Handboll
Handboll (handbollslandslag) är en lagsport som (i första hand) spelas mellan två sjumannalag (1 målvakt och 6 utespelare) inomhus, och i mindre omfattning utomhus, och går ut på att spela in bollen i motståndarlagets mål. En handbollsmatch är 2 x 30 minuter för seniorer, medan den för juniorer är 2 x 25 minuter. Handboll finns med på det olympiska programmet, för herrar sedan 1972 (ingick även 1936) och för damer sedan 1976. VM i handboll spelades för första gången 1938 för herrar och 1957 för damer och spelas (sedan 1993) vartannat år. Handboll kan även spelas på nationell nivå, på den nivån finns både amatörlag och professionella lag. Lagen spelar i olika serier beroende på geografisk tillhörighet och kvalifikationer. Beachhandboll är en relativt ny form av handboll som har blivit populär de senaste åren. Den spelas på sand men principen i spelet är densamma utom att man oftast spelar med färre spelare på planen. Man är då max 4 spelare på planen (3 utespelare och 1 målvakt). Planen är oftast mindre än en vanlig inomhusplan. Handbollen föddes i slutet av 1890-talet på Ordrups gymnasium i Danmark och från det utvecklades handbollens regler och spelsätt. Det fanns dock redan under antiken liknande spel som urania och harpastum i Romarriket. Även under medeltiden fanns olika liknande spel där man skulle fånga bollen i Europa, Nordafrika och på Grönland. Den handboll som vi idag känner den utvecklades först i slutet av 1800-talet utifrån flera olika bollsporter. Mot slutet av 1800-talet förekom handboll i en form som liknade dagens i Uruguay, Tyskland och Österrike-Ungern (senare Tjeckoslovakien). Då spelades utomhushandboll som träning för gymnaster och som ett sätt för fotbollsspelare att hålla igång mellan säsongerna. Spelet utvecklades ytterligare i början av 1900-talet i främst Danmark, Tyskland och Sverige där det svenska namnet handboll gav namn åt det internationella begreppet handball. 1906 skapade den danske idrottsläraren och överstelöjtnanten Holger Nielsen det första regelverket i Ordrup utanför Köpenhamn. Bland annat fick man bara inneha bollen under tre sekunder och inte springa med den. I den fortsatta utvecklingen kom Tyskland att spela en central roll. I Berlin utvecklade Max Heiser handbollen utifrån det spel han skapat för kvinnor, torball, utifrån vilket handbollen formades 1917. Carl Schelenz utvecklade sedan handbollen ytterligare genom att införa regler som tillät närkamper och minskade storleken på bollen. Schelenz ska ha fått inspiration från det tjeckiska spelet hazena. Schelenz lanserade även trestegsregeln. Andra menar att det var Carl Diem som initierade utvecklingen av utomhushandboll. I övrigt tog man över spelplan (stor gräsplan) och antalet spelare (elvamannalag) från fotbollen från vilket handbollens regler och spelsätt utvecklades ytterligare. 1921 vann TSV 1860 Spandau det första tyska mästerskapet. Under 1930-talet började landskamper i handboll att spelas vilket också medförde internationella regler som antogs av de enskilda länderna. Sverige spelade sin första landskamp på stor utomhusplan 1934. I OS gjorde handbollen sin entré 1936 i Berlin där handbollen var med som uppvisningsgren på en utomhusarena med 11 spelare per lag. Tyskland vann den turneringen, samt även 1938 års båda VM-turneringar i inomhus- och utomhushandboll vilka också hölls i Tyskland och var de första VM-turneringarna för herrlandslag. Efter 1936 blev det ingen olympisk handboll förrän 1972 i München då den återigen inträdde som officiell olympisk gren men nu som 7-manna handboll inomhus. Damerna fick vänta ytterligare fyra år tills de gjorde sin debut på den olympiska scenen 1976 i Montréal. Det internationella handbollsförbundet International Handball Federation (IHF) bildades den 11 juli 1946. Förbundet hade (2006) 150 medlemsländer. Bollen är 58–60 cm i omkrets och väger 425–475 gram när herrar spelar. Motsvarande mått för dambollar är 54-56 cm och 325–400 gram. .
Kroatiens herrlandslag i handboll
Kroatiens herrlandslag i handboll (kroatiska: Hrvatska rukometna reprezentacija) representerar Kroatien i handboll på herrsidan. I en jämn VM-final år 2003 mellan Kroatien och Tyskland lyckades kroaterna vinna över tyskarna med 34-31. Det var Kroatiens första VM-guld, tidigare hade de ett OS-guld från Atlanta 1996. År 2004 mötte Kroatien Tyskland i OS-finalen i Aten. Inför en fantastiskt hejande kroatisk publik lyckades Kroatien andra året i rad besegra Tyskland i en stor final. Slutresultatet blev 26-24. År 2005 spelades världsmästerskapet i Tunisien. Kroatien vann då över Frankrike i semifinalen och var därmed klara för finalen vilken vanns av Spanien med 40-34. År 2006 spelades World Cup i Sverige och Tyskland. Kroatien tog sig då till finalen som spelades i Baltiska hallen i Malmö. Finalens andra lag, Tunisien, var däremot turneringens överraskning. Även i Malmö hade kroaterna ett stort publikstöd. Vid matchens slut var resultatet 29-29 och då återstod straffarna. Det gick bra för båda lagen men Kroatien lyckades till slut vinna med 33-31. Inför EM 2008 i Norge var två av Kroatiens bästa spelare, Mirza Džomba och Vedran Zrnić, skadade. Dessutom var det osäkert om superstjärnan Ivano Balić, som hade varit skadad länge, skulle följa med till Norge. Balić lät dock inte en skada stoppa sig. Så här sa han i en intervju: "Även om jag är tvungen att gå in på planen med kryckor, kommer jag ändå spela". Med många skadade spelare lyckades Kroatien ändå ta sig till finalen. Den vanns dock av Danmark med 20-24. År 2008 var inte ett speciellt bra år för kroatisk handboll. Man förlorade EM-finalen mot Danmark, men å andra sidan kunde man få revansch på danskarna genom att slå ut dem i OS-kvartsfinalen. OS började inte bra för Kroatien. I sin första match mot Spanien, som man vann, skadades spelmotorn Ivano Balić och missade de kommande tre matcherna i gruppspelet. Kroatien tog sig till semifinalen, där man dock förlorade mot Frankrike, vilket betydde att man inte kunde försvara sitt OS-guld från Aten. Då återstod det att spela om bronset mot Spanien, men även där hade krafterna tagit slut och man slutade som fyra. Världsmästerskapet i handboll 2009 spelades i Kroatien 16 januari-1 februari 2009. Tävlingen var den 21:a VM-turneringen. Den spelades i Osijek, Poreč, Split, Zadar, Zagreb och Varaždin. I finalen möttes Frankrike och Kroatien, där Kroatien förlorade med 24-19. Vid Europamästerskapet 2016 tog laget brons efter vinst med 31-24 mot Norge i matchen om tredje pris. Manuel Strlek blev utsedd till turneringens bästa vänstersexa. Han gjorde 43 mål under turneringen. Kroatiens match mot Polen var en av turneringens höjdpunkter. För att avancera vidare till semifinal var de tvungna att vinna med 11 bollar. Matchen slutade 37-23 och man vann istället med 14 bollar. Manuel Strlek utsågs till matchens lirare. Vid Europamästerskapet 2020 spelade inte Manuel Strlek på grund av konflikter med Kroatiens handbollsförbund. Den 22-årige David Mandic blev hans ersättare och fick ett målfacit på 21 mål vid turneringens slut. Kroatien hade inte höga förväntningar på sig med tanke på att Marko Kopljar, Mirko Alilovic, Ivan Cupic och Jakov Gojun alla valde att avsluta sin landslagskarriär innan mästerskapets början, men laget lyckades överträffa förväntningarna gå till final efter att ha vunnit semifinalen mot Norge med 29-28 efter förlängning. I finalen blev det dock förlust med 20–22 mot Spanien. Dessvärre lyckades inte Kroatien få sitt efterlängtade EM-guld utan fick nöja sig med en andraplats. Domagoj Duvnjak utsågs till mästerskapets MVP och Igor Karacic utsågs till turneringens bästa mittnia.
Kristianstad Sporthall
Sporthallen är en tidigare idrottshall i Kristianstad. Byggnaden uppfördes 1876 som ridhus på dåvarande kasernetablissementet för Kristianstads garnison. Enligt plankartan i detaljplanen är byggnaden skyddad genom q-märkning, vilket innebär att den inte får rivas eller ändras utvändigt. Sedan 1930-talet hade Korridoren längs Östra Boulevarden utgjort stadens främsta idrottshall, dock med endast en läktare vid ena kortsidan och en handbollsplan för liten både på längden och bredden för spel i Allsvenskan, handbollens högsta serie. Korridoren saknade även omklädningsrum. I väntan på att en ny idrottshall med fullstor plan och ordentliga läktare skulle byggas gjordes ridhuset utmed Västra Storgatan 1947 om till Kristianstad Sporthall som en temporär lösning. I Sporthallen fick Kristianstad sin första fullängdsplan på 40 meter, men bredden stannade på 17 meter. 3 meter smalare än vad som föreskrevs enligt regelverket, men ändå 3,5 meter bredare än föregångaren. Läktare utökades också jämfört med föregångaren till att nu finnas på bägge kortsidorna. Framför sittplatserna satt smågrabbarna (och förhoppningsvis även småtjejer) i dubbla rader. Bakom sittplatserna inrättades ståplats bakom ett räcke som avgränsning. Under läktarna inrättades två omklädningsrum. Långsidorna saknade fortfarande regelrätta publikläktare, även om det över avbytarbänkarna inreddes två mindre balkonger för press och VIP. Handbolls-VM 1954 i Sverige hade Sporthallen som en av spelplatserna. Invigning skedde den 12 oktober 1947 med kamratmötet i Allsvenskan mellan IFK Kristianstad och IFK Lidingö, en match som hemmalaget vann med 7-6. Första säsongen 1947/1948 slutade med en andraplats i Allsvenskan, två poäng bakom Redbergslids IK, men framför allt så förlades Svenska Mästerskapets finalhelg 1948 till den nya Sporthallen. Finalhelgen hade semifinaler lördagen 20 mars och match om tredjepris och final söndagen 21 mars. I den första semifinalen vann Redbergslids IK enkelt över mot SoIK Hellas, det stod 7-0 efter en kvart och 14-3 vid full tid. I den andra semifinalen såg IFK Kristianstad ut att lika enkelt besegra Västerås IK, då IFK ledde med 12-4 fem minuter in i andra halvlek. Sex raka Västeråsmål skapade dock spänning på nytt, men det blev inga fler mål i matchen och IFK Kristianstad var klara för final med 12-10. En final som slutade med föreningens andra SM-guld i handboll inomhus med 8-7 efter förlängning (7-7 vid full tid). Finalreferatet citeras från Boken om handboll (antalet finalmål inom parentes efter spelarnamnen). "Finalen blev en oerhört spännande kamp med Herbert Sandgren - nuvarande förbundssekreteraren - som briljant matchledare inför 1.628 åskådare. Kristianstad ledde hela matchen, men RIK - mästarna från 1947 - kvitterade fyra gånger. Det stod 7-7 vid full tid och de första fem förlängningsminuterna blev mållösa, innan planens dominerande man, Åke Moberg, snitsade in vinstmålet. Han bars i triumf av planen av publiken, sedan följande tio erhållit mästartecken: Bertil Andersson, Göte Pålsson, Carl-Eric Stockenberg (2), Bertil Rönndahl, Evert Sjunnesson, Erik Nordström (2), Åke Moberg (3), Göte Saloonen, Axel Nissen, Åke Skough (1).". Det blev ytterligare två SM-guld i Sporthallen för IFK Kristianstad. Totalt spelade IFK Kristianstad 102 matcher i Allsvenskan i Sporthallen. Resultatet blev 79 vinster, 4 oavgjorda och 19 förluster, ett utfall på 79% av poängen. Publikrekordet i Sporthallen sattes i seriefinalen 22 februari 1948 mot Redbergslids IK, med ofattbara 2 464 som löst biljett. De som inte fick biljett fick en ny chans eftersom matchen sändes via radio tvärs över kaserngården till Korridoren. Matchen vann gästerna med 12-8 och därmed även Allsvenskan. 1952 genom vinst i SM-finalen efter förlängning mot AIK med 16–15 (14-14 vid full tid) efter att i semifinalen, som också spelades i Sporthallen, besegrat lokalkonkurrenten Näsby IF med 16-9. 1953 genom serieseger i Allsvenskan säsongen 1952/53.
Roland Poirier Martinsson
Lars Olle Roland Poirier Martinsson, född 15 februari 1962 i Åhus, Kristianstads län, är en svensk författare, konservativ filosof och fil. dr i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. Roland Poirier Martinsson föddes 1962 i Åhus. Han är gift och har tre barn. Han är bosatt i Austin i Texas, USA sedan ett antal år, förutom tidvisa vistelser i Stockholm. I USA har han skrivit om amerikansk politik för svenska nyhetsmedier. År 2001 disputerade han i teoretisk filosofi vid Lunds universitet med avhandlingen A Two-Front Battle om berättigandet av empiriska sanningsanspråk. Han har även studerat litteraturvetenskap och idéhistoria vid samma universitet. Därutöver har han genomgått journalistutbildning på Skurups folkhögskola. Hans böcker är huvudsakligen inriktade på historiska och samtida relationer mellan vetenskap, religion, kultur och samhälle. Poirier Martinsson har förutom författarskapet också översatt ett antal böcker för Albert Bonniers förlag (bl.a. "Einstein" och "Steve Jobs") och Bokförlaget Fri Tanke. Han har vidare arbetat på Kristianstadsbladet, Blekinge Läns Tidning, IDag, Kvällsposten och Svenska Dagbladet, där han är mångårigt verksam som kolumnist. Han startade och drev även Timbro Medieinstitut fram till 2012 och har efter det arbetat som förläggare för Timbro Förlag. I sin ungdom spelade Poirier Martinsson handboll och fotboll. Han representerade Härlövs IF i handbollens juniorallsvenska och spelade fotboll för IFK Kristianstad, som då spelade i Sveriges näst högsta division. Poirier Martinsson debuterade i a-laget som 18-åring i Svenska cupen i en match mot Mjällby AIF. Hans tränare var Tom Prahl. Poirier Martinsson har också arbetat som simtränare i Kristianstads Sim- och livräddningssällskap (KSLS), SK Poseidon från Lund och SK Hajen från Lomma. Han var under en kort period chefstränare för KSLS när klubben kom tvåa i Svenska Mästerskapen. Fången (roman, Kaunitz-Olsson, 2020) 978-91-89015-37-1. Kungen och baronerna. Magna Carta 800 år (Timbro, 2015) 978-91-87709-73-9.
Magnus Wislander
Hans Einar Magnus Wislander, född 22 februari 1964 i Göteborg, är en svensk handbollstränare och före detta handbollsspelare. Han spelade 384 landskamper för Sverige där han gjorde totalt 1 185 mål, vilket är flest landskamper och flest landslagsmål i Sverige genom tiderna. Bortsett från Wislanders mästerskapsdebut vid VM 1986 i Schweiz sammanföll hans karriär med vad som brukar kallas Sveriges "andra storhetsperiod" i handboll. Totalt var han med om att vinna 13 mästerskapsmedaljer (bland annat tre OS-silver, två VM-guld och fyra EM-guld) på 18 försök (VM 1986 till EM 2004). Internationella handbollsförbundet (IHF) utsåg Wislander till Världens bästa handbollsspelare 1990 och vid millennieskiftet till 1900-talets bästa handbollsspelare. Magnus Wislander spelade i ungdomen i Tuve IF:s handbollsklubb, åren 1973–1979. Därefter flyttade han till Redbergslids IK. Magnus Wislander landslagsdebuterade mot Sovjetunionen 1985. Landslagskarriären avslutades med EM i Slovenien 2004. Efter en framgångsrik tid i Redbergslids IK, där han under 1980-talet bidrog till fyra SM-guld för klubben, flyttade Wislander 1990 till THW Kiel. I den nordtyska klubben vann han bland annat sju tyska mästerskap, tre tyska cupsegrar och en Europacupvinst. Wislander är även expertkommentator på Radiosporten och arbetar som tränare i Redbergslids IK. Han arbetar också som brevbärare på Postnords kontor i Tuve. Den 14 november 2011 gjorde Wislander, 47 år gammal, comeback i handbollens elitserie för Redbergslids IK i hemmamatchen mot Hammarby IF. Sex minuters speltid och ett mål blev det av "Slangen" i RIK:s 35–23-seger. "Slangen", som han populärt ofta kallas, var i början av karriären vänsternia i klubblag och landslaget, men blev på 1990-talet en oöverträffad linjespelare (så kallad mittsexa). Han verkade ibland vara utrustad med en sugkopp i högerhanden när han fångade in de mest omöjliga inspel på linjen. Under sin tid i tyska Kiel gjorde Wislander sig ett stort namn. Han bidrog till att lyfta fram klubben till både den tyska och europeiska handbollseliten och valdes till bäste utländske ligaspelare tre år i följd. När 1900-talet skulle summeras blev han vald till århundradets spelare i Kiel. Hans tröjnummer 2 är pensionerat av THW Kiel och hänger i taket i hemmaarenan Sparkassen-Arena (tidigare Ostseehalle), till hans ära. Det får inte bäras av någon annan spelare i THW Kiel. Samma år valdes han till 1900-talets bäste spelare både internationellt (av IHF) och i Sverige. Tabellen avser endast matcher och mål i motsvarande liga. = Inhemsk mästare. Magnus Wislander var med i TV3:s program Superstars år 2009 och var med i 2012 års upplaga av Mästarnas mästare på SVT1 där han blev tvåa. 2013 vann han Det stora äventyret på TV4. Han jobbar idag på PostNord i Göteborg och har tidigare varit brevbärare i Hisings-Backa. VM 1990 i Tjeckoslovakien: Guld. OS 1992 i Barcelona: Silver. VM 1993 i Sverige: Brons. EM 1994 i Portugal: Guld. VM 1995 på Island: Brons. OS 1996 i Atlanta: Silver. EM 2000 i Kroatien: Guld. OS 2000 i Sydney: Silver. VM 2001 i Frankrike: Silver. VM 2003 i Portugal: 13:e. EM 2004 i Slovenien: 7:a. Totalt: 13 medaljer (3 OS-silver, 2 VM-guld, 2 VM-silver, 2 VM-brons och 4 EM-guld) OS-silver: 1992, 1996 och 2000. VM-silver: 1997 och 2001. EM-guld: 1994, 1998, 2000 och 2002. kopia av Svenska Dagbladets bragdmedalj (Bragdguldet) 1998. EHF Champions League: Tvåa 2000. EHF-cupen: Mästare 1998 och 2002. Tyska Bundesliga: Mästare 1994, 1995, 1996, 1998, 1999, 2000 och 2002. Tyska supercupen: Mästare 1995 och 1998. Tyska cupen: Mästare 1999, 2000. SM-guld: 1985, 1986, 1987, 1989, 2003. Världens bästa handbollsspelare 1990. År 1999 utsedd till "Århundradets handbollsspelare i världen" av Internationella Handbollsförbundet.
