Monopol
Ett monopol är en marknad med en enda eller en grupp producenter och flera konsumenter. En marknad med monopol har inte en perfekt konkurrens och varornas pris ligger vanligtvis inte vid jämviktspriset. Monopolens brist på konkurrens leder ofta till sämre service och en brist på substitutprodukter, och kan även göra det möjligt att ta ut högre priser och generera en ökad vinst för monopolisten. Monopol uppkommer av olika skäl. Statligt reglerade monopol är politiskt omdebatterade. Liberalt orienterade personer är i princip mot monopol och för konkurrens. Liberaler menar att på den fria marknaden där medborgarna (konsumenterna) tillåts välja, kommer företag konkurrera med varandra med bästa kvalitet till lägsta pris för att attrahera konsumenter. Därmed får man en hög effektivitet som en stängd marknad har svårt att uppnå. Vidare behöver inte en aktör som agerar ensam på en marknad i samma utsträckning tänka på kvalité och att prestera sitt bästa, eftersom konsumenten inte har något annat val än att köpa av aktören. Andra grupper, vanligen orienterade mot den politiska vänstern, hävdar fördelar med vissa offentliga monopol, till exempel inom vård- och skolsektorn. Dessa menar att vissa varor och tjänster inte är lämpade att agera på en fri marknad eftersom man vill gynna andra värden än lågt pris och hög effektivitet. Inom vården kan hög tillgänglighet och ett brett utbud vara viktigare än lönsamhet. En privat aktör förväntas välja bort delar av tillgänglighet och utbudet om den anses olönsam, eftersom den privata aktören vill maximera vinsten till ägaren. Det statliga monopolet på många verksamheter har sin grund i ett från medeltiden infört regale. En verksamhet som i Sverige bedrivs under statligt reglerade monopol, men där avreglering ibland diskuteras, är alkoholdetaljhandel som idag enbart får bedrivas av Systembolaget. Ett liknande statligt monopol är för spel och dobbel som innehas av främst AB Svenska Spel, men även andra statliga aktörer som ATG. Upprätthållandet av dessa monopol brukar motiveras med folkhälsoskäl, då både alkohol- och spelmissbruk kan leda till stora sociala problem för individer och anhöriga som drabbas. Monopolets roll är där med att begränsa tillgängligheten och utbudet, något som marknaden vill gynna så länge det finns en efterfrågan. Omvandlingen från "monopolistiska branschstrukturer" till "konkurrensutsatta marknader" – benämnt som regelreformer, avregleringar eller liberaliseringar – har i Sverige pågått sedan 1970- och 1980-talen men tog fart under 1990-talet i och med konkurrensutsättning av flera branscher, inledningsvis med taximarknaden den 1 juli 1990. Ett statligt monopol som avreglerades utan statens uttryckliga godkännande, var TV-monopolet. Den 31 december 1987 började TV3 att sända över Sverige via satellit, trots att det svenska tv- och radiomonopolet inte var avskaffat. Riksdagsledamoten för regeringspartiet socialdemokraterna, Maj Britt Theorin, talade om att förbjuda parabolantenner och hotade med böter och fängelse. Under tidigt 1990-tal och den liberala regeringen Bildts tillträde avreglerades tv- och radiomonopolet. Nya aktörer som i huvudsak finansierade sin verksamhet med reklamintäkter uppstod, däribland TV4 och NRJ. Avregleringar inom svenska branscher har sedan 1990-talet skett inom inrikesflygmarknaden (1992), telemarknaden (1993, tidigare monopol för Televerket), postväsende- och brevdistributionsmarknaden (1993–1994, tidigare monopol för Posten), elmarknaden (1996, tidigare oligopol med Vattenfall och lokala energibolag), järnvägstrafiksmarknaden (1996 för godstågstrafik och 2009 för persontåg, tidigare monopol för SJ), apoteksmarknaden (2009, tidigare monopol för Apoteket), besiktningsmarknaden (2010, tidigare monopol för Bilprovningen), penningspelmarknaden (2019, tidigare monopol för dåvarande Lotteriinspektionen).
Alkoholmonopol
Alkoholmonopol är ett i vissa länder tillämpat sätt att reglera tillverkning och handel med alkoholdrycker, motiverat dels med viljan att minska alkoholism och alkoholens sociala skadeverkningar, dels med statskassans behov av inkomster. Monopolet innebär att endast ett företag, oftast helt statsägt, har ensamrätt på hela eller delar av alkoholhandeln. Sådana ensamrätter kan omfatta monopol på att tillverka (tillverkningsmonopol), införa (importmonopol), distribuera och försälja till återförsäljare (parthandelsmonopol), utminutera, det vill säga försälja till allmänheten för avhämtning, (detaljhandelsmonopol), eller utskänka, det vill säga servera till allmänheten för konsumtion på serveringsstället, (serveringsmonopol). Ett alkoholmonopol kan omfatta alla eller delar av dessa monopoltyper. Det finns dessutom vanligen begränsningar i monopolet omfattning beroende på alkoholhalt, alkoholslag eller dylikt. Enligt World Health Organization har statliga alkoholmonopol varit karaktäristiska för de nordiska länderna (utom Danmark), Kanada, delar av Förenta Staterna och i några mellan- och östeuropeiska länder samt före detta Sovjetunionen. I en del av dessa länder har dock avregleringar och privatiseringar ägt rum. Källa: World Health Organization, Global Status Report: Alcohol Policy, Genève 2004, Tabell 8. Källa: World Health Organization, a.a., Tabell 6. Genom 1855 års brännvinsförsäljningsförordning reglerades handeln med alkohol i Sverige för första gången i sin helhet. Partihandeln kunde fortfarande utövas av vem som helst, men måste omfatta försäljning av minst 40 liter brännvin åt gången. Denna gräns höjdes 1885 till 250 liter. Detaljhandeln fick inte bedrivas tillsammans med annan handel och minsta tillåtna försäljningsmängd var 1,2 liter. Servering fick omfatta högst 0,6 liter åt gången. Det var även tillåtet för serveringsstället att försälja till avhämtning. Det blev tillåtet för en stadskommun att överlåta detaljhandel och servering till lokala privata brännvinsbolag. Vinstbegränsningar infördes för alla sådana bolag 1895. Husbehovsbränning förbjöds definitivt 1860. År 1905 fanns det brännvinsbolag i alla städer utom sex. Genom lagstiftning som trädde i kraft 1907 blev sådana bolag obligatoriska i alla städer och kommuner (utom i kommuner där det bara fanns servering och ingen detaljhandel). 1914 infördes lokala monopol för de bolag som hade individuell kontroll av försäljningen (dvs. använde ett motbokssystem), som det 1913 bildade Stockholmssystemet. År 1916 blev individuell kontroll och ransonering obligatorisk och åldersgränsen för motbok sattes i regel till 25 år. Import från utlandet av sprit förbjöds. Genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning (som trädde i kraft 1919) fick de lokala bolagen monopol på detaljhandel med brännvin, vin och starköl (över 4 volymprocent), inte bara brännvin som tidigare. Alla partihandlare, vinhandlare och vinspecerister blev 1919 uppköpta av Vin- och Spritcentralen, ett dotterbolag till Stockholmssystemet, som nu blev ett nationellt partihandelsmonopol. Detta monopol blev lagstadgat 1923, då Vin och Spritcentralen fick monopol på införsel och partihandel med alkoholdrycker samt tillverkning av brännvin. Starköl förbjuds samma år. Antalet monopolbolag minskades. Antal bolag minskades 1937 från 121 till 41. Motbokssystemet (individuell kontroll och alkoholransonering) avskaffas 1955 och Systembolaget bildas som statligt detaljhandelsmonopol. I samband med denna reform legaliserades även starköl, som nu fick utminuteras av statsmonopolet och utskänkas av serveringsställen. Som ett resultat av Sveriges inträde i Europeiska unionen infördes en ny alkohollag 1994, vilket medförde att Vin och Sprits monopol på import, partihandel, tillverkning av konsumtionssprit och distribution avskaffades (bolaget såldes 2008 till franska Pernod Ricard). Systembolagets ensamrätt till försäljning av vin och sprit till restaurang avskaffas även.
Tobaksmonopol i Sverige
Den svenske guvernören Johan Printz hade 1642 tillträtt en tjänst i kolonin Nya Sverige i Delaware i Nordamerika. Han hade fått instruktioner om att förbättra tobaksodlingarna där samt att med skepp förse Sverige med råtobak. Söderkompaniet anställde i maj 1648 den holländske affärsmannen Thomas Swartwout som hade erfarenhet av tobakstillverkning i Amsterdam. Thomas Swartwout bodde nära Södermalmstorg, och hade möjligen tillverkningen i ett gårdshus. Bolagets produktion satte fart under hans ledning. Den amerikanska tobaken räckte inte, utan kompaniet måste se sig om efter fler leverantörer inom Europa. Rent ekonomisk bar sig Söderkompaniet inget vidare (mycket p.g.a. smuggling) och då man dessutom tvingades att i allt större utsträckning importera tobak (utan tullfrihet) från Europa försvann både ekonomin och den politiskt-ideologiska grundvalen för Söderkompaniet, nämligen att utgöra en länk mellan Sverige och Nya Sverige. 1649 avskaffades monopolet av den nu myndiga Kristina, då hon menade att nyttan med monopolet var obefintligt. Monopolets avskaffande gav impulser till den första svenska tobaksodlingen, om än i en mycket liten skala, hos Olof Rudbeck i Uppsala och Magnus Gabriel De la Gardie på Ulriksdals slott. Inte förrän på 1700-talet började den svenska tobaksodlingen skjuta fart. Detta monopol varade endast två år och komplicerades av att staten gav rättigheter att hantera tobak till två helt olika bolag samtidigt. Drottning Kristina beviljade den 5 oktober 1650 två holländska köpmän i Stockholm, Johan Fock och Johan Visbeck, privilegium på försäljning av sönderskuren tobak samt rätt att importera tobaksblad mot en tullavgift av endast en procent. Johan Fock och Johan Visbeck anställde en tobaksspinnare, Pieter Bout, från Amsterdam. De två kompanjonerna blev dock oense om ekonomin och inledde process mot varandra. Den 22 september 1651 beviljades sedan köpmännen Caspar Kohl och Daniel Young (senare adlad Leijonancker) monopol på handeln med tobak mot ett arrende om 5.000 riksdaler per år. Även för Kohl och Young gick det dåligt. Caspar Kohl gjorde konkurs. Johan Fock och Johan Visbeck hade dessutom lämnat besvär till myndigheterna mot att Kohl och Young erhållit monopol, när de själva året innan fått privilegium av drottningen. Detta ledde till ett beslut om delning av monopolrättigheterna. Kohl och Young protesterade mot detta beslut, eftersom de hade gjort investeringar i sitt företag och nu gick med förlust. Till slut upphävde drottning Kristina monopolet den 28 april 1653. Den 23 december 1654 fick det gamla Söderkompaniet (nu namnändrat till Amerikanska kompaniet) monopol på all tobaksimport till Sverige. Från 1658 fick man också monopol på all tobakshandel. En av kompaniets uppgifter var ånyo att utveckla handeln med Nya Sverige, för att stimulera handeln med den amerikanska kolonin. Detta monopol sammanfaller med Karl X Gustavs regeringstid. Kungen hade ett stort behov av att förbättra kronans finanser då utskrivningar av soldater kostade mycket pengar. Bolaget fick omgående bekymmer. Tobaksodlingarna i Nya Sverige fick inte någon större omfattning. Tillverkningen kom igång 1655 och Amerikanska kompaniet producerade då närmare 20.000 skålpund tobak (8,3 ton). Smuggeltrafiken av tobak var dock så omfattande att år 1656 var fortfarande hälften av 1655 års produktion osåld. Kompaniets direktörer var Olof Strömsköld och Hans Kramer. Daniel Young, som tidigare drivit bolaget Caspar Khl och Daniel Young, var faktor i Amerikanska kompaniet. Vid flera riksdagar klagade borgarståndet över de monopol som de olika kompanierna hade och man krävde att monopolen skulle avskaffas. Amerikanska kompaniets lönsamhet var dålig och den 10 november 1660 avskaffades så även detta monopol.
Naturligt monopol
Ett naturligt monopol uppstår i branscher med mycket stora initiala investerings- och kapitalkostnader för att komma in på marknaden. Ofta är kundunderlaget för litet för att mer än en aktör kan verka på marknaden då det krävs en monopolists stordriftsfördelar för att få lönsamhet. Nationalekonomerna beskriver det som en bransch där kostnaden för produkten sjunker för ökat antal kunder så det blir billigast för kunderna om endast en aktör levererar produkten. Det kan handla om allmän infrastruktur som vattenverk och elledningar, eftersom det är dyrt att bygga vatten-, gas-, el-, och telefonledningar, vilket medför att det är resursslöseri för en potentiell konkurrent att göra de investeringar som krävs för att ta sig in på monopolistens marknad. Tidigare har leverans av el via egna elledningar, telefoni via egna telekablar och kabel-tv via egna nät setts som naturliga monopol, där staten haft eller har regleringar. I dessa fall har också ny teknik möjliggjort nya lösningar att leverera denna typ av tjänster, vilket sänkt inträdeströsklarna. Detta gäller emellertid inte vatten och avlopp. Järnvägslinjer är en annan typ av infrastruktur, där det kan vara orimligt för en ny aktör att etablera sig. Även om det kan hända när betalningsviljan för en tjänst är nog stor, som det var i exempelvis Storbritannien på 1800-talet och i Japan. De flesta länder har statligt ägande över järnvägsnätet. Dataprogram och nätverkstjänster har ofta naturliga monopol, i och med höga investeringskostnader, låga distributionskostnader, och dessutom ofta extra nytta för kund att ha samma leverantör som andra (se även Metcalfes lag). Till exempel Microsoft (windows och office), Adobe (acrobat), Facebook och eBay har fått monopolliknande roller. Dessa är världsomspännande, men relativt opåverkade av statlig reglering eftersom stater bara verkar i ett land, och USA där dessa företag vanligen är baserade undviker reglering. Priserna begränsas av att kunderna avstår vid för höga priser. Ett naturligt monopol har en fallande LAC-kurva för alla relevanta produktionsmängder, och kommer att ligga under samtliga mindre företags kostnadsbild. Monopolet producerar QM enheter till priset PM, och ges vinstern i arean PMCBE. Samhället vill dock att det skall produceras Q' enheter till priset av PC, eftersom det är samhällsekonomiska produktionsoptimumet. Ifall monopolet står opåverkat finns en dödviktsförlust i arean AEE'. Hur kan produktionsmängden bli lika med Q'. Svenska staten har under slutet av 1900-talet och framåt försökt skilja ut områden med naturliga monopol från områden där konkurrens kan fungera, för att få så mycket konkurrens och marknadsekonomi som möjligt. Till exempel har passangerartrafiken med tåg, flyg och buss avreglerats så att vem som helst kan driva trafik. På linjer där staten (eller kommuner) vill ha trafik men ingen vill driva den utan subvention kontrakteras den lägstbjudande operatören. Det står då i kontraktet vilken subvention, kvalitet och priser det ska vara. Staten äger inom många områden en kommersiell operatör som kan ge politikerna viss kontroll över kostnad och vinster. Staten har låtit myndigheter inskränka sig till myndighetsutövning och undvika att driva kommersiell verksamhet. Antag att staten uppmuntrar fler företag att ta sig in på marknaden och öppnar upp det naturliga monopolet. Då kommer LAC att stiga för varje nytt företag, vilket resulterar i att samhället som helhet slösar med sina resurser. Antag att staten tvingar företaget att producera Q' enheter. Givet priset PC kommer företaget att gå med förlust, eftersom PC <, LAC vid produktionsmängden Q'. Antag att staten tvingar företaget att producera Q enheter och låter dem sälja dessa till priset PG. PG = LAC vid produktionsmängden Q. Företaget går plus minus noll, och dödviktsförlusten har begränsats till arean GHE'.
