Utbytesstudier
Utbytesstudier omfattar studenter, utbytesstudenter, som ingår i ett internationellt utbytesprogram mellan lärosäten. Ett utbytesprogram är ett avtal som är arrangerat mellan dels en skola (universitet, högskola eller gymnasie) i hemlandet och dels en skola i det främmande landet. På så sätt får ett begränsat antal studenter i moderlandet möjlighet att studera vid det utländska lärosätet, medan det utländska lärosätet parallellt skickar studenter till det första landet. På det viset är studierna för utbytesstudenten kostnadsfria vid det utländska universitetet. AFS Interkulturell Utbildning. För dig som vill gå high school. Utbytesstudentorganisationen Youth For Understandings webbplats. Utbytesstudentorganisationen inom idrott, Universal Players webbplats. AFS -Den äldsta och största utbytesorganisations svenska hemsida. Internationella programkontoret stödjer utbytessamarbeten både för studenter och anställda.
Kravall (fest)
Kravall är en viss typ av studentfest vid Linköpings universitet, begreppet är en sammandragning av "krav på overall". Tentakravallerna arrangerades ursprungligen på Ryds Herrgård (HG), som var ett av Linköpings första studentställen och tidigaste kårhus. De ordnades i anslutning till slutet på teknologernas tentamensperioder, med liveframträdande av studentorkestern LiTHe Blås. I samband med att det nya kårhuset Kårallen invigdes flyttades kravallerna dit, en byggnad avsedd och bättre lämpad för att husera större fester. Samtidigt började teknologsektionerna att överta arrangerandet av kravallerna. Till en början var inträdet gratis, men så småningom infördes biljetter med förköp för att reglera kösituationen. Då festerna inte var avsedda att gå med vinst användes biljettintäkterna för att bjuda varje deltagare på en öl och en hamburgare. Dittills hade kravallerna haft en tydlig koppling till studenterna vid den dåvarande tekniska högskolan. Såväl LiTHe Blås som teknologsektionerna använder just overaller som sina festuniformer, och kravallerna har sannolikt varit en starkt bidragande orsak till att overallkulturen är så stark vid Linköpings universitet. Overallerna (eller deras motsvarigheter) är dock starkt knutna till sektionsföreningarna, vilket medfört att den som läser fristående kurs gått på kravall utan overall. Kravet på overall är alltså inte strikt, utan ett råd och en innehållsdeklaration. Kravall ska under en tid ha definierats av Linköpings förenade studentkårer som "overallsfest arrangerad av en teknologsektion, första torsdagen efter teknologernas tentaperiod". I samband med att kravallerna flyttades till Kårallen fanns också flera nya intresserade arrangörer, däribland sektionerna vid Filosofiska fakulteten (FilFak). Ekonomföreningen ELIN uppfann en av de mer beständiga alternativkravallerna, Luciakraballen, som länge var en av de riktigt stora festerna med kända liveartister som huvudsakligt dragplåster. På 2000-talet tillkom lärarsektionens KraValentine i samband med alla hjärtans dag. ESN Party Committe, de inresande utbytesstudenternas festeri, anordnar Intervallen, där både barer och matservering tar internationell smak för en kväll. Samtidigt utvecklade teknologsektionerna ett vinnande helhelgskoncept i samband med att man anordnade studentikosa tävlingar, där torsdagarnas kravall spelade en betydande roll. Ofta smittade tävlingens tema av sig på kravallen, och overaller kompletterades med rekvisita för kvällen. En allhelgonakravall kunde exempelvis leda till att en svans och små bockhorn fogades till overallen. Idag har de gamla tentakravallerna, som fortfarande behållit mycket av sin ursprungliga struktur även om studentorkestern byts ut mot en ordinär DJ, mer eller mindre fallit i skymundan bakom de större arrangemangen. SOF och Fortes Utedisco / LinTek och Fortes Utedisco Utomhuskravall sista lördagen i TekFaks (Tekniska fakulteten, LiTH) nolleperiod. Äger rum på området utanför Kårallen och är med 3000 släppta biljetter det största discot under nolleperioden. On The Rocks Höstens omtentaperiod avslutar föregående läsår och tentakravallen, som hamnar strax efter nolleperioden. On the Rocks, som den nu kallas, är läsårets första. Anordnas traditionellt av CC (C-sektionen) och 4-verkeriet (MatNat-sektionen). Sedan 2010 har PILS (PA-programmet) tillkommit som medarrangör. Dra't i spa't Draget i folkmun, anordnas av I-sektionens mästeri. Kravallen hålls på fredagskvällen före I-sektionens årliga dragkamp över Tinnerbäcken under lördagen. Före festen hålls så kallad fulsittning eller overallsittning för de tävlande lagen. Draget är läsårets första större fest efter nolleperiodens slut och är den kravall på universitetet med längst historia, start 1970. Ett antal större artister har uppträtt på Draget, bland andra Icona Pop och Oskar Linnros. Intervallen arrangeras i oktober av ESN (Erasmus Student Network) tillsammans med inresta utbytesstudenter. Teddybears (Festivallen 2015).
Theodor Morell
Theodor Gilbert Morell, även känd som Theo Morell, född den 22 juli 1886 i Trais-Münzenberg, Storhertigdömet Hessen, Kejsardömet Tyskland, död den 26 maj 1948 i Tegernsee, Bayern, var en tysk urolog och läkemedelsentreprenör som framför allt blivit känd som Adolf Hitlers livläkare från 1936 till dagarna före Hitlers död 1945. Han var redan i samtiden ifrågasatt för den omfattande medicinering av Hitler med barbiturater och amfetamin, vilken tros ha varit en bidragande orsak till Hitlers dåliga hälsotillstånd under de sista levnadsåren. Morell avlade gymnasieexamen 1907 i Giessen och studerade därefter medicin vid universiteten i Giessen, Heidelberg och München, samt som utbytesstudent i Grenoble och Paris. 1907 blev han medlem av Burschenschaft-föreningen Germania Giessen. I München avlade han 1913 medicine doktorsexamen under Albert Döderleins handledarskap. Han gifte sig 1920 med skådespelerskan Johanna "Hanni" Moller (1898–1983). Äktenskapet blev barnlöst. Morell verkade under början av sin karriär som fartygsläkare på världshaven och anmälde sig frivillig till tjänst i första världskriget. Efter krigsslutet 1918 öppnade han en mottagning för urologi och elektroterapi i Berlin. Han blev 1933 medlem av NSDAP, och tog under 1930-talet emot många kända konstnärer och politiker i sin mottagning på Kurfürstendamm, bland dem Hitlers fotograf Heinrich Hoffmann. Hoffmann ordnade ett patientbesök hos Hitler på Berghof 1936. Morell behandlade Hitlers mag- och tarmproblem framgångsrikt och Hitler utnämnde honom därefter till livläkare. Hitler omnämns konsekvent endast som "Patient A" i Morells journaler. Hitler utnämnde Morell 1938 till professor. Under andra världskriget köpte Morell läkemedelsfabriker i Hamburg och Olomouc där han lät tillverka hormonpreparat, vitaminkoncentrat och ett luspulver, "Russla". Luspulvret var utvecklat av Morell själv för Wehrmacht, men det var illa omtyckt bland soldaterna på grund av den starka lukten och det faktum att det var känsligt för fukten i fält, så att det sedermera kom att ersättas med en konkurrerande produkt. Genom den tidvis stora efterfrågan under krigets första år blev Morell dock förmögen på försvarsleveranserna. Han köpte en lyxvilla som tidigare tillhört den judiske bankiren Georg Solmssen på Schwanenwerder i Berlin och hade även ett sommarhus i Heringsdorf samt en planerad bostad i Berchtesgaden. Morell behandlade Hitler med ett stort antal injektioner, vilket sågs med stor skepsis av andra läkare i Hitlers omgivning. Han sågs som ansvarig för Hitlers dåliga hälsa under hans sista levnadsår. Den tyske journalisten Ottmar Katz skriver i sin biografi om Morell, publicerad 1982, att Hitlers faktiska hälsotillstånd inte återges korrekt i andra källor. Den amerikanske psykiatrikern och historikern Nassir Ghaemi, expert på att undersöka samband mellan ledarskap och affektiva störningar, ser det som troligt att Hitler hade symptom på en bipolär sjukdom, vilken förvärrades genom Morells injektioner av barbiturater och amfetamin, alternativt var följden av ett amfetaminberoende. Morell förblev under kriget vid Hitlers sida fram till 21 april 1945, då han överraskande ersattes med SS-läkaren Werner Haase. Morell flögs ut ur Berlin och uppehöll sig på Bad Reichenhalls sjukhus i det amerikanskockuperade Bayern under en tid, innan han 17 juli arresterades på München Hauptbahnhof. Därefter fängslades han i interneringslägret i Dachau. Morell utreddes för krigsbrott och brott mot mänskligheten, men inga bevis framkom under utredningen. Morell lades in på sjukhus i Tegernsee i juni 1947 för afasi och avled på sjukhuset följande år.
Mia Horn af Rantzien
Mia (Marie) Horn af Rantzien, född 9 oktober 1953 i Stockholm, är en svensk nationalekonom och diplomat. Hon är sedan 2012 VD för SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle). Mia Horn af Rantzien var utbytesstudent i USA 1970–1971, och 1975 student vid den ekonomiska fakulteten vid Tribhuvan University, Kathmandu, Nepal. Hon avlade civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm 1977 och antogs sedan samma år till utrikesdepartementets diplomatprogram. Efter åtta år i utrikesförvaltningen återvände hon 1986 till Handelshögskolans forskarutbildning där hon, efter studier även vid Princeton University, doktorerade i nationalekonomi 1994. I doktorsavhandlingen analyserade hon samspelet mellan ekonomisk och demografisk utveckling samt hur olika interventioner påverkar mänsklig välfärd. Hon tilldelades Gunnar Myrdal-priset för en populärvetenskaplig version av avhandlingen. Efter avslutad diplomatutbildning vid UD tjänstgjorde hon fyra år vid svenska ambassaden i Hanoi 1978–1982. Därefter följde tjänstgöring vid FN-enheten på UD i Stockholm 1982–1984 och på Sida 1984–1985. Efter forskarutbildningen 1986–1994 utsågs Mia Horn af Rantzien till chefsekonom på UD 1994. 1996 fick hon uppdrag att som minister på svenska representationen i Genève vara Sveriges styrelserepresentant i ett antal FN-organisationer, bl.a. ILO, UNCTAD och ECE 1996–2000. År 2000 utsågs hon till huvudsekreterare för den parlamentariska utredningen om Sveriges politik för global utveckling Utredningens förslag utmynnade i PGU (Sveriges politik för global utveckling), som sedan 2002 är en del av svensk utrikespolitik. . År 2002 utsågs Mia Horn af Rantzien till Sveriges första CSR-ambassadör, och chef för Globalt Ansvar, ett statsministerinitiativ för hållbart företagande, baserat på förslag i Globkom-utredningen. Därefter blev hon år 2004 Sveriges WTO-ambassadör med stationering i Genève. Där valdes hon till ordförande för WTO:s Enhanced Integrated Framework Steering Committe 2005–2007 och till ordförande för WTO Aid for Trade Task Force 2006.. Hon var även ordförande för Belarus anslutningsförhandlingar till Världshandelsorganisationen WTO under perioden 2005–2009. År 2007 utsågs Mia Horn af Rantzien till Havsmiljöambassadör och därefter till ställföreträdande generaldirektör och policychef för Sida för att 2010 ta uppdraget som ambassadör för Näringsliv och Utveckling vid UD. År 2012 tillträdde hon som VD för SNS. Mia Horn af Rantzien har haft uppdrag bland annat som Governor for IDS, Sussex University 2002–2008, styrelsemedlem Nordiska Afrikainstitutet 2008–2010, styrelseledamot Swedfund 2010–2012, Sida 2015–2021, medlem i Advisory Board för Unicef Research Center, Florens 2000–2006, medlem i World Economic Forum, Global Agenda Council 2012–2014, ledamot i GRI Independent Appointments Committee 2015–2016 och ledamot i stipendiekommittén för konungens stiftelse Ungt Ledarskap 2012–2017. Mia Horn af Rantzien valdes 2013 in som ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien och var 2016–2018 ordförande för IVA:s Avdelning IX Ekonomi. Hon är idag ledamot i styrelserna för Nobel Prize Outreach AB, Institute for International Economic Studies (IIES), Stiftelsen för internationalisering av svensk högre utbildning och forskning (STINT) och Mistra Center for Sustainable Markets vid Handelshögskolan, Stockholm (Misum) samt i insynsrådet för Svenska institutet.
Jan Eliasson
Jan Kenneth Eliasson, född 17 september 1940 i Gamlestads församling i Göteborg, är en svensk diplomat och politiker (socialdemokrat). Han var ordförande i FN:s generalförsamling 2005–2006 och Sveriges utrikesminister mellan 24 april och 6 oktober 2006. Han var vice generalsekreterare för FN 2012–2016. Eliasson är ordförande i Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) sedan juni 2017. Jan Eliasson är född i Gamlestaden, och uppvuxen i stadsdelarna Kålltorp och Guldheden i Göteborg. Han är ett av två barn till John Eliasson, ordförande för avdelning 3 i Transportfacket i Göteborg, och Karin Eliasson, född Nilsson, samt bror till Roger Holtback. Brödernas far var metallarbetare och senare taxichaufför, medan deras mor arbetade som hemsömmerska. Eliasson har arbetarbakgrund, och han fick ofta följa med sin fackligt engagerade far på demonstrationståg i hemstaden under sin barndom. Redan i unga år blev han socialdemokrat, men har inte varit verksam i partipolitiken. Eliasson studerade, som den förste i sin släkt, på Hvitfeldtska gymnasiet och var utbytesstudent i Indiana åren 1957–1958. Åren 1962–1966 läste Eliasson vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och 1965 tog han där civilekonomexamen. Han har även genomgått reservofficersutbildning i flottan, med examen 1962. År 1965 anställdes Eliasson vid Utrikesdepartementet (UD) och har som UD-anställd tjänstgjort vid bland annat ambassaderna i Paris, Bonn, Harare och Washington. Vid Uppsala universitet samarbetade han under 1970-talet med professor skytteanus Leif Lewin om att upprätta utbytesprogram mellan universitetet och utrikesdepartementet. Han var också i två omgångar gästprofessor vid dess institution för freds- och konfliktforskning. Åren 1982–1983 var han utrikespolitisk rådgivare i Statsrådsberedningen och 1983–1988 chef för UD:s politiska avdelning. Åren 1980–1986 deltog Eliasson som Olof Palmes rådgivare i FN:s medlaruppdrag i kriget mellan Iran och Irak. Från 1988 till 1992 tjänstgjorde han som Sveriges FN-ambassadör i New York, där han bland annat fungerade som generalsekreterarens personlige representant i Iran–Irak-konflikten. Åren 1991–1992 var han vice ordförande i ECOSOC. Eliasson var 1992–1994 undergeneralsekreterare i FN och chef för den nyinrättade avdelningen för humanitär hjälp, UNOCHA, då han bland annat verkade för ökat bistånd till Somalia. I oktober 1994 blev han ordförande i ESK-gruppen för medling mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten kring regionen Nagorno-Karabach. Åren 1994–2000 var han kabinettssekreterare vid UD. Eliasson invaldes 1977 som korresponderande ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och 1997 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Åren 2000–2005 var Jan Eliasson ambassadör i Washington. I juni 2005 valdes han (som förste svensk) till ordförande för FN:s generalförsamling på ett mandat som löpte ut den 11 september 2006. Eliasson utsågs den 27 mars 2006 till Sveriges utrikesminister efter den avgångna Laila Freivalds. Han tillträdde posten den 24 april, men behöll sitt uppdrag i FN parallellt med utrikesministerposten. Tiden som utrikesminister blev dock kort till följd av socialdemokraternas valförlust i september 2006. Hans största insats som utrikesminister blev evakueringen av svenskar i Libanon under konflikten med Israel sommaren 2006. I december 2006 utsågs Eliasson till Förenta nationernas generalsekreterares särskilde sändebud i Darfur i Sudan, ett uppdrag han hade till juni 2008. Tillsammans med Margot Wallström fick han i uppdrag av Mona Sahlin i mars 2007 att leda en rådslagsgrupp för att utveckla socialdemokraternas utrikes- och EU-politik. Eliasson har varit rådgivare åt Internationella Röda Korset. Han var ordförande i Anna Lindhs Minnesfond 2007–2011, och sommaren 2009 utsågs han till ordförande i Water Aid Sverige. Våren 2010 utsågs han av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till särskild ambassadör för att genomföra FN:s Millenniemål.
Fredrik Eklund
Fredrik Eklund, född 26 april 1977 i Akalla, är en svensk fastighetsmäklare och dokusåpakändis, bosatt i New York i USA. Eklund är son till ekonomen Klas Eklund och bror till romanförfattaren Sigge Eklund. Hans farföräldrar var skådespelarna Bengt Eklund och Fylgia Zadig. Han är gift med konstnären Derek Kaplan. Paret har två barn genom surrogatmödraskap. På gymnasiet var Eklund utbytesstudent i Edina, Minnesota, USA. Han studerade därefter ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Eklund arbetade ett tag på Finanstidningen som It-ansvarig. År 1999 grundade han IT-bolaget Humany, i vilket Carl Bildt, Ulf Dahlsten och hans far Klas Eklund var styrelseledamöter. Fredrik Eklund var chef för företaget, vilket hade 45 anställda. Eklund flyttade till New York 2002 och spelade in porrfilmer under pseudonymen Tag Eriksson. Han hade 2003 huvudrollen i porrkomedin The Hole, en parodi på The Ring, och för denna roll erhöll han GayVN award, bögporrfilmernas Oscar, för 'Best Solo Scene.'. År 2005 gav han ut den självbiografiska boken Bananflugornas herre, om sin karriär som bögporrstjärna. Han hävdar att tiden som bögporrstjärna aldrig legat honom till last, utan snarare blivit en biljett bort från Sverige. The New York Times hade Eklund på omslaget till sin bilaga The Sunday Style Section i november 2010, där det tillkännagavs att Eklund skulle medverka i reality-TV-serien Million Dollar Listing New York på NBC-ägda Bravo. Han har hittills medverkat i samtliga säsonger. Eklund anställdes vid fastighetsmäklarföretaget J C DeNiro, skådespelaren Robert DeNiros farbrors bolag, där han första året sålde fastigheter för $50 miljoner och nominerades till "årets nykomling". Eklund sålde fastigheter för över två miljarder dollar sedan han blivit verksamhetschef på Core Group Marketing och därefter verksamhetschef på företaget Prudential Douglas Elliman, USA:s östkusts största fastighetsmäklarföretag. I februari 2008 sålde han en lägenhet till Cameron Diaz, i augusti 2009 till John Legend och i juli 2010 till Daniel Craig. År 2009 grundade Eklund företaget Eklund Stockholm New York AB, vilket bedriver förmedling av bostadsrätter, fastigheter, delar av fastigheter och tomträtter, samt därmed förenlig verksamhet, och har kontor i Stockholm. Bananflugornas herre (2005). Stockholm: Debutantförlaget. Sälj! Konsten att sälja vad som helst till vem som helst (med Bruce Littlefield), utgiven den 14 april 2015. Fredrik 2.0: Året då jag återfann mig själv. Million Dollar Listing New York. "Toppmäklarna" (Kanal 5).
