Nintendo Switch
Nintendo Switch är Nintendos sjunde stationära spelkonsol (räknat i Europa) som släpptes den 3 mars 2017. Systemet var tidigare känt under projektnamnet NX och är en stationär och bärbar konsolhybrid som har en LCD-skärm och två avtagbara kontroller på sidorna. För att projicera bilden på en TV-apparat placeras konsolen i en medföljande dockningsstation. Switch är Nintendos sjunde spelkonsol som primärt inriktar sig på hemmabruk. Spelen släpps på kassetter, liknande de till Nintendo 3DS. Nintendo Switch är inte bakåtkompatibel med fysiska Wii U- och Nintendo 3DS-spel. Den konkurrerar med konsolerna Playstation 4 och Xbox One eftersom de alla tillhör den åttonde generationens konsoler. Den 20 september 2019 släpptes en variant av Switch som kallas Nintendo Switch Lite, är dedikerad till enbart bärbart spelande och är mindre än en vanlig Switch. Den åttonde oktober 2021 släpptes en ny version av Nintendo Switch, kallad "OLED-modellen". Nintendo Switch utannonserades genom en trailer på Nintendos hemsida och Youtube-kanal den 20 oktober 2016. Under en presentation i Tokyo den 13 januari 2017 meddelade Nintendo att konsolen skulle släppas den 3 mars 2017. Det blev den första konsolen från Nintendo att släppas simultant över hela världen. Nintendo Switch lanserades med riktpriset 299,99 USA-dollar i USA och 29 980 yen i Japan. Det blev den mest sålda konsolen från Nintendo under en lanseringshelg någonsin i Norden, Europa och Nordamerika. Konsolen släpptes med spelen 1-2-Switch, Fast RMX, I Am Setsuna, Just Dance 2017, The Legend of Zelda: Breath of the Wild, Shovel Knight, Skylanders Imaginators, Snipperclips, Super Bomberman R och Voez. De två kontrollerna som kan fästas på basenheten kallas Joy-Con (L) och Joy-Con (R) och de kan även användas separat eller fästas i Joy-Con Grip så att de bildar en mer traditionell spelkontroll. Varje Joy-Con har en inbyggd accelerometer, gyrosensor och HD-rumble-funktion och den högra har en NFC-enhet som tillåter kommunikation med bland annat amiibos samt en IR-kamera. Vid lanseringen fanns Joy-Con-kontrollerna i färguppsättningarna grå, neonblå och neonröd, men sedan dess har det tillkommit många olika färger och mönster på dem. Det släpptes även en Pro Controller, liknande den som finns till Wii U. Det finns även flera olika kontroller som liknar pro-kontrollen från andra företag såsom "Hori Wired Controller" eller "PowerA WIRED CONTROLLER FOR NINTENDO SWITCH". Nintendo släppte även kontrollen "Pokéball plus" till spelen "Pokémon: Let's Go, Pikachu!" och "Pokémon: Let's Go, Eevee!" 16 november 2018. Nintendo Switch är baserad på en NVIDIA Tegra-processor som i sin tur bygger på ARM-arkitekturen. Nintendo har därmed lämnat PowerPC-arkitekturen som använts i de tre senaste konsolerna, Nintendo GameCube, Wii och Wii U. Detta medför att konsolen inte är bakåtkompatibel med Wii, GameCube eller Wii U-mjukvara. Dock är det tekniskt möjligt att spela Nintendo 3DS-spel genom att hårdvaran har vissa likheter och baseras på samma arkitektur. Dessutom kan äldre spel även köras genom emulering, av Nintendo kallad Virtual Console. Nintendo har dock ingen information tillgänglig för allmänheten om detta. Nintendo Switch använder en USB-C-anslutning för både bild- och ljudutgång till dockan samt för dataöverföring och laddning av konsolens batteri. Handkontrollerna (Joy-Cons) laddas via sina fästen på konsolen när den laddas via dockan eller via en extern strömadapter. Hackare har upptäckt flera säkerhetsluckor i hårdvaran på de tidigaste Nintendo Switch-enheterna. Detta gör det möjligt att köra osignerad kod för att till exempel köra säkerhetskopierade spel. Genom att köra Android går det även att strömma spel via NVIDIA GameStream från en speldator över det lokala nätverket till en Nintendo Switch. Detta eftersom NVIDIAs egna spelprodukter, SHIELD bygger på samma processor. Dessa är exempel på spel som släppts eller utannonserats till Nintendo Switch.
Nintendo DS
Nintendo DS har två processorer av ARM-typ. Spelkassetterna använder minnen av solid state-typ och kan lagra upp till 128 MB. Förutom en inbyggd pekskärm och mikrofon har Nintendo DS en uppsättning knappar att styra med. Dessa är följande. Varje DS har ett så kallat Firmware. Detta uppdaterar Nintendo på nya DS-maskiner, för att bland annat förhindra piratkopiering. Nintendo DS är bakåtkompatibel med de flesta Game Boy Advance-spel. När Game Boy Advance-spel används på en Nintendo DS så används inte hela skärmen på grund av skillnaderna i skärmupplösning på de bägge konsolerna. Skärmupplösningen på en Game Boy Advance är 240 × 160 pixlar medan upplösningen på en Nintendo DS är 256 × 192 pixlar, därför visas äldre spel med en omgivande svart ram. Spel till Game Boy Advance som är gjorda för att användas tillsammans med en annan Game Boy Advance-enhet eller en Gamecube kan inte nyttjas fullt ut då Nintendo DS saknar den nödvändiga porten för att kunna koppla ihop dessa enheter med varandra. Stöd för äldre Game Boy och Game Boy Color-spel finns inte på grund av avsaknaden av en Z80-processor som finns inbyggd i samtliga modeller från den första Game Boyversionen fram till Game Boy Advance (inklusive Game Boy Advance SP). Nintendo DS har två portar för spel vilket ibland nyttjas för att låta spelen kommunicera med varandra, bland annat kan spel i en viss serie låsa upp bonusar om de används i samma Nintendo DS-konsol. Exempel på spel till Nintendo DS som kan kommunicera med äldre spel i samma spelserie är bland andra Advance Wars: Dual Strike och Wario Ware Touched. Tillbehöret e-Reader som tillverkades för att användas tillsammans med Game Boy Advance passar inte till en Nintendo DS, men det passar till Nintendo DS Lite. Förutom att Nintendo DS finns i olika färger med ett par mindre mjukvaruskillnader har även tre nya versioner släppts. Nintendo DS Lite är en smärtare, lättare version av originalversionen. Den påannonserades 26 januari 2006 drygt en månad innan dess första lansering den 2 mars 2006 i Japan. Nintendo DSi är tunnare och har 0,25 tum större skärmar än DS och DS Lite, och platsen där man på de tidigare modellerna stoppade in Game Boy Advance-spel är ersatt med en SD-kortsläsare. DSi klarar även uppspelning av ljudformatet AAC, och är utrustad med två kameror och mjukvara för fotoredigering. Nintendo DSi XL (DSi LL i Japan) är en större version av DSi med större skärmar (0,95 tum större än skärmarna till DSi, 1,2 tum större än skärmarna till DS och DS Lite). Den påannonserades 29 oktober 2009 och lanserades i Japan den 21 november samma år. I Europa lanserades den 5 mars 2010 och planeras lanseras i Nordamerika senare i mars. Det norska mjukvaruföretaget Opera som utvecklar en webbläsare med samma namn har släppt en version av denna webbläsare speciellt anpassad för att användas på Nintendo DS. Webbläsaren finns i två versioner, en till den ursprungliga Nintendo DS-modellen kallad Nintendo DS Browser och en till Nintendo DS Lite kallad Nintendo DS Lite Brow. Nintendo DS Headset är ett tillbehör till Nintendo DS som gör det möjligt att kommunicera med andra spelare. Detta headset består av en hörlur och tillhörande mikrofon och är främst tänkt att göra det möjligt för spelare att använda sig av röstkommunikation. Mikrofonen kan användas av alla spel som vanligtvis använder sig av den mikrofonen som finns inbyggd i alla versioner av Nintendo DS. Tillbehöret släpptes i Japan 2006 och i Nordamerika 2007. 2 stycken 3-tums TFT LCD-skärmar med bakgrundsbelysning och en upplösning på 256 × 192 pixlar. 262144 färger kan visas på skärmen. On/off - Placerad på konsolens vänstra sida. Start, Select - Placerade på konsolens högra sida. Volymkontroll - Placerad på konsolens högra sida. Styrkors - Ett fyrvägs styrkors på konsolens vänstra sida. A, B, X, Y - Tryckknappar på konsolens högra sida. L, R - Vänster och höger axelknappar.
Nintendo
Företaget hade inte alltid gått bra ekonomiskt men har alltid försökt att hitta sysselsättningar för sina anställda så att de inte ska behöva bli utan inkomst. Ett sådant tillfälle uppstod under 1950-talet vilket ledde till att ett antal anställda under en övergångsperiod förtjänade sitt uppehåll genom att köra taxi. Hiroshi Yamauchi ändrade företagets namn igen 1963 från Nintendo Playing Card Company Limited till Nintendo Company Limited efter succén. Nu började Nintendo sälja många olika produkter. Under åren 1963–1968 drev Nintendo ett taxiföretag, en kärlekshotellkedja, ett livsmedelsföretag som försökte sälja snabbris (som var likt nudlar) och flera andra produkter, bland annat en dammsugare som hette Chiritory som senare blev ett två spelarspel i WarioWare, Inc.: Mega Microgame$! som släpptes till Game Boy Advance år 2003. Alla satsningar misslyckades så småningom förutom leksakstillverkningen som Nintendo hade lite erfarenhet i sedan tidigare eftersom de tillverkat spelkort. År 1964, när Japan upplevde en högkonjunktur tack vare de Olympiska sommarspelen 1964 i Tokyo, nådde spelkortstillverkningen sin mättnad. Japanerna slutade att köpa spelkort och priset på Nintendos aktie sjönk från 900 yen till 60 yen. Ett skuldsatt Nintendo kämpade för att överleva på den japanska leksaksmarknaden som fortfarande var liten för tillfället och dominerades av väletablerade företag som Bandai och Tomy. På grund av den relativt korta produkt livscykeln av leksaker, behövde Nintendo alltid komma med nya produkter. Det här var starten på en ny större era för Nintendo. Nintendo anställde 24-åriga Gunpei Yokoi år 1965 som underhållsingenjör för monteringslinjen. Yokoi skulle snart bli känd för mer än att bara laga transportband. År 1966 observerade Hiroshi Yamauchi en hanafudafabrik. Han noterade en mekanisk utsträckbar arm, som Nintendos underhållstekniker Gunpei Yokoi hade tillverkat för nöjes skull. Yamauchi beordrade Yokoi att utveckla den som en riktig produkt inför julen 1966. Den släpptes vid namnet The Ultra Hand och den blev en av Nintendos första leksaksprodukter. The Ultra Hand sålde över en miljon exemplar. Efter att ha sett Yokois potential tog Hiroshi Yamauchi bort Yokoi från arbete med löpande band. Yokoi blev snart flyttad från underhållsarbetet till produktutvecklingen. På grund av Yokois elektrotekniska bakgrund blev det snart uppenbart att han var skicklig på att tillverka elektroniska leksaker. Dessa enheter hade ett mycket högre nyhetsvärde än vanliga traditionella leksaker vilket gjorde att Nintendo kunde ha högre prismarginal för varje produkt. Yokoi tillverkade många leksaker, bland annat tio miljarder fat pusslet, en baseboll kastmaskin som hette The Ultra Machine och en "Love Tester". En annan av Gunpei Yokois uppfinningar, i samverkan med Masayuki Uemura från Sharp var en föregångare till NES Zappern kallad Nintendo Beam Gun Game från 1970. Ljuspistolen Nintendo Beam Gun var den första kommersiellt tillgängliga ljuspistolen för hemmabruk, tillverkad i samarbete med Sharp. Den fungerade genom att ge ifrån sig ett ljus vid avfyrning som reagerade på en solcell på ett objekt. År 1972 släppte Nintendo Ele-Conga, en av de första programmerade trummaskinerna. Den kunde spela förprogrammerade rytmer från skivformade hålkort, som kunde bli ändrade eller programmerade av användaren till att spela olika mönster.
Nintendo World Championships
Nintendo World Championships (NWC) var en e-sporttävling som hölls av Nintendo i USA 1990. Tävlingen gick ut på att få flest poäng i det för tävlingen speciellt framtagna spelet Nintendo World Championships, som innehåller modifierade versioner av de tre NES-spelen Super Mario Bros., Rad Racer och Tetris. Tävlingen turnerade genom USA och avslutades med en final i Hollywood. Tävlingen baserades delvis på den fiktiva tävlingen från filmen Gameboy från 1989. NWC turnerade genom 29 städer i USA, med totalt 30 deltävlingar (varav två i Los Angeles) samt en final. Tävlingarna hölls fredag eftermiddag till söndag kväll. Det fanns tre ålderskategorier i NWC: upp till 11 år, 12–17 år, samt 18 år och över. Deltagarna behövde samla 175 000 poäng för att gå vidare till den andra omgången, och 200 000 för att gå vidare till semifinalen. I semifinalen spelade upp till 100 personer samtidigt mot varandra. De sju i respektive åldersgrupp med högst poäng fick sedan spela mot varandra på scen inför publik, och de två bästa därifrån gick vidare till en sista omgång. Vinnaren i den sista omgången fick en plats i finalen på Universal Studios Hollywood. Finalen fungerade på liknande sätt – de 30 finalisterna i respektive åldersgrupp tävlade mot varandra, sju gick vidare, och av dem fick två till slut mötas om titeln som världsmästare. De tre finalvinnarna fick vardera 10 000 amerikanska dollar i sparobligationer, en Geo Metro cabriolet (1990 års modell), en 40-tums bakprojektor-tv, samt en Mario-statyett i guld. Tvåorna fick 1 000 dollar i sparobligationer, samt en Mario-statyett i silver. Spelarna som kom på tredje till sjunde plats fick vardera 1 000 dollar i sparobligationer. Alla 90 semifinalister fick vardera 50 dollar i presentkort hos Nintendo, en NWC-keps och samlarknappar, samt en kopia av NWC-kassetten. De sju bästa i respektive åldersgrupp fick dessutom varsitt Game Boy, och tvåorna fick varsin Power Pad. Vinnarna vann varsin pokal, 250 dollar, samt en resa för två till finalen. Spelkassetten var en specialutgåva som Nintendo hade skapat endast för NWC. När spelet startar har spelaren 6 minuter och 21 sekunder på sig att samla så många poäng som möjligt i tre "minispel". De tre spelen och deras respektive mål är. Den totala poängen räknas ut som poängen från Super Mario Bros., plus 10 gånger poängen från Rad Racer, plus 25 gånger poängen från Tetris. Spelen är riggade så att spelaren inte kan dö (få game over), men om spelaren misslyckas i Tetris så stannar spelet tills tiden har runnit ut. Eftersom Tetris-delen ger flest poäng är den mesta framgångsrika strategin att klara av de två första spelen så snabbt som möjligt. Ett liknande spel finns sedan 2014 till Wii U, som del av NES Remix 2: Nintendo World Championships Remix. Där spelas de tre spelen Super Mario Bros., Super Mario Bros. 3 och Dr. Mario. Nintendo World Championships-spelet och kassetten togs fram av Nintendo speciellt för tävlingen och massproducerades aldrig för försäljning. Officiellt fanns det 90 kassetter, som delades ut till de 90 finalisterna efter tävlingen. Dessa kassetter är gråa som vanliga NES-spel, men etiketten är specialgjord och limmades inte på med samma kvalitet. Kassetterna har en öppning med en DIP-switch som kan användas till att sätta tidsbegränsningen. Varje kassett har dessutom ett unikt serienummer. Det finns ytterligare 26 kassetter, som producerades och delades ut som priser i en separat tävling av Nintendo Power. Dessa kassetter är guldfärgade likt The Legend of Zelda. Till skillnad från de gråa kassetterna saknar de serienummer. Till följd av den begränsade upplagan och dess status som tävlingspris anses Nintendo World Championships-spelet vara ett av de mest värdefulla någonsin. De guldfärgade kassetterna är sällsyntare och dyrare än de gråa. På nätbaserade auktioner kan spelet säljas för över 20 000 dollar. Jeff Hansen (11 och under). Thor Aackerlund (12–17). Robert Whiteman (18 och över).
