Förkylning

Sensorisk hyperreaktivitet

Sensorisk hyperreaktivitet (SHR) är en diagnos för en kemisk känslighet med symtom främst lokaliserade till ögonen och luftvägarnas slemhinnor. Diagnosen är även känd som doftöverkänslighet och kemikalieöverkänslighet. För att få diagnosen SHR krävs dessutom ett positivt capsaicin-test. Enligt en forskargrupp vid Sahlgrenska i Göteborg kan mer än sex procent av befolkningen diagnostiseras som sensoriskt hyperreaktiva. Personer med astma kan också få astmaanfall av dofter vid specifika tillfällen, när man är känsligare för dofter än annars. Detta gäller även under pollensäsongen eller vid en förkylning. Det som skiljer doftöverkänslighet från astma är att orsakerna till reaktionen inte är desamma. Immunförsvaret är här inte inblandat, och luftvägarna täpps inte till som vid astma. Doftöverkänsligheten beror på reaktion och överretbarhet i sensoriska nerver i luftvägar och ögon, det så kallade kemestetiska sinnet, och har inte med luktsinnet att göra. Det kan beskrivas som att det är som en överkänslighet hos vissa nerver i luftvägarna. Det är framförallt kvinnor som drabbas av SHR. Sensorisk hyperreaktivitet förväxlas ofta med astma och allergi, då symtomen är likartade. Vanliga symtom är. Utlösande faktorer är låga nivåer av kemikalier såsom. De flesta patienter genomgår spirometri och pricktest på grund av de astma- och allergiliknande symtomen. Ibland görs även ett metakolintest som visar om luftrören drar ihop sig när ämnet metakolin andas in. Ett positivt metakolintest talar för bakomliggande astma. Vid SHR är astma- och allergiutredningen oftast helt normal. Det finns inget specifikt test för parfym- eller rökallergi. Har man astmaliknande besvär när man utsätts för dessa rör det sig troligtvis om en ospecifik överretbarhet i slemhinnorna. Diagnosen sensorisk hyperreaktivitet kräver ett positivt, det vill säga onormal reaktion på, inandningstest av capsaicin. Det finns idag ingen känd behandling för patienter med sensorisk hyperreaktivitet. Patienter råds att hålla sig undan utlösande faktorer. Du blir också hänvisad till omgivningens hänsyn och förståelse när det gäller att avstå från parfymerade produkter. Det finns en metod idag som kallas Lotorpsmetoden, en fysikalisk andningsterapi som syftar till att öka bröstkorgens rörlighet och därigenom minska besvär. Orsakerna varför en del får sensorisk hyperreaktivitet SHR är lite oklara. Många har en personlig övertygelse om orsakssamband, kanske var det någon i ens närhet som rökte pipa eller cigaretter när man var liten eller att man har jobbat i en kemikaliefabrik. Detta meddelade 2019 Eva Millqvist, som forskar inom området vid Sahlgrenska. Vissa säger att det började med en lång förkylning, men många vet inte varför. I dag lever vi i en värd full av kemikalier som vi inte märker av. 70 procent av dem som drabbas av SHR är kvinnor, och problemet finns i alla åldrar. Varför det är så många kvinnor som lider av det här är osäkert. Vissa gissar på att hormoner spelar in, men det kan också vara genetiska faktorer. Eva Millqvist var rädd att det här ska klassificeras som ett psykiskt problem, vilket ofta händer inom sjukvården. Beteendeterapi som behandling för SHR trodde inte Eva Millqvist på.

Kryddsalvia

Kryddsalvia (Salvia officinalis) är en städsegrön halvbuske i familjen kransblommiga växter. Kryddsalvian blir upp till 60 centimeter hög med grågröna luddiga blad och blommorna är små och blåvioletta. Salvian är en gammal kulturväxt och läkeört som har sitt ursprung i medelhavsområdet och har spridits över stora delar av Europa av romarna och senare av munkarna. Namnet salvia kommer av det latinska salvus som betyder att hela eller att frälsa. Salvia används främst till feta maträtter som korv, fläskkött och gås men passar också bra till kalv, lamm och kyckling. Som torkad bladkrydda ger växten en markant smak och bör användas med försiktighet. Avkok och olja från bladen används mot exempelvis förkylning, diarré, astma och hudproblem. Även som medicinalväxt bör den nyttjas med eftertanke, eftersom kryddsalvia liksom tuja och malört innehåller tujon - ett ämne som i stora mängder kan framkalla kramper. Förtärt i måttliga mängder anses te av kryddsalvians blad även vara blodsockersänkande. Det kan även hämma kroppens svett-, saliv- och mjölkutsöndring, varför havande och ammande kvinnor brukar uppmanas att avstå från det.

Eukalyptusolja

Eukalyptusolja, olja från eukalyptusträdet, förekommer i flera receptfria läkemedel mot hosta och förkylning. Syftet med dessa produkter är att lindra symptomen. Förutom att användas i behandlingar mot hosta och förkylning används eukalyptusolja även i vissa munsköljsprodukter. Oljan kan även smörjas in på huden för att behandla sår och ledinflammation. Eukalyptusolja förekommer även i olika salvor och krämer som syftar till att lindra muskelvärk och ledvärk. Det är värt att notera att det kan vara farligt att förtära eukalyptusolja. Barn bör inte ges eukalyptusolja oralt eftersom eukalyptus är giftigt. På barn under två års ålder bör olja eller salva innehållande eukalyptus inte heller användas på huden. Även vuxna människor bör avstå från att ta oljan oralt, förutom under medicinsk övervakning. Forskning på området visar att eukalyptusolja har en antibakteriell effekt. I lägre koncentrationer är eukalyptusoljans förebyggande effekt väldigt begränsad, men i högre koncentrationer har forskare kunnat se en mer signifikant förebyggande effekt.

Bronkit

Bronkit är en inflammation som sitter djupt ner i luftrören (bronkerna), och som leder till att stora mängder slem bildas, och måste hostas upp. En vanlig orsak till bronkit ärökning (rökhosta). Akut bronkit (luftrörskatarr) är ett vanligt sjukdomstillstånd. Den ger hosta och hör vanligen ihop med en förkylning. Vid akut bronkit har luftrören och bronkerna plötsligt blivit inflammerade. Detta orsakas oftast av virus och ibland av bakterier. I sällsynta fall av damm, luftföroreningar med mera. Kronisk bronkit (luftrörsinflammation) hör till gruppen kroniskt obstruktiva lungsjukdomar. Kriterier för kronisk bronkit är produktiv hosta i minst tre månader under två år följande på varandra. Återkommande luftvägsinfektioner och ökad mängd slem i luftvägarna är typiskt. Vid kronisk bronkit kan också framförallt luftflödet i luftvägarna vara nedsatt. Rökning är starkt kopplat till kronisk bronkit, och rökare uppmanas sluta röka. Det främsta symptomet på akut bronkit är hosta som kan föra upp klart, gulgrått eller grönt slem. Övriga symptom påminner om symptomen på förkylning eller bihåleinflammation: halsont, huvudvärk, nästäppa eller rinnsnuva, trötthetskänsla och värk. Hostan kan hålla i sig under flera veckor efter övriga symptom har försvunnit. Vid kontinuerlig hosta kan musklerna i mage och bröst ömma. Andfåddhet eller ett väsande ljud vid andning, på grund av inflammerade luftvägar, är ett annat symptom. Detta associeras dock vanligtvis med kronisk bronkit snarare än med akut bronkit. Akut bronkit kan orsakas av antingen bakterier eller virus, men vanligtvis rör det sig om en virusinfektion. Luftvägsinfektioner behandlas vanligen inte med antibiotika, eftersom de oftast är orsakade av virus och inte bakterier. Kronisk bronkit orsakas främst av rökning, men även av de luftföroreningar som ses i städer.

Influensa

Influensa är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus, en grupp virus i familjen ortomyxovirus. Influensa är en sjukdom som ska betecknas som en zoonos, det vill säga en sjukdom som smittar mellan människa och annat djurslag. Influensa i olika former drabbar regelbundet människor och andra djur, främst fåglar, svin och hästar. Influensavirus är som regel artspecifika, men viruset kan förändras genom mutation eller genom att kombinera sig med andra subtyper av influensavirus. Detta gör att de kan överföras från en art till en annan. Namnet på sjukdomen är baserat på medeltidslatinets influentia, "att flöda in i". Ordet var ursprungligen en term från astrologin, eftersom dåtidens astrologer antog att himlakropparna producerade flytande ämnen i samband med vissa konstellationer. Dessa ämnen skulle också starkt påverka människor. I början av 1500-talet användes det italienska ordet influenza för första gången i skriven text i samband med en sjukdom som man ansåg var orsakad av inflytandet (ett svenskt ord som lånats in 1749 som översättningslån från latin) från stjärnor. I svensk skrift introducerades ordet influensa 1783, då via italienskans influenza. Stavningen är än idag den vanliga i exempelvis engelska (vid sidan om kortformen flu), men i vissa språk används andra ord. Ryskans грипп (gripp), efter ordet för heshet (chripu), exporterades bland annat till tyska (die Grippe) och franska (la grippe) och noterades som gripp i svensk skrift 1788, parallellt med influenza. Engelskans kortform flu motsvaras på svenska närmast av vardagsförkortningen flunsa eller flunsan. Influensavirus klassificeras enligt följande. Influensaviruset typ A delas in i flera subtyper, och klassificeras efter variationen av två olika ytproteiner (antigener) som finns på ytan av viruset. Dessa är hemagglutinin (H) och neuraminidas (N), som vardera finns i 16 respektive 9 varianter, exempelvis H1N1 etc. Detta borgar för minst 144 olika virustyper. Proteinerna påverkar virusets förmåga att tränga in i celler, samt för frigörandet av nya viruspartiklar. Virusen namnges sedan efter hur de olika typerna av dessa protein kombineras. Det vill säga H1N1 består av den första upptäckta typen av proteinet hemagglutinin, och den första kända typen av proteinet neuraminidas. Influensa finns som permanent smitta med global utbredning hos tre däggdjur. Influensa förekommer också lokalt eller har förekommit under perioder hos andra djurarter som exempelvis mink, valar, sälar, hundar och katter. Influensavirus typ A orsakar influensa hos en mängd däggdjur, inklusive människan. Influensavirus typ B är bara kända att orsaka influensa hos människan och sälar, medan Influensavirus typ C bara är känd att orsaka influensa hos människan och grisar. Alla subtyper av influensavirus typ A förekommer också hos vilda fåglar och då främst hos andfåglar. Detta gör att man också kallar influensa som orsakas av influensvirus typ A för fågelinfluensa, se vidare fågelinfluensa. Influensan ger, efter inkubationstiden på ett par dagar, snabbt kraftiga symptom. Inom ett par timmar kan man gå från fullt frisk till feberfrossa. Hög feber är vanlig, liksom muskelsmärtor och huvudvärk. Hosta förekommer i de flesta fall som ett typiskt symptom. Influensa kan även ge nysningar och rinnande näsa, som en vanlig förkylning gör, men symptomen är mindre uttalade. I allvarligare fall påverkas cirkulationsorganen så att till och med döden kan inträffa. Efter tre till fem dagar avtar oftast febern. Om febern kommer tillbaka eller kvarstår är det sannolikt komplikationer i form av bakteriella angrepp av streptokocker eller pneumokocker. De ger ofta symptom i form av lunginflammation och problem med mage och tarmar. Det finns vissa riskgrupper som anses löpa en större risk att drabbas särskilt allvarligt av en influensasjukdom. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att personer som tillhör någon av följande grupper vaccinerar sig en gång per år mot influensa.

Huvudvärk

Huvudvärk (pannknack) är en i dagligt tal välkänd term som avser smärta i huvudet eller ansiktet. Värk i nacken kan också beskrivas som huvudvärk. Plötslig huvudvärk kan vara ett akut sjukdomstecken. I stort sett alla människor har erfarenhet av huvudvärk. I åldern 19-30 år drabbas mer än 90% av alla kvinnor och 75 % av alla män då och då av huvudvärk. Förekomsten avtar med åldern och efter 70 års ålder drabbas endast 50% av kvinnorna och 25% av männen (Hasselström.fl. 2005). Huvudvärk kan ha många orsaker. Tillfällig huvudvärk kan bland annat utlösas av spänningar, till exempel för att man gnisslar tänder eller biter ihop käkarna när man sover. Den kan också orsakas av synfel, förkylning, hormonsvängningar, sömnbrist, alkohol, rökning samt av för mycket kaffe, te eller läkemedel som innehåller koffein. I sällsynta fall kan det vara tecken på hjärnblödning och tumörer i huvudet. När det gäller återkommande huvudvärk är de allra vanligaste orsakerna spänningshuvudvärk och migrän. Huvudvärken kan också ha psykologiska orsaker, till exempel stress, ängslan, oro eller depression (somatoformt smärtsyndrom). För de så kallade primära huvudvärksformerna (se nedan) finns inga laboratorieprover eller undersökningsmetoder för att ställa rätt huvudvärksdiagnos. Den viktigaste informationen kommer från patientens beskrivning av sin huvudvärk och dess varaktighet, samtidiga symtom och utlösande faktorer. För att utesluta farliga orsaker till huvudvärk görs en medicinsk kroppslig undersökning. I vissa fall, särskild om patientens beskrivning eller den medicinska undersökningen ingett misstanke om farlig orsak till huvudvärken, görs kompletterande undersökningar, till exempel blodprover, datortomografi, magnetkameraundersökning eller lumbalpunktion. Den sammanlagda informationen ger oftast underlag för en specifik huvudvärksdiagnos - se nedan under klassifikation - som i sin tur kan användas för att avgöra vad som ärätt behandling. För att förenkla diagnostik, behandling och forskning inom huvudvärkssjukdomar har The International Headache Society (IHS), en internationell organisation för huvudvärksspecialister, ställt upp en heltäckande klassifikation av olika former av huvudvärk med noggranna kriterier för respektive huvudvärksdiagnos. Den grundläggande indelningen sker mellan primära huvudvärksformer (de egentliga huvudvärkssjukdomarna) och sekundära huvudvärksformer som beror på annan sjukdom eller skada. Nedan följer huvudgrupperna i IHS-klassifikationen. Det finns undergrupper inom varje kategori. Enligt äldre svensk folkmedicin kunde man förebygga huvudvärk genom att på våren lukta på de första myrorna man såg. Ringar i öronen ansågs också vara ett bra skydd mot huvudvärk. Det ansågs att om man fick huvudvärk så hade hjässan fallit ned och det åtgärdades genom att dra kraftigt i en hårtofs mitt på huvudet. Andra botemedel var olika typer av förband, men också åderlåtning och behandling med iglar. I Gästrikland påstods det att huvudvärk botades genom att man satte sig med ändan bar i en snödriva. Huvudvärk av spänningstyp, i dagligt tal mer känd som spänningshuvudvärk. Hortons huvudvärk och kronisk paroxysmal hemikrani. Övriga huvudvärksformer utan strukturella lesioner. Här ingår bland annat köldprovocerad huvudvärk, godartad ansträngningsutlöst huvudvärk och huvudvärk i samband med sexuell aktivitet. Huvudvärk associerad med trauma mot huvudet. Här ingår till exempel huvudvärk efter hjärnskakning. Huvudvärk associerad med vaskulär sjukdom. Här ingår huvudvärk beroende på stroke, temporalisarterit med mera. Huvudvärk associerad med icke-vaskulär intrakraniell sjukdom. Huvudvärk orsakad av hydrocefalus, hjärntumör, hjärnhinneinflammation med mera. Huvudvärk associerad med substanser eller utsättande av substanser. Huvudvärk kan bland annat bero på nitrater, bakfylla eller abstinens efter koffein.