Boccia
Boccia (uttal: /'bɔtʃa/, italienska: 'klot') är ett precisionsspel med klot av italienskt ursprung. Det har likheter med boule – vilket det är besläktat med – men spelas med färgade klot. Spelet tävlas internationellt och är en stor sport inom handikappidrotten. Den finns även som utomhuslek i en enklare variant. Boccia har sitt namn från italienskans ord för klot. Det har sina rötter från antiken. Sporten/leken har även varit känd som petanca (jämför franska pétanque), bowling de campo ('gräsbowling'), bocce (på italienska, pluralform av boccia) och bouligrini (på franska). Första VM-tävlingen hölls i italienska Genua år 1951. Italien är också ett av de länder där man regelbundet håller större tävlingar. I Sverige är sporten främst spridd inom handikappidrotten. I handikapp-OS tävlades första gången i boccia vid 1984 års mästerskap. Boccia är en av Sveriges största handikappidrotter. Inom handikappidrotten är boccia ett spel för individer med många olika typer av funktionsnedsättningar. Beroende på graden av funktionsnedsättning indelas spelarna i fyra olika klasser för spelare utan hjälpmedel. Dessutom har spelare som är i behov av hjälpmedel för att utföra spelet en särskild klass. Denna klass,(klass 1, BC 3 - personer med grav CP-skada), är en av två klasser som deltar vid Paralympics och som har EM och VM-tävlingar. Nordiska mästerskap arrangeras vartannat år och roterar mellan de nordiska länderna. Sporten regleras internationellt genom BISFed – Boccia International Sports Federation. Förutom som tävlingsgren är boccia ett vanligt fritidsnöje, bland annat i Sverige. I fritidsvarianten ingår ofta åtta färgade klot (två i varje färg), vanligen av trä eller vattenfyllda plastklot. I fritidsvarianten är målklotet av mindre storlek. Boccia spelas inomhus på vintern och utomhus på sommaren. Man spelar med 2–3 klot (beroende på tävlingsklass) och med ett litet målklot. Man kan spela individuellt eller i lag. Individuellt har varje spelare två utkast per match. Spelar man i lag har varje lag 3 utkast var. Det gäller att komma så nära den vita målbollen (pallino) som möjligt och när alla kastat ut sina klot så räknas poäng. Har man ett klot närmast får man 1 poäng, två klot 2 poäng och så vidare. Inomhus används läderklot fyllda med plastgranulat. Utomhus används klot som är av ett massivt och ensartat material, dock ej pvc. De får exempelvis inte bestå av ett PVC-skal fyllt med vatten (vilket är vanligt i bocciauppsättningar för fritidsbruk). En spelplan kan enligt svenska och internationella regler vara cirka 6 meter bred och 10 meter lång. Andra, internationella regler har angett cirka 20 x 2,5 meter som banstorlek. ... inomhuskloten vikten vara 275 gram ±12 gram. Omkretsen är då 270 mm ±8 mm (motsvarande 10–12 cm i diameter), kloten röda eller blå, målklotet vitt. ... utomhuskloten vikten vara 265 gram ±15 gram. Omkretsen är då 265 mm ±6 mm, kloten röda och gula, målklotet vitt.
Olympiaparken
Användes under OS för tävlingarna i simning, simhopp och konstsim, och för de paralympiska simgrenarna. Precis norr om Nationella simstadion ligger nationella inomhusstadion, en idrottshall som tar 18 400 åskådare. I OS 2008 användes den för tävlingar i gymnastik och handboll, samt för turneringen i rullstolsbasket vid handikapp-OS. Tennisstadion ligger i den nordvästra delen av Olympiaparken, strax söder om Pekings Femte ringvägen. Huvudbanan har en publikkapacitet på 10 000 åskådare. Förutom större tennisturneringar ska Pekings invånare kunna spela på dess olika banor. Användes för turneringarna i tennis och rullstolstennis vid OS och handikapp-OS. Delar av parken användes för tillfälliga arenor under de olympiska och paralympiska spelen 2008. Bågskyttestadion i Olympiaparken (engelska: Beijing Olympic Green Archery Field, kinesiska: 北京奥林匹克公园射箭场) låg precis söder om Tennisstadion. Det var en V-formad stadion som tog 5 384 åskådare. Den blev färdigbyggd den 12 augusti 2007, och tog upp en yta på 9,22 hektar. Läktarna var byggda i lättmetall för att snabbt kunna monteras och demonteras. Efter spelen anpassades området för att bli en del av parkens rekreationsområde. Bågskyttetävlingarna gick här både under OS och handikapp-OS. Landhockeystadion i Olympiaparken (engelska: Beijing Olympic Green Hockey Stadium, kinesiska: 北京奥林匹克公园曲棍球场) låg precis söder om Bågskyttestadion, en liten bit söder om Tennisstadion. Liksom Bågkyttestadion anpassades området för att bli en del av parkens rekreationsområde efter spelen. Tillsammans täcker de båda arenorna 21 hektar som omvandlades till gräsmatta efter spelens slut. Landhockeystadion bestod av två planer, som tillsammans täckte en yta på 15 546 kvadratmeter. Den största planen tog 12 000 åskådare, och den mindre 5 000, så dess totala kapacitet var 17 000 åskådare. Under OS spelades landhockey här, och under de paralympiska spelen användes planerna för 5- och 7-manna fotboll. Delar av det Nationella konferenscentret användes som arena för fäktning och vissa grenar av den moderna femkampen under OS. Den användes också för rullstolsfäktning och boccia under handikapp-OS. Söder om Olympiaparken ligger Olympiska sportparken, eller Olympiska sportcentret, som byggdes inför asiatiska spelen 1990. Området och dess arenor har ingått i planeringen inför OS, och renoverats och byggts om. I området ligger tre arenor. Den olympiska byn ligger strax nordväst om Nationella inomhusstadion (). Området ligger egentligen utanför Olympiaparken, men har ändå ingått i det planerade projektet. Den byggdes i syftet att fungera som bostad för över 16 000 idrottsmän, tränare och andra tillfälliga gäster under OS och de paralympiska spelen. Efter spelen ska området göras om till permanenta bostäder. Byn består av ett 66 hektar stort område med 22 sexvåningshus och 20 niovåningshus, som har en total boyta på 370 000 kvadratmeter. I området finns, förutom bostäder, även en klinik, restauranger, ett bibliotek och ett antal sportanläggningar av olika slag. Den invigdes den 27 juli 2008. I Olympiaparken ligger dessutom ytterligare ett antal större byggnader. Nationella konferenscentret är en mässhall med tillhörande konferenslokaler, hotell och kontorshus. Det fungerade som presscenter (MPC) och tekniskt center för radio- och TV-sändningar (IBC). Dessutom tävlades det här i fäktning, modern femkamp, rullstolsfäktning och boccia under de olympiska och paralympiska sommarspelen 2008. Inför OS byggdes ett 128 meter högt studiotorn upp, kallat Ling Long Pagoda. Det är ett triangelformat torn med sju våningar där TV-bolagen kunde ha studio med utsikt över Olympiaparken och dess arenor. Tornet ligger mitt i Olympiaparken, och är huvudsakligen byggt i stål och glas. Det har en lokalyta på 6 270 kvadratmeter, och en byggarea på 1 100 kvadratmeter.
Nationella konferenscentret
Nationella konferenscentret, (officiellt engelskt namn: National Convention Center, kinesiska: 国家会议中心) är en större mässhall och tillhörande konferenslokaler som byggdes i Olympiaparken i Peking i samband med de olympiska sommarspelen 2008. Byggstart skedde i april 2005, och den 8 april 2008 öppnade lokalerna för OS. Mycket av lokalerna var dock anpassat för vissa tävlingar under de olympiska spelen, och kommer byggas om efter spelens slut. Mässhallen är planerad att bli helt färdigbyggd i juli 2009. Byggnaden är 398 meter lång, 148 meter bred och 42 meter hög. Den har 8 våningar över jord, och två våningar under jord. Inne i lokalerna finns det en 24 000 kvadratmeter stor utställningshall, en 6 400 kvadratmeter stor plenisal som ska kunna ta 6 000 delegater samt en 4 860 kvadratmeter stor balsal. Dessutom finns det ett 100-tal konferensrum i olika storlekar. En galleria ligger under jord. Byggnaden ingår i ett komplex som dessutom innefattar två hotell och två kontorshus. Komplexet ritades av den Englandsbaserade arkitektfirman RMJM, och ägs av det USA-baserade företaget Beijing North Star Group. Under de olympiska och paralympiska sommarspelen 2008 fyllde byggnaden en rad funktioner. Mässhallen fungerar som presscenter (Main Press Center, MPC) och som tekniskt center för radio- och TV-sändningar (International Broadcasting Center, IBC). Under OS fungerade plenisalen som arena för fäktning under namnet Fäktningshallen (engelska: Fencing Hall of National Convention Center, kinesiska: 国家会议中心击剑馆), även i den moderna femkampen. Den hade en kapacitet på 4 400 åskådare. Även skyttet i den moderna femkampen utspelade sig här. Balsalen fungerade som uppvärmningshall vid OS. Vid Paralympics är den tävlingsarena för rullstolsfäktning och boccia. Den har då en kapacitet på 5 900 åskådare.
Paralympiska spelen
Paralympiska spelen, Paralympics (syftande på de parallella spelen) eller handikapp-OS är parasportens motsvarighet till de olympiska spelen. Paralympics är bara öppet för personer med funktionsnedsättning så som rörelsenedsättning, synnedsättning eller utvecklingsstörning. De första sommarspelen anordnades 1960 i Rom och de första vinterspelen 1976 i Örnsköldsvik. De arrangeras samma år som OS, numera på samma ort (oftast några veckor senare). Idag (2021) finns det totalt 28 licensierade paralympicsgrenar, men i de första paralympiska spelen var det bara åtta grenar. I många av grenarna delas deltagarna in i klasser, inte bara efter kön, efter vilken typ funktionsnedsättning idrottarna har, samt i vissa fall hur svåra funktionsnedsättningarna är. De paralympiska idrottarna tävlar i sex olika klasser uppdelade efter typ av funktionsnedsättning. Dessa är amputation, cerebral pares, synskada, ryggmärgsskada, intellektuell funktionsnedsättning och "övriga" (inklusive dvärgväxt). Inom varje klass finns ytterligare indelningar, beroende på grad av funktionsnedsättning. Individuella idrottare kan senare byta klass, ifall deras fysiska status ändras (att jämföra med vissa idrotters viktklasser). De paralympiska spelen härstammar från Stoke Mandeville Games , som är en årlig tävling för rullstolsburna. Den startade i Storbritannien år 1948 och var bara avsedd för ryggmärgsskadade krigsveteraner. Initiativtagaren var den tyske neurologen Ludwig Guttmann, som under andra världskriget flytt till Storbritannien. Vid de första tävlingarna deltog endast brittiska idrottare, men vid nästa tävlingar fyra år senare deltog även idrottare från Nederländerna. Den nionde upplagan, som ägde rum i Rom år 1960, hade för första gången civila deltagare. Tävlingarna i Rom döptes senare om till de paralympiska sommarspelen 1960. Först år 1976 öppnades tävlingarna för andra typer av handikapp, som blinda, amputerade och CP-skadade, och samma år arrangerades även ett separat vinterarrangemang. Åren 1996–2000 arrangerades tävlingar för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Från och med sommar-paralympics 1988 och vinter-paralympics 1992 arrangeras tävlingarna på samma orter som OS, i regel några veckor senare. Sedan 2001 är detta införd som regel inför alla kandidaturer till OS/Paralympics. Tävlingarnas omfattning och antalet idrotter/grenar har ökat väsentligt sedan starten. 1960 deltog 400 idrottare, från 23 länder, i åtta idrotter. Vid tävlingarna 2012 medverkade över 4200 idrottare, från 164 länder och i 20 olika idrotter. Grenarna under paralympiska spel är jämförbara med dem under ett OS. Tävlingsgrenarna är ofta anpassade för de tävlandes specifika handikapp, vilket sker i fall som parabadminton, rullstolsbasket, rullstolsfäktning, rullstolsrugby, rullstolstennis, sittande volleyboll, kälkhockey och rullstolscurling. Vid paralympiska sommarspelen 2020 (uppskjutna till 2021) arrangeras tävlingar i parabadminton, boccia, bordtennis, bågskytte, cykel (landsväg och bana), fotboll, friidrott, goalboll, judo, kanot, ridsport (dressyr), rodd, rullstolsbasket, rullstolsfäktning, rullstolsrugby, rullstolstennis, segling, simning, sportskytte, styrkelyft (bänkpress), taekwondo, triathlon och volleyboll. Vintersporterna vid vinter-OS 2018 var kälkhockey, rullstolscurling, skidor (alpint och längd), skidskytte och snowboard. Sverige har varit deltagande nation vid alla upplagor av Paralympiska spelen, och man är ofta framgångsrik. 17 guldmedaljer togs av skytten Jonas Jacobsson åren 1980–2012. Den paralympiska idrotten organiseras centralt av Internationella paralympiska kommittén, som grundades 1989 och har sitt säte i Tyskland. Till skillnad från i de olympiska spelen förekommer reklam och sponsring inne på arenorna. Snooker (1960-1976, 1984-1988). Tyngdlyftning (1964-1992). Sjumannafotboll, 7 A Side (1984-2016). Rullstolsslalom (1964-1988). Iskälke (1980-1988, 1994-1998).
