Stockholm Skavsta Airport
Stockholm Skavsta Airport (IATA: NYO, ICAO: ESKN), tidigare även kallad Nyköping-Oxelösunds flygplats, är en internationell flygplats i Nyköpings kommun. Flygplatsen ligger sju kilometer nordväst om Nyköping, och cirka 100 kilometer sydsydväst om Stockholm. Flygplatsen räknas som en av fyra flygplatser i Stockholmsområdet i vid mening och är därför inkluderad i IATA-koden STO. Den trafikeras av lågprisbolaget Wizz Air. Ryanair upphörde med sin trafik i oktober 2021. Flygplatsen på Skavsta gårds ägor i Sankt Nicolai socken i Nyköpings kommun upprättades åren 1940–1941 som flottiljområde för Södermanlands flygflottilj (F 11), som under slutet av 1940-talet var Sveriges största flygflottilj. Genom ett riksdagsbeslut 1974 beslutades att flottiljen skulle upplösas och avvecklas den 30 juni 1980. Flygplatsen erhöll då status som beredskapsflygplats. Den 23 september 1984 invigdes flygplatsen som civilflygplats i Nyköpings kommuns regi. År 1991 ändrades flygplatsens namn till Stockholm Skavsta flygplats. År 1998 gick flygplatsen över i privat ägo, då det brittiska bolaget TBI plc köpte 90 procent av aktierna av kommunen. I början av 1990-talet infördes en fri marknad för flygtrafik inom EU. Detta innebar också att flygplatserna kunde börja konkurrera om de nya aktörerna. Sveriges befann sig då i djup ekonomisk kris och först mot slutet av 1990-talet började flygmarknaden i Stockholmsområdet omformas på den fria marknadens villkor. Det visade sig snart att Bromma flygplats var mest konkurrenskraftig för inrikestrafiken. För utrikestrafikens nyetableringar var det Skavsta, till en början i konkurrens med Västerås flygplats, som kom att etablera sig som Stockholmsområdets nästörsta flygplats för internationell passagerartrafik. År 2008 öppnade Connect Hotels ett hotell i anslutning till terminalbyggnaden. Hotellet har 217 rum i fem huskroppar. År 2013 köptes flygplatsen av det amerikanska ADC och HAS Airports Worldwide. Airports Worldwide togs 2018 över av Vinci Airports. Nyköping kommun äger sedan tidigare 9,9% av aktierna i Stockholm-Skavsta. I december 2019 meddelade Ryanair sin avsikt att lägga ned sin bas på Skavsta flygplats. Från och med sommarsäsongen 2020 minskade antalet flygavgångar kraftigt. Ryanair gjorde sin sista flygning på Skavsta den 30 oktober 2021. Ryanair uttalade sig i juli 2021 om att återkomma till Skavsta i april 2022, men i november 2021 meddelade bolaget att det inte är auktioner/aktuellt/">aktuellt. I början av december 2022 meddelade Norwegian att de planerar att börja trafikera flygplatsen från april 2023. Till en början är det två avgångar i veckan aktuella till Málaga (AGP) och Alicante (ALC). På sikt kan fler linjer och fler avgångar komma att lanseras. Flygplatsen har byggts ut i olika omgångar sedan 1998, till dagens kapacitet på ca 2,5 miljoner resenärer per år. Under 2009 flyttade Saab Aerotech in i nya lokaler vilket gav ytterligare utrymme att bygga ut terminalen. Åren 2011–2012 genomfördes en ombyggnad av terminalen. Renovering och utbyggnad av området vid gaterna och säkerhetskontrollen var först på tur. Gateområdet byggdes ut med ca 670 m2. År 2011 invigdes en ny infartsväg (väg 629) till flygplatsen. Vägen är 1,5 km lång och har en separat gång- och cykelbana. Enligt miljödomstolens dom 2007 har flygplatsen tillstånd för 75 000 flygplansrörelser och 6 miljoner passagerare per år. Nedan är en tabell över aktuella linjer från Skavsta. Skavsta är bas för kustbevakningsflygets tre flygplan, inom Kustbevakningen och den svenska flottan av fyra vattenskopande brandbekämpningsflygplan. Den är också huvudbas för Sjöfartsverkets flotta av räddningshelikoptrar. Buss Flygbussarna kör direkt mellan Stockholm Skavsta Airport och Cityterminalen i Stockholm. (restid cirka 80 minuter). Flygbussarna går även till Linköping och Norrköping. Sörmlandstrafikens linjer 715 och 515 går till Nyköping samt Oxelösund. Taxi kan beställas i förväg genom Flygtaxi. Restiden är cirka 60 minuter till Stockholm.
Reserestriktioner inom Europeiska unionen till följd av covid-19-pandemin
1) Med förbehåll för bekräftelse om ömsesidighet. Till följd av den ökade smittspridningen i Storbritannien av framför allt alfa-varianten av sars-cov-2-viruset började flera medlemsstater att införa inreseförbud från Storbritannien under slutet av 2020. Vid denna tidpunkt omfattades Storbritannien fortfarande av unionsrätten genom avtalet om Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen och brittiska medborgare åtnjöt fortfarande samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare, dock med de begränsningar som införts på grund av hotet mot folkhälsan. Den 22 december 2020 utfärdade Europeiska kommissionen en icke-bindande rekommendation som uppmanade samtliga medlemsstater att införa ett inreseförbud mot Storbritannien i syfte att förhindra spridning av den mer smittsamma virusvarianten, dock med undantag för vissa kategorier av personer. Den 1 januari 2021 upphörde unionsrätten att vara tillämplig för Storbritannien och därmed kom landet att istället omfattas av inreseförbudet för personer från tredjeländer. Till följd av den snabbt tilltagande smittspridningen i Europa i början av mars 2020 införde ett flertal av medlemsstaterna inom Schengenområdet inre gränskontroller. Sådana gränskontroller kunde införas genom särskilda bestämmelser i Schengenkodexen, som tillät inre gränskontroller vid ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, vilket ansågs vara fallet på grund av covid-19-pandemin. Införandet av inre gränskontroller påverkade inte i sig rätten för personer att röra sig fritt över gränserna, men i kombination med de olika reserestriktioner som samtidigt infördes innebar de inre gränskontrollerna att det i många fall blev omöjligt för personer att resa in i eller ut ur medlemsstaterna. Många medlemsstater begränsade antalet gränsövergångsställen och i vissa fall förseglades delar av de inre gränserna helt. De flesta inre gränskontroller avvecklades i mitten av juni 2020 när smittspridningen hade gått ner, men i början av 2021 införde vissa medlemsstater återigen inre gränskontroller till följd av ökad smittspridning. Dessa gränskontroller avvecklades i sin tur senare under 2021 och ersattes i de flesta fall av hälsokontroller med fokus på kontroll av covidintyg istället för konventionella inresekontroller. En rad åtgärder vidtogs under covid-19-pandemin för att underlätta viss rörlighet över gränserna trots de införda reserestriktionerna. Åtgärderna syftade bland annat till att upprätthålla den fria rörligheten för varor och rörligheten för vissa kategorier av personer, till exempel hälso- och sjukvårdspersonal. Genom införandet av ett gemensamt digitalt covidintyg i mitten av 2021 blev det möjligt för många unionsmedborgare att återigen utöva sin rätt till fri rörlighet. En av de första åtgärderna som vidtogs på europeisk nivå för att mildra effekterna av reserestriktionerna var en anpassning av förordningen om ankomst- och avgångstider för flygbolag. Innan covid-19-pandemin bröt ut var flygbolagen tvungna att utnyttja minst 80 procent av sina tilldelade ankomst- och avgångstider inom en viss tidtabellsperiod för att få behålla företräde till samma serie av ankomst- och avgångstider under nästkommande tidtabellsperiod. Den stora nedgången i flygresandet till följd av covid-19-pandemin ledde dock till att många flygbolag ställde in sina flygavgångar och därmed nådde under tröskelvärdet på 80 procent. Den 30 mars 2020 antog därför Europaparlamentet och Europeiska unionens råd en förordning om att tillfälligt undanta flygbolagen från de ordinarie bestämmelserna om tilldelning av ankomst- och avgångstider för perioden 1 mars 2020–24 oktober 2020. Denna period förlängdes till den 27 mars 2021 genom en delegerad förordning av Europeiska kommissionen den 14 oktober 2020. Den 16 februari 2021 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd en ny förordning om undantagsregler för perioden efter den 27 mars 2021.
Palangas internationella flygplats
Palangas internationella flygplats (IATA: PLQ, ICAO: EYPA) (litauiska: Palangos oro uostas) är en internationell flygplats belägen i närheten av turistorten Palanga i Litauen. Flygplatsen är Litauens tredje största och är huvudsakligen avsedd för korta eller medellånga resor med mål i Europa. Palangas internationella flygplats började sin verksamhet år 1937 på en plats 7 kilometer öster dess nuvarande position, nära vägen mellan Palanga och Darbėnai. Flygplatsen användes då till att träna piloter i det Litauiska flygvapnet. År 1939 gjordes Litauens första reguljära flygresa, från Kaunas till Palanga. Från 1940 till 1941, samt från 1945 till 1963 användes flygplatsen av Sovjetunionens luftvapen. Den nya landningsbanan och övriga anläggningar på flygplatsens nuvarande plats byggdes först efter andra världskriget. År 1963 började flygplatsen användas för civil luftfart. År 1991 registrerades flygplatsen återigen som en nationell flygplats, ägd och driven av staten. Sedan år 1993 har antalet passagerare som trafikerar flygplatsen ökat för varje år. En renovering av passagerarterminalen gjordes mellan åren 1994 and 1997. Flygplatsens passagerartjänster och hantering av bagage moderniserades för att uppfylla de krav som ställdes av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Mellan åren 1994 och 1995, renoverades flygledningscentralen. Mellan 1996 och 1997 förbättrades landningsbanans yta och år 1998 förbättrades flygplatsens ramp och taxivägar. Efter det att Litauen blev ett av Europeiska unionens medlemsländer år 2004, ökade antalet passagerare det året med mer än 60% jämfört med år 2003. Ytterligare förbättringar gjordes år 2007 när den norra terminalen byggdes, vilket innebar en ökning av terminalernas totala area med 2000 m2 och samma år började flygplatsen att följa de krav som följde av Schengensamarbetet innebar. Från juni till oktober 2007 utökades landningsbana 01/19 till 2 280x45 meter och flygplatsbelysningen förbättrades. Idag arbetar över tvåhundra personer vid flygplatsanläggningarna. Palangas internationella flygplats har två intilliggande terminaler, som sammanlänkas av korta gångvägar och ett transitområde. Södra terminalen byggdes på 1970-talet och moderniserades i slutet av 1990-talet. Där sker incheckning till alla flygavgångar. Här finns även flygbolagens kontor samt caféer och barer. Norra terminalen som öppnade den 26 oktober 2007, byggdes för att tjäna avgångar och ankomster av flyg till och från länder utanför Schengenområdet.
London-Heathrow flygplats
London-Heathrow flygplats (IATA: LHR, ICAO: EGLL) är Europas största, och världens sjunde största, flygplats räknat i antal passagerare per år. Heathrow ligger i östra Hillingdon, 22 kilometer väster om centrala London. År 2019 passerade över 80 miljoner passagerare flygplatsen. Den byggdes ursprungligen under andra världskriget som bas för brittiska bombflygplan och öppnades för civil trafik 1946. Fram till 1976 hette flygplatsen officiellt London Airport. Den är bas för British Airways och Virgin Atlantic. En femte terminal öppnade i mars 2008. Flygplatsen har två landningsbanor, men den brittiska regeringen tog den 25 oktober 2016 beslut om att bygga en tredje landningsbana, tillsammans med en ny terminal, vilket godkändes av parlamentet den 25 juni 2018. Terminal 1 öppnade 1968 och var Heathrow-basen för British Airways (BA) inrikes- och europeiska nätverk och några av dess långdistanslinjer innan Terminal 5 öppnade. Terminal 1 var också huvudbasen för de flesta Star Alliance-medlemmar även om några också var baserade på Terminal 3. Terminal 1 stängde i slutet av juni 2015 och ersattes av en utbyggd terminal 2 som öppnade i juni 2014. Flygplatsens nyaste terminal, officiellt känd som Queen's Terminal, öppnades den 4 juni 2014 och har 24 gater. Designad av den spanska arkitekten Luis Vidal, byggdes den på platsen som hade ockuperats av den ursprungliga Terminal 2 och Queens Building. Den ursprungliga terminal 2 öppnade som Europabyggnaden 1955 och var flygplatsens äldsta terminal. Byggnaden revs 2010, tillsammans med Queens Building som hade inhyst flygbolagskontor. Terminal 3 öppnade som Oceanic Terminal den 13 november 1961 för att hantera flygavgångar för långdistanslinjer för utländska flygbolag till USA, Asien och andra destinationer i Fjärran Östern. Omdöpt till Terminal 3 1968, den utökades 1970 med tillägget av en ankomstbyggnad. Andra faciliteter som lades till var Storbritanniens första rullband. 2006 färdigställdes den nya pir 6 för £105 miljoner för att rymma Airbus A380 superjumbo, Emirates och Qantas flyger regelbundet från terminal 3 med Airbus A380. Terminal 4, som öppnades 1986, har 22 gater och är hem för SkyTeam-alliansen, (med undantag för Air France, Delta Air Lines, KLM och Middle East Airlines som använder Terminal 3), Oneworld flygbolag Malaysia Airlines och Qatar Airways, Gulf Air och till de flesta icke-anslutna flygbolag. De flesta flyg som går till Terminal 4 är flyg som kommer från Centralasien, Nordafrika och Mellanöstern samt några flyg till Europa. Etihad Airways, Korean Air, Malaysia Airlines och Qatar Airways har reguljära A380-flyg. Gulf Air och El Al flyger regelbundet med Boeing 787. Terminal 5 ligger mellan de norra och södra landningsbanorna i den västra änden av Heathrow-platsen och öppnade för allmänheten den 27 mars 2008, och British Airways och dess partnerbolag Iberia har exklusiv användning av denna terminal som har 50 gater. Terminal 5 är indelad i Terminal 5A, 5B och 5C, där en förarlös minimetro trafikerar mellan terminalerna. Londons tunnelbana (Underground) med tre stationerna Heathrow Terminals 2,3, Heathrow Terminal 4 och Heathrow Terminal 5 på Piccadilly line går till centrala London. Snabbtågen Heathrow Express samt pendeltågslinjen Elizabeth line går till Paddington Station i centrala London från de tre järnvägsstationerna Heathrow Central (Terminal 2,3), Heathrow Terminal 4 och Heathrow Terminal 5 station. Det har inte varit terrordåd med dödsfall på själva flygplatsen. Misstankar och upptäckta planer får dock stor mediauppmärksamhet med tanke på flygplatsens storlek och landets språk som journalister världen runt kan läsa. Den 19 maj 1974 sprängde IRA bomber i ett parkeringshus och två personer dödades av dem. Händelsen ledde till att Storbritannien bröt den diplomatiska kontakten med Syrien, som uppgavs ligga bakom det misslyckade attentatet. Även USA och Kanada kallade hem sina ambassadörer från Syrien.
