Utmätning
Utmätning är en juridisk term som innebär att en borgenär, den som har en fordran, begär ett myndighetsingripande som tar i anspråk fast eller lös egendom ifrån gäldenären, den betalningsskyldige. I Sverige sker detta genom Kronofogdemyndigheten, liknande myndigheter i andra länder kallas utsökningsväsendet. Kronofogdemyndigheten kan besluta om utmätning av lön (löneutmätning), vilket innebär att arbetsgivaren tar ett bestämt belopp från den anställdas lön och betalar in den summan till Kronofogdemyndigheten. Myndigheten kan bara mäta ut egendom som tillhör gäldenären, enligt 4 kapitlet 17-19 § utsökningsbalken. Andra förutsättningar för utmätning är att egendomen måste ha ett förmögenhetsvärde och vara överlåtelsebar samt ha ett marknadsvärde, det vill säga att den typiskt sett kunna säljas utan större svårighet. Ett utmätningsbeslut får bara meddelas om det överskott som uppkommer för borgenären gör åtgärden försvarlig. I första hand ska sådan egendom utmätas som kan räcka för att betala fordran, och vars utmätning medför minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Kronofogdemyndigheten är skyldig att självmant ta hänsyn till gäldenärens behov av medel för dennes försörjning med mera. För att Kronofogdemyndigheten ska kunna verkställa en utmätning krävs en exekutionstitel av något slag, exempelvis en allmän domstols dom eller ett utslag i mål om betalningsföreläggande. I vissa fall kan även ett mellan parterna ingånget avtal utgöra en exekutionstitel. Verkställighet av det allmännas fordringar, såsom skatter och avgifter, grundas på förvaltningsmyndighets beslut eller förvaltningsdomstols beslut eller dom. En exekutionstitel kan avse ett anspråk på betalning, utkrävande eller bortforslande av viss lös egendom eller hinder m.m. Utmätt egendom ska säljas och borgenärens fordran betalas med de influtna medlen. Egendomen kan bestå av fast egendom eller lös egendom som har ett kommersiellt ekonomiskt bytesvärde. Efter utmätning får gäldenären inte utföra några åtgärder med egendomen till skada för sökanden, 4 kap. 29 § utsökningsbalken. Olovlig överlåtelse blir i princip ogiltig och faller under straffansvar enligt 17 kap. 13 § brottsbalken, överträdelse av myndighets bud. Vanlig lös egendom ska enligt 9 kap. 2 § utsökningsförordningen säljas inom två månader från utmätningen. Att en part överklagar utmätningen innebär inte att försäljningen stoppas, men försäljning kan stoppas efter beslut av tingsrätten (inhibition). Efter fördelning av köpeskillingen tillfaller eventuellt överskott gäldenären. Utmätning får inte förväxlas med konkurs. Utmätning omfattar endast viss individuellt bestämd egendom (så kallad specialexekution), medan konkurs är en tvångslikvidation av gäldenärens hela förmögenhet, egendom och utestående fordringar, som tas i anspråk (så kallad generalexekution) av en fordringsägare (borgenär).
Utsökningsväsendet
Utsökningsväsendet är en sammanfattande benämning på den myndighet som ser till att skatter och andra obetalda skulder blir betalda. Det sker genom utmätning. Utsökningsväsendet handhar normalt även andra tvångsverkställigheter, som vräkning. I Sverige är Kronofogdemyndigheten en statlig myndighet, som arbetar med att se till att obetalda skulder blir betalda. Fram till halvårsskiftet 2006 fanns det 10 kronofogdemyndigheter med Skatteverket som chefsmyndighet, men den 1 juli 2006 slogs kronofogdemyndigheterna samman till en enda rikstäckande myndighet och 1 januari 2008 skildes denna organisatoriskt från Skatteverket. I Finland är utsökningsväsendet organiserat i 22 utsökningsdistrikt med en utsökningsmyndighet i varje. I härader som utgörs av större städer är utsökningsmyndigheterna självständiga ämbetsverk, häradets exekutionsverk, i övriga härader utgörs de av en exekutionsavdelning inom häradsämbetet, till vilket också kan höra polis, åklagare och magistrat. Utmätningsmän (den svenska kronofogdens motsvarighet) är häradsfogdar, länsmän och landskapsfogden på Åland. Den högsta ledningen för utsökningsväsendet ankommer på justitieministeriet. Regional myndighet är regionalförvaltningsverken. Motsvarigheten till kronofogdemyndigheten i Norge är namsmannen, ett ämbete som sedan 2007 utövas av polisväsendet. Namsmannen är den enda myndighet i Norge som kan använda tvång eller våld för att genomdriva civila krav. Ämbetets uppgifter utförs normalt vid länsmanskontoren och polisstationerna och länsmannen respektive polisstationschefen är namsmann. I Oslo är dock namsfogden en egen myndighet direkt underställd politidirektoratet, den norska rikspolisstyrelsen. Särskilda namsfogdedistrikt finns även i Bergen, Trondheim och Stavanger. På Svalbard är det sysselmannen på Svalbard som är namsmann. Den som har delegerats tvångsverkställighetskompetens kallas namsfullmektig. Beslut om tvångsverkställighet fattas av namsmannen och tingsrätten, i Oslo är det dock Oslo byfogdembete, en av Oslos två domstolar i första instans som träder i tingsrättens ställe. Statens innkrevingssentral är en statlig myndighet som handlägger statliga fordringar. Den är mer att jämställa med ett inkassobolag och låter namsmannen sköta tvångsåtgärder. I Danmark motsvaras kronofogdemyndigheten av fogderätten vilken är en avdelning vid var och en av Danmarks 24 byrätter. Domaren i fogderätten kallas under sin ämbetsutövning för foged. Tillhör handläggaren den administrativa personalen kallas denne för kontorsfoged. Motsvarigheten till kronofogdemyndigheten i Schweiz är Betreibungsamt (indrivningsmyndigheten) vilken är en kantonal eller i vissa fall kommunal myndighet. I England utförs utmätning på uppdrag av det engelska domstolsverket, kommuner och hyresvärdar, av privata företag med personal som är Certified Enforcement Agents (legitimerade utmätningsmän). Dessa används även av kommuner och domstolsverk för att verkställa arresteringsorder. Tvångsverkställighet av exekutionstitlar fastställda av den engelska tingsrätten sker genom County court bailiffs (tingsrättsfogdar), vilka är tjänstemän vid det engelska domstolsverket. De är också stämningsmän och verkställer arresteringsorder som gäller domstolsinställelse eller domstolsprocedurer. High Court enforcement officers är anställda av privata företag för att verkställa exekutionstitlar utfärdade av High Court of Justice (hovrätten). I Skottland är kronofogdepersonalens motsvarighet dels Sheriff officer, en person som agerar på uppdrag av den lokala sheriffdomstolen, dels Messenger-at-arms som agerar på uppdrag av Court of Session, Skottlands högsta civilmålsdomstol. Både sheriff officers och messenger-at-arms är anställda av privata företag och tar ut avgifter enligt en officiellt fastställd taxa.
Bysättning
Bysättning (av fsv. bysaetia, ursprungligen tyskt, egentligen samma ord som "bisätta"), var ett juridiskt exekutivt tvångsmedel, som innebar att en gäldenär, som inte fullgjort en betalningsskyldighet, berövades sin frihet tills han betalat skulden. Beslut om denna åtgärd fattades av domstol eller exekutiv myndighet. Bysättningen ansågs särskilt nödvändig i fråga om växelförbindelser. I och med upplysningens nya syn på juridiken och de mänskliga rättigheterna moderniserades exekutions- och konkurslagarna. Följden blev att bysättningsverksamheten upphörde. Första steget till bysättningens avskaffande togs av Frankrike, som 1867 upphävde bysättningstvånget i civila mål och handelstvister. Detta efterföljdes av Nordtyska förbundet (1868), Österrike (samma år), Belgien (1871), Danmark (1872) samt Schweiz och Norge (båda 1874). Även i England – kanske det land, där bysättningstvånget varit allmännast använt – blev det i väsentlig mån inskränkt redan genom "Debtors' Act of 1869", varigenom föreskrevs, att bysättning i allmänhet fick äga rum endast för smärre fordringar och med avseende på dem inte för längre tid än sex veckor. I Sverige omnämns bysättning redan i Bjärköarätten (från början 1300-talet). Enligt 1734 års lag och senare förordningar kunde bysättning för växlar och löpande skuldebrev äga rum, så snart gäldenär brustit i sin betalningsskyldighet, och då han vid utmätningsförsök funnits sakna tillgångar till betalning. Någon viss tid, utöver vilken gäldenären inte fick hållas bysatt, fanns inte stadgad. Genom kunglig förordning 1 maj 1868 blev emellertid bysättningens användande betydligt inskränkt. Enligt regeln fick den inte äga rum, förrän gäldenären efter utmätning funnits sakna fulla tillgångar till gäldande av skulden. Enligt denna förordning kunde gäldenären freda sig från bysättning genom ed, och betyga att han inte ägde annan tillgång än den som uppgetts. Bysättningen skulle då upphöra efter sex veckor. Följden av denna lagändring blev, att bysättningsfångarnas antal minskade från 361 till 29 på ett tiotal år. I den nya utsökningslagen, av 10 augusti 1877, förekom inte bysättningstvånget omnämnt, och från och med 1 januari 1879, då nämnda lag trädde i tillämpning, kom således bysättningen att helt försvinna ur den svenska lagstiftningen. I Finland upphävdes bysättningstvånget 1895.
Existensminimum i Sverige
Existensminimum i Sverige är det belopp i pengar som man anses behöva som inkomst under en månad för att uppnå skälig levnadsnivå. Beloppets storlek är mindre än vad riktlinjerna av försörjningsstöd anger och tillämpas bland annat vid utmätning. Normalbelopp (till exempelvis mat, kläder, hygienartiklar, telefon och försäkringar) för försörjningsstöd beräknas av Socialstyrelsen i en riksnorm, samt av Kronofogden. Vid bedömningen av återbetalningsförmåga gällande skulder till Försäkringskassan och bedömningen av betalningsförmåga för olika sociala tjänster som utförs av kommun utgör existensminimum en viktig utgångspunkt. Existensminimum innebär en fastställd nettosumma per månad, som ska räcka till mat, kläder, TV-avgift med mera, på en låg kostnadsnivå men enligt vad som kan anses skäligt. Utöver detta lämnas genom försörjningsstödet även bidrag till hemförsäkring samt arbetslöshetskasseavgift. Den som kan arbeta måste söka arbete. Om den som lever på existensminimum behöver egen bil för resor till och från arbete, sjukhus med mera kan bilförsäkring, bränslekostnader och fordonsskatt inkluderas i stödet som beviljas av kommunens socialnämnd. Detta beviljas restriktivt och man kan tvinga deltidsarbetande med barn att söka heltidsarbete. I Sverige är riksnormen för försörjningsstöd, årligen fastställd av Socialstyrelsen, 4160 kronor per månad för ensamstående 2020, 6800 kr för två samboende och olika belopp för barn beroende på ålder. Dessutom tillkommer en summa för boendet beroende på vad det kostar i det individuella fallet. Den skäliga kostnaden för bostad är olika för olika kommuner, till exempel skiljer sig hyresnivåerna mycket mellan storstäder och landsbygd. I mindre städer och landsbygdskommuner brukar maximalt 3000 kronor i månaden accepteras som bostadshyra för unga ensamstående vuxna (18–29 år). Äldre personer ges rätt till högre bostadshyra. Kostnader för barn under 18 år tillkommer också med belopp beroende på antal barn och deras ålder. Alla EU-länder har liknande principer om miniminivåer på levnadsstandard, dock med varierande nivå på standard.[Uppdatering behövs]. ‡. Källa socialstyrelsen. Se även Normer för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) 1985-2005 från Socialstyrelsen. Studerande som för närvarande (09/2012) får 8920 kronor i sammanlagda studiemedel får ha en hyra som uppgår till maximalt 5080 kronor för att inte hamna under existensminimum. Existensminimum kallas för förbehållsbelopp av Kronofogden och används vid svår skuldsättning vid beräkning hur mycket pengar den skuldsatte får att leva på. Ungefär samma regler gäller som vid försörjningsstöd. Vad gäller boendet är familjemedlemmarna kopplade till varandra vid beräkning av existensminimum. Om en i hushållet lever på existensminimum via försörjningsstöd eller har skulder, kan denne få mindre eller inga pengar till boendet, så att andra familjemedlemmar tvingas ta över kostnader om de bedöms ha råd med det. Bostaden kan tvångssäljas om någon delägare har försörjningsstöd eller skulder, och då måste alla i hushållet flytta. De som inte har skulder får sin andel av värdet. För att undvika tvångsförsäljning kan övriga familjemedlemmar tvingas köpa ut den mindre bemedlade. Den som har hyresrätt kan avhysas bara om hyran är obetald eller om boendet missköts, såsom vandalisering. Om en person skulle få en skuldsanering gjord av kronofogden är bestämmelserna att man därefter får leva på existensminimum i upp till fem år.
Förmånsrätt
Förmånsrätt grundas på förmånsrättslagen och innebär att en borgenär har en särskild rätt i en annan persons egendom. Förmånsrätt medges antingen på grund av lag eller på grund av avtal. Ett exempel på det förra är den statliga lönegarantin, ett exempel på det andra inteckning i fast egendom. Förmånsrätt visar sig vid utmätning eller konkurs när flera borgenärer gör anspråk på samma egendom. Förmånsrättslagen anger vem av borgenärerna som har det tyngst vägande anspråket, borgenärernas anspråk i egendomen rangordnas på detta sätt. Vid utmätning eller konkurs kan borgenärerna begära att egendomen säljs: av de influtna medlen kommer borgenärerna att betalas i den ordningsföljd som anges i förmånsrättslagen.
Verkställighet
Verkställighet av dom eller beslut eller annan exekutionstitel innebär att myndighet exekverar (genomför) exekutionstitelns innehåll när domen eller beslutet har vunnit laga kraft. I Sverige kan verkställighet ske exempelvis enligt 1 kap 3 § utsökningsbalken av Kronofogdemyndigheten genom kronofogde eller annan tjänsteman. Handläggningen sker i allmänna mål, som avser uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och andra medel som staten eller kommun har rätt till och som får utsökas utan föregående dom. Andra mål än dessa betecknas enskilda mål. Verkställighet sker också när polisen avvisar utlänningar från Sverige enligt ett avvisningsbeslut från Migrationsverket eller Migrationsdomstolarna. Verkställighet som avser betalningsskyldighet sker genom utmätning. Verkställighet som avser annan förpliktelse eller säkerhetsåtgärd sker enligt 16 kap utsökningsbalken som avhysning, kvarstad eller annan verkställighet, som sker genom att kronofogdemyndigheten förelägger den som förpliktats att fullgöra vad som åligger honom eller att iaktta förbud. Den som söker verkställighet ska betala kostnader för förrättningen. Part som ansökt om verkställighet enligt Bryssel I-förordningen har lämnat in en dom och ett intyg avfattade på tyska. Sedan parten underlåtit att följa ett föreläggande om att översätta handlingarna har ansökan avslagits. Beslut om verkställighet kan överklagas skriftligen till tingsrätt. I allmänhet ska överklagandet ske inom tre veckor från det beslutet delgavs klaganden genom att inges till kronofogdemyndigheten. Ett beslut om utmätning får överklagas utan inskränkning till viss tid. Tingsrätt har rätt att förordna om inhibition. Verkställighetshinder vid avvisning.
