Braathens Regional Airlines
Braathens Regional Airlines (BRA) är ett svenskt flygbolag, bildat 2016 av Malmö Aviation, Sverigeflyg och Braathens Regional. Företagets majoritetsägare är investmentföretaget Braganza, som i sin tur ägs av Per G. Braathen. Sedan oktober 2021 är pensionsbolaget AMF Pension minoritetsägare i BRA. Flygbolaget har Stockholm-Bromma flygplats som sin primära hub och är Sveriges största inrikesflygbolag sett till antalet flyglinjer som bolaget trafikerar. BRA flög vid årsskiftet 2019/2020 till 19 destinationer. I mars 2020 hade bolaget en marknadsandel för svenskt inrikesflyg på 30 %. År 2018 hade företaget en omsättning på 2,4 miljarder kronor och 1 100 anställda. På grund av Corona-pandemin ansökte BRA om företagsrekonstruktion den 7 april 2020. Rekonstruktionen genomfördes framgångsrikt och den flygoperativa verksamheten hölls vid liv bland annat genom charterflygningar. Den 12 maj 2021 återstartade BRA sin reguljära flygtrafik och BRA flyger idag 18 linjer, främst inom Sverige men även till Danmark och Finland. BRA har som mål att nå netto-noll utsläpp år 2030 och bolaget är pionjär inom fossilfritt flyg. Målet om netto-noll utsläpp ska uppnås bland annat genom att använda marknadens bränsleeffektivaste flygplan, bidra till att 100% bioflygbränsleanvändning certifieras snarast och att BRA blir ett av de första flygbolagen att ta in elflyg i sin flotta från göteborgsbaserade elflygstillverkaren Heart Aerospace. Den 28 april 2022 lanserade BRA ett nytt upplägg för sina flygbiljetter där kunden redan i första bokningssteget ska välja om kunden vill ha en ordinarie flygbiljett eller en bioflygbiljett och därefter biljettyp. Bioflygbiljetten innehåller då 50% bioflygbränsle. BRA bildades i februari 2016 genom ett samgående av Malmö Aviation, Sverigeflyg, Braathens Regional (i vilket tidigare Golden Air uppgått), Braathens Technical, Braathens Training, Gotlandsflyg, Kullaflyg, Blekingeflyg, Kalmarflyg, Flysmåland samt Sundsvallsflyg. Under 2018 lanserade BRA, som första flygbolag, möjligheten att välja biobränsle som en tillvalsprodukt till den ordinarie flygbiljetten. På samma sätt och steg i bokningsprocessen som kunden väljer till incheckat bagage, avbeställningsskydd, golfbag eller plats för hund eller katt i kabinen. Många flygbolag har sedan följt efter och erbjuder den möjligheten idag. Strax därefter lanserade BRA även möjligheten att köpa årskort och klippkort med biobränsle. Till följd av Coronapandemin 2020, annonserade bolaget 13 mars 2020 att man ställde in 1 300 avgångar mellan 23 mars och 3 maj 2020, men att inga linjer skulle läggas ned helt. Man varslade också för att ytterligare besparingsåtgärder skulle komma att krävas. En vecka senare annonserade man ytterligare neddragningar av flygverksamheten, vilket bl.a. innebar att flygningarna på 12 av 18 inrikeslinjer upphörde helt fr.o.m 23 mars.. Den 1 april 2020 meddelade bolaget att, med hänvisning till regeringens och Folkhälsomyndighetens uppmaningar att avstå från inrikes resor, all trafik ställdes in under tiden 6 april till och med 31 maj 2020. Den 6 april 2020 ansökte bolaget om företagsrekonstruktion och verksamheten upphörde därmed tills vidare. Den 9 september 2020 avslutade bolaget rekonstruktionen enligt tingsrättens beslut. Efter det har bolaget startat upp flygtrafik igen. ATR 72-flygplanen var i juni 2020 parkerade på Ängelholm Helsingborg Airport. Under hösten 2020 har flera av BRAs flygmaskiner tagits i trafik igen och flugit framför allt uppdragstrafik i Sverige och Europa. Mellan 1 oktober 2020 och 10 januari 2021 trafikerade BRA sträckan Arlanda-Arvidsjaur en eller ett par gånger i månaden. I maj 2022 flög bolaget till 18 destinationer. Många av destinationerna trafikeras endast från Bromma flygplats, med dessa undantag. I maj 2022 bestod bolagets flygplansflotta av. Visby trafikeras från Stockholm Bromma, Göteborg Landvetter Malmö-Sturup, Ängelholm och Helsingfors. Skellefteå trafikeras från Stockholm Bromma och Göteborg Landvetter.
Welcome to the Space Show
Welcome to the Space Show (japanska: 宇宙ショーへようこそ, Uchū shō e yōkoso, 'Välkommen till rymdshowen'? ) är en japansk animerad science fiction-film från 2010. Regissören är Koji Masunari, som tidigare synts på Read or Die och Kamichu!. Filmen producerades av animationsstudion A-1 Pictures, dotterbolag till Sonys animationsbolag Aniplex, och kretsar kring en grupp japanska barn som under en sommarutflykt råkar på en ovanlig "hund" och så småningom hamnar i ett intrigfyllt rymdäventyr. Den 136 minuter långa Welcome to the Space Show siktade, enligt dess skapare, in sig på något i klass med Stjärnornas krig. Filmen berättar historien om fem skolkamrater och en sommarlovsvecka som inte blir den lugna upplevelse som de förväntat sig. De fem, elever i samma lilla landsbygdsskola uppe i bergen, får lov att låna en skolsal för sin övernattning. Ett av barnen, andraklassaren Amane, är putt på sin äldre kusin (femteklassaren Natsuki) som låtit Amanes tama kanin Pyon-Kichi rymma ut i skogen. De kompletteras av Kōji (en något UFO-fixerad bokmal), Noriko (blyg fjärdeklassare) och Kiyoshi (en sjätteklassare som får fungera som något av föräldrarnas förlängda arm under veckan). Veckan börjar med att de fem, i ett försök att bryta tristessen, ger sig ut i skogen för att försöka få fatt i den där förrymda kaninen. De ramlar på en sädesåker med sädescirklar och finner en hund, som kanske inte är en hund. Större delen av denna utflyktsvecka tillbringas på helt annan ort – ett antal tusen mil, senare ljusår, rätt uppåt. Filmen kan delas upp i några tydliga delar baserat på etappmålen, vilka är. Natsuki Koyama (japanska: 小山 夏紀, Koyama Natsuki? ) ♀ – (japansk röst:) Tomoyo Kurosawa. Amane Suzuki (japanska: 鈴木 周, Suzuki Amane? ) ♀ – Honoka Ikezuka. Kiyoshi Satō (japanska: 佐藤 清, Satō Kiyoshi? ) ♂ – Shōtarō Uzawa. Noriko Nishimura (japanska: 西村 倫子, Nishimura Noriko? ) ♀ – Tamaki Matsumoto. Kōji Harada (japanska: 原田 康二, Harada Kōji? ) ♂ – Takuto Yoshinaga. Pochi Rickman (japanska: ポチ・リックマン, Pochi Rikkuman? ) – Keiji Fujiwara. Produktionslaget bakom Welcome to the Space Show offentliggjordes i 2008 års februarinummer av nyhetstidningen Newtype, och filmen fick ursprungligen arbetstiteln The Space Show (Uchū shō). Filmen återförenade animatörerna bakom R.O.D the TV (2003–2004), inklusive regissören Koji Masunari, manusförfattaren Hideyuki Kurata och figurdesignern Masashi Ishihama. Animationen gjordes på A-1 Pictures. Masunari beslöt att låta välja ut lämpliga röstskådespelare genom en serie av auditioner. Filmen konstruerades kring de bärande temana underhållning och vänskap mellan barn. Filmen hade sin världspremiär vid den 60:e Filmfestivalen i Berlin, februari 2010. Där visades den jämsides med Mamoru Hosodas Summer Wars som del av festivalens "generationsprogram". Jorden. Där äger början och slutet av historien rum. Månen (dess "baksida"). Där får barnen lov att ta anställning för att kunna tjäna ihop till de nödvändiga flygbiljetterna för omvägen tillbaka till jorden. Super Space Express. Detta rymdtåg, med ett utseende som en mytologisk drake från Östasien, har en topphastighet bortom mänskligt förstånd och biljettpriser därefter. Wan (Bow alternativt Bowl). Denna är Pochis ("hunden", se ovan) hemplanet. Där bor hans föräldrar, och där arbetar han själv som professor. Här äger både rån, biljakter och kidnappningar rum. The Space Show. Detta universums största TV-program spelas för tillfället in vid den galaktiska festivalen på Den stora muren. Folk med intressen i den eftertraktade växten zughaan (vars likhet med japansk pepparrot leder till vissa förvecklingar), TV-producenter med hybris och gamla månbekanta (vilka till slut fått sin raket färdig) strålar här samman. Originaltitel – 宇宙ショーへようこそ (Uchū shō e yōkoso). Engelsk titel – 'Welcome to the Space Show. Regissör/bildmanus – Koji Masunari.
Resfeber
Resfeber är en svensk Internet-resebyrå som grundades i februari 1998. Företaget ägs av Resia som har ca 500 anställda och huvudkontor i Göteborg. Förutom verksamheten i Sverige, finns webbplatser i Danmark och Norge. Resfeber har årligen ca 57 000 resenärer och är baserat i Stockholm. Resfebers produkter är bland annat flygbiljetter, paketresor, hotell, hyrbil och evenemang. Dessa säljs via företagets webbplats. Resmål är bland andra: Amsterdam, Bangkok, Barcelona, Berlin, Bryssel, Budapest, Dublin, Istanbul, Köpenhamn, Lissabon, Madrid, New York, Paris, Prag, Rom, Tallinn och Wien. Resfeber samarbetar med Ecpat i kampen mot barnsexhandel. Resfeber Grupp och konferensresor.
Newark Liberty International Airport
Newark Liberty International Airport (IATA: EWR, ICAO: KEWR, FAA LID: EWR) först med namnet Newark Airport och senare Newark International Airport är New Jerseys största flygplats och en av New York-regionens tre största flygplatser. Den drivs av Port Authority of New York and New Jersey, som även har hand om de övriga flygplatserna i New York-regionen: JFK, LaGuardia och Teterboro Airport. Newark Airport har över 36 miljoner (36,3 miljoner 2007) passagerare per år, och New York är med 111 miljoner tvåa bland storstadsregioner i antal flygpassagerare på sina flygplatser, efter London. Newark Liberty ligger i Elisabeth och Newark, New Jersey och ca 20 km från centrala New York, dock utanför stadens gräns. Även om den ligger i delstaten New Jersey anses den ofta vara en av staden New Yorks flygplatser. Många räknar den ändå inte riktigt som en New York-flygplats (staden New York), eftersom den inte ligger i delstaten New York, och det står ofta, särskilt för flygbolag från USA, att flygningarnas destination är staden Newark. Egentligen har delstatens namn inte med saken att göra, det är stadens namn som avses med en destination. Bokningssystemen räknar den som hörande till New York. En flygbiljett till New York innebär ofta en flygning hit. Utländska flygbolag (plus Continental Airlines) brukar marknadsföra flygningarna som att de går till New York. Newark är den äldsta flygplatsen som fortfarande är aktiv i New York-området. Den öppnade 1 oktober 1928. Newark ansågs vara världens mest använda flygplats fram tills LaGuardia öppnade under 1930-talet. Under andra världskriget annekterades flygplatsen av militären, och övertogs av Port Authority of New York and New Jersey 1948. Under 1970-talet utvecklades flygplatsen ytterligare och de nuvarande tre terminalerna iordningställdes Vid denna tidpunkt hade dock den nyligen utökade John F. Kennedy International Airport i Queens tagit över som den stora internationella flygplatsen för New York. Detta skulle dock ändras något, 1984 började Virgin Atlantic Airways trafikera London-Newark. Sedermera har flera andra bolag dragit nytta av den något lugnare flygplatsen. SAS flyttade exempelvis alla sina flygningar till Newark i slutet av 1980-talet. Idag opererar såväl Air France som British Airways flyg från både Newark och JFK. Flygplatsen som är betydligt mer lättnavigerad än John F. Kennedy International Airport har tre terminaler, A, B och C. Terminal A används framförallt av American Airlines och USAirways och även för United Airlines för inrikes flyg och vissa städer i Kanada. Den saknar immigrationsmyndigheter så den kan inte användas för utrikestrafik (förutom fåtalet städer med "pre-clearance"). Terminal B är den stora internationella terminalen. Den används av flera europeiska flygbolag som SAS, British Airways, Air France, Alitalia mm. Terminal C är Continental Airlines egna terminal. Här avgår och ankommer nästan alla deras flyg till världen och inom USA, det är här deras flyg från Stockholm-Arlanda ankommer/avgår. För SAS är detta den viktigaste flygplatsen utanför Europa, med flygningar från både Köpenhamn, Oslo och Stockholm. Från Sverige och Arlanda kan man nå Newark med två flygbolag, SAS och Continental Airlines. Malaysia Airlines slutade trafikera linjen Kuala Lumpur-Stockholm-Newark 2009. Continental Airlines har flygplatsen som nav, tillsammans med Houston.
Almost Famous
Almost Famous är en amerikansk film från 2000 i regi av Cameron Crowe. I huvudrollerna syns Patrick Fugit och Kate Hudson. Filmen vann två Golden Globe och en Oscar för bästa originalmanus. Året är 1973. William är 15 år gammal och hans mamma vill att han ska bli advokat en dag. William själv har dock helt andra planer. Hans stora intresse är rockmusik och han vill bli rockjournalist. Och plötsligt en dag verkar det som att hans dröm kan bli verklighet. Han får ett väldigt intressant erbjudande - han får 1000 dollar om han skriver en artikel om bandet Black Sabbath. Erbjudandet kommer från journalisten Lester Bangs. När han sedan ska intervjua Sabbath kommer han inte in backstage då han inte står med på deras gästlista. Kort därefter träffar han på bandet Stillwater (och även Penny Lane och diverse andra band-aids), som låter William följa med backstage. Stillwater har precis släppt en ny skiva och ska ge sig ut på en turné. William får då ett erbjudandet av den stora tidningen Rolling Stone att följa Stillwater och skriva om resan och intervjua bandmedlemmarna. Rolling Stone betalar dessutom hans omkostnader (flygbiljetter, hotellrum, etcetera). William tackar ja till erbjudandet men inser snart att han inte vet vad han givit sig in på. Filmen är mer eller mindre självbiografisk. Regissören Cameron Crowe arbetade själv i unga år som journalist åt tidningen Rolling Stone, och filmen är delvis baserad på hans egna erfarenheter av så väl möten med berömda rockmusiker, som av tidsandan i populärmusikvärlden. "Stillwater" är ett fiktivt rockband, baserat på historier och Crowes självupplevda minnen av band han träffade under sin tid som musikjournalist. Det har funnits ett amerikanskt rockband vid namn Stillwater, men deras framgångar inföll under den senare delen av 1970-talet och de spelade en mjukare sorts sydstatsrock, snarare än den mer klassiska rock filmens band står för. Bandet i filmen är till stor del baserat på The Allman Brothers Band, men har också andra förebilder. I en scen står gitarristen Russell på ett hustak och ropar "I am a golden god!". Scenen är baserad på en mytomspunnen incident där Led Zeppelins sångare Robert Plant vid en fest ska ha ropat samma sak från en balkong. Basisten och trummisen i Stillwater, Larry Fellows och Ed Vallencourt, är också utseendemässigt påfallande lika Led Zeppelins verkliga motsvarigheter, John Paul Jones och John Bonham. En annan scen där William förgäves försöker få till en privat intervju med Russell Hammond, gitarristen i Stillwater, är också baserad på en verklig händelse där Jimmy Page i Led Zeppelin inte ville komma ut från sitt hotellrum. Bandet befinner sig senare i filmen i ett flygplan, där det utspelas en stark scen baserad på ett tillfälle då Crowe följde med The Who på turné. Stillwaters låtar skrevs av Crowes dåvarande fru Nancy Wilson och rocklegenden Peter Frampton. Bland de låtar som hörs i filmen kan nämnas bland andra "Fever Dog", "Love Comes and Goes" och "You Had to Be There". Wilson skrev även flera stycken filmmusik som framfördes på akustisk gitarr. Filmen utspelar sig år 1973, och i filmen får man höra mycket amerikansk och brittisk rockmusik som gjordes under början av 1970-talet och slutet av 1960-talet. Filmens soundtrack innehåller bland annat delar av. DVD-utgåvan innehåller två versionen av filmen, både bioversionen (som är ungefär två timmar lång) och "The Extended Cut" (som är trettio minuter längre). DVD:n innehåller även mycket extramaterial, bland annat en "konsert" där Stillwater framför tre hela låtar live, en musikvideo och en lista över Cameron Crowes favoritalbum från 1973. Elton John - "Tiny Dancer". Simon and Garfunkel - "America". Cat Stevens - "The Wind". Black Sabbath - "Paranoid". Led Zeppelin - "That's the Way". David Bowie - "I'm Waiting for the Man". The Beach Boys - "Feel Flows". The Jimi Hendrix Experience - "Voodoo Child (Slight Return)". Led Zeppelin - "The Rain Song". Billy Crudup - Russell Hammond, gitarrist.
