Hästsport
Hästsport innefattar sport, idrott och andra rekreationsaktiviteter med hästar. Hästsporter som utövas över hela världen är ridsport (banhoppning, dressyr etc), travsport, galoppsport och hästpolo. Det finns också många hästsporter med begränsad kulturgeografisk utbredning, bland annat rodeo, tjurfäktning och engelsk rävjakt. Hästsport och ridsport har existerat ända sedan hästen tämjdes i Mellanöstern för 6 000-7 000 år sedan. I främre orienten och Indien hade man bland annat utvecklat ryttarlekar som liknar vår dags gymkhana. Även kapplöpningar och en enkel variant av hästpolo hade utvecklats i detta område. I norra orienten, mot ryska gränsen spelades många olika ryttarlekar där man bland annat skulle riva tält eller sticka vildsvin med svärd eller lansar. I Mesopotamien och Egypten användes hästdragna stridsvagnar under andra årtusendet f. Kr. i strid, nöjesjakt och rekreation. De största körtävlingarna kom dock under antiken och under romarrikets storhetstid. I både Grekland och Rom kapplöpte man med häst och vagn och i Grekland blev kapplöpningen en olympisk gren år 680 f.Kr i de 25:e olympiska spelen. I Rom var dessa kapplöpningar så stora att de tävlande ekipagen till och med "sponsrades" av olika politiska grupper. Vagnarna märktes även i antingen rött, grönt, blått eller vitt, beroende på vilken årstid de användes. Dock var känslorna så starka under dessa tävlingar att många av dem slutade med svåra upplopp på gatorna i Rom. Under 1600-talet uppfördes i Sverige flera kungliga beridarebanor för olika former av ryttartävlingar. Banhoppningen blev officiell statussport 1865 efter att "Royal Dublin Society" anordnat tävlingar i långa och höga hopp under en utställning. Intresset för ridsporten ökade stadigt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och år 1900 var hoppning godkänt som en olympisk gren i OS i Paris. Dressyren blev godkänd 1912. I samband med att intresset för ridsporten ökade även efterfrågan på hästar som klarade av påfrestningarna och som hade talang för antingen hoppning eller dressyr eller både och. Många sporthästar som de tyska varmblodshästarna Hannoveranare och Holsteinare utvecklades och även större hunterhästar för jaktritt och hoppning. Nästan alla varmblodshästar utvecklades med hjälp av det engelska och det arabiska fullblodet som gav snabbhet och ädla linjer till de nya ridhästarna. Talanger inom hoppning, dressyr och fälttävlan användes vidare i aveln och idag har vi ett väl utvecklat system för avel och träning av tävlingshästar på elitnivå. Sedan mitten av 1900-talet har man även tävlat ponny på elitnivå och utvecklingen av ponnyer som mötte kraven på atletiska förmågor och som ändå var lugna och stabila i temperamentet som gjorde dem lätthanterliga blev en trend som håller i sig än idag. Bland annat utvecklades den brittiska och den tyska ridponnyn och idag har Sverige även börjat utveckla en svensk ridponny.
Hästsko
Hästskor (hovbeslag) används för att skydda hästens hovar mot slitage. Redan under antiken använde man till en början ett slags sandaler av läder eller bast och senare av järn som bands fast under hovarna. Man tror att hovbeslag av järn som spikades fast i hoven med söm började utnyttjas först på 300-talet e.Kr. Den som har till yrke att sko hästar kallas hovslagare och hantverket som utövas kallas hovslageri. En hästsko som man hittar anses av många vara lyckobringande och enligt traditionen kan en hästsko fäst över ytterdörren verka gynnsamt för gårdens lycka eller bringa lycka i största allmänhet för ägaren. Som ofta när det gäller folktro går åsikterna och traditionerna isär huruvida den ska hänga med öppningen uppåt eller nedåt. För vissa anses det viktigt att hästskon hängs med öppningen uppåt, som på bilden, för att lyckan inte ska rinna ut ur den, medan andra istället menar att den ska hänga med öppningen nedåt för att välsignelserna ska kunna falla ner över den som går under den. Ytterligare andra menar att det viktigare att den fästs med en söm istället för åt vilket håll den hänger. I Sverige tycks hästskons uppgift från början ha varit att vintertid ge hästen ett säkrare fäste på is och hal mark. Det äldsta funna nordiska hovbeslaget som är från 700-talet är därför den så kallade isbrodden, en halvcirkelformig järnplatta med en tagg på undre ytan och i ändarna utsmidd till långa spetsar, som slogs genom hornet i tåväggen och böjdes. På 1000-talet kom flikskon i bruk i Norden. På europeiska kontinenten hade den då förekommit ända sedan 600-talet. Flikskon utmärker sig genom en vågformig ytterkontur med kraftiga flikar, som uppkommit då de stora hålen för hästskosömmen stansats ut i hästskon. På kontinenten försvann flikskon redan vid mitten av 1200-talet, men i Sverige finns exempel på att den levat kvar ända till 1400-talet. Halvskor är en speciell nordisk variant av flikskon som endast täcker hovens yttersida, den förekommer även som trefjärdedelssko. Det antas att halvskorna tillkommit av sparsamhetsskäl. Triangelskon betraktas som en utveckling av flikskon. Den har en svagt vågformad ytterkontur, medan innerkonturen bildar en spetsig vinkel. Triangelskon är betydligt bredare och kraftigare än flikskon. I Lund uppträdde flikskon först under 1100-talet. Georg Karlin hittade ett flertal exemplar i lager, säkert daterade till början av 1200-talet. Toffelskon inkom till Sverige från kontinenten på 1300-talet, och blev den dominerande hästskotypen i Norden fram till 1500-talet. Toffelskon har sex, ibland åtta sömhål, och en bred tådel som sedan smalnar av bakåt längsmed armarnas sträckning. Toffelskon har till skillnad mot äldre hästskotyper en väl utvecklad sömränna. Under renässansen började så småningom en bredare och kraftigare hästsko att komma i bruk. Typen var av tyskt ursprung, men på grund av att de användes av svenskarna under trettioåriga kriget har de utomlands fått benämningen "Schwedeneisen". På nutidens hästskor finns hål med gängor där man har möjlighet att vid halt väglag skruva fast broddar. Den vanliga hästskon inom dagens hästsport tillverkas fortfarande av järn, men inom travsporten förekommer lättare metaller och andra material samt mängder av andra typer och modeller. Det finns även specialskor till hästar med olika sjukdomar i sina hovar som exempelvis PG-skon som har en platta under hovens mittenparti, eller Easyboots som täcker hela hoven. Hästskor används på hästar även tillsammans med olika typer av sulor.
Hästkapplöpning
Hästkapplöpning är en hästsport som innefattar både travsport och galoppsport. Sporten har utövats i många civilisationer världen över sedan tusentals år. Tävlingar med ryttare och även med häst och vagn var en populär sport i antikens Grekland och antikens Rom. Olika typer av kapplöpningar och tävlingar har vuxit fram och inkluderar lopp där hästarna springer en sträcka på plan mark mellan två punkter på en rak eller oval bana, men även tävlingar där hästarna måste ta sig över olika hinder på sin väg mot mållinjen. Hästsport är en av världens äldsta sporter och nästan överallt i världen har man funnit nöje i att se hästar springa fort. Hasardspel hänger samman med hästkapplöpning. Slätlöpning är den vanligaste typen över hela världen och innefattar kapplöpning på en bana utan några hinder. Löpbanorna är för det mesta ovala, men mycket större variationer finns i bland annat Storbritannien och Irland. Där påträffas till exempel banor i formen av en åtta och med olika lutningar. "Steeplechase" är hinderlöpning som innebär kapplöpning på banor med olika hinder såsom till exempel häckar eller bommar. Monté är en kapplöpning med ryttare där hästens gångart är trav. Monté förekommer främst i Frankrike. Körning av kusk med sulky (en vagn med två hjul) i gångarten trav. Tävlingar i travsport började organiseras och etableras under 1800-talet i både Frankrike och USA. Idag är trav en stor och framstående sport i till exempel Skandinavien, Frankrike, Italien, Tyskland, Kanada, USA och Australien. Distansritt sker enligt en i förväg fastställd distans och alla hästar startar samtidigt. Naturliga hinder såsom broar kan förekomma, däremot byggs inga hinder. Elitloppen är vanligen från 40 km upp till 160 km långa och ekipagen kontrolleras vid flera tillfällen av veterinär, kontroller som ekipaget måste klara för att få fortsätta tävlingen. Vinnaren är det ekipage som kommer i mål först och som får klartecken av veterinär. Det finns även kortare lopp, upp till 20 km, för nybörjare. Bland de olika varianterna märks Ride and Tie och olika former av långritt. I Sverige introducerades galoppsporten av Patriotiska föreningen för Sveriges hästkultur, som i juni 1831 anordnade de första regelstyrda hästkapplöpningarna på Ladugårdsgärde i Stockholm. Stockholms fältrittklubb bildades 1886 med syfte att uppmuntra terräng-, jakt- och distansridning, och året därpå anlades Stockholms första riktiga kapplöpningsbana. Våren 1894 hölls en ryttargala på Lindarängens kapplöpningsbana Hippodromen inför 8000 åskådare. Vid detta tillfälle deltog Sveriges första kvinna i hästkapplöpning, Marie-Louise Adlercreutz. Moderna kapplöpningar hölls därefter först vid Lindarängen 1887-1918, på Ulriksdal 1918-1960, och därefter på Täby Galopp 1960–2016. Bro Park invigdes 2016 som en ersättning för Täby Galopp.
Hästhållning
Hästhållning är ett brett begrepp som innefattar hur människan har domesticerat, och hållit hästen i sin tjänst för olika syften. Begreppet omfattar människans hela användning av hästen, till exempel domesticering, arbete, transport, fritidssysselsättning, artistiskt eller kulturellt syfte och hästsport som ridning, körning och voltige. Hästar utnyttjas inom många olika praktiska områden, till exempel jordbruksarbete, klövjning, polisarbete och som hjälp vid vallning och övervakning på större jordbruk. Ridsport är ett samlingsnamn för ett antal hästsporter såsom dressyr, distansritt, fälttävlan, westernridning, banhoppning, tent pegging, voltige, hästpolo, körning, gymkhana och rodeo. Olika hästsporter kan föras samman vid hästuppvisningar där hästar används inom olika discipliner. Hästar används även för verksamhet som inte innehåller tävlingsmoment, till exempel rävjakt, långritt eller ren nöjesridning. Det finns tillgång till allmänna ridleder i nästan hela världen och många verksamheter saluför såväl guidad som individuell ridning. Ridning används också som terapi, såväl inom parasport som för åtgärder för att öka både fysiskt och psykiskt välbefinnande. Hästar används inom körning på hästuppvisningar och i andra utställnings- och uppvisningssammanhang, exempelvis historiskt återskapande och offentliga ceremonier. De förekommer även i offentliga och officiella sammanhang, exempelvis ceremonier (parader, begravningar), polisarbete och militär verksamhet. Hästkapplöpning är en typ av hästsport som omfattar både travsport och galoppsport. I vissa delar av världen är hästen fortfarande av stor betydelse för praktiskt arbete, till exempel jordbruk. Uppförande av ridhus underlättar för träning och tävling, av såväl hästar som ryttare. Hästhållning regleras vanligen av olika typer av lagstiftning, till exempel vad avser djurskydd, träning, tävling, förhindrande av dopning, med mera. Lagstiftningen kan även reglera hur hästen skall skötas och hanteras, innehålla krav på stallar ock betesmarker, foder och vatten, utom- och inomhusvistelse, med mera. I Sverige regleras hästhållningen av Jordbruksverket som utfärdar föreskrifter. Ibland används begreppet hästvälfärd för att beteckna vissa aspekter av hästhållning. Internationella ridsportförbundet (FEI) består av 134 nationella ridsportförbund, där nationerna delas upp i nio grupper efter geografi. Syftet är att tillsammans med respektive nationellt förbund utveckla och främja ridsporten samt sörja för såväl generella regler som tävlingsreglementen. Varje nation med åtminstone en olympisk gren, och helst även erkänd av sin nationella olympiska kommitté, är välkommen som medlem i FEI. FEI arbetar utifrån sin "Code of conduct" och har uppmärksammat olika frågeställningar kring hästvälfärd samt arbetar aktivt med kunskapsspridning i frågan. En etisk kommitté bildades 1990 för att hantera frågorna, som anses vara av högsta prioritet för FEI. Samma år publicerade den första "FEI Code of Conduct for the welfare of the horse". I Sverige utgörs Svenska Ridsportförbundet (SvRF) av de anslutna föreningarna och har huvudansvaret för utvecklingen av sporten med sin verksamhet från lokal till internationell nivå. Även SvRF utgår från "Code of conduct" i sitt arbete kring hästvälfärd. Hästar som tränas med vissa metoder visar på ökade stressnivåer och detta kan ha negativ påverkan på hästens välfärd. Ett exempel på en sådan träningsmetod är rollkur. Användandet av utrustning som förhindrar käkarnas rörelser påverkar hästen med en fysiologisk stressrespons. Det finns ett samband mellan hårt spända nosgrimmor och fysiologiska stressresponser samt ett hämmat oralt beteende.
Häst
Tamhäst (Equus ferus caballus) är en domesticerad underart av vildhästen som tillhör släktet hästar (Equus). Hästen domesticerades för cirka 6 000 år sedan, och har sedan dess använts som dragdjur eller riddjur, men även som föda och för att producera mjölk eller hudar. Under lång tid har man avlat fram flera skiftande typer i färg och kroppskonstitution, vilket utvecklats till dagens hästraser. Idag är användningen av hästar i stort sett begränsad till polisrytteri, ceremoniellt kavalleri och hästsport. Hästens storlek varierar mycket med ras och även mellan olika individer inom varje ras. Hästars storlek mäts i mankhöjd, avståndet från manken ner till marken. Mankhöjden kan variera mycket kraftigt med ca 43 cm hos Falabellan och upp till 219 cm hos Shirehästen. Den genomsnittliga vikten varierar mellan 14 kg för Falabellan och 930 kg för Shirehästen. Dagens hästar har mycket högre mankhöjd än normalhästarnas från domesticeringen och ända fram till 1600- och 1700-talet, då de större ridhästarna oftast inte nådde mer än 150 cm i mankhöjd. Allt eftersom aveln utvecklades och blev mer selektiv kunde större hästar avlas fram. På senare tid har även selektiv avel fått fram mycket små hästar som Falabellan och Miniatyrhästen, men även mycket stora hästar som Shirehästen. Idag räknar man även hästarnas mankhöjd enligt ett visst system för att dela in dem i olika klasser. Hästar med mankhöjd högst 148 cm räknas som ponny, medan hästar över 148 cm räknas som stor häst. Ponnyer är indelade i fyra grupper, A-ponny, B-ponny, C-ponny och D-ponny: ( minst till störst ). Vissa raser <, 148 cm räknas ändå inte som ponny, utan som stor häst på grund av att exteriören mer liknar stora hästars. Några exempel på detta är Islandshäst, miniatyrhäst och Kaspisk häst samt Falabella med mankhöjd 64 cm. Världens minsta häst är Thumbelina, en dvärg-falabella med mankhöjden 43 cm. Världens största häst någonsin var Shirehästen Sampson med mankhöjden 219 cm. Alla hästar har en grundfärg. Det finns tre standardfärger: fux, svart och brun. Dessa grundfärger kan sedan spädas ut, brytas upp, eller på annat sätt modifieras av olika anlag. En häst kan ha flera olika anlag samtidigt, till exempel kan den vara stickelhårig, skäck, black, isabell eller tigrerad. Hästar med ett stort antal färgfläckar är ovanligt. Det finns också avblekbara färger, då hästen efter hand blir mer och mer vit. När en sådan häst blir gammal, kan den bli helt vit. En del raser kan sakna somliga färger, medan andra raser alltid har en viss färg. Fjordingar är till exempel alltid blacka, och frieserhästar är alltid svarta. Skimmel är en vanlig färg, och flera raser finns enbart som skimmel, till exempel den franska rasen Camarque. Hästens sinnen är väl utvecklade, och generellt sett bättre än människans, ty hästen som flyktdjur måste vara uppmärksam på sin omgivning hela tiden. Hästen har samma sinnen som vi människor, hörsel, syn, smak, lukt och känsel, men hästen har även en mycket starkare instinkt än människan. Exempel på en instinkt är hästens flyktinstinkt vid fara. Hästen kan skena, om den blir skrämd. Orsaken till instinktiva beteenden går ofta att finna i evolutionen. Instinkter är nedärvda beteendemönster hos människan och andra djur som beror av ett bestämt stimulus. Hästar har ett mycket gott minne. Hästar i fångenskap lever normalt 20 – 25 år, men ponnyer kan bli uppåt 30, eller till och med 40 år gamla. Dräktigheten varar 335 – 340 dygn (11 månader). Alla fullblodiga hästar ges ett officiellt födelsedatum, oberoende av den dag på året de verkligen fötts. Denna regel gjordes av brittiska gräsorganisationer utsetts att reglera Thoroughbredrasen. Detta gjordes för att hålla reda på varje hästs blodlinje. Inom ridsporten sätts hästars officiella födelsedatum till den 1 januari på norra halvklotet. .
