Schackvariant
Minischack: En familj av schackvarianter med vanliga schackpjäser och -regler, men spelat på mindre schackbräden. Vanliga storlekar på schackbrädet är 3x3, 4x4, 4x5, 5x5, 6x6 och 8x6. Slagschack (eller baklängesschack): En variant där syftet är att först bli av med alla sina pjäser. När en spelare kan slå en motståndarpjäs måste denne utföra ett slagdrag. I den vanliga varianten av slagschack räknas kungen som en dödlig pjäs som kan slås av motståndaren. Bondeschack: En schackvariant med samma regler, där spelarna endast har en kung och åtta bönder vardera från start. Bönderna kan dock som vanligt promoveras till andra pjäser. Tärningsschack: En variant med inslag av tur, där tärningens utkast avgör hur många drag spelaren får göra. Följande samband gäller mellan antalet prickar på tärningen och antalet tillåtna drag (ibland även specialdrag): 1–inget drag. 6–tre drag, varav ett får vara med en motståndarpjäs. Raketschack: En variant där antalet drag per tur ökar med ett för varje omgång. Vit börjar med ett drag, svart svarar med två drag, vit gör sedan tre drag och så vidare. Samma schackregler gäller. När schackning förekommer blir det omedelbart motståndarens tur, oavsett hur många drag spelaren vid draget hade kvar. Chock: En lagvariant av schack avsedd för två lag, där spelarna inom lagen kan växla slagna pjäser emellan varandra. Tomteschack (eller centrumschack): En schackvariant där de parallellt primära syftena är att ställa sin kung i centrum, eller att sätta motståndarens kung schackmatt. Den som först utför något av dessa mål vinner, men spelarna bör vara medvetna om att en kung nära centrum enkelt kan sättas schackmatt. Regeln att det finns två helt olika vinstsätt medför mycket spänning till varianten. Cylinderschack: En variant med vanliga schackregler, med undantaget att schackbrädet inte har några kanter. En kung kan exempelvis förflyttas från fältet e1 till e8, förutsatt att rutan är ledig och att schackning på kungen inte förekommer efter draget. Studsschack: En variant med samma regler som cylinderschack, med undantaget att en pjäs studsar mot kanten istället för att gå över till den andra sidan. De vanliga reglerna är att asymmetrisk studsning får förekomma och att samtliga kantlinjer respektive -rader är studsfält. Kortschack: En schackvariant med mycket inslag av tur, avsedd för att utjämna chanserna för den sämre spelaren. En hög med kort med spelinstruktioner finns vid sidan av brädet. Ungefär hälften av korten har positiv karaktär, medan den övriga hälften har negativ karaktär. Ett exempel på en negativ instruktion är "Ställ en av dina pjäser i slag". Under ett parti har varje spelare rätt att ta tre kort, dock högst ett åt gången. Slumpfaktorn gör det möjligt för mindre erfarna spelare att vinna. För övrigt gäller vanliga schackregler. Mongoschack: En variant med samma mål som vanligt schack, där spelarnas pjäser förvandlas till andra pjäser under spelets gång, beroende på vilken ruta de förflyttas till. Vid förflyttning av en pjäs förvandlas den till den pjäs som ursprungligen startade på samma linje där pjäsen för tillfället befinner sig. Om damen exempelvis förflyttas till fältet g5, förvandlas den till en springare, eftersom springaren har sin begynnelseposition på g-linjen. Det sker ingen förvandling om en pjäs inte byter linje. Även e-linjen är ett undantag, där kungen startar. Denna linje är "fri"–ingen förvandling sker på e-linjen. Det är inte nödvändigtvis den bästa taktiken att förflytta samtliga pjäser till d-linjen, och därmed få ett överflöd av damer. Tredimensionellt schack: Varianter som spelas på ett tredimensionellt schackbräde. Raumschach, uppfunnet 1907 av Ferdinand Maack, är en av de äldsta 3D-varianterna av schack. Raumschach spelas på ett bräde med 5x5x5 fält. I TV-serien Star Trek syntes en variant med flera olika stora planer i flera nivåer. Den har inspirerat till varianten Tri-D.
Schackklocka
En schackklocka eller ett schackur är en kronograf som används för hålla reda på betänketiden i schack. Den består av två sammansatta tidtagarur där en knapp stoppar det ena samtidigt som det andra startar. Vid varje givet ögonblick är det alltså bara ett av uren som är igång: antingen för vitspelarens tid, eller svart. Schackklockor användes för första gången i en schackturnering i London år 1883 och är idag standard i alla schackturneringar, med undantag för korrespondensschack. Den enklaste användningen av schackklockor är för att kontrollera att spelarna gör ett föreskrivet antal schackdrag på en viss tid. Vanligt är att varje spelare har två timmar på sig att utföra 40 drag. Den som överskrider betänketiden utan att ha gjort alla drag förlorar schackpartiet. En annan variant är att spela hela partiet på en viss tid. Vid blixtschack är det vanligt att varje spelare har fem minuter för hela partiet. Det finns både analoga och digitala schackklockor. Schackklockor har kommit i bruk i andra spel, som backgammon, scrabble, shogi, go och andra tvåmannaspel. Schackklockans användning enligt FIDE:s regelverk. Se "§6: Schackklockan": FIDEs Schackregler (PDF), 1 juli 2009, Sveriges Schackförbund. Läst 19 juli 2012.
Studsschack
Studsschack är en schackvariant med samma schackregler som cylinderschack och med vanliga schackpjäser, med undantaget att en schackpjäs studsar mot kanten istället för att gå över till den andra sidan. De vanliga reglerna är att asymmetrisk studsning får förekomma och att samtliga kantlinjer respektive -rader är studsfält.
Bondeschack
Bondeschack (bondschack) är en schackvariant med samma schackregler som vanligt schack, men skillnaden är att schackspelarna endast har en kung och åtta bönder vardera från start. Bönderna kan dock som vanligt promoveras till andra schackpjäser.
