bättre. Under hösten 2013 och våren 2014 uppträdde Uggla med den specialskrivna krogshowen Magnus den store på Rondo i Göteborg. Under åren 2015–2017 uppträdde han på bland annat Dramaten och på turné med sin monolog Hallå! Popmusik, kickar å kläder, där han berättade om sig själv, sitt liv och den uppväxt som han hade, på ett underhållande sätt och med inslag av musik. Föreställningen sändes även på Sveriges Television våren 2018. Sommaren 2016 medverkade han i TV-serien Stjärnorna på slottet som sändes i januari 2017. Hösten 2018 kom Ugglas andra bok ut, Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen, och vintern samma år var det dags för krogshow igen, denna gång med Varning på stan nu mår kung i baren illa igen på Göta Lejon.
Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt
Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt är ett studioalbum från 1977 av Magnus Uggla. Albumet toppade den svenska albumlistan. Det återutgavs 1989 på CD. Albumet producerades av Uggla och Anders Henriksson och bland de medverkande musikerna finns Rolf Alex (trummor), Mike Watson (bas) och Peter Lundblad (gitarr). Låten "Balladen om 70-talets största rockband" handlar om en Mott the Hoople-konsert 1971 på Kåren i Stockholm och som Uggla framhöll som sin största livekonsertupplevelse. Låten "Jazzgossen" är en tolkning av Karl Gerhards paradnummer med samma namn från 1922. Albumet fick utstå omfattande kritik för sina anstötliga texter. Det har dock i efterhand kommit att omvärderas och betraktas i dag som ett av de starkaste svenska rockalbumen. Albumet återutgavs på CD 1989. Albumet är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker (2009). Skivan rankades av Sonic Magazine i juni 2013 som det 60:e bästa svenska albumet någonsin. Där inte annat anges är låtarna skrivna av Magnus Uggla. Bonussingel till första utgåvan. Till albumet släpptes även två singlar. Albumet fick genomgående dålig kritik när det utgavs. Dagens Nyheters Martin Stugart tyckte i sin recension att "Den nya svenska rockmusiken har fått en otäckt aggressiv underton". I Expressen skrev Mats Olsson att "I Ugglas fall tror man inte ett ögonblick på vad han sjunger om. Han bara poserar och låtsas". Han blev av samma tidning också utnämnd till "Veckans mulligaste mansgris". Det som väckte kritikernas avsky var Ugglas realistiska skildringar av bland annat Stockholms uteliv. Ugglas intention var beskriva verkligheten så oförställd som möjligt mot bakgrund av att han efter sina två första album blivit anklagad för att inte vara ärlig. Uggla tog illa vid sig av recensioner och har sagt att han blev "chockad" av att läsa dem. På den efterföljande turnén kastades ägg, järnrör och flaskor upp på scen och spelningar fick avbrytas. Ugglas fick även däcken sönderskurna på turnébussen. I efterhand har albumet kommit att omvärderas och anses av många vara ett de starkaste svenska rockalbumen någonsin. "Vår tid – 1977" - 4.19. "Varning på stan" - 4.35. "Balladen om 70-talets största rockband" - 3.40. "Ja just du ska va gla" - 4.26. "Jazzgossen" - 2.46 (Edvard Brink). "Ge livet en chans" - 3.00. "Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt" - 6.00. "Draget" (från Ugglas tidigare platta, Livets teater, 1976). Backa Hans Eriksson – bas. Janne Guldbäck – trummor. Lars Gustavsson – ljudtekniker. Anders Henriksson – arrangemang, bakgrundssång, keyboards, producent. Peter Lundblad – gitarr. Magnus Uggla – sång, bakgrundssång, piano på "Balladen om 70-talets största rockband", synth på "Jag skiter", producent. Lasse Wellander – gitarr.
Jag och min far
Jag och min far är en sång och en singel som först framfördes av den svenske artisten och sångaren Olle Ljungström år 1998, men som nådde större framgång i en omarbetad version av Magnus Uggla 2012. Singeln släpptes som singel 9 mars 1998, och fanns med på albumet Det stora kalaset (1998). Flera recensenter har noterat att den är tydligt inspirerad av Bruce Springsteens låt My father's house från hans akustiska album Nebraska. Sången handlar om en problematisk far-och-son-relation. Tidningen Expressen kallade den för "Olles bästa singel från Olles bästa album" när den släpptes. 2008 spelades den in av Love Olzon på hyllningsalbumet Andra sjunger Olle Ljungström och av Pernilla Andersson på albumet Gör dig till hund. 2012 framförde Magnus Uggla låten i säsong 3 av Så mycket bättre, med en nyskriven text anpassad till sin egen far. Ändringar av musiken gjordes av Anders "Henkan" Henriksson med inspiration från Georg Friedrich Händels berömda operaaria "Ombra mai fù". Magnus Ugglas inspelning blev en hit på Svensktoppen från 23 december 2012 fram till 17 januari 2016, när den efter mer än tre år (161 veckor) lämnade listan. Inspelningen utsågs även till den populäraste låten på Svensktoppens guldlista, bland samtliga låtar som medverkat sedan Svensktoppens start 1962. Text och musik: Olle Ljungström. "Jag och min far" (3:02). "Saker som jag samlat på" (3:55).
Lex Uggla
Lex Uggla var svenska Skatteverkets tumregel som sade att ett företag har överlikviditet som kan förmögenhetsbeskattas om de likvida medlen är större än de dubbla kortfristiga skulderna. I november 2006 meddelade finansminister Anders Borg att reglerna ska ändras så att lex Uggla försvinner och 2007 avskaffades förmögenhetsskatten. Lex Uggla uppkallades efter artisten Magnus Uggla. Kritiken mot Lex Uggla var främst att den skapade osäkerhet kring skattesituationen för företagare eftersom det var svårt att på förhand avgöra vilka tillgångar som kunde anses vara underlag för förmögenhetsskatt. Socialdemokraterna föreslog i sin budget inför riksdagsvalet 2010 att förmögenhetsskatten skulle återinföras. I sin budgettext skrev de att Lex Uggla "ska undvikas", men att man vill tillsätta en utredning om vilka tillgångar i ett företag som ska anses vara underlag för en återinförd förmögenhetsskatt. Socialdemokraterna förlorade dock valet.
Demokratisk Allians
I mitten av 1970-talet var exilesten och WACL-aktivisten Arvo Horm organisationens revisor. Den svenska musikartisten Magnus Uggla deltog i unga år i organisationens aktiviteter. Uggla har efteråt berättat att hans bror var aktiv i organisationen sedan bildandet och att det ska ha varit anledningen till hans samröre med organisationen. I mitten av 1970-talet kretsade en stor del av den svenska WACL-sektionen kring Demokratisk Allians. Flertalet medlemmar deltog på förbundets internationella kongresser. Enligt Tommy Hansson hade organisationen flera internationella kontakter. Flera av DA:s medlemmar gjorde med jämna mellanrum resor till de dåvarande diktaturerna Sydvietnam, Sydkorea, Paraguay, Filippinerna, och Taiwan. Efter att Vietnamkriget tagit slut 1975 och Socialdemokraternas valförlust 1976 minskade Demokratisk Allians i betydelse. Organisationen hade också genomgått en intern maktstrid 1974 vilket hade lett till splittring. Så 1976 fattade man beslut att upplösa organisationen. Efter nedläggningen av DA fortsatte minoritetsfraktionen från maktstriden att organisera sig i stiftelsen Contra. Några medlemmar från den andra fraktionen valde att istället organisera sig i Frihetsförbundet. Under våren 1974 uppstod en intern maktstrid i Demokratisk Allians mellan organisationens styrelse och en minoritetsfraktion. Carl Göran Holm försökte genom splittringsförsök och en namnkupp ta över huvudförbundet genom att hans förening Farsta demokratiska förening skickade en ansökan om att registrera namnet för den nationella organisationen (Demokratisk Allians) när detta blivit möjligt med hjälp av en ny patentlag. Detta ledde till att Demokratisk Allians i april samma år uteslöt medlemmarna Géza Molnár och Carl G. Holm, vilka organisationen beskrev som högerextremister. I striden riktade Holm och Molnár kritik mot DA för organisationens samröre med WACL, som sedan grundandet 1967 dominerades av fascistiska och antisemitiska grupper. DA:s grundare Anders Larsson var en central gestalt i den svenska sektionen av WACL. Larsson blev senare generalsekreterare i den europeiska sektionen av WACL och kom att delta på sex stycken av WACL:s världskongresser. Samtidigt i en skrivelse med anledning av kuppförsöket och utbrytningen beskrev Demokratisk Allians hur nazistiska och fascistiska grupper försvårat deras arbete. Efter det misslyckade kuppförsöket lyckades dock Carl Göran Holm sno med sig förbundets kassa till sin nya falang. Carl G. Holm polisanmäldes i samband med striden om kassan. De två uteslutna medlemmarna bildade i stället den kortlivade föreningen Stockholms Demokratiska Allians, och strax därefter Stiftelsen Contra.
Vi ska till VM
Vi ska till VM, skriven av Magnus Uggla och Anders Henriksson, är den fotbollslåt som var kampsång för Sveriges herrlandslag i fotboll vid VM 2002 i Japan och Sydkorea. Magnus Uggla spelade in sången som bland annat gavs ut på en singel som toppade den svenska singellistan. Melodin testades även på Svensktoppen den 1 juni 2002 , men misslyckades med att ta sig in på listan. Sommaren (norra halvklotet) 1994 uppträdde Magnus Uggla med Orup, och på flera spelningar dök Anders Glenmark och Niklas Strömstedt upp. Näst sista låt var "När vi gräver guld i USA", följd av "Varning på stan", men "När vi gräver guld i USA" överträffade "Varning på stan". Magnus Uggla och teknikern Janne Apelholm kom ut iklädda vikingahjälmar och sjöng "Vi är svenska fotbollsgrabbar" till pianoackompanjemang, och Magnus Uggla menade att om det blev vikingahjälmar även 2002, skulle alla förstå varför.
Tages
Tages var en popgrupp i Sverige under 1960-talet. I konkurrens med bland andra Hep Stars ansågs/anses de ofta ha varit en av de bästa svenska popgrupperna från den eran. Gruppen spelade mycket eget material, framför allt skrivet av bandmedlemmen Göran Lagerberg, samt en del covers. Tages gick i bräschen för en moderiktig klädsel och var på den fronten ledande i Sverige. Bandmedlemmarna fick kritik från andra i branschen för att man tyckte att medlemmarna i Tages inte var riktiga musiker. Denna kritik tog man hårt och bandet utvecklades snabbt under 1960-talet till ett kompetent popband. Gruppen bildades på sommaren 1963 i Göteborg som Tages Skifflegrupp, av fem ungdomar i 16-17-åldern. Namnet Tages är andranamnet på en av medlemmarna: Dan Tage Larsson. Det fanns vid den tiden många svenska grupper med mansnamn i genitiv, till exempel Sven-Ingvars. Bandet valde mellan medlemmarnas andranamn och valde slutligen Tages med motiveringen att det var det töntigaste. Den 17 augusti 1964 vann gruppen en poptävling ("Västkustens Beatles", arrangerad av GT, där priset var en resa till London). Gruppen hade i början av året bytt namn till Tages, och i oktober släpptes singeln "Sleep Little Girl" som blev en hit och hamnade som etta på Tio i topp. Flera framgångsrika singlar följde, bland dem kan nämnas "I Should Be Glad", "Don't Turn Your Back", "The One For You", "So Many Girls", "I'll Be Doggone", "In My Dreams" och "Miss Mac Baren". "Every Raindrop Means a Lot" var gruppens första psykedeliskt inspirerade singel, den släpptes tidigt 1967. I november samma år släpptes LP:n Studio. Albumet har på senare år hamnat högt upp på olika listor som tagits fram. Våren 1968 gick Tages in på Tio i topp för sista gången med "There's a Blind Man Playing Fiddle in the Street". Gruppen släppte två singlar till varav den ena, "Fantasy Island", var deras mest psykedeliska. Den 31 augusti 1968 bestämde sig Tommy Blom för att lämna gruppen. De övriga bandmedlemmarna ville dock fortsätta, och i juni 1969 ändrade man namn till Blond (som verkade fram till 1970). Några av Tages-medlemmarna var även med i 1971 års film Någon att älska, där bland andra Tommy Blom, Göran Lagerberg och Lasse Svensson uppträdde. Tommy Blom (Tommy Albert Blom), sång, rytminstrument och akustisk gitarr. Slutade i bandet 31/8 1968, försökte sig på en solokarriär, blev en musikalisk mångsysslare och var ett tag bokare åt Magnus Uggla. Han arbetade i turistbranschen i Spanien under några år. Var gift med Mai. Var medlem i Cornelis Vreeswijksällskapet. Arbetade på lokalradiostationen Vinyl 107,1 i Stockholm som DJ. Spelade till och från med New Generation och The Cadillac Band. Tommy Blom avled den 25 maj 2014. Göran Lagerberg (Göran Bertil Lagerberg), född 20 september 1947 i Göteborg, elbas och sång. När Tages splittrats fortsatte han i Blond, och fortsatte efter det med musikkarriären. Under 70-talet var han studiomusiker och medlem i Kebnekajse och Egba. Han har bland annat varit medlem i Grymlings och spelar fortfarande i Kebnekajse, Egba och Fläsket brinner. Danne Larsson (Dan Tage Larsson), född 11 januari 1948 i Göteborg, kompgitarr och sång. Slutade med musiken efter Tages och Blond. Har sedan varit företagare inom import, export och fastigheter. Bor numera i Frankrike. Anders Töpel (Per Anders Töpel), född 16 januari 1947 i Göteborg, avliden 10 april 2014, sologitarr och sång. Var med i Blond. Var medlem i hobbybandet Askims Livs o. Delikatesser där även brodern Björn och Freddie Skantze spelade. Han arbetade som chef i Göteborgs hamn. Fredrik Skantze (Fredrik "Freddie" Howard Skantze) född 10 september 1945 i Göteborg, trummor. Spelade därefter trummor i Mascots. Spelar sedan 1970-talet i Askims Livs och Delikatesser med bröderna Töpel. Bor nu i Bovallstrand, och har haft en keramikaffär i Göteborg. Anders Henriksson, "Henkan", låtskrivare och producent. En av giganterna inom svenskt musikliv. Har spelat med och producerat Magnus Uggla. Tages, Platina Palp 3001, 11-65.
