Bordtennis, (pingisboll) pingis (av ping pong), är en racketsport som vanligen spelas inomhus av antingen två eller fyra spelare. Spelarna slår en plastboll över ett nät som är uppsatt tvärs över en bordsskiva. Med två spelare kallas det för singel och med fyra spelare för dubbel. Utöver singel och dubbel för herrar och damer, spelas mixeddubbel samt lagtävlingar för såväl herrar som damer. Racketen består av en trästomme med pålimmade gummibelägg. Den exakta utformningen av gummibelagen kan variera, men i tävlingssammanhang måste racketens sidor vara olikfärgade (röd och svart). Bollen är ihålig, gjord av celluloid eller liknande plastmaterial, har en diameter på 40 millimeter och väger 2,7 gram. Dessa mått är relativt nya, då bollen tidigare var 38 millimeter i diameter och endast vägde 2,5 gram. På senare tid har en övergång gått från celluloidbollar till plastbollar då celluloid är mycket brandfarligt och har orsakat produktionsolyckor. Färgen på bollarna varierar men de är oftast vita. Bordtennis blev en olympisk sport 1988 och är idag en av världens populäraste sporter. Kina är världsledande och har haft många storspelare, som Ma Lin, Wang LiQin, Guo Yuehua, Chuang Tse-tung och Jiang Jialiang. Sveriges bäste spelare, och ofta ansedd som världens genom tiderna bäste, är Jan-Ove Waldner som vunnit bland annat två individuella VM-guld och ett OS-guld. Andra stora spelare är ungraren Viktor Barna, svenskarna Jörgen Persson (världsmästare i singel 1991) och Mikael Appelgren, samt vitryssen Vladimir Samsonov som tillsammans med Appelgren vunnit flest EM-guld i singel (3 st). Bordtennisens ursprung är oklart, det finns olika idéer om sportens uppkomst. En del ser sportens början i 1800-talets Indien där de sedan ska spridits vidare till Storbritannien. Andra bestrider detta och menar att det är britterna som uppfunnit sporten då det var där den första gången omnämns i skrift 1874: den brittiske majoren Walter Clopton Wingfield gjorde då en föregångare till bordtennisen känd. Denna variant utvecklades sedan utifrån tennisen och spelades av den engelska adeln utomhus. På grund av det engelska vädret började man spela inomhus och då med vanliga matbord som tennisplan. Nu fick sporten namnet Rumtennis. 1875 kom de första spelreglerna. 1892 introducerades celluloidbollar av James Gibb som hade upptäckt bollarna under en affärsresa i USA. Nu började man använda namnet Ping Pong istället för Rumtennis. Ping pong omnämndes första gången 1878 och kom från de ljud som uppkommer från bollen. Olika tillverkare skapade egna namn som Gossima, Whiff Waff, Flim Flam och slutligen bordtennis. Man vidareutvecklade också racketen. 1897 hölls de första mästerskapen i Ungern. 1899 spreds en variant till Japan. 1900 grundades den första föreningen och 1902 ett nationellt förbund i England. Samma år hölls ett inofficiellt världsmästerskap. Sporten spreds även utanför Storbritannien. Kraftigt bidragande till sportens utveckling var engelsmannen Ivor Montagu (1904–1984), som 1926 grundande International Table Tennis Federation (ITTF) och utarbetade fungerande regler. Han valde namnet table tennis, eftersom ordet ping-pong var varumärkesskyddat av leksakstillverkaren J. Jaques och Son Ltd. År 1927 arrangerades det första officiella världsmästerskapet. Montagu var kommunist och arbetade aktivt för att bordtennissporten skulle spridas till Kina. Han menade att arbetarklassen behövde avkoppling och rekreation utan dyrbar utrustning. Taiwan uteslöts ur ITTF, varvid Kina gick in som medlem och deltog i VM 1953. Som första större sportevenemang arrangerade Kina VM i bordtennis 1961. Därvid erövrade Kinas bordtennislag guldmedalj och sportens främsta trofé, Swaythling-pokalen. Denna var 1926 donerad av Lady Baroness Swaythling (1879–1965), Montagus mor, som tillhörde den berömda bankirfamiljen Rothschild. 1988 blev bordtennis olympisk sport. År 2001 ändrades poängberäkningen från 21 poäng per set till 11.
Stellan Bengtsson, Mini-Stellan, född 26 juli 1952 i Slöinge i Hallands län, är en svensk vänsterhänt före detta bordtennisspelare. Han vann 1971, som förste svensk, världsmästartiteln i singel. Han vann dessutom EM-guld samt ett antal medaljer i större mästerskap. 1971 mottog han Bragdguldet. Stellan Bengtsson är numera tränare i bordtennis och bosatt i USA. Bengtsson är son till Torsten och Kerstin Bengtsson. Han är bror till Christina och Sven. Bengtsson började spela pingis i källaren i barndomshemmet på Fiskaregatan i Falkenberg dit han flyttade från Slöinge vid 5 års ålder. En skolcup var hans första tävling. Han blev 1971 förste svensk att vinna VM-guld i singel, och han tog även VM-guld i dubbel (med Kjell Johansson) och lag 1973. Bengtsson blev europamästare i singel 1972, lag 1968, 1970, 1972, 1974, 1980 samt dubbel (med Kjell Johansson) 1976. Han har dessutom tagit ett antal internationella guld/medaljer samt 12 SM-guld i dubbel och mixed. Sammanlagt medverkade han i 212 landskamper. Stellan Bengtsson blev professionell bordtennisspelare i Västtyskland 1980 och spelade i Sverige 1985. Han tränade Falkenbergs Bordtennisklubb (dess A-lag) åren 1990–2005. Efter ett år som bordtennistränare i Qatar (2006) bosatte han sig i USA för att fortsätta tränarkarriären. Stellan Bengtsson är gift med amerikanskan Angelita Rosal (född 1956), som han träffade på VM i Sarajevo 1973. Rosal har tio nationella USA-mästerskap i bordtennis. De har tre barn och är bosatta i San Diego, Kalifornien. Stellan Bengtssons spelstil utmärkes av snabbhet och effektivitet. År 1971 erhöll han Svenska Dagbladets guldmedalj för VM-segern i singel i Nagoya. 2006 avtäcktes en staty av Stellan Bengtsson, i forna hemstaden Falkenberg. Statyn är i brons och i naturlig storlek. Den är skapad av Martina Falkehag Kinn, skulptör och Falkenbergsbo. Nedan listas Stellan Bengtssons meriter i större mästerskapstävlingar. 1970 – EM-brons i singel. 1971 – VM-guld i singel, Nagoya (Japan). 1972 – EM-guld i singel. 1973 – VM-guld i dubbel (tillsammans med Kjell Johansson). 1973 – Segrare, Europa Top 12. 1975 – 1:a i Swedish Open Championships (singel). 1979 – 1:a i Swedish Open Championships (singel). 1980 – Segrare, Europa Top 12. 1980 – EM-brons i singel. 1981 – VM-brons i singel. 1972–80 – 7 SM-guld i singel.
19 januari - Svenska Idrottsgalan hålls i Globen. 1 juli – I Stockholm återvänder Olympiska elden till Europa. 11 augusti - Gunilla Lindberg från Sverige väljs till vice ordförande i IOK. 13 augusti-29 augusti - Olympiska sommarspelen avgörs i Aten. 17-29 september - Paralympiska sommarspelen avgörs i Aten. 10 december - ISK utser världens främsta idrottare. Roger Federer, Schweiz (tennis) toppar på herrsidan medan före Kelly Holmes, Storbritannien (friidrott) toppar på damsidan. 28 februari - Tanja Poutianinen, Finland tar första finländska damsegern i en världscupdeltävling i slalom. 13 mars - Anja Pärson, Sverige säkrar segern i den världscupen. 1 februari - New England Patriots vinner Super Bowl XXXVIII (final i den amerikanska fotbollsligan, NFL) över Carolina Panthers i Houston, Texas inför 70 000 åskådare. 5 september - Stockholm Mean Machines blir svenska mästare efter att ha besegrat Carlstad Crusaders i SM-finalen på Stockholms stadion med 7-0 efter förlängning. 23 april - Mixedparet Fredrik Bergström och Johanna Persson tar brons i EM i badminton i Genève. 8 februari - Vid världsmästerskapet för herrar i Sverige tar Finland sin första världsmästartitel i bandy. I finalen besegras Sverige med 5-4 efter förlängning. 22 februari - Sverige vinner världsmästerskapet för damer i Villmanstrand i Finland genom att finalslå Ryssland med 7-0. 20 mars - AIK blir svenska mästare för damer genom att i finalen besegra Västerstrands AIK med 4-1 på Studenternas IP i Uppsala. 21 mars - Edsbyns IF blir svenska mästare för herrar genom att i finalen besegra Hammarby IF med 7-6 på Studenternas IP i Uppsala. 26 mars - Edsbyns IF och HK Vodnik spelar 10-10 vid en uppvisningsmatch på Streatham Ice Rink i södra London, som ett led i den internationella marknadsföringen av bandysporten. 12 augusti - IOK ger bandysporten fullt erkännande. 31 oktober - HK Vodnik från Ryssland vinner World Cup i Ljusdal genom att i finalen besegra Sandvikens AIK, Sverige med 8-5. 27 oktober - American League-mästarna Boston Red Sox vinner World Series med 4-0 i matcher över National League-mästarna St. Louis Cardinals. Det är Red Sox första World Series-titel sedan 1918. 14 april - Plannja blir svenska herrmästare genom att vinna finalserien mot Norrköping Dolphins. 21 april - Solna Vikings blir svenska dammästare genom att vinna finalserien mot Brahe Basket. 15 juni - Detroit Pistons vinner NBA-finalserien mot Los Angeles Lakers. 28 augusti - De olympiska turnerinarna avgörs i Aten. Argentina vinner herrfinalen mot Italien med 84-60. medan USA vinner damfinalen mot Australien med 74-63. 1 augusti - Andreas Gilbertsson/Robert Svensson, Göteborgs BC, vinner SM i beachvolleyboll. 1 augusti - Karin Lundqvist/Sara Uddståhl, Umeå BC/IKSU Beach, vinner damernas SM i beachvolleyboll. 5 mars - De svenska herrarna, Peter Karlsson, Jens Lundquist och Jörgen Persson, får delat brons i lag-VM i bordtennis i Qatar. 20 mars - Råå BTK blir svenska mästare i bordtennis för damer. 28 mars - Fredrik Håkansson, Halmstad BTK, blir svensk mästare i bordtennis för herrar. 28 mars - Carina Johnsson, BTK Rekord, blir svensk mästare i bordtennis för damer. 24 april - Malmö FF blir svenska mästare i bordtennis för herrar. 2 maj - Team Pergamon med Martin Larsen och Tore Torgersen blir svenska mästare i bowling. 2 maj - Örgryte IS damer åttamannalag blir svenska mästare i bowling. 6 februari - Frida Wallberg, Sverige gör proffsdebut och vinner redan i första ronden efter att hennes motståndare Maribel Santana, Dominikanska republiken givit upp. Matchen går i Köpenhamn. 30 juli - Danny Williams vinner tungviktsmatchen över Mike Tyson på knockout i Louisville, Kentucky. 9 december - TV 3 lägger av ekonomiska skäl ned sitt proffsboxarstall med ett 20-tal boxare från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Man kommer fortsätta sända proffsmatcher, men inte längre vara med och arrangera galorna. 12 december - Vitali Klitsjko knockar den brittiske utmanaren Danny Williams och behåller sin VM-titel i tungvikt.
Bengt Edvin Axel Grive, ursprungligen Gustafsson, född 21 mars 1921 i Brännkyrka församling, Stockholm, död 7 september 2003 på Lidingö, var en svensk sportkommentator, journalist och författare. Jobbade även som brandman i Stockholm under några år på 40-talet. Grive var medarbetare i Aftonbladet 1951–1956. Vidare uppträdde Grive som varietéartist 1953–60. År 1960 anställdes han som reporter på SVT, där han slutade 1990 och blev frilans. 1993 anställdes han av tv-kanalen Eurosport för att bygga upp deras verksamhet i Norden och fortsatte där att kommentera både tennis och backhoppning och blev samtidigt mentor för yngre kommentatorer, som exempelvis Chris Härenstam och Niklas Holmgren. Mest känd för allmänheten blev Grive då han, i direktsändning, kommenterade Björn Borgs tennisfinaler i Wimbledon under 1970- och 1980-talen. Han kommenterade också bordtennis, konståkning och fotboll. Han hade som aktiv tillhört den svenska eliten inom bordtennisen och bl.a. vunnit SM år 1951. Ett av Grives mest berömda referat är matchen mellan Sverige och Västtyskland i fotbolls-VM 1974. Efter att Ralf Edström gjort ett sagolikt mål ställde Grive den överraskande frågan: "... och var är klockan?". Som konståkningskommentator gjorde Grive sig känd för att beskriva färgerna på konståkarnas dräkter som ingen annan. Uttryck som "mörkvitt","bordellrött","spaljégrönt", "sängkammarrosa" och "blåbärsrisgrönt" var uttryck som han blev känd för. Hans formuleringskonst gjorde att han 1996 fick ett specialinrättat språkpris av Svenska Akademien. Grive var känd för att aldrig slösa med orden och lät ofta bilderna tala för sig själva, inte minst när det handlade om tennis och konståkning. Han har i en tv-intervju erkänt att han under en tennismatch i Wimbledon lämnade kommentatorsplatsen för att gå på toaletten en våning ned men ingen märkte att han varit iväg. Grive har dessutom skrivit tre memoarböcker och flera böcker om tennis och bordtennis, som har blivit mycket uppskattade. Bengt Grive är begravd på Lidingö kyrkogård. Han var från 1945 gift med Martha Svensson (1923–2005). Deras dotter är kulturjournalisten Madeleine Grive. Bengt Grive ingick i den mest vinstrika konstellationen någonsin i underhållningsprogrammet På spåret i SVT, där han tillsammans med Björn Hellberg och Mats Strandberg visade upp stor kunskap om områden som inte bara rörde sportens värld. Grive har också gjort en liten roll i den populära tv-serien Macken av Galenskaparna och After Shave, samt medverkade i ett avsnitt av TV-serien Sally. 1990 – smash (TV-serie).
Svenska Dagbladets idrottsstipendium, även kallat Årets nykomling och Lilla Bragdguldet, är ett idrottspris som instiftades 1994 efter en donation från en svensk elitidrottare som föredrar att vara anonym. Stipendiet som tidigare var på 50 000 kronor, men numera är på 75 000 kronor delas ut till en ung svensk idrottare som uppvisat en lovande resultatutveckling. Priset delas numera ut på Svenska idrottsgalan. Årtalet nedan avser det år då vinnaren kvalificerat sig för priset och året då vinnaren offentliggörs (i december). Själfa priset delas ut i januari nästkommande år. 1994 – Emelie Färdigh (senare Linderberg), friidrott. 1995 – Magnus Molin, bordtennis. 1996 – Anna Lindberg, simhopp. 1997 – Eric Zachrisson, skridsko. 1998 – Lina Andersson, längdskidor. 1999 – Jimmy Lidberg, brottning. 2000 – Christian Olsson, friidrott. 2001 – Ida Marko-Varga, f. Mattsson, simning. 2002 – Carolina Klüft, friidrott. 2003 – Lina Johansson, konståkning. 2004 – Aron Anderson, handikappidrott. 2005 – Jesper Björnlund, freestyle. 2006 – Johanna Mattsson, brottning. 2007 – Charlotte Kalla, längdskidåkning. 2008 – Emma Samuelsson, fäktning. 2009 – Sarah Sjöström, simning. 2010 – Angelica Bengtsson, friidrott. 2011 – Moa Hjelmer, friidrott. 2012 - Gabriel Landeskog, ishockey. 2013 - Irene Ekelund, friidrott. 2014 - Sandra Näslund, skicross. 2015 - Khaddi Sagnia, friidrott. 2016 - Jesper Svensson, bowling. 2017 – Jennie-Lee Burmansson, freestyle (skidor). 2018 - David Åhman och Jonatan Hellvig, beachvolleyboll. 2019 - Smilla Sand, bordtennis (parasport). 2020 - Alice Magnell Millán, friidrott. 2021 - Ebba Årsjö, alpin skidsport (parasport).
Angelica Rozeanu, född Adelstein den 15 oktober 1921 i Bukarest, Rumänien, död 22 februari 2006 i Haifa, Israel, var en rumänsk och israelisk bordtennisspelare och en av de framgångsrikaste kvinnliga bordtennisspelarna genom tiderna. Hennes bordtenniskarriär började vid åtta års ålder. Hon hade scharlakansfeber och hennes bror Gaston, nästan åtta år äldre, kom hem med bordtennisracketar, bollar och ett nät för att roa henne. Vid tolv års ålder vann hon Romanian Cup, och som femtonåring vann hon sin första stora titel Rumänska mästerskapen (1936). Hon förblev rumänsk mästare de följande 21 åren (1936-57, förutom några år under andra världskriget när hon inte fick delta). 1938 vann hon sin första stora internationella titel, Hungarian Open. Under andra världskriget mellan 1940 och 1945 var hon (och andra judar) förbjudna att gå in i idrottshallar och andra offentliga platser i Rumänien, vilket medförde att hon inte spelade bordtennis alls mellan 18 och 23 års ålder. Rozeanu vann sin första VM-titel 1950, och hon kom att vinna den ytterligare fem gånger i rad. Hon är den enda spelare som vunnit titeln sex gånger i rad och den senaste icke- asiatiska kvinna som vunnit titeln. Totalt vann hon 17 guld, 6 silver och 6 bronsmedaljer vid världsmästerskapen, den första medaljen 1937 och den sista 1957. Hon var den första rumänska kvinnan över huvud taget som vunnit ett VM-guld oavsett idrottsgren. 1954 fick hon Rumäniens finaste sportutmärkelse - Förtjänad Idrottsmästare. Hon har också fått fyra Arbetsordenen utmärkelser av Rumänska regeringen. 1957 tvingades hon och andra judiska spelare att lämna Rumänska Federationen när en antisemit blev ordförande. Denne avgick kort därefter och Angelica återvände till tävlingsspelandet. 1957 emigrerade hennes man till Israel men Angelica vägrade då att följa med. 1960 flydde hon från Rumänien via Österrike och flyttade till Israel, där fortsatte hon med bordtennis ytterligare några år. Hon var israelisk mästarinna tre gånger mellan 1960 och 1962. År 1997 blev hon belönad med Knessets medalj. År 2001 blev hon utnämnd till Hedersmedborgare i Haifa. 1961 vann hon Maccabiah Games bordtennistävling. 1981 valdes hon in i International Jewish Sports Hall of Fame. 1993 valdes hon in i International Table Tennis Foundation Hall of Fame. Bordtennis VM 1937 i Baden (Niederösterreich) 3:e plats mixed dubbel med Géza Erős. 1939 i Kairo 2:a plats dubbel med Sára Szász-Kolozsvári. 3:e plats med det rumänska laget. 1948 i London 3:e plats singel. 3:e plats mixed dubbel med Richard Bergmann. 1950 i Budapest 1:a plats singel. 2:a plats dubbel med Gizella Farkas. 3:e plats mixed dubbel med Ivan Andreadis. 1:a plats med det rumänska laget. 1951 i Wien 1:a plats singel. 2:a plats med Sára Szász-Kolozsvári. 1:a plats mixed dubbel med Bohumil Váňa. 1952 i Bombay 1:a plats singel. 1:a plats mixed dubbel med Ferenc Sidó. 2:a plats med det rumänska laget. 1953 i Bukarest 1:a plats singel. 1:a plats dubbel med Gizella Farkas. 1954 i London 1:a plats singel. 3:e plats dubbel med Gizella Farkas. 1955 i Utrecht 1:a plats singel. 1:a plats dubbel med Ella Constantinescu-Zeller. 1956 i Tokyo 1:a plats dubbel med Ella Constantinescu-Zeller. 1957 i Stockholm 3:e plats dubbel med Helen Elliott, SCO. Bordtennis EM 1958 i Budapest 3:e plats singel. 1:a plats dubbel med Ella Zeller. 1960 i Zagreb 1:a plats dubbel med Maria Alexandru. Rumänska mästerskapen 1936–1939: 1:a plats singel. 1946–1957: 1:a plats singel. Ungerska mästerskapen 1954 - 1:a plats singel, 1:a plats dubbel med Gizella Farkas. Swedish Open Championships 1954 Stockholm - 1:a plats singel, 1:a plats dubbel med Ella Zeller. 1955 Stockholm - 1:a plats singel, 1:a plats dubbel med Ella Zeller. 1957 Stockholm - 2:a plats dubbel med Ella Zeller, 2:a plats mixed dubbel med Tiberiu Harasztosi.