Bandyfäste
Bandyfäste är en beteckning på olika orter och regioner där intresset för bandy är och historiskt sett under 1900-talet varit starkt. I Norge har bandyn varit störst på Østlandet, framför allt i städer som Drammen och Oslo, och SB Drafn från Drammen har vunnit 19 norska mästerskap för herrar mellan 1926 och 1991. I Ryssland kan nog nämnas Archangelsk, Chabarovsk och området runt Moskva. I Sverige finns många regioner och orter där intresset för bandyn är och historiskt sett under 1900-talet varit starkt och där klubbarna skördat framgångar i svenska bandyfinalen. Hälsingland är kanske det starkaste bandyfästet av dem alla. Här finns fyra elitklubbar, som alltid drar mycket folk till bandyarenorna. Landskapet kännetecknas av mindre samhällen och liten konkurrens från andra idrotter, vilket gör det lättare att få sponsorer. Här går bandytraditionen i arv och gamla bandyspelares barn håller bandyspelandet vid liv. Man kan till detta addera grannlandskapet Gästrikland med storklubben Sandviken AIK, som f.n. leder bandyns maratontabell, samt tidigare storlag som Skutskär och IK Huge. Västmanland är ett traditionellt bandyfäste, särskilt i kraft av Västerås SK, som med 20 SM-guld är Sveriges mest framgångsrika bandyförening på herrsidan och Sveriges största bandyförening gällande antal bandyspelande flickor/damer. Landskapet kännetecknas av industriorter och brukssamhällen med relativt liten konkurrens från andra idrotter. I Småland ] en gedigen bandytradition, med många duktiga ledare. Liten konkurrens från övrig idrott. Nässjö är en av de äldsta och mest anrika bandyklubbarna i landet och hade en svit med 40 raka allsvenska säsonger. Även i denna region går bandyn i arv, exempelvis i Vetlanda, där flera av de gamla bandynamnens barn nu spelar i A-laget samt i pojk- och juniorlagen. Uppsala är kanske det största av de så kallade bandyfästen som finns i Sverige idag. Det finns idag ett 15-tal lag i Uppsala. Bandyn växte upp som en del av det akademiska livet och mycket riktigt heter Uppsalas bandyarena nummer ett också Studenternas IP. I Västergötland spelas det bandy i lite större samhällen, med ett oerhört publikintresse och där varje match är som en familjefest. Regionen är dessutom svältfödd på andra idrottsframgångar. Stark tradition gör att bandyn är bygdens stora sport. Dock kan inte Göteborg riktigt räknas in, Gais spelade några år i Elitserien på 2010-talet men saknade stöd i staden där fotbollen är stark. Broberg/Söderhamn, 5 SM-Guld. Bollnäs GoIF, 2 SM-Guld. Sandvikens AIK BK, 9 SM-Guld. Skutskärs IF Bandy, 2 SM-Guld. Västerås SK, 20 SM-Guld. Västanfors IF, 1 SM-Guld. Danmarks IF (spelar numera sina hemmamatcher i Uppsala). Roseville i delstaten Minnesota i USA är USA:s största bandyfäste sedan bandy på organiserad förbundsnivå började spelats i USA åren kring 1980. Bandy är en ganska liten sport i USA, och mycket sällsynt utanför Minnesota.
Bandy i Sverige
Bandy' räknas traditionellt i Sverige som en av de fyra större lagsporterna, tillsammans med fotboll, innebandy och ishockey. I samband med skridskotävlingar i Stockholm den 10 februari 1894 demonstrerade britten Charles Goodman Tebbutt bandy i Sverige, och sporten introducerades i Sverige i december 1895. Ett svenskt bandylag bildades inom Stockholms gymnastikförening. Sporten kallades till en början allmänt för "hockey" innan bandy blev det vedertagna begreppet åren kring 1910. Den 18 januari 1896 bildades "Hockeyklubben i Stockholm", där både damer och herrar kunde väljas in som medlemmar. Det svenska kungahuset, baroner och diplomater var de första utövarna, och bandyn utövades de tidigaste åren främst av personer från överklassen och akademiker, snart även studenter. Under 1920-talet hade bandyn blivit en medelklasssport och snart kom bandyn in den så kallade bruksortsrean och hade då även blivit en arbatarsport, vilket fick sitt definitiva genombrott då Slottsbrons IF från Värmland blev svenska mästare 1934. Bandyn kom i Sverige därefter att starkt förknippas med den så kallade landsorten. Byggandet av de första bandyhallarna i Sverige och införandet av Elitserien under 2000-talets första årtionde anses dock av många vara början på att göra bandy till storstadssport. Den första officiella bandymatchen i Sverige spelades den 12 februari 1901 på Nybrovikens is. Senare samma säsong hölls tävlingar mellan skollag och klubbar, och året därpå började de ledande fotbollslagen i Stockholm utöva bandy om vintrarna. Den organiserade bandyn i Sverige anordnades tidigare av först Svenska Bollspelsförbundet och sedan Svenska Fotbollförbundet, innan Svenska Bandyförbundet bildades den 5 april 1925. Rocklunda IP fick den 2 december 1956 den första konstfrusna bandybanan i Sverige. 1969 var antalet konstfrusna bandybanor i Sverige uppe i 50 stycken. 1903 deltog åtta lag från Stockholm i världens första seriespel i bandy. 1905 fick Sverige besök av ryska Sankt Petersburger Eislaufverein, som avslutade en framgångsrik turné i Europa med matcher i Sverige och övriga Norden. Svenska mästerskap började spelas 1907, och spelades fram till 1930 i utslagsform. Fem lag deltog i svenska mästerskapet 1907. I början spelade enbart distriktsmästarna i svenska mästerskapet, vilket ändrades från och med 1909 års turnering. 1928 lämnade de ledande klubbarna i Sverige in en motion som föreslog seriespel även för bandysporten, vilket vid denna tid redan tillämpades i fotboll och ishockey. Ett försök gjordes med en testserie med sex lag spelades 1930, där klubbar som inte deltog i svenska mästerskapet samma år deltog. Då det reguljära seriespelet infördes 1931 blev seriespelets högsta division kvalificerande för svenska mästerskapet. Högsta divisionen blev geografiskt indelad i oftast två, vissa säsonger något fler, serier, ett koncept som tillämpades till och med säsongen 2006–2007. Under 1980- och 90-talen började Svenska Bandyförbundet alltmer experimentera med seriespelet i de högre divisionerna, först genom att lag från norrgruppen och södergruppen i högsta divisionen från säsongen 1981/1982 möttes en gång per säsong i serien, och från säsongen 1987/1988 började man dela på lagen i norrgruppen och södergruppen kring jul och nyår för att spela andra halvan av seriespelet efter tabellplacering snarare än orternas geografiska lägen på Sverigekartan. Den 22 september 2003 invigdes Edsbyn Arena, och därmed blev Edsbyns IF först i Sverige med bandyhall. Bandyn utövades i Sverige av från början av 1900-taletkvinnor. Damerna höll oftast till på isen vid Nybroviken i Stockholm. Då landisbanor började spolas upp blev det spel på dåvarande Stockholms idrottspark, från 1912 Stockholms stadion. Damerna brukade då spela i kjol, och ofta med en pälshatt på huvudet. Det handlade oftast om interna matcher, inte tävlingsmatcher. Kring 1915 började damer spela bandy på fler orter i Sverige, som Uppsala, Linköping och Västerås.
Gais Bandy
Gais Bandy (egentligen GAIS) är en bandyklubb i Göteborg som bildades på Gais-gården 27 april 2005. 2004 inledde Gais och SK Höjden det samarbete som 2005 kom att bli Gais Bandy. Laget spelade i Elitserien 2012–2014. Göteborgs Atlet och Idrottssällskap bildas i mars 1894 och ägnar de första åren åt främst friidrott. 1915 bildas Göteborgs BK av flera gaisare. 1917 tog Gais upp bandyn som stödklubb till Göteborgs BK. 1918 vann man Klass B, och 1920 Göteborgsregionens DM. Bandyklubben SK Höjden bildades 1948 i Göteborg. 1978 och 1979 vann Höjden Division III, och 1989 vann laget Division 1 . 1998 kvalspelade man till Allsvenskan, då Sveriges högsta division, men föll mot bland annat Vetlanda BK. I augusti 2004 meddelades att GAIS ville ge sig in i bandytoppen. Gais Bandy bildades inför säsongen 2005–2006 genom att Gais och bandyklubben SK Höjden i april 2005 meddelat att man övergick i Gais Bandy, med ambition att få ett elitlag i bandy i Göteborg. Gais spelade först på Ruddalens IP men senare blev Arena Heden hemmaplan. Gais Bandy har sedan premiärsäsongen 2005/2006 spelat i Sveriges andradivision i bandy för herrar. Året därpå läggs Göteborgs BK slutligen ner. 2008 invigs bandybanan Arena Heden, vilken blev hemmaarena för Gais Bandy. Säsongen 2008/2009 stod Gais Bandy som seriesegrare i Allsvenskan Södra, men föll sedan i kvalet till Elitserien. Laget slutade på fjärde plats i den södra kvalgruppen och missade att gå upp. Nästa säsong, 2009/2010, kom Gais Bandy tvåa i Allsvenskan Södra, men föll återigen i kvalet till Elitserien. 2010/2011 vann Gais och blev således kvalificerade till Elitserien. Den 19 februari 2011 blev Gais Bandy klara för Elitserien 2011/2012. Trots att Gais var nykomlingar i Elitserien denna säsong lyckades man väl och var bara 4 poäng ifrån en slutspelsplats. I klubben spelade bland annat landslagsspelaren Magnus Muhrén och den tidigare förbundskaptenen Kenth Hultqvist blev sportchef. Den 6 maj 2014 meddelades att klubben drar sig ur Elitserien inför säsongen 2014/2015 på grund av problemet med att få till spelbar is på Arena Heden, samt avsaknaden av planer på att bygga bandyhall i Göteborg. Gais Bandy driver nu istället skridskoskola, allmänhetens åkning samt ett knattelag i bandy för pojkar och flickor.
Bandy
Det finns numera ett bandymuseum i anslutning till Hälleforsnäs gjuterimuseum i Sverige. Bandyn introducerades i USA av svenskar i slutet av 1970-talet, och har fått fäste i Minnesota. Även i Kanada har man tagit upp sporten. Bandy utvecklades i England och spelades i flera länder i Europa kring sekelskiftet 1900, men några decennier senare överlevde sporten huvudsakligen i Norden och Sovjetunionen. I Sovjetunionen utvecklades en del egna regler och bandyn ses sedan länge som en rysk nationalsport. De nordiska länderna möttes i landskamper. Vid vinter-OS i Oslo 1952 bestämde sig norrmännen för att ha bandy som demonstrationssport och Finland, Norge och Sverige spelade mot varandra. Detta uppmärksammades av ryssarna, som föreslog landskampsutbyte med de nordiska länderna. Den 12 februari 1955 bildades det internationella bandyförbundet av de nationella förbunden i Finland, Norge, Sovjetunionen och Sverige och reglerna standardiserades. Förbundet arrangerar världsmästerskap i bandy för herrar, som har spelats sedan 1957. Sedan slutet av 1970-talet spelas bandy även på organiserad nivå i Kanada och USA, och sporten har senare även blivit större i bland annat Ungern och Vitryssland. Norge gjorde debut i det andra världsmästerskapet 1961, USA 1985, Kanada, Nederländerna och Ungern 1991, Kazakstan 1995, Vitryssland 2001, Estland 2003, Mongoliet 2006 och Lettland 2007. Kirgizistan deltog 2012 men har därefter uteblivit. Armenien och Litauen anmälde intresse för deltagande 2011 men deltog ej. Japan deltar sedan 2012, Ukraina tillkom 2013 och 2014 gjorde Somalia och Tyskland debut. Intresse har även visats från Australien, Indien och Serbien. Seriespel bedrivs i flera länder. I Ryssland var grundserien tidigare indelad i östgrupp och västgrupp, men säsongen 2009–2010 spelades en rak serie. Sveriges högsta division var från premiärsäsongen 1931 indelad i norrgrupp och södergrupp, vissa säsonger även centralgrupp – men sedan säsongen 2007/2008 spelar man för första gången med en rak och landsomfattande elitserie. I Norge är serien rak och landsomfattande. Även Finland har ett omfattande seriespel. Många av de bästa nordiska spelarna värvas numera till ryska lag, där stor, intresserad publik och förekomsten av rika sponsorer har drivit upp de högsta spelarlönerna till miljonbelopp. Nationella bandyförbund finns eller har funnits i följande länder. Argentina, Armenien, Australien, Colombia, Estland, Finland, Indien, Irland, Italien, Kanada, Kazakstan, Kina, Kirgizistan, Lettland, Litauen, Mongoliet, Nederländerna, Norge, Polen, Ryssland, Schweiz, Serbien, Slovakien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Ukraina, USA och Vitryssland. Det finns också ett bandyförbund för Somalia, men även om det formellt tillhör den somaliska nationella idrottsrörelsen så bedriver det sin verksamhet i Sverige, det somaliska landslaget består av somalier som har utvandrat till Sverige och Kanada. Brasilianska issportförbundet frågade i juli 2009 Internationella bandyförbundet vad som krävs för medlemskap. Colombia och Slovakien blev medlemmar 2017. Internationella bandyförbundet har länge önskat få med bandy på det olympiska vinterprogrammet, men fortfarande vid vinter-OS 2018 fanns det inte med. Domaren markerar med kort i olika färger att han meddelar straff för vissa förseelser. Under några år kring 2010 användes inte blå och vita kort i Sverige, men de har fortfarande varit en del av de internationella reglerna och använts i andra länder. Bandy spelas på en plan gjord av is, med en kortsida på 60–65 meter och en långsida på 90–110 meter. Mitt på plan löper en 5–8 cm tjock röd linje från långsida till långsida Mitt på mittlinjen märks planens mitt ut med en punkt på 15 cm i diameter och runt den en cirkel med fem meters radie. I alla fyra hörnen ritas en kvartscirkel ut med en radie på en meter. Några centimeter utanför varje hörn ställs en hörnflagga med en flagga i spetsen i klar färg.
IK Göta Bandy
IK Göta Bandy var bandyverksamheten inom den år 1900 bildade sportklubben IK Göta i Stockholm. Klubben var dominerande inom svensk bandy på herrsidan under 1920-talet och på damsidan under 1970-talet, men har numera helt lagt ner sin bandyverksamhet. IK Götas herrar var i svensk mästerskapsfinal 1919, och förlorade mot IFK Uppsala. IK Göta vann fyra SM-finaler, 1925, 1927, 1928 och 1929. När seriespel kom igång inom bandyn, spelade klubben i Division I, Sveriges på den tiden högsta division, säsongerna 1931, 1932 och 1933. Herrbandyn lades dock ner långt tidigare än dambandyn. Klubben startade damlag i bandy 1929, då den 1918 bildade Stockholms Kvinnliga Bandyklubb gick upp i IK Göta. IK Götas damer blev svenska mästare åtta gånger, 1973, 1976, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981 och 1983. Damerna var även i SM-final 1974 och 1982. Kända spelare för klubben var bland andra Birgitta Söderström, Ann Elefalk, Lena Beck, Gunilla Kock (dotter till Putte Kock), Lena Lundin, Gunilla Ekeling samt styrelseledamoten i Riksidrottsförbundet (RF) Karin Redelius. Efter rekryteringsproblem gick IK Göta 2001 samman med Hammarby IF, och laget kallade sig då IK Göta/Hammarby IF i seriesystemet. 2004 upphörde dock denna sektion, och laget lades ner.
IK Tellus Bandy
IK Tellus Bandy är ett bandylag i idrottsföreningen IK Tellus i området Tellusborg i stadsdelen Midsommarkransen i Stockholm. Idrottsföreningen bildades den 11 april 1921 som Tellusborgs IF, men klubbnamnet ändrades till IK Tellus efter ett sammanträde på Dövas Café den 11 april 1923. A-laget spelar sina hemmamatcher i Gubbängens skridsko- och bandyhall. Laget har sin verksamhet inom Stockholms bandyförbunds distrikt. Under början av 2000-talet spelade laget i bandyns division 1, som då var bandyns näst högsta serie. Den största meriten kom när man säsongen 2004/2005 spelade och förlorade en kvalmatch till allsvenskan (dåvarande högsta serien) mot Ljusdal. Framgången förde dock med sig baksidor då det ledde till att flera av de aktiva spelarna valde att inte fortsätta spela den kommande säsongen. Avhoppen tillsammans med en svag ekonomi gjorde att man fick tacka nej till sin plats i division 1 och börja om i en seniorserie för spelare över 35 år gamla. Två år därpå kom dock klubbens räddning när förbundet insåg att man hade svårt att fylla platserna i division 2 och därmed erbjöd en plats till IK Tellus. Säsongen 2015/2016 var man en seger från att kvalificera sig för Elitserien, men stod därmed sedan närmast på tur för uppflyttning när IFK Kungälv nekades elitlicens och tvångsnedflyttades. Den 1 maj 2016 beslutade föreningens styrelse att tacka ja till den erbjudna elitserieplatsen. Säsongen 2021/2022 startades IK Tellus bandys ungdomsverksamhet igång med ett J19-lag i Juniorelitserien och ett P17-lag i Pojkallsvenskan, där det sistnämnda vann SM-guld direkt. 2010/2011 vann IK Tellus Division 1 Östra med endast en förlorad match. Säsongen därpå gjorde man sin första säsong i Allsvenskan Norra och slutade på en åttondeplats vilket precis räckte för att undvika negativt kval. De kommande tre säsongerna fortsatte man klättra i tabellen och slutade först sjua, sedan trea och till sist tvåa, vilket räckte för att kvalificera sig till elitseriekvalet. I kvalet 2015/2016 ställdes man mot Kalix BF, Gripen Trollhättan BK och Nässjö IF. Inför den sista kvalmatchen stod motståndarna Gripen Trollhättan BK på samma antal poäng som IK Tellus. Ödesmatchen slutade med en förlust för Tellus och man missade därmed möjligheten till uppflyttning. När IFK Kungälv senare nekades elitlicens för elitserien 2016/2017 var Tellus det bäst placerade allsvenska laget och erbjöds därmed platsen i deras ställe. Klubbens första säsong i bandyns högsta serie slutade man näst sist på 8 poäng med endast två segrar. Säsongens stora utropstecken kom när man lyckades spela oavgjort mot det andra Stockholmslaget Hammarby IF på Zinkensdamms IP. I kvalet ställdes man mot Falu BS, Gripen Trollhättan BK och IFK Motala och lyckades vinna gruppen. William Hallberg blev klubbens bästa målskytt undersäsongen med 15 mål på 21 matcher. Efter säsongen lämnade flera tongivande spelare, däribland just skyttekungen Hallberg som la ner sin elitsatsning och målvakten Kimmo Kyllönen som gick till IFK Vänersborg. Inför säsongen 2018/19 tappade Tellus fem spelare. In kom Johannes Camilton (från Örebro SK), Pontus Nordenfors (från Sandvikens AIK BK), Fredrik Rubin (från Hammarby IF), Jesper Norrman (från Ljusdals BK) samt målvakten Pete Pättiniemi (från Gustavsbergs IF). Den 15 december 2018 lyckades Tellus vinna på hemmaplan för första gången i elitserien när Sandvikens AIK BK besegrades med 4-2. Säsongen slutade med en sistaplats och endast 5 inspelade poäng, klubben blev därmed direktnedflyttad till bandyallsvenskan säsongen 2019/2020. När säsongen summerades hade Tellus 15 vinster, 5 oavgjorda och 2 förluster (IFK Kungälv borta och Lidköpings AIK hemma). 118 gjorda mål och endast 49 insläppta, näst minst insläppta hade Falu BS på 75 stycken. För tredje säsongen i rad blev Tobias Björklund intern skyttekung med 26 mål på 22 matcher.
