Femkamp (friidrott)
Femkamp inom friidrott var dels en mångkamp för herrar under första halvan av 1900-talet, dels en mångkamp för damer praktiserad ungefär mellan 1950 och 1980 och dels en mångkamp som fortfarande utövas inomhus. I Sverige utövades grenen från 1898 fram till 1950-talet - svenskt mästerskap hölls från 1898 till 1953 (om än högst sporadiskt de första åren). Grenen var med i OS åren 1912, 1920 och 1924. Man tävlade i längdhopp, spjutkastning, 200 meter, diskuskastning samt 1500 meter. Avgörande var summan av platssiffrorna i de olika grenarna. Vid OS sade reglerna att endast de tolv främsta fick delta i den fjärde grenen och de sex bästa i den femte och sista. Efter 1924 tog tiokampen över, och senare har grenen utövats högst sporadiskt. Första femkampen för damer hölls vid Damspelen 1922 i Monaco, ordinarie femkamp för damer infördes 1934 vid den fjärde damolympiaden i London. Den anordnades sedan vid de olympiska spelen mellan 1964 och 1980. 1984 ersattes den av sjukamp. De första svenska mästerskapet i femkamp för damer hölls 1951. Grenarna som det tävlades i var kulstötning, höjdhopp, häcklöpning, sprint och längdhopp. Idag har man gått över till sjukamp, men tävlar fortfarande i femkamp vid begränsningar på arenorna. Inomhus kan man exempelvis inte tävla i spjutkastning. Grenarna i en inomhus-femkamp är 60 meter häck, höjdhopp, kulstötning, längdhopp och 800 meter. Världsrekordet inomhus innehas av ukrainskan Natalya Dobrynska som noterade 5013 poäng på IVM i Istanbul 2012 och därmed blev först över 5000 p.
Femkamp
Antik femkamp – pentathlon, en idrottstävling, som omfattar fem olika idrottsövningar. Femkamp (friidrott) – en mångkamp för herrar eller damer sedan 1980 mest inomhus. Gutnisk femkamp – en av grenarna i den gutniska olympiaden. Militär femkamp – en sport med militär bakgrund sedan 1962 medlem i Riksidrottsförbundet. Modern femkamp – en olympisk idrott sedan 1912. Marin femkamp – en militär mångkamp bestående av fem grenar: hinderbana, livräddning, hindersim, sjömanskap och amfibielöpning.
Svenska Mångkampsförbundet
Svenska Mångkampsförbundet är ett specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet för mångkampsidrotterna militär femkamp, modern femkamp och orienteringsskytte. Samtliga tre mångkampsidrotter är öppna för allmänheten. Förbundets kansli ligger från och med 1 januari 2016 i Riksidrottsförbundets lokaler i Idrottens hus (Folksamhuset) vid Skanstull i Stockholm. Ordförande är Anders Emanuelson och generalsekreterare är Pontus Weman Tell. Svenska mångkampsförbundet bildades 1909 under namnet Sveriges Militära Idrottsförbund. 1987 skedde ett namnbyte till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund med anledning av en ökande civil idrottsverksamhet och ur detta växte skidskytte och triathlon fram men är idag framgångsrika självständiga specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. Namnbytet från Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund till Svenska Mångkampsförbundet skedde 2002 då Försvarsmakten övertog ansvaret för den internationella militära tjänsteidrotten. Sedan 1962 är Svenska Mångkampsförbundet ett specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet men redan 1912 blev man ett olympiskt förbund. Militär femkamp är en sport med militär bakgrund men sedan idrotten i sin civila form blev medlem i riksidrottsförbundet 1962 är den även öppen för allmänheten. Idrotten baseras på modern femkamp men ridningen och fäktningen byttes ut mot militärt sett mer moderna grenar såsom hinderbana och kast med granatattrapp. Militär femkamp består av. Modern femkamp är en olympisk idrott som infördes inför Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm, efter en idé av Pierre de Coubertin. Coubertins tanke var att åstadkomma en modern version av de antika olympiska spelens femkamp. Modern femkamp består av. De två sista grenarna pistolskytte och terränglöpning genomförs enligt skidskyttemodell som springskytte. Orienteringsskytte hette tidigare Fälttävlan och är en civil mångkampsidrott som liksom skidskytte, modern 5-kamp och orientering har sitt ursprung i den militära idrotten. Sedan 2002 tillhör idrotten Svenska mångkampsförbundet. Orienteringsskytte utövas förutom i Norden i ett antal länder i övriga Europa. Orienteringsskytte består av. Banlängderna beror av vilken klass och tävlingsform man tävlar i. Två tävlingsformer finns i form av sprint och klassisk distans. Det tävlas såväl individuellt som i stafett och på vintern ingår skidorientering. Terränglöpning 300 meter. Gevärskytte (22 long) på 50 meters avstånd. Punktorientering 1,5-3 km.
Olympiska spelen
Olympiska (sommarolympiad) spelen (OS) är idrottstävlingar som hålls vart fjärde år och är uppdelade i sommarspel och vinterspel. Sommar- och vinterspel hålls dock inte längre under samma år, utan alternerande med två års mellanrum sedan 1994 (se listor nedan). De tidigast dokumenterade olympiska spelen genomfördes 776 f.Kr. i det antika Greklands Olympia. Den olympiska facklan bars första gången från Olympia i Grekland till olympiska stadion vid OS 1936 i Berlin. De moderna spelens fader är den franske baronen Pierre de Coubertin (1863–1937). Inspirationen hämtade han från de idrottstävlingar som hölls i antikens Grekland. Under antiken hölls det idrottstävlingar runt om i Grekland, men de flesta hölls i Olympia. Den äldsta förteckningen över tävlingar i Olympia är från 776 f.Kr. och det finns belägg för minst 239 olika tävlingar, vilka alltså pågick vart fjärde år i nästan 1200 år. Tävlingarna betraktas också som de första dokumenterade händelserna i Greklands historia. Männens löptävling var den enda grenen och alla deltagarna kom från trakten. Den första segraren som nämnts är Koroibos, en kock från Elis. Under 700- och 600-talen f.Kr. infördes också brottning, boxning, ryttartävlingar och tävlingar mellan pojkar. De tävlande, som alla tillhörde elitskiktet från omkringliggande städer, fick segertroféer. Före romartiden 146 f.Kr. fick enbart greker delta. De närliggande städernas representanter grälade om kontrollen över spelen, men en helig vapenvila garanterade åskådare och deltagare fri lejd. Eftersom spelen var en del av hedniska riter accepterades de inte av de kristna. Deltagarna anlände oftast 30 dagar innan tävlingarna började, och tävlingarna pågick i fem dagar. Ett typiskt olympiskt spel såg under antiken ut ungefär som följer: Spelen var ursprungligen endagsspel som hölls till guden Zeus ära vart fjärde år. Under senare tider varade spelen i fem dagar. Den första dagen offrades till Zeus, och domarna och deltagarna avlade den olympiska eden. I antikens olympiska spel var Pankration, löpning, längdhopp, spjut, diskus, vapen, brottning, boxning och ridning de viktigaste grenarna. Det tävlades också i femkamp bestående av diskus, längdhopp, spjut, löpning och brottning. Den som vann femkampen fick en olivkvistkrans från guden Zeus "heliga träd". Vinnarna togs i allmänhet emot väl i sin hemstad eller hemby och blev ofta rikligt belönade, som tack för att staden eller byn hade uppmärksammats i Olympia, vilket gav eko i hela Medelhavsvärlden. I Aten fick en olympisk vinnare en stor penningsumma som pris, i Sparta, som var en mycket krigisk stad, fick han den farligaste platsen på stridsfältet. De olympiska spelen förbjöds 394 e.Kr. av kejsar Theodosius I samband med förföljelser av hedningar i romarriket, och återupptogs först 1896 i och med de moderna olympiska spelens intåg. Gifta kvinnor var portförbjudna, men däremot hade ogifta kvinnor tillåtelse att vara åskådare vid de olympiska spelen. Det finns dock exempel på att kvinnor har klätt ut sig till män för att se tävlingarna. Till exempel sägs det att en av deltagarnas mödrar en gång smög in utklädd till man, men när hennes son vann brottningstävlingarna kunde hon inte hålla tillbaka känslorna. Hon avslöjades och dömdes till döden men benådades eftersom hon var mor till en olympisk mästare. Ogifta kvinnor kunde delta som tävlande och det tog denna kvinna stor del av: Cynisca från Sparta blev den första namngivna kvinnliga vinnaren i olympiska spelen då hon vann i hästkapplöpning 396 f.Kr. och 392 f.Kr, och hon följdes av flera kvinnor. Sedan 2010 arrangeras även Olympiska spelen för ungdomar vilket går tillbaka till en idé av IOK-presidenten Jacques Rogge. De första sommarspelen arrangerades 2010 i Singapore och de första vinterspelen 2012 i Innsbruck. Den olympiska rörelsen består av. Officiella språk inom rörelsen är engelska och franska samt arrangörslandets egna språk.
Ferm
Ferm, är ett svenskt efternamn, som kan stavas på något olika sätt. Den 31 december 2013 var det följande antal personer i Sverige med stavningsvarianterna. Tillsammans blir detta 2 581 personer. Namnet är ursprungligen ett soldatnamn. Anders Ferm (1938–2019), politiker, ambassadör och journalist, socialdemokrat. Anders Emil Ferm (1874–1956), officer i Frälsningsarmén. Anne Ferm (född 1969), ishockeyspelare, EM-guld och OS-deltagare. Björn Ferm (född 1944), utövare av modern femkamp. Cecilia Ferm (född 1975), dövidrottsprofil och basketspelare. Conny Ferm (född 1952), karateutövare och -instruktör. Gunnel Färm (född 1945), lärare, ämbetsman och politiker, socialdemokrat. Göran Färm (född 1949), politiker, socialdemokrat. Hanna Ferm (född 2000), artist. Helena Ferm (född 1956), bildkonstnär och konstpedagog. Hilding Färm (1914–1983), politiker, chefredaktör och finanslandstingsråd. Jackie Ferm (född 1990), dokusåpadeltagare, dotter till Lars-Inge Svartenbrandt. Lars Ferm (1945–2016), mer känd som Lars-Inge Svartenbrandt, brottsling. Magnus Ferm (aktiv 1858), skarprättare. Maria Ferm (född 1985), politiker, miljöpartist. Martin Fehrm (1910–2001), ingenjör och ämbetsman. Mathias Färm (född 1974), musiker. Morgan Ferm (född 1952), industridesigner. Märta Ferm (född 1992), barnskådespelare. Olle Ferm (född 1947), professor i medeltidshistoria och olympisk simmare. Peter Ferm (född 1957), kulturjournalist, dramaturg och teaterregissör. Torben Ferm (född 1961), musiker. Tyrone Ferm (född 1940), kanotist.
William Grut
William Oscar Guernsey "Wille" Grut, född 17 september 1914 i Stockholm, död 20 november 2012 i Östersund, var en svensk före detta överstelöjtnant, simmare och modern femkampare. Vid olympiska sommarspelen 1948 i London vann han OS-guld i modern femkamp. För detta tilldelades han även Svenska Dagbladets guldmedalj 1948. Han var son till arkitekten Torben Grut och hans mor Margit Torssell var dotter till operasångerskan Olefine Moe från Norge. William Grut var 1939-1963 gift med Agneta Gyllenstierna som var med i det svenska landslaget i ridning och fäktning. Han ingick därefter äktenskap med Suzanne Lelbach från Ungern. Grut tog studenten i maj 1932, samma år som hans far ruinerades vid Kreugerkraschen. William hade helst velat studera till läkare och hade blivit inskriven vid Pembroke College, Cambridge, men den drömmen gick upp i rök. Grut valde då att bli militär, en utbildning som inte kostade något. Dessutom kände han det som en plikt att bidra till rikets försvar. Han gick ut som etta på reservofficerskursen vid Karlberg 1935, och två år senare som nummer två på officerskursen, efter Fredrik Löwenhielm, som senare blev rikshemvärnschef. Han hade rang av överstelöjtnant, men betraktades på 1960-talet som en säkerhetsrisk på grund av äktenskapet med en ungerska och fick därför sluta som militär och var därefter verksam som läkemedelskonsulent. Grut bodde under många år i franska Aix-en-Provence men hade från början av 1960-talet också bostad på Ven. Den fastigheten sålde han och han bodde till sin död i Östersund. Fadern Torben Grut, arkitekt och svensk mästare i tennis vid sekelskiftet, hade nog gärna sett William följa i sina fotspår. Tyvärr hade sonen inte det bollsinne som krävdes, i stället blev simning hans första idrott. Grut satte nytt skolrekord på 100 meter frisim 1928 och vann tre SM 1932 för SK Neptun på distanserna 200, 400 och 1500 meter frisim. Resultaten meriterade honom att bli uttagen till Olympiska sommarspelen 1932, men hans plats gick i stället till ytterligare en svensk ledare. 1935 blev det två SM till på 400 och 1500 meter frisim. Samma år blev han svensk mästere i vattenpolo med SK Neptun. 1936 var Grut som åskådare på OS i Berlin och det var där han såg tysken Gotthard Handrick vinna guldmedaljen i modern femkamp. Dessförinnan hade segraren alltid varit svensk: Gösta Malcolm Lilliehöök 1912, Gustaf Dyrssen 1920, Bo Lindman 1924, Sven Thofelt 1928, Johan Oxenstierna 1932. Som löjtnant och kapten vid hästspända Svea artilleriregemente hade Grut alla möjligheter att träna de fem grenarna som ingick i modern femkamp: terränglöpning varje dag i Lill-Janskogen, simning i Sportpalatset dagligen efter morgonritten, fäktning tre gånger i veckan och pistolskjutning under lunchuppehållet varje dag. Mellan 1938 och 1948 vann han fem individuella svenska mästerskap i modern femkamp (1938, 1939, 1940, 1944 och 1948). Därutöver vann han flera lag-SM med Svea artilleriregemente. Året 1948 deltog Grut först i Vinter-OS i St. Moritz, dit Sverige även hade skickat Claes Egnell, Gustaf Lindh och Bertil Haase för att delta i Vinterfemkamp (störtlopp, längdåkning, pistolskjutning, fäktning och ridning). Gustaf Lindh vann olympisk guldmedalj och Grut silver. St. Moritz betraktades av Grut som en "förövning" till Sommar-OS samma år. Grut kom till London för OS 1948 mycket väl förberedd, tillsammans med lagkamraterna Gösta Gärdin och Sune Wehlin. Med litet tur i lottdragningen i terrängritten, som han vann på hästen Clarian Boy, gjorde Grut sedan sin bästa tävling någonsin. Man räknade "platssiffror" i modern femkamp på den tiden, och det slutade för Gruts del med 1+1+5+1+8=16, den bästa platssiffran någonsin. Grut vann därmed olympisk guldmedalj i modern femkamp. Gärdin vann brons. Från London-OS hemfördes inte mindre än 17 guldmedaljer till Sverige. Svenska Dagbladets guldmedalj, ("bragdmedaljen") tilldelades det året Grut. William Grut är begravd på Djursholms begravningsplats.
Hjalmar Mellander
Hjalmar Stefanus Mellander, född 14 december 1880 i Årstads församling, Hallands län, död 3 oktober 1919 på Isle of Man (folkbokförd i Liverpool), var en svensk friidrottare (femkamp, längdhopp, spjutkastning, 400-800 meter). Mellander bosatte sig 1902 i Liverpool, men tävlade ofta i Norden. Vid Extra-OS 1906 i Aten i Grekland tog han guld i grenen antik femkamp. Han tävlade för IFK Halmstad och utsågs 1924 retroaktivt till Stor grabb nummer 5 i friidrott. Mellander hade det svenska rekordet i längdhopp åren 1904 till 1907 (och var den förste officielle innehavaren därav). Han vann två SM-tecken 1904, i längd och på 400 meter. Civilt arbetade Mellander som sjukgymnast. Han dog på Isle of Man på grund av överansträngning vid räddande av en drunknande. 1904 vann Mellander SM i längdhopp (6,21 m) samt på 400 meter (55,4 s). Den 1 oktober förbättrade han även Frans Frises inofficiella svenska rekord i längdhopp, från 6,26 till 6,42 m. 1905 deltog han i längdhopp vid de engelska mästerskapen, där han kom trea, på 6,60 m. Samma år sprang han 880 yards på 2.06 minuter samt nådde 2.43,2 på 1000 meter - dessa resultat godkändes av okänd anledning inte till svenskt rekord. 1906 deltog Mellander vid extra-OS i Athen. Där tog han guld i femkamp, antik stil (platssiffra 24), kom på fjärdeplats i längdhopp (6,585 m) och i spjutkastning (44,30 m) samt blev utslagen i försöken på 800 meter. 1907 godkändes Mellanders rekord från 1904 som det första officiella svenska rekordet i längdhopp. Han förlorade dock rekordet senare 1907 då Sven Låftman förbättrade det med 17 cm.
