Friidrottsrekord
Denna artikel redovisar officiella friidrottsrekord på världs-, kontinent- och nationsnivå. Officiella världsrekord ratificeras av IAAF, Internationella friidrottsförbundet, kontinentala rekord av respektive kontinentalförbund och nationella rekord av respektive nationsförbund. För att ett resultat skall kunna räknas som världsrekord måste resultatet ha uppnåtts i en officiell tävling enligt IAAF:s regelverk och ha uppmätts med av förbundet godkänd utrustning. Idrottaren som presterat resultatet samt ytterligare minst två deltagare, eller vid stafetter ytterligare minst ett lag, i tävlingen där resultatet uppnåtts måste vara licensierade hos ett friidrottsförbund anslutet till IAAF. Tävlingsgrenen måste vara renodlat en dam- eller herrtävling, resultat från mixade tävlingar godtas inte (med undantag för landsvägsgrenar). För att rekordet skall ratificeras måste idrottaren ha genomgått ett dopningstest vid tävlingens slut. Vid stafetter gäller att samtliga löpare i laget skall ha dopingtestats. I löpgrenar kan rekord sättas på kortare distanser än tävlingssträckan om uppmätta mellantider underskrider eller tangerar gällande rekord för respektive distanser. Dessa tider kan dock endast godkännas om hela tävlingsloppet slutförs. Rekord kan också sättas i respektive gren vid tävling i mångkamp. Däremot kan inte resultatet på någon delsträcka i ett stafettlopp räknas som världsrekord. Ytterligare regler, till exempel högsta tillåtna vindstyrkor, gäller för en del grenar. Världsrekord, juniorvärldsrekord, världsdelsrekord och flera nationsrekord listas i följande underartiklar. Världsrekord satta specifika år listas i följande underartiklar. Världsrekordutvecklingen i olika grenar listas i följande artiklar. Friidrottsrekord i slätlöpning. Friidrottsrekord i landsvägslöpning. Friidrottsrekord i häck- och hindergrenar. Friidrottsrekord i hoppgrenar. Friidrottsrekord i kastgrenar. Friidrottsrekord i mångkamp. Världsrekord i friidrott satta 2007. Världsrekord i friidrott satta 2008. Världsrekord i friidrott satta 2009. Världsrekord i friidrott satta 2010. Världsrekord i friidrott noterade 2011. Världsrekordutveckling i löpning. Världsrekordutveckling i hopp. Världsrekordutveckling i kast. Världsrekordutveckling i mångkamp. Världsrekordutveckling inomhus i friidrott. Svenska världsrekord i friidrott. Världsrekord satta av nordiska friidrottare.
AIK Friidrott
AIK Friidrott, eller allmän idrott som det hette på den tiden då sektionen var aktiv, var den första sektionen i AIK och startades samtidigt som klubben, nämligen den 15 februari 1891. Den allmänna idrotten, eller friidrotten, var den stora idrotten denna tid och var helt grundläggande för idrottsverksamheten. Friidrotten var också AIK:s största och bästa idrott från och med 1890-talet till 1910-talet. Man vann 26 SM-guld, man tog 19 officiella svenska rekord (samt 26 inofficiella), ett officiellt världsrekord (samt 4 inofficiella) och så hade man nio stycken olympiska starter. Med detta var AIK Sveriges ledande friidrottsklubb precis innan, under och efter sekelskiftet. Den 26 juli 1891 höll AIK ett klubbmästerskap, som endast var för medlemmar, på Ladugårdsgärdet. Grenarna som fanns var då 2500 meter gång, 150 meter sprint och löpning på en engelsk mile. Sammanlagt så deltog det 13 stycken i dessa tävlingar. AIK:s första stjärna var också Sveriges första stjärna - Patrik Löfgren. Det var hans förtjänst att AIK vann den åtråvärda Dicksonpokalen för alltid, som enda svenska klubb, efter att ha vunnit tävlingen tre år i rad 1892-1894. AIK hade sin storhetstid under det första decenniet av 1900-talet. Det var främst stafettlöpning som AIK var framstående i - med ett världsrekord i stafett 4x200 meter som den största höjdpunkten. Man tog under detta decennium inte mindre än 19 officiella svenska rekord, vann 26 SM-guld och så gjorde man nio olympiska starter. De bästa två placeringarna var femma i stående längd samt elva i spjut med båda händerna. Paul Zerling var AIK:s sista friidrottsstjärna då han var Sveriges bästa häcklöpare 1914-1915. 1916 så lades friidrottssektionen ned då andra idrotter, främst fotboll, förde AIK-färgerna vidare. 1929 gavs dock chansen att ta över IK Modes friidrott, men ingenting hände av detta erbjudande. 400 meter: 1906, 1909, 1910, 1912. 400 meter häck: 1914, 1915. 4x100 meter: 1900, 1901, 1905, 1906, 1913. Stående längdhopp: 1908, 1909, 1910, 1911. Stående höjdhopp: 1908. Spjutkastning med båda händerna: 1910.
Jonathan Edwards (friidrottare)
Jonathan David Edwards, född 10 maj 1966 i London, Storbritannien är en före detta trestegshoppare. Edwards var förste hoppare över 18 meter och satte världsrekord vid VM i friidrott 1995 i Göteborg med 18,29 meter. Edwards missade chansen att delta i VM i friidrott 1991 i Tokyo på grund av att hans kristna tro hindrade honom från att tävla på söndagar. Men efter ingående diskussioner med sin far, som var kyrkoherde, ansåg han att Gud hade givit honom hans talang för att han skulle tävla, och han bestämde sig för att deltaga i VM i friidrott 1993 i Stuttgart. Det gav honom en bronsmedalj. Inför säsongen 1995 gjorde Jonathan Edwards ett flertal ändringar i tekniken. Den viktigaste var att han gick ifrån en singelarmföring till en dubbelarm vilket gav honom bättre balans i sista steget. I VM i friidrott 1995 i Göteborg slog han världen med häpnad genom att i sitt första hopp som förste man någonsin passera 18-metersgränsen genom att hoppa 18,16 meter. 20 minuter senare hoppade han 18,29 meter, ett rekord som står sig än idag (2021-08-10). Det är dock inte det längsta han har hoppat. Tidigt under utomhussäsongen 1995 (innan VM) hoppade han 18,43 m i en Europacuptävling i något för stark medvind (+2.4), vilket är det längsta någon har hoppat (2018), medvindsresultat inkluderat. Jonathan Edwards tog guld i olympiska sommarspelen 2000 i Sydney och belönades strax därefter med Brittiska Imperieorden. Han tog guld även i VM i friidrott 2001 i Edmonton. Efter VM i friidrott 2003 i Paris bestämde sig den då 37-årige världsstjärnan för att dra sig tillbaka från idrotten. Han har bland annat fortsatt med en mediakarriär som sportkommentator på BBC samt varit programledare för Songs of Praise, ett teveprogram med andliga sånger, även detta på BBC. Han var också medlem i en organiseringskommitté för de olympiska sommarspelen 2012 i London. Jonathan Edwards kristna tro har varit en viktig del i hans liv, och sedan tidigt 1990-tal en ofta framhävd del i den mediala bilden av honom, men han har numera intagit en kritisk hållning till kristendomen och tron på en gud.
Europamästerskapen i friidrott 2006
Europamästerskapen i friidrott 2006 ägde rum 7-13 augusti 2006 i Göteborg och var de 19:e Europamästerskapen i friidrott. Huvudarena var Ullevi. Det var det andra Europamästerskapen i friidrott som hölls i Sverige. Det första hölls 1958 i Stockholm, då Sverige tog sex medaljer varav tre guld. Göteborg anordnade VM i friidrott 1995. Beslutet om värdort togs av EAA i Frankfurt den 6 oktober 2001. Rivaliserande kandidatort var Barcelona. Tävlingarna ägde rum på arenan Ullevi, uppvärmning på Valhalla och träning på Slottskogsvallen och Åby Friidrott. Invigningen var en del av Göteborgs kommuns evenemang EM-festen som inleddes 4 juli. Måndagen den 7 juli hölls en demonstration i Göteborg förespråkande en bojkott av Israels deltagande i Europamästerskapen med anledning av Israels agerande i Israel-Libanon-konflikten 2006. Det officiella mottot var Catch the Spirit. Den officiella EM-låten hette Heroes och framfördes av Helena Paparizou. Epson, Eurovision, Spar och Seiko var internationella sponsorpartner, Vattenfall och Telia nationella sponsorpartner. Invigningen hölls på Götaplatsen, första gången en EM-invigning skedde utanför arenan. Sjukampens två första grenar avgjordes under förmiddagspasset. Efter de två första grenarna, 100 m häck och höjdhopp, var Frankrikes Eunice Barber i ledningen med 36 poängs marginal efter att ha presterat 13,11 s på 100 m häck och 1,89 m i höjdhopp. Efter att Barber kände av en skada i ena benet avbröt hon sjukampen efter två grenar och kom inte till start inför kulstötningen. Svenskan Carolina Klüft hade ledningen efter första dagen efter årsbästa på 100m häck, 13,35, 1,89 i höjdhopp. 14,56 i kula och 23,86 på 200 meter. I släggkvalet noterade ryskan Tatjana Lysenko nytt mästerskapsrekord med 73,23 och schweizaren Stefan Müller satte nytt schweiziskt rekord i spjut med 80,43 meter. Herrarnas kulstötning fick en problematisk upplösning eftersom Danmark protesterat mot den mätning som gjorts av Joachim Olsens längsta stöt. På TV-bilderna syntes tydligt att mätningen gjordes från fel ställe. En korrekt mätning hade kanske räckt till seger för Olsen som nu fick nöja sig med bronset då protesten avslogs. Olsen var endast fyra centimeter efter segraren Ralf Bartels som avgjorde med sin sista stöt. Under kvällen omhändertogs även den från kvalet utslagne svenske kulstötaren Jimmy Nordin av polis på grund av fylla och uteslöts omedelbart ur den svenska EM-truppen. Ryssland vann två medaljer på damernas 10 000 meter, Abitova tog guldet och Grigorjeva bronset. Norskan Susanne Wigene tog överraskande silvret. Loppet var snabbt och samtliga medaljörer och ytterligare nio tävlande sprang på personbästa (inklusive två nationsrekord, Marta Dominguez från Spanien och Jelena Prokopcuka från Lettland). Efter längdhoppet, den femte grenen i sjukampen, ledde Carolina Klüft, Sverige, med 170 poängs marginal före brittiskan Kelly Sotherton. Senare kastade sjukamparna spjut, där Klüfts längsta kast noterades till 46,94 meter. Inför den sista grenen, 800 meter, ledde Klüft med 354 poäng. Klüft var därmed ohotad och sprang till slut in guldet med avslutande 6740 poäng. Tvåa kom Nederländernas Karin Ruckstuhl på 6423 poäng och trea tyskan Lilli Schwarzkopf. Klüfts resultat, 6 740 poäng, var även nytt mästerskapsrekord. Ett antal nationsrekord noterades under förmiddagen, Klodiana Shala slog det albanska rekordet på 400 m med tiden 52,86 och Ksenia Balta slog det estniska rekordet på 100 meter med tiden 11,47. I diskus satte Dragana Tomasevic nytt serbiskt rekord med 63,63 och kvalificerade sig som tvåa till finalen. I den första gångtävlingen, herrarnas 20 km var spanjoren Francisco Javier Fernández överlägsen och ledde klart under hela loppet. Herrarnas längdhoppsfinal avgjordes under ganska dåliga väderförhållanden och de riktigt fina resultaten uteblev. Den unge italienaren Andrew Howe vann på 8,20. I herrarnas tiokamp vann tjecken och världsrekordhållaren Roman Sebrle överlägset.
Svenska Dagbladets idrottsstipendium
Svenska Dagbladets idrottsstipendium, även kallat Årets nykomling och Lilla Bragdguldet, är ett idrottspris som instiftades 1994 efter en donation från en svensk elitidrottare som föredrar att vara anonym. Stipendiet som tidigare var på 50 000 kronor, men numera är på 75 000 kronor delas ut till en ung svensk idrottare som uppvisat en lovande resultatutveckling. Priset delas numera ut på Svenska idrottsgalan. Årtalet nedan avser det år då vinnaren kvalificerat sig för priset och året då vinnaren offentliggörs (i december). Själfa priset delas ut i januari nästkommande år. 1994 – Emelie Färdigh (senare Linderberg), friidrott. 1995 – Magnus Molin, bordtennis. 1996 – Anna Lindberg, simhopp. 1997 – Eric Zachrisson, skridsko. 1998 – Lina Andersson, längdskidor. 1999 – Jimmy Lidberg, brottning. 2000 – Christian Olsson, friidrott. 2001 – Ida Marko-Varga, f. Mattsson, simning. 2002 – Carolina Klüft, friidrott. 2003 – Lina Johansson, konståkning. 2004 – Aron Anderson, handikappidrott. 2005 – Jesper Björnlund, freestyle. 2006 – Johanna Mattsson, brottning. 2007 – Charlotte Kalla, längdskidåkning. 2008 – Emma Samuelsson, fäktning. 2009 – Sarah Sjöström, simning. 2010 – Angelica Bengtsson, friidrott. 2011 – Moa Hjelmer, friidrott. 2012 - Gabriel Landeskog, ishockey. 2013 - Irene Ekelund, friidrott. 2014 - Sandra Näslund, skicross. 2015 - Khaddi Sagnia, friidrott. 2016 - Jesper Svensson, bowling. 2017 – Jennie-Lee Burmansson, freestyle (skidor). 2018 - David Åhman och Jonatan Hellvig, beachvolleyboll. 2019 - Smilla Sand, bordtennis (parasport). 2020 - Alice Magnell Millán, friidrott. 2021 - Ebba Årsjö, alpin skidsport (parasport).
Damidrott
Begreppet damidrott syftar oftast på kvinnors organiserade idrottande, vanligtvis i separat indelningsklass, en så kallad "'damklass'". Damidrotten har oftast varit en vidareutveckling av herridrotten, som har utgjort normen för idrott i väsentligen de flesta idrottande kulturer. Oftast har damernas idrottande varit begränsat till ett betydligt mindre antal grenar, framförallt mindre fysiskt krävande, inom bland annat bollsporter (som basket, bordtennis, handboll och volleyboll), friidrott (tidigare enbart vissa grenar), gymnastik, ridning, simning, skidsport, sportskytte och tennis. I antikens olympiska spel fick inte damer delta som tävlande, i stället hölls de särskilda Heraiaspelen. Åren 1921 till 1934 hölls särskilda internationella damtävlingar (Damolympiaden 1921, 1922 och 1923) och damolympiader (1922 i Paris, 1924 i London, 1926 i Göteborg, 1930 i Prag och 1934 i London). Första Svenska mästerskapen i friidrott för damer hölls 31 juli 1927 i Lidköping och först vid OS 1928 i Amsterdam tilläts kvinnor tävla i friidrott på Olympiska spelen även om det då var i ganska få grenar. Antalet grenar med damklass utökades senare. Första Europamästerskapen i friidrott för damer hölls 17-18 september 1938 i Wien (herrtävlingen hölls separat i Paris). Vid de första Världsmästerskapen i friidrott 1983 i Helsingfors tävlade damer och herrar samtidigt. Sedan dess har sporten blivit mer jämställd och idag tävlar kvinnor och män i princip samma grenar. Den enda skillnaden är att män tävlar i tiokamp och kvinnor i sjukamp samt att män och kvinnor springer olika långt i häcklöpning. Även i längdskidåkning förekommer fortfarande olika distanslängder i herr- och damloppen. Under 1900-talet, framförallt sista fjärdedelen, ökade det organiserade damidrottandet med definitivt genombrott under 1970-talet, då bland annat damernas organiserade bandy och fotboll slog igenom på många håll, vilket på många håll i världen speglade en samhällsutveckling med jämställdhet som ideal. Framförallt från slutet av 1980-talet påverkade detta även mycket fysiskt krävande sporter som tidigare ansetts väldigt "grabbiga", till exempel boxning, ishockey och rugby. Andelen kvinnor i idrottsvärlden är stigande i större delen av världen, särskilt i olympiska spelen och andra internationella tävlingar. Än så länge är antalet professionella idrottskvinnor oftast litet i förhållande till männen. De finns framförallt i individuella bollsporter som golf och tennis. Med damidrottandets framväxt har det i mediarapportering blivit allt viktigare att inte bara tala om vilken sport det rör, utom även vilken könsindelningsklass tävlingen rör. I Östeuropa utvecklades framförallt under kommunismens dagar vid 1900-talets mitt framgångsrik damidrott. Sverige har jämfört med flera andra länder relativt välutvecklad damidrott inom flera grenar, och i vissa sporter, bland annat alpin skidåkning och skidskytte, har de svenska damerna på grund av större framgångar under vissa säsonger fått större massmedial uppmärksamhet än herrarna. De största damidrotterna i Sverige, räknat per antal registrerade utövare år 2007, är friidrott (253 000), fotboll (197 000) och gymnastik (195 000). Inom till exempel friidrott, gymnastik och ridsport finns det i Sverige fler kvinnliga än manliga utövare. De första svenska dammästerskapen friidrott avgjordes 1927 i Lidköping. I april 2016 meddelade SVT Sport att en kraftig ökning av publiksiffrorna under damidrottsevenemang i Sverige. SVT Sport meddelade även i april 2017 att statistiken visade att publiken på svensk damidrott framför allt finns i de norra delarna av Sverige, främst i Norrbotten. History of Women in Sports Timeline (engelska).
