Rävspel
Rävspel (spel) – ett sällskapsspel. Rävspel (företag) – ett svenskt företag som ger ut rollspel. Rävspel (roman) – en roman av P.G. Wodehouse. Rävspel (TV-serie) – en svensk miniserie från 1972 i regi av Jackie Söderman. Rävspel och Kråksång – en svensk folkmusikgrupp.
Rävspel och Kråksång
Rävspel och Kråksång är en svensk folkmusikgrupp som bildades 1996. Gruppen spelar mestadels det som brukar räknas till nutida medeltidsmusik, men framför även musik från angränsande genrer, exempelvis material av Bellman. De producerar även eget material inom medeltids- och folkmusikgenrerna. Erik Holmberg - Laud, luta, oud, rytminstrument, sång. Anders Lövgren - Harpor, säckpipor, flöjter, rytminstrument, concertina, sång. Fredrik Johansson - Nyckelharpa, fiol, vevlira, sång. Vår Hembygds Sägen - En musikalisk tolkning av Fristadskalden Klas Olofssons dikter., 1999. EIA! - Mustiga visor från förr och nu, 2005. Gästabudet - En afton i musikens töcken, 2007. Grytbitar - Flott, rått och lite skämt, 2009. Skåpmat EP - Överblivna låtar, 2010. Tidender - Knäppt, gnidet och lite skruvat, 2015. Danse du Renard - Historiska snedsteg (Danslåtar från 1200-1700 tal), 2019.
Roland Haeberlein
Friedrich Roland Haeberlein, född 10 december 1941 i München, är en tysk-svensk skulptör. Roland Haeberlein är sedan år 1962 bosatt i Sverige. Han återanvänder gamla möbler och dylikt, som han sågar itu och sen sätter ihop till skulpturer. Han har ställt ut clowner, hjältar, maträtter, en hovnarr, en prinsessa och en gudinna, rävspel, tidmätare, rövare och toalettdörrar. Roland Haeberlein är representerad på bland andra Moderna museet i Stockholm, Tomelilla konsthall, Norrköpings konstmuseum, Judiska museet samt i München. Han har gjort ett stort antal skulpturer i Fatbursparken på Södermalm i Stockholm. Han fick Skulptörförbundets Sergelstipendium 2008. Solur, utanför Karolinen i Karlstad. Atena (1994), brons, Fatbursparken i Stockholm. Konvulsiv Form (1970), Sätra, Gävle.
Slöjdklubben
En första pilotutbildning för slöjdklubbshandledare hölls i Värmland och 2004-2005 kunde de första 115 slöjdklubbshandledarna utbildas. I november 2005 fanns det 56 slöjdklubbar registrerade hos SHR. Vad är det som utmärker Slöjdklubben? Det allra viktigaste är den atmosfär av kreativ nöjdhet som handledare och medlemmar skapar tillsammans. En klubbanda som ger fantasin stoff och gör att lusten att lära sig växer. Slöjdklubben har en uttalad pedagogisk och metodisk idé som bygger på fem grundstenar: - rummet - det tvärkulturella mötet - det mångkulturella - genusaspekten - handledarnas förhållningssätt. [För mer information läs forskningsrapporten Slöjdcirkus – att iscensätta ett estetiskt lärande.]. De tre föremålen Berättarlyktan, Slöjdklubbskorgen och Ordskattkistan är Slöjdklubbens verktyg och unika kännetecken. Med hjälp av dem skapar handledare och medlemmar gemensamt en klubb som man känner igen sig i, från gång till gång och från klubb till klubb. De är slöjdföremål som "laddas" på olika sätt, allt eftersom de används i klubben. Slöjdklubbskorgen hör ihop med förväntan och överraskningar när nya material och verktyg lyfts upp ur den. Ordskattkistan hör ihop med ord, begrepp och kunskap om det egna lärandet, och används som en metod att överföra handens uttryck till det talade språket. Berättarlyktan hör ihop med fantasin som är förutsättningen för kreativiteten. Med den inbyggda ordningen menas hur man med hjälp av rummets och tidens begränsningar formar rutiner, ritualer och rytm som alla i klubben känner igen sig i. Den är ramen för början, mellanmålsstunden och avslutningen i Slöjdklubben och den gynnar kreativiteten. Under utbildningen lär sig handledarna att utgå från övergripande teman. Det ger medlemmarna utrymme för improvisation och delaktighet. En handledare i pilotslöjdklubben berättar så här om klubbens tema: "Första terminen bestämde och valde jag tema. Andra halvåret fick barnen vara med och välja det tema som vi skulle ledas och inspireras av. Barnen och jag hade flera olika förslag och sedan röstade barnen. Det vinnande förslaget blev SPEL OCH LEKAR. Under vårens träffar har vi lekt olika lekar tillsammans. Barnen har tillverkat jongleringsbollar, Fiaspel, Rävspel, Tre i rad och andra spel som de själva kommit på." ... "några barn funderade över vårt temaval. De tyckte att lektemat kunde innefatta att de tillverkade saker till sina dockor hemma. Då blev det både sängar och andra saker till dockorna. Framför allt kläder i färgglada ylletyger. Senaste träffen ville en flicka göra en liten bil till sin docka.". Barnen möter skickliga handledare, som med sina kunskaper i olika slöjdtekniker (trä, metall och textil) möter barnens frågor och lust att upptäcka och utforska. Handledarna tycker att det är roligt att arbeta med barn. Inför klubbträffarna fylls slöjdklubbskorgen med överraskningar, nya verktyg, material och förslag på vad man kan slöjda. Barnen slöjdar fågelmatare, speglar, korgar, väskor, krokar, smycken, fiaspel, rävspel, figurer av metalltråd, sittdynor, jongleringsbollar, broderier, virkade ringar, såpbubbelformar, fåglar, hästar, flaggor, mössor, tre i rad, lyktor, grötkräklor, docksängar, dockbilar, tovade ormar, dockkläder, ringkastare, klackmattor, masker, pilbågar, pilar, gevär med blodet droppande, små monogram med pärlor, kronor att ha på huvudet, pinnar, snoddar, rep, oroar, påsar, fantasidjur, musikinstrument, askar, hopprep, täljda figurer, luffarslöjd, leksaker och tryckstämplar. Ett rums form och inredning signalerar något till den som går in i det. Vad är det här rummet till för? Hur rör jag mig här? Hur ger rummets utformning näring åt fantasin? Vad kan jag göra här? Vad kan jag lära mig här? Bjuder Slöjdklubbens rum in till att slöjda i.
Medeltidsveckan
Medeltidsveckan är en festival som årligen anordnas under vecka 32 på Gotland sedan år 1984, och då främst i Visby men även på landsbygden. Temat utgår från den danske kung Valdemar Atterdags brandskattning av Visby år 1361, men under senare år har temat utvecklats till att inkludera även generell nordisk och europeisk medeltid. Festivalen hålls i augusti från söndag i vecka 31 till söndagen vecka 32. Under festivalen genomförs upp till 600 evenemang. Majoriteten av aktiviteterna är i Visby men hela Gotland är överlag engagerat i festivalen. Under medeltidsveckan anordnas medeltida marknad, tornerspel, bågskyttetävlingar och liknande. Deltagarna brukar bära tidsenliga kläder. År 2007 beräknades turister handla för 125 miljoner kronor och år 2014 var motsvarande summa 204 miljoner kronor. Medeltidsveckan hölls första gången 1984 och arrangerades de första åren av Svenska Kyrkans Studieförbund. Det startade som ett kulturprojekt, Medeltidsmänniskans liv och tro, och några av initiativtagarna var Wiveka Schwartz, Kurt Genrup, Marita Jonsson, Synnöve Gahrén och Michael Neumann. Detta kom till stånd då Schwartz året innan hade varit med och arrangerat Franciskanerdagarna då det var 750-årsjubileum av att Franciskanorden kommit till Visby. Detta blev lyckat så Schwartz blev uppmuntrad att söka bidrag om att göra mer medeltidsaktiviteter följande år. I november 1983 skickade hon in en ansökan och blev beviljad 30 000 kr i bidrag. 9 januari 1984 hölls första träffen för temaveckan och fredag 13 januari 13.00 samlades de fem första gången på Schwartz kontor och då fastslogs tidpunkten vecka 32 och hela konceptet om Valdemarståget, Valdemarstavlan och brandskattning. För att sprida kunskapen om medeltiden hos Gotlandsborna innan den första veckan hölls fyra utbildningsdagar, Medeltidsmänniskan i staden i Fornsalen på Gotlands museum, Medeltidsmänniskan i landet i Folkets hus i Hemse, Medeltidsmänniskan i kyrka och kloster i Bunge intill kyrkan samt en dräktdag med specialist Margareta Nockert, för idén var att man skulle sy egna dräkter. Senare togs arrangemanget över av Gotlands Bildningsförbund för att 1991 tas över av Stiftelsen Medeltidsveckan på Gotland som nyss bildats. Gotlands bildningsförbund. Gotlands hembygdsförbund. Gotlands turistförening. År 2007 bildades aktiebolaget Medeltidsveckan på Gotland AB som är ägt av stiftelsen för att sköta driften. De första åren var det aktiviteter bara under helgerna, främst på söndagarna. År 2010–2013 spelades dokumentärfilmen Sju dagar om året in. År 2014 gjorde HUI en evenemangsmätning av Medelstidsveckan. Syftet med undersökningen var att undersöka turismens konsumtion under Medeltidsveckan för att beräkna och redovisa de turistekonomiska effekterna för Region Gotland av evenemanget. • 1992–1994 spelade Sorkar och Strängar på Medeltidsveckan. • Rävspel och Kråksång spelade år 2005. • "Jungfrusägnen", en musikal av Josefin Alfredson Agnestig om Unghanses dotter, framfördes år 2012 i Sankta Karins ruin, med bl.a. Vilhelm Blomgren i en huvudroll. Bengt Sprowede från Sproge spelade kung Valdemar Atterdag i denna musikal, och Jonas Larsson Grönström från Hemse (senare Visby) spelade hans son, kronprins Christoffer av Danmark. • År 2020 slog Corona hårt mot världen och även för medeltidsveckan. Så istället för många olika aktiviteter och en stor marknad på plats i Visby, valde man att erbjuda programmet enbart online. Man direktsände en vecka i sträck över YouTube. Där hade man gjort ett urplock av alla akter som vanligtvis finns på plats vecka 32 som nu uppträdde live. Medeltidsveckan hade även en online marknadsplats och kurser, föreläsningar, reportage och stadsvandringar online. Många av de återkommande händelserna är initierade av deltagare på Medeltidsveckan utan arrangörernas inblandning. Ibland överlever dessa i flera år och blir traditioner som pågår i flera år. • Invigningsparad (sedan 1997). • Loke spelar varje dag vid S:t Göransbron.
Per Wikberg
Per Emil Wikberg, född 26 november 1901 i Skog i Hälsingland, död 29 september 1970 i Hamrånge församling i Gästrikland, var en svensk arbetarförfattare och hembygdsforskare. Wikberg arbetade som fabriksarbetare på sulfatmassefabriken Kopparfors i Norrsundet i norra delen av Gävle kommun i Gästrikland. Han var även tidvis fiskare, skogsarbetare, rallare, smedhalva och tidningsskrivare. Jämsides med ett skönlitterärt författarskap, som på 1940-talet renderade honom stora framgångar, var Per Wikberg närmast professionell som hembygdsforskare. Hans verk Hamrångeboken utgavs strax efter hans död 1970. Hela tiden fortsatte Wikberg att arbeta på massafabriken i Norrsundet och det var egentligen enbart på fritiden han hann arbeta som författare. Han var hemtam i många ämnen, från t.ex. medeltidens sägner och hur pilgrimer färdades till arbetarnas torftiga levnadsförhållanden på landsbygden och inom industrin. Långt efter hans bortgång gavs en roman Stigman Sotes Saga ut, byggd på berättelser om rövarband på gränsskogen mellan Gästrikland och Hälsingland – Ödmården. Dessförinnan hade Wikberg skrivit sex romaner och många noveller i lokalpressen, t.ex. Arbetarbladet samt i fackförbundens tidskrifter, gamla Folket i Bild och i Tidningen Vi. 1942 debuterade Per Wikberg med Sulfat, senare filmad som Skogen är vår arvedel. För första gången skildrades livet och arbetet vid en massafabrik litterärt och miljön hämtade Wikberg från sin egen arbetsplats och från Vallvik. Arbetarkvinnornas omänskliga slit skildrar Wikberg i Kristin (1944) och i den fristående fortsättningen Frost i gryningen (1952). Skogsbolagens framfart skildras i Vindfälle och i Rävspel (1951) skildras hur Wikberg tröttnat på kommunalpolitikens avigsidor. Hur arbetet och livet växte fram i sågverkssamhället Norrsundet berättade Per Wikberg i De bröto bygd (1945) som fick delat första pris som bästa folkrörelseroman i en tävling som KF:s bokförlag och Tidningen Vi anordnade. Han var från 1926 gift med Hildur Ottilia Wikberg (1904–1993).
Gondica
Gondica är ett svenskt actioninriktat fantasyrollspel i en heroisk spelvärld utgivet av spelföretaget Rävspel 1998. Spelet är konstruerat av Anders Blixt och Åke Rosenius som också illustrerat grundreglerna. Spelsystemet uppmuntrar cineastisk handling i bästa Errol Flynn-stil och spelarnas rollpersoner kan med tiden bli vittberyktade hjältar som färdas vida på jakt efter ära och rikedom. Spelvärlden Gondica är dynamisk, komplex och färgstark med många spännande högkulturer.
