Schackdator
En schackdator är maskinvara och programvara som utvecklats för att spela schack. Idén att bygga en schackspelande maskin går tillbaka till 1700-talet. Runt 1769 kom Wolfgang von Kempelen med en schackspelande maskin som blev berömd men så småningom avslöjad som en bluff, nämligen att en människa satt inne i maskinen. Ett senare försök kom år 1912, då Torres y Quevedo demonstrerade sin maskin El Ajedrecista ("Schackspelaren"). Det var en mekanisk maskin som kontrollerade en kung och ett torn, och kunde vinna över en mänsklig spelare som kontrollerar en kung. Sedan mitten av 1900-talet har dock utvecklingen av schackspelande maskiner främst skett med hjälp av digital teknik. Alan Turing påbörjade ett arbete med en algoritm som kan spela schack år 1948. Algoritmen, med namn Turbochamp, blev färdigställd år 1950. Då den tidens datorer ej var kraftfulla nog så kunde den inte implementeras på en riktig maskin. Istället så testades den manuellt i en match år 1952, där Alan Turing med papper och penna räknade fram vilket drag som algoritmen skulle genomföra. Den första vetenskapliga artikeln om schackdatorer skrevs av Claude Shannon 1950. Han förutsåg två huvudsakliga strategier som skulle användas. Den ena var en "brute force"-teknik där alla möjliga drag beräknades ett visst antal drag framåt. Den andra strategin var att välja ut de bästa dragen i varje ställning och fortsätta beräkningen bara på dessa. År 1951 så skriver Dietrich Prinz ett av de första automatiserade schackprogrammen, till en Ferranti Mark 1-maskin. Programmet kunde inte hantera ett helt parti schack, men det kunde vinna i ställningar där det går att forcera matt inom två drag. År 1957 skriver IBM-forskaren Alex Bernstein det första kompletta schackprogrammet, som körs på IBM 704. I början på 60-talet så skriver en grupp MIT-studenter det första programmet som kan vinna över en nybörjare. År 1967 skriver Richard Greenblatt programmet MacHack VI, vilket blir det första programmet som besegrar en människa i en turnering. Programmet får en rating på 1400. Under 1970-talet så vidareutvecklas och förbättras teknikerna som tidigare använts. I samband med att datorerna även blev snabbare så gjorde detta att schackprogrammen i början av 1980-talet kunde tävla mot internationella mästare, och under 1980-talet mot stormästare. I slutet på 1980-talet påbörjar IBM utvecklingen av Deep Thought, vilket var föregångaren till Deep Blue. Deep Blue besegrar år 1997 dåvarande regerande världsmästare i schack, Garri Kasparov med slutresultat 3,5-2,5. Det huvudsakliga problemet är att det finns ett så stort antal möjliga drag, typiskt 40 drag i varje ställning. Efter varje drag (två halvdrag) finns det därför 40x40=1600 ställningar som ska utvärderas. Efter två drag är det 2,5 miljoner ställningar och efter tre drag 4,1 miljarder. Ett normalt schackparti varar i ca 40 drag och antalet möjliga ställningar i ett schackparti är cirka 10128. Detta tal kan jämföras med antalet atomer i universum som är 1080. Det verkligt svåra för schackprogrammerare är dock inte att kunna räkna ett visst antal drag framåt - utan att därefter bedöma vilken uppkommen ställning som är bäst. Det är komplicerat att värdera en schackställning i siffror, men programmet måste ändå göra detta för att kunna välja ett drag. Moderna schackdatorer och PC-program har enorma bibliotek för öppningar och slutspel. Dessa program (tex Houdini, Shredder, Rybka mm) har på en modern PC (Core i7) i alla avseenden passerat stormästarnivå, och får betraktas ur mänskligt spelarperspektiv som oslagbara.
Philips Videopac G7000
Philips Videopac G7000 eller Magnavox Odyssey² var en spelkonsol av Philips som kom ut på marknaden 1978. Konsolen var en uppföljare till Magnavox Odyssey. Konsolens namn skiljer sig länder emellan. Företaget Magnavox hade efter försäljningsframgången med sin första spelmaskin blivit en del av Philips, vilket är orsaken till namnbytet. I Europa hette maskinen Philips Videopac G7000, i Brasilien Philips G7000 och i USA Magnavox Odyssey². CPU: Intel 8048 8-bitsprocessor på 1,79 MHz. Inenheter: Två åttavägs joystickar, digitala med en knapp på varje joystick (i vissa modeller var sladdarna fastsatta i spelenheten och gick inte att ta loss). QWERTY-baserat tangentbord. Media: 2/4/8 kibibyte ROM-cartridgebaserad kassettenhet för att koppla på nya enheter som: The Voice - talsyntes. C7010 Schack-modul - Ökade maskinens kraft så att den kunde spela schack. C7420 Basic-modul - En extra CPU (Z80) med kassettbands interface för BASIC programmering.
Aleksandr Alechin
Aleksandr Aleksandrovitj Alechin (ryska: Александр Александрович Алехин), född 31 oktober (19 oktober enl. g.s.) 1892 i Moskva i Ryssland, död 24 mars 1946 i Estoril, Portugal, var en rysk schackspelare och den fjärde officielle världsmästaren i schack. I Frankrike och i engelsktalande länder används den franska transkriberingen Alekhine. Alechin lärde sig spela schack av sin bror vid nio års ålder och gjorde mycket snabba framsteg. Han kom från en högt uppsatt familj i Ryssland (fadern var av adlig härkomst och medlem av landets duma, modern var dotter till en framstående industriledare), och hade möjlighet att ägna mycket tid åt att studera schack. Genom goda resultat i olika turneringar i Moskva och utomlands (bl.a. i Stockholm 1912), bereddes han möjlighet att delta i den starka turneringen i Sankt Petersburg 1914. Alechin blev där oväntat trea, efter dåvarande världsmästaren Emanuel Lasker och den blivande José Raoul Capablanca. Efter några turbulenta år i Europa kring första världskriget återvände Alechin till Ryssland som då hade blivit Sovjetunionen, där han efter att först ha suttit fängslad i Odessa, misstänkt för spioneri, frisläpptes och vann det sovjetiska mästerskapet i schack 1920. Ärelystnad och dålig ekonomisk ställning drev honom till att emigrera 1921, först till Berlin och sedan till Paris. Han återvände aldrig. Genom att han hade funnit finansiärer som kunde garantera en prissumma fick han möjlighet att spela en match mot Capablanca om världsmästartiteln i Buenos Aires 1927. Alechin var kraftigt nederlagstippad, men det var inte allmänt känt att han hade ägnat de föregående åren till att studera sin motståndare in i minsta detalj. Det visade sig att han var bättre förberedd än sin motståndare, inte minst på spelöppningarnas område. Matchen blev hård, men efter 34 partier hade Alechin lyckats vinna de sex partier som krävdes för att erhålla titeln. Han gav aldrig Capablanca chansen till en returmatch, trots att denne under lång tid allmänt betraktades som den främste utmanaren. Alechin spelade istället två titelmatcher mot Jefim Bogoljubov, 1929 och 1935. Bogoljubov var visserligen en duktig spelare som tillhörde de tio bästa i världen, men Alechin besegrade honom båda gångerna övertygande med siffrorna 15,5-9,5 respektive 15,5-10,5. Alechin övertygade dock i samtida turneringar, som han oftast vann klart även i de fall då Capablanca deltog. 1935 spelade han en match mot Max Euwe, som han till schackvärldens förvåning förlorade knappt. En orsak kan vara bristande förberedelser och underskattning i kombination med Alechins omåttliga alkoholvanor, men man ska ha klart för sig att Euwe var en mycket stark spelare. 1937 spelades en returmatch till vilken Alechin kom synnerligen väl förberedd och övertygande vann med siffrorna 15,5-9,5. När andra världskriget bröt ut var Alechin sedan länge bosatt i Frankrike. Efter den tyska invasionen 1941 publicerades artiklar i Alechins namn i två tidningar i Tyskland och Paris, där han propagerade för den ariska rasens överlägsenhet i schack. Artiklarna bagatelliserade på ett ohistoriskt och infamt vis framstående judiska schackspelare, och det anses idag ovedersägligt att Alechin skrev dem, även om en del schackvänner försökt (och försöker) urskulda honom. Alechin, som var en svuren motståndare till regimen i Sovjetunionen, umgicks gärna med diverse nazistkoryféer, till exempel den schackintresserade Hans Frank, "Polens bödel" kallad och avrättad efter Nürnbergprocessen 1946. Alechin måste betraktas som en av världens starkaste schackspelare genom tiderna.
Ivan IV av Ryssland
Ivan IV (ryska: Иван Васильевич Ivan Vasiljevitj, ursprungligen Іѡа́ннъ Васи́лїевичъ Ioann Vasilijevitj), Ivan den förskräcklige (ryska: Иван Грозный Ivan Groznyj), född 25 augusti 1530 i Kolomenskoje, död 18 mars 1584 i Moskva, blev den förste regenten i Moskvafurstendömet som tog sig titeln tsar 1547. Ivan besteg tronen vid tre års ålder. När han var 16 år tog han sig titeln tsar (kejsare), och blev den förste moskovitiske härskaren med den benämningen. Han omformade lagstiftning, rustade en modern armé med eldvapen (streltserna) och strävade efter att skapa ett mer enhetligt rike. På tvärs med denna strävan gick dock opritjnina, en stat i staten som sköttes av opritjniki, som dessutom fungerade som hans livvakt. För att befästa sin makt underkuvade han också den ortodoxa kyrkan till staten. Ivan IV erövrade de försvagade khanaten Kazan och Astrachan mellan 1552 och 1556 och expanderade genom detta sitt rike markant. Han försökte även få en del av den sönderfallande livländska ordens territorier för att nå fram till Östersjön, men blev diplomatiskt isolerad och fick nöja sig med området kring Nevas utlopp. Ivan strävade, trots alla sina vansinnesdåd, efter Kievrikets härskarideal bland annat genom sin önskan att bli munk, sitt uppträdande som galen i Kristus och sina kompositioner av kyrkomusik. Under Ivans regeringstid upptäckte engelska sjöfarare vägen runt Norge fram till Vita havet och Archangelsk, och diplomatiska kontakter med Elisabeth I av England inleddes. Under sin regentperiods andra hälft ökade Ivan sin kontroll över jordägarna. Hans beteende och metoder har i historieskrivningen ofta tolkats som utslag av förföljelsemani, och han lät avrätta flera bojarer, liksom delar av Novgorods befolkning. Stora områden av de nordliga landsdelarna kom att avfolkas. I den sovjetiska historieskrivningen, som ofta följde de marxistiska historieteorierna, sågs Ivans hårdhänta metoder som försök att tillsammans med lågadeln bryta bojarernas maktställning, en syn som senare har ifrågasatts, men man bör väga in att de efterföljande Romanoverna liksom Rysslands västliga grannar Polen och Sverige hade ett intresse av att svärta ned Ivans eftermäle. Strävan efter att stärka härskarmakten mot högadeln var en genomgående faktor i hela Europa under 1500- och 1600-talen. Ivan blev faderlös vid tre års ålder, när han var åtta dog även hans mor. Han uppfostrades tillsammans med sin dövstumme bror Jurij under kontroll av ett råd av bojarer. Vid 17 års ålder gifte han sig med Anastasia Romanovna, medlem i en mäktig bojarfamilj. Tillsammans fick de flera barn, men bara två, Ivan Ivanovitj av Ryssland och Fjodor, nådde vuxen ålder. Anastasia avled 7 augusti 1560, 29 år gammal, djupt sörjd av Ivan. Han började snart söka en ny hustru, och ögonen föll bland annat på Katarina Jagellonica, men hans propåer avvisades av hennes bror Sigismund August. Ivan gifte sig istället med Maria Temrjukovna, av kabardisk härkomst. Hon har föreslagits som den som inspirerade till opritjnikji. De fick en son, Vasilij, som dog som spädbarn. Maria dog i september 1569. Därefter kom Ivan att gifta sig ytterligare fyra gånger, men inget av äktenskapen blev långvarigt. Hans sjunde och sista giftermål stod med Maria Nagaja, som gav honom sonen Dmitrij Ivanovitj. År 1581 misshandlade Ivan sin son Ivans gravida hustru Jelena Sjeremeteva då han ansåg att hon uppträtt alltför lättklädd, slaget skall senare lett till att hon fick missfall. Intermezzot ledde dessutom, enligt legenden, till ett upphetsat gräl mellan far och son, varvid fadern slog ihjäl sin son. Ivan gillade att spela schack. Hans motståndare fick dock särskilda spelregler att följa. För dem gällde det att få Ivan att vinna utan att själva spela dåligt. Ivan var retlig i humöret, mycket misstänksam och inbillningssjuk.
Jan Nepomnjasjtjij
Jan Aleksandrovitj Nepomnjasjtjij (ryska: Ян Алекса́ндрович Непо́мнящий), född 14 juli 1990 i Brjansk, är en rysk stormästare i schack. Nepomnjasjtjij är bland annat dubbel rysk mästare (2010 och 2020), Europamästare (2010) och världsmästare i lagschack med Ryssland (2013 och 2019). I april 2021 segrade han i kandidatturneringen och får därmed utmana Magnus Carlsen om VM-titeln i november 2021. Nepomnjasjtjij lärde sig spela schack vid fyra års ålder. Han hade tidigt stora framgångar och vann ungdoms-EM för spelare under 10 år (2000) och för under 12 år (2001 och 2002). 2002 vann han också ungdoms-VM för spelare under 12 år före bland andra Magnus Carlsen. 2004 vann han de ryska mästerskapen för spelare under 18 år och 2005 kom han delad tvåa i ungdoms-VM för spelare under 16 år. 2007 kom han tvåa i ungdoms-VM för spelare under 18 år och 2009 tvåa i de ryska juniormästerskapen för spelare under 20 år. Nepomnjasjtjij deltog i de ryska mästerskapen första gången 2004. 2010 vann han tävlingen före Sergej Karjakin, en bedrift han upprepade 2020. 2010 vann han också de individuella Europamästerskapen. Han kvalificerade sig för spel i världscupen 2011, 2013, 2015 och 2017 men kom aldrig längre än till tredje omgången. Bland övriga turneringsresultat märks vinst i Aeroflot Open 2015, vinst i Tal Memorial 2016, tvåa i London Chess Classic 2017 samt vinst i Dortmund Sparkassen 2018. I lagschack har Nepomnjasjtjij representerat Ryssland och bland annat vunnit världsmästerskapen 2013 och 2019. Nepomnjasjtjij är en stark blixt- och snabbschackspelare. I snabbschack slutade han tvåa vid världsmästerskapen 2013 och 2015, delad fyra 2016 och trea 2017. I blixt slutade han delad tvåa vid världsmästerskapen 2013 och 2014, och delad 4 2015 och 2018. Efter sina tidiga framgångar som junior hade Nepomnjasjtjij en långsammare utveckling än de jämnåriga Carlsen och Karjakin. Inte förrän i slutet av 2010-talet slog han sig på allvar in i den yppersta världseliten. 2019 kvalificerade han sig för deltagande i kandidatturneringen 2020-21 genom att komma tvåa i FIDEs Grand Prix-serie. I kandidatturneringen 2020 ledde Nepomnjasjtjij tillsammans med Maxime Vachier-Lagrave efter halva turneringen när den avbröts på grund av coronaviruspandemin. När turneringen återupptogs 2021 drog Nepomnjasjtjij ifrån och var klar vinnare med en rond kvar att spela. Titelmatchen mot Carlsen äger rum i Dubai med start 26 november 2021. Nepomnjasjtjij har tidigare tjänstgjort som sekundant åt Carlsen när Carlsen försvarat sin VM-titel. Nepomnjasjtjij blev internationell mästare (IM) 2004 och stormästare (GM) 2007. Han kom in på topp 100-listan över de högst rankade spelarna i april 2008 och på topp 10-listan i februari 2019. Nepomnjasjtjij är också bekant som datorspelare. Han var tidigare halvprofessionell Dota-spelare och har också kommenterat de ryska sändningarna från tävlingar. Han spelar även Hearthstone.
