Tågluffning
Tågluffning är att turista med tåg som transportmedel. I första hand används beteckningen tågluffning när man inte bara åker tur och retur till ett ställe, utan lite mer varierat, samt stannar till på olika ställen och sover antingen i vagnarna eller på hotell. Det finns tågluffarkort, så kallade Interrailkort, som är giltiga under en viss tidsperiod, exempelvis fyra veckor, och gäller som andraklassbiljett (eller första klass, men de är mycket dyrare) på de flesta tåg. Interrailkortet kan användas i 28 europeiska länder, samt Turkiet. För att fira den internationella järnvägsunionens (UIC) 50-årsjubileum gick 1972 järnvägsbolag i 21 europeiska länder samman och enades om att sälja interrailbiljetter till ungdomar under 21 år. Aktiviteten var tänkt som en engångsföreteelse men blev genast en succé och permanentades. 1976 ändrades denna åldersgräns till 23 år, och 1979 till 26 år. 1988 tilläts alla köpa biljetten. 1985 gick ett antal rederier med på samarbetet, och det blev möjligt att åka båt med en interrailbiljett (även tidigare erbjöd många rederier rabatter mot uppvisande av interrailkort). 1994 deltog 29 av 30 länder i Europa (alla utom Bosnien och Hercegovina som gick med först 2005), och Europa delades in i zoner. Den 1 april 2007 blev åter interrailsystemet förändrat med nya priser, de tidigare zonerna avskaffades, resperioderna blev flexiblare och man kunde köpa olika biljetter för första och andra klass. Det finns nu även möjlighet att tågluffa i ett enda land. Tågluffning hade en storhetstid i Sverige under första halvan av 1980-talet, då uppemot hundratusen Interrailkort årligen såldes i Sverige. Det sista "stora" året för tågluffning i Sverige sett i antalet "luffare" var 1991. Året därpå hade en alltmer devalverad svensk valuta, ett dyrare Interrailkort, sämre möjligheter till arbete, inbördeskrig i dåvarande Jugoslavien (som började i mitten av 1991) med mera gjort tågluffning mycket mindre attraktivt. Konkurrensen från billigare flygförbindelser har också bidragit. Många använde Interrailkortet för att ta sig till Spanien eller Grekland och tillbringade sin tid där. De flyger numera. Många mer äventyrligt sinnade "flygluffar" numera ofta utanför Europa, ofta i östra Asien, medan andra båtluffar i exempelvis Kroatien. eller "bussluffar" i Europa. Det finns också turister som "tågluffar" i östra Asien, till exempel Vietnam, Kina, Thailand, där visserligen inga sådana kort säljs, men tågbiljetterna i allmänhet ofta är billiga. År 2019 inkluderade interrailbiljetten 31 länder. Det så kallade Interrail Global Pass gäller i alla länder i Europa utom Albanien, Kosovo, Nordirland och forna Sovjetunionen (inkl. de baltiska länderna där buss rekommenderas på grund av sämre tågförbindelser). Kortet gäller egentligen inte i det land man är bosatt i och köper biljetten i, men numera får man på första och sista resdagen resa även i hemlandet (utresa resp hemresa, onbound resp inbound). Interrail Global Pass finns i 10 olika varianter där man kan välja på 3 resdagar inom en månad, 5 resdagar inom 1 månad, 7 resdagar inom 1 månad, 10 eller 15 resdagar inom två månader, 15 dagar i följd, 22 resdagar i följd, fria resdagar i 1, 2 och 3 månader. Interrail One Country Pass möjliggör "tågluffning" i ett visst land. Här finns ingen möjlighet att använda kortet för utresa och hemresa i andra länder. Eurail är namn på biljetter, avsedda för bosatta utanför Europa. De har inte någon begränsning av giltigheten i det land man köper biljetten i, eller bor. Däremot ingår inte Storbritannien i Eurail. För nattågäller att man måste betala tillägg för sovplats, såvida man inte åker på sittplats. Platsreservering har också avgift. Höghastighetståg kräver i flera länder ganska stora tillägg. Vissa, till exempel franska TGV, har endast ett visst antal platser reserverade för tågluffare. När de är slut, får man betala fullt pris.
Berts bokslut
Berts Bokslut är en ungdomsroman i dagboksform från 1999 av de svenska författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson. Sören Olsson menade år 2000 att boken var hans favorit i Bertserien tillsammans med Berts ytterligare betraktelser. Bokomslaget visar Bert som vinkar från ett tågfönster. Boken handlar om Bert Ljung under perioden 10 juli-12 augusti det år han är 16 år och skall tågluffa med sina kompisar i Europa, men till föräldrarna säger han att han är i Sverige. När någons föräldrar ringer på nya mobiltelefonen gäller det att låta som om man är i Säffle i Sverige fastän de i själva verket är i Budapest i Ungern. Boken är den sista i den traditionella Bert-serien. Bert måste lova att hålla kontakten med föräldrarna varje dag, så de inte oroar sig för mycket. Eftersom Åke köpt tågpass för resande i hela Europa, och det bär av till Italien, Tyskland, Ungern, Frankrike med flera. Lill-Erik packar ned mediciner, Åke med knivar, kaststjärnor, sprit och dynamitgubbar med sig. Bert funderar på att ta med sig elbas och svetsglasögon, men hans mormor tvingar på honom en hel bunt med biblar. I Sverige väntar Patricia, men Bert oroar sig för vad som skall hända om han träffar någon tjej under resan, och alla skrattar åt Lill-Erik då han pratar tyska. Killarna reser runt i Europa, och letar mat, boende och underhållning på skilda håll, och ringer hem och berättar om sina resor till Norrland och Sveriges västkust. Boken skiljer sig något från tidigare Bert-böcker på så vis att den skildrar en rundresa, medan de tidigare koncentrerat sig på händelser på ungefär en och samma ort.
Sunes sommar
Sunes sommar utkom 1994 och är den åttonde boken om Sune av de svenska författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson. Boken filmatiserades även 1993. Bokomslaget visar familjen Andersson på stranden, med havet bakom. De står framför bilen, som en husvagn är kopplad till. Sommaren nalkas i Sverige, och familjen Andersson skall ut på semester. Anna vill tågluffa ensam, och Sune vill till Argentina där han hört att alla vackra flickor finns. Pappan Rudolf föreslår campingsemester i Myggträsk med tält och husvagn. Mamma föreslår en tur till Grekland, medan Håkan vill åka till Ankeborg. Det blir Grekland, men hans pappa gör bort sig på resebyrån och det blir husvagnssemester. Först får pappan foten överkörd, och tvingas gå med gips. Mamman kör bilen för långsamt, de stannar för att äta "skräpmat", spela minigolf och titta på sevärdheter. Pappan har med sig sin scoutbok, och även polisen dyker upp. Sune träffar en flicka han blir förtjust i, Cornelia. Inläsningarna utgavs 1994 på fyra kassettband på Änglatroll under titlarna "Huset på fyra hjul"., "Bildrullarna", "Strandraggarna" och "Cornelia". Bandet "Cornelia" innehåller berättelserna "Åh, Cornelia", "Rudolf och den lilla kaffetåren", "Jakten på Cornelia" på sida A samt berättelserna "Det finns spöken på riktigt", "Den frivillige golfaren" och "En liten detalj" på sida B.
Logos
Logos, grekiska λόγος, brukar oftast översättas med ord, men det har även många andra betydelser såsom princip, standard och logik. Begreppet logos har använts på ett flertal olika sätt inom filosofi, analytisk psykologi, religion och retorik. Logos användes av den grekiske filosofen Herakleitos för att beskriva mänsklig kunskap och universums inneboende ordning. Detta som en bakgrund till de ständiga förändringar som kännetecknar dagligt liv. Logos såsom universums inneboende rationalitet är också något av en föregångare till Carl Jungs koncept det kollektiva omedvetna. Vid Sokrates, Platons och Aristoteles tid var logos det ord som användes för att beskriva mänskligt resonerande, och människornas kunskap om världen och om sig själva. Platon, som hade tendenser åt mysticism, ägnade några av sina dialoger åt att förklara fåfängan i att beskriva logos som en levande varelse. Aristoteles, som studerade under Platon och som var en praktisk tänkare, var den som först utvecklade begreppet logik som en bild av reglerna för människans rationalitet. Stoikerna förstod logos som universums besjälande kraft. Detta synsätt har påverkat hur senare tider - såsom 1900-talets psykologi - sett på begreppet. I judisk och i kristen litteratur har ordet logos särskilt kommit att betyda Guds skapande och uppehållande ord, jfr Guds ord. I Johannesprologen (Joh. 1:1-18) framställs Kristus som Guds logos som fanns hos honom från begynnelsen och genom vilken allting har blivit till. Logos har till slut inkarnerats, det vill säga blivit människa ("kött") i Kristus. Särskilt under de första kristna århundradena spelade tanken på Kristus som den preexistente och den inkarnerade logos en stor roll, till exempel hos Justinus Martyren (logosteologi). Från 300-talet blev det vanligare att man i stället för logos talade om Sonen som den andra personen i Treenigheten, men ordet brukas även när man talar om den johanneiska teologin i Nya Testamentet. Antitrinitarier lär att logos inte är synonymt med Jesus och att Joh. 1:1 istället hänvisar till Guds sätt att uttrycka sig själv, hans anledning, planer och syfte, i synnerhet som de förts till handling. I retorik är logos en av de tre delarna i övertygandet, persuasio (de andra två delarna är ethos och pathos). Aristoteles hävdade att dessa tre delar utgjorde själva argumentationen. Aristoteles anses även som grundaren till logiken efter hans studier av korrekta respektive inkorrekta slutledningar. Det finns även stora likheter mellan logosargument och Aristoteles syllogism teori. Man kan även beskriva logos med en latinsk benämning, docere (undervisa) som ses som undervisande eller upplysningsargumentation. Logos vädjar till förnuft och fakta. Att vid övertygelse hänvisa till fakta, förnuft och realism skapar starka och trovärdiga argument. Dock måste argumenten inte nödvändigtvis vara sanna men ska åtminstone uppfattas som rimliga eller sannolika för att de ska accepteras av lyssnarna. Även om talaren framlägger logiska argument så måste talaren i sig ha en trovärdig karisma (ethos) och det finns väldigt få logiska argument som inte väcker känslor (pathos). Istället för att bara se till en övertalningsprocess så kan logosargument även användas i form av ett resonemang. Argumenten behöver inte endast innehålla bevis utan kan lika gärna innehålla resonemangsskäl. Ett exempel ur Lennart Hellspongs bok Konsten att tala, Handbok i praktisk retorik. Här används sakskäl och resonemangsskäl för att ge sig ut och tågluffa. Det sker ingen bindande bevisning utan logosargumenten hänvisar till förnuftet.
