Svenska Budo- och Kampsportsförbundet
Svenska Budo och Kampsportsförbundet (förkortat SBoch K) är ett av Svenska RF:s specialidrottsförbund. SBoch K har hittills organiserat främst kampsporter av ostasiatiskt ursprung, men man siktar numera på att ta in kampidrotter oavsett ursprung i förbundet. Karate (2010), taekwondo (1997) och judo (1987) tillhörde förr SBoch K men har numera egna förbund i Sverige. Dessa enskilda kampsporter ligger därmed på samma nivå som samlingsförbundet SBoch K. Förbundet startades 1960 under namnet Svenska Judoförbundet, eftersom inga andra idrotter än judo var anslutna vid denna tid. Under det första decenniet tillkom ju-jutsu (även transkriberat jiu-jitsu), karate, aikido och kendo, varför förbundet 1969 tog namnet Svenska Budoförbundet. Budo är samlingsnamnet för japanska kampkonster. Under 1970-talet och senare tillkom även kampkonster från andra ostasiatiska länder, såsom kinesiska wushu (kungfu) och koreanska taekwondo, sedermera också moderna kampsporter utvecklade utanför Asien. Därför beslöt årsmötet 2003 att ändra namnet till Svenska Budo och Kampsportsförbundet. Sittande ordförande är sedan 2009 Stefan Stenudd. Förbundet var fram till 2009 organiserat i ett antal sektioner, inom vilka en eller flera av förbundets idrotter administrerades. Därefter ombildades dessa till ett större antal underförbund, egna juridiska personer med självständigt styre över sina idrotter. Dessa är (2012). Förbundsordförande genom tiderna har varit. Svenska Aikidoförbundet. Svenska Brasiliansk Jiu-jitsu-förbundet. Svenska Bujinkanförbundet. Svenska Ju-jutsufederationen. Svenska Kampkonstförbundet (inrymmer capoeira, FMA (Filippinska kamparter), glima och krav maga). Svenska Kendoförbundet (inrymmer även iaido, jodo, kyudo och naginata). Svenska Kickboxningsförbundet. Svenska Kyokushinförbundet. Svenska Muaythaiförbundet (Thaiboxning). Svenska Shootfightingförbundet - nerlagt och ingår nu i Svenska MMA-förbundet. Svenska Shorinjikempoförbundet. Svenska Submission Wrestlingförbundet. Svenska Förbundet för Kinesisk Kampkonst (wushu/kungfu). Britt Solberg 2006 (tidigare enmansutredare åt regeringen om kampsport). Erik Åsbrink 2000 - 2005 (tidigare finansminister). Paul G Höglund 1994 - 1999. Olof Jängnemyr 1981 - 1993. Bertil Nordenfelt 1971 - 1980. Göran Stangel 1961 - 1968. Karl Wöst 1960 (första officiella ordförande). Bertil von Sydow 1959 (första inofficiella ordförande, interimsstyrelse, ej medlem i RF).
Kampsport
Kampsport är samlingsnamn för sporter, idrotter eller utövningar som innehåller eller förbereder för någon form av närstrid. Exempel på populära kampsporter är boxning, brottning, karate och fäktning. Gemensamt för kampsporter är att de är kontrollerade i utövandet. Det finns regler och förbud, krav på skyddsutrustning och ofta bedömning i form av ett poängsystem. En boxare får till exempel inte sparkas eller ta av sig sina handskar. En brottare får inte bitas eller använda motståndarens kläder till sin fördel. Reglerna är främst till för att undvika och minimera personskador och men också för att skilja olika kampsporter åt.
Fist of the North Star
Fist of the North Star (北斗の拳 Hokuto no Ken) är en mangaserie som från början gavs ut i den japanska tidningen Weekly Shonen Jump mellan 1983 och 1988. Mangan skapades av Tetsuo Hara och Buronson. Den gavs från början ut i 27 volymer men släpptes senare i 15 lite lyxigare volymer. Huvudpersonen Kenshiro (Ken) är arvingen till den dödliga kampsporten Hokuto Shin-Ken ("Karlavagnens gudomliga knytnäve") som förstör fienden inifrån genom att trycka på vissa tryckpunkter på kroppen. Hokuto Shin-Ken får bara ha en efterträdare. De som inte utsetts till efterträdare men fortsätter använda Hokuto Shin-Ken kan få minnet raderat eller sina händer förstörda. Kenshiro färdas genom ett Mad Max-likt ökenlandskap tillsammans med Bat och Lin. Kenshiro är utsedd till ensam efterträdare av den dödliga kampsporten Hokuto Shin-Ken. Han blev adopterad av Ryuken och tränade Hokuto Shin-Ken tillsammans med sina tre "bröder": Raoh, Toki och Jagi. Efter att ha blivit utsedd till Hokuto Shin-Kens arvinge blev han attackerad av Shin som stal Kenshiros flickvän, Yuria, och lämnade sju ärr i form av karlavagnen på hans bröst. Kenshiro är en av de främsta utövarna av Hokuto Shin-Ken. Hans catchphrase är: "Du är redan död" ("お前はもう死んでいる" "Omae wa mo shindeiru"). Bat är ett föräldralöst barn som träffade Kenshiro medan han satt i fängelse och bestämde sig för att följa med Kenshiro efter att ha sett hur stark han var i hopp om att det skulle bli enklare att få tag i mat tillsammans med Kenshiro. Efter ett tag börjar Bat se upp till Kenshiro som en storebror. Ett barn som såg sina adoptivföräldrar bli dödade och tappade rösten. Kenshiro trycker på några tryckpunkter som ger henne tillbaka förmågan att tala. Shin var Kenshiros bäste vän och mästare på Nanto Seiken. Shin älskade också Yuria i hemlighet. Jagi övertalar Shin att Kenshiro inte är värdig Yuria och Shin besegrar Kenshiro och tar Yuria ifrån honom. Shin bildade sedan en armé och upprättade ett imperium under namnet "King". Shin byggde staden Southern Cross åt Yuria. Efter att Yuria troddes ha begått självmord för att hon inte älskade Shin möttes Kenshiro och Shin i en duell som slutade med att Shin tog sitt eget liv efter att Kenshiro använt Hokuto Jūji Zan på honom. I Sverige släpptes de första avsnitten på VHS under titeln "Ken: Rättvisans kämpe". Filmen finns också DVD under titeln "Ken: The great bear fist". Många scener klipptes bort i den dubbade versionen.
Spark (stöt)
Spark är en stöt med foten, vanligen genomförd via en pendlande rörelse med benet eller underbenet. Motsvarande stöt med ett knä kallas att knäa (något eller någon). En spark är en kraftfull och ofta aggressiv handling. Den förekommer bland annat i närstrider och kampsporter och är en offensiv åtgärd. Sparkar är långsammare, men starkare än slag med handen. Sparkar är en del av grunden i många kampsporter, exempelvis wushu, karate, kickboxning, tang soo do och taekwondo. I andra kampsporter, som judo eller boxning, används inte sparkar. Det finns många olika sparkar. Ofta har samma rörelse olika namn i olika typer av kampsporter. Detta är särskilt tydligt vid jämförelse mellan västerländska och orientaliska sporter. Sparkar kan även användas i självförsvar.
Brasiliansk jiu-jitsu
Brasiliansk Jiu-Jitsu (BJJ) är en brasiliansk kampsport utvecklad ur judo som i sin tur utvecklats av Jigoro Kano ur den traditionella japanska jujutsun. Brasiliansk jujutsu kallas även BJJ. Gracie Jiu-Jitsu (GJJ) kallas en mer ursprunglig variant som till skillnad från andra grenar av BJJ inte primärt marknadsför sig som en tävlingssport utan har självförsvar och verklig kamp som huvudsaklig inriktning. I GJJ tränar man även försvar mot slag och sparkar, vapen etc, vilket saknas i de flesta andra grenar. Den brasilianska varianten av jujutsu är grundad av den brasilianska familjen Gracie. Från Kodokan Judo (Kano Ryu Jiu-Jitsu) lades grunden av Jigoro Kano och Maeda Mitsuyo till vad som idag kallas brasiliansk jiu-jitsu. 1915 flyttade Maeda till Brasilien där han blev känd som "Conde Koma", stridens greve. Carlos Gracie (numera kallad Carlos Sr.) började träna hos Maeda som 14-åring, ett sätt för Maeda att tacka Gastão Gracie, Carlos far, för all den hjälp han givit japanska invandrare. När Carlos blev lite äldre hade en ny typ av tävlingar spridit sig, Vale tudo. Carlos började tävla och mötte vem han än fick, oberoende av storlek och viktskillnad. Han förlorade inte en match. När han slutade tävla i Vale tudo, började han coacha sina yngre bröder, Oswaldo, Gastado, Jorge och Helio Gracie. Maeda åkte slutligen tillbaka till Japan men Gracie-familjen fortsatte att utveckla sin jiujutsustil. 1925 öppnade den första Gracie Jiu-Jitsu-klubben i Brasilien. Helio Gracie, den minste och yngste av bröderna fortsatte att utveckla teknikerna och dess tillämpningar. I dag, 100 år efter att Maeda kom till Japan, är Gracie-familjen känd för sin stil, skicklighet och resultat inom grappling, jujutsu och NHB / MMA. I Europa slog BJJ inte igenom förrän de tidiga Ultimate Fighting Championship, 1993 och framåt, då Royce Gracie (Helios son) besegrade många större, tyngre och starkare fighters med sin Gracie Jiu-Jitsu. Folk började då inse att man måste kunna någon form av grappling för att kunna anse sig vara en bra fighter och att markkamp var viktigt. Svensk BJJ:s historia började 1996, då Alexandre Paiva med flera höll det första BJJ-seminariet på svensk mark efter inbjudan av sin elev Leif Hermansson som tidigare besökt hans klubb Alliance i Rio de Janeiro sommaren 1996 för 2 månaders intensiv träning. Platsen för detta seminarium var Leifs klubb Täby Budoklubb, numera Combat Academy, som än idag huserar landets äldsta BJJ-verksamhet. Året efter öppnade Rikard Andersson vad som möjligen är Sveriges näst äldsta BJJ-klubb och den första med enbart BJJ på schemat. Dessa klubbar följdes senare av bland annat Peter Blackwell och Christian Kennedy Grandi. Idag har organisationer som Prana Jiu-Jitsu, CHOKE BJJ, Alliance BJJ, Fightzone, Yamasaki Academy, Hilti BJJ, Team Brasa (före detta Master Team), Gracie Barra Sweden och Straight Blast Gym Sweden börjat växa rejält och en hel del Mundial (VM) vinnare huserar inom dessa organisationer, och detta tillsammans med tävlingar såsom Scandinavian Open, Exhale BJJ Championships etc gör att sporten är på frammarsch även i Sverige. BJJ är en av de mest centrala kampsporterna inom MMA (Mixed Martial Arts) och BJJ-fighters från Sverige har även tävlat i med framgång inom MMA, till exempel (BJJ Max Lindblad, Emad Omran, Cemil Karahan), Rikard Andersson, Anders Thelin, David Bielkheden, Diego Gonzalez, Richard Bohlenius, Christian Dellevåg, Jonas Westling och David Lejenäs. Teknikerna är utformade på ett sådant sätt att ge största mekaniska fördel, exempelvis genom att använda positioner där du har bättre kontroll, rörlighet, balans, styrka eller hävarm. Det finns vanligen flertal kontringar på en och samma teknik. Ett träningspass brukar innehålla uppvärmning, teknikträning, sparring och/eller fysträning. De flesta klubbar kör mer sparring och fys än andra jiu-jitsu-stilar i Sverige. Det finns dock skillnader mellan de olika klubbarna.
Rallarsving
Rallarsving är ursprungligen namnet på ett boxningsliknade slag som utförs genom att svinga hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet. Uppkom troligen från likheten med den svingande rörelse som de järnvägsbyggande "rallarna" utförde med sina släggor då de lade rälsen. Rallare byggde järnväg och flyttade med bygget allteftersom rälsen förlängdes. Fredag 1/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning och K-1 i Nederländerna. Patrik Eriksson, före detta världsmästare i thai- och kickboxning, agerar guide. Musse och Andreas träffar bland annat Peter Aerts och Remy Bonjaski, och tränar med flerfaldiga världsmästaren Ilonka Elmont. Veckans reaktionstest går mellan Peter, Remy, Musse och Andreas. Ett styck brottogram utdelas. Peder Lamm inleder Kampsportens historia med del 1: Gatan. Fredag 8/4 2005 kl. 21:00. Shooto, kendo och shorinjikempo i Japan. Shinuba och Manabu guidar programledarna när de letar kampsport i Tokyo och Sendai. Fisk äts och det sjungs karaoke på en kendoskola. Kampsportens historia fortsätter med del 2: Konsten är död. Fredag 15/4 2005 kl. 21:00. Fortsatt shooto i Japan. Kampsportens historia del 3: Master Cup i rehabilitering. Fredag 22/4 2005 kl. 21:00. Glima och judo på Island. Som glimautövande svensk följer Lars Magnar Enoksen med som guide. Träningspass med regerande glimamästaren Pótur Edórsson och Jón Unndórsson. Kampsportens historia del 4: Kampsportskläder. Fredag 29/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning, kung fu och taido hemma i Sverige. Veckans brottogram utdelas för första gången av Andreas. Kampsportens historia har kommit till del 5: Staf-fan legenden. Fredag 6/5 2005 kl. 21:00. Radarparet åker till Kalifornien i USA för att testa modernt självförsvar och antiterrorism à la Jim Wagner. Dessutom får de träffa Benny "The Jet" Urquidez. Kampsportens historia del 6: Split vision. Fredag 13/5 2005 kl. 21:00. USA-resan fortsätter genom Oregon och Arizona där de bl.a. träffar Bas Rutten. Kampsportens historia del 7: Fallstudion. Fredag 20/5 2005 kl. 21:00. Denna gång bär det österut till Finland i ett sökande efter den finska sisun. Förutom grappling och slagsmålsfestival blir det förstås bastubad och muminmuseum när Musse och Andreas besöker Åbo och Tammerfors. Det blir som vanligt reaktionstest och brottogram, och veckans avsnitt av Kampsportens historia går under namnet Lapp-ki-do. Fredag 27/5 2005 kl. 21:00. Thaiboxning i dess hemland, Thailand. Säsongens sista avsnitt av Kampsportens historia, del 9: Världens största actionhjältar. Fredag 3/6 2005 kl. 21:00. Säsongsavslutning. Första halvan av programmet ägnas åt att titta på godbitar från säsongen som gått, blandat med ett besök av Ernesto Hoost i Stockholm. Resultatet av Musses och Andreas fajter genom säsongen avslöjas: fem vunna av Musse, två vunna av Andreas och fyra oavgjorda. Andra halvtimmen tillägnas K1-galan i Globen som ägde rum den 21 maj. Där delas även ett sista brottogram ut, till Bingo Rimér inför tio tusen åskådare. Säsongsfinalen innehåller varken reaktionstest eller Kampsportens historia. Musse och Andreas åker till det stora landet i öster, Kazakstan, tillsammans med VM-mästaren i tungviktsbrottning Martin Lidberg för att lära sig brottas. De får mycket vodka och galet många resor men inte så mycket brottning. Som plåster på såren får de hänga med idrottsministern Katten. Avsnittet innehåller även Brottogrammet som denna gång levereras till idrottsminister Bosse Ringholm som verkligen inte verkar gilla Brottogrammet utan hellre kollar på golf. Musse och Andreas åker till Paris där de får träffa Jeremy Decherchi och provar på Savate samt bilåkning. De träffar också bröderna Fabrice och Jerome Jeannet, men får inte fäktas så mycket som de hade tänkt.
Jeet Kune Do
Jeet Kune Do (kinesiska 截拳道 Pinyin: Jié quán dào, kantonesiska Jit kyùn dou) är en samling tankar och idéer om träning och livet som sammanställdes av Bruce Lee. Det mesta i hans tankar var inget nytt, utan mer en sammanställning av visdomsord från andra tänkare och idrottande människor från hela världen. Tankarna kan appliceras på det mesta i livet, men speciellt är de kända för användning inom kampsport, kampkonst, självförsvar och fighting. Några av Lees närmaste vänner och träningskollegor har försökt sammanfatta det som idag kallas Jeet Kune Do samt sammanställa hans anteckningar i boken Tao of Jeet Kune Do. Det som är viktigt att skilja på är de tankar och idéer som kallas Jeet Kune Do och Bruce Lees egna personliga kampstil Jun Fan Gung Fu. De som vill efterlikna hans personliga kampstil tränar något som de benämner Jun Fan Jeet Kune Do. Det och Jeet Kune Do är två skilda saker. Bruce Lee som lade grunden till den rörelse som idag kallas JKD var kampsportsexpert, skådespelare och mångsysslare. Han hade mängder av böcker i filosofi och träning från alla världens olika hörn. Från dessa hämtade han inspiration samt fick idéer till bland annat det som sedan kom att kallas Jeet Kune Do. Han skrev ned mycket om sina tankar och idéer och Bruce arbetade även på att eventuellt släppa egna böcker. Han tvekade dock om detta av många olika anledningar. Bland annat var han rädd för att de skulle bli som biblar som folk slaviskt följde istället för det han ville att de skulle vara. Det vill säga endast hans tankar, inspiration och idékälla. Bruce hann aldrig göra något boksläpp innan han vid endast 32 års ålder dog den 20 juli 1973. Det gör att det som idag kallas Jeet Kune Do är de tankar och idéer som han hade fått ner på pränt fram till sin plötsliga död. Bruce Lee tränade först den kinesiska kampstilen Wing Chun Kuen som elev åt den aktade läraren Yip Man. Senare utvecklade Bruce sin egen personliga stil som han kallade Jun Fan Gung Fu (Lee Jun Fan är Lees kantonesiska namn) och öppnade bland annat ett antal kampsportskolor runtom i USA. Men under sina sista levnadsår övergav han dem och tanken på olika kampsportstilar över huvud taget, till förmån för sin nya syn på allt, en syn som han kallade Jeet Kune Do. Detta hans nya sätt att se på saker och ting innebar bland annat att han inte ville begränsa sig till någon enskild kampsportstil eller träningsfilosofi och han började att träna diverse olika kampidrotter. En spark är en spark, ett slag ett slag och ett kast är ett kast, och kan oavsett vad man väljer att kalla det inte begränsat till en stil, menade han. Enligt Bruce Lees synsätt har vi alla likadana kroppar (anatomi) och lyder under samma naturlagar. Så oavsett vilken stil, metodik eller träningsfilosofi man tränar, måste man göra samma kroppsmekaniska rörelse om man vill ha samma effekt i samma situation. Han ansåg att många stirrade sig blinda på varje blad (träningsfilosofi/stil) istället för att se hela trädet (ex. kampsporten/kampkonsten) och se dess rötter och hur lika alla bladen är. Bruce Lee slutade av olika anledningar att tro på att det endast finns en sanning med alla svaren och lösningarna på allt. Utifrån detta och sina tidigare livserfarenheter började han nerteckna de tankar som idag kallas Jeet Kune Do. Detta gjorde han tillsammans med sina vänner, bland annat Dan Inosanto, den ende som är graderad till instruktörsgrad i Jeet Kune Do av Bruce Lee personligen. Det som är speciellt för Jeet Kune Do är att det inte är något fast och färdigt utan en rörelse som ständigt förändras, utvecklas och anpassar sig för stunden och tillfället och är unik för varje individ. Dock finns några grundprinciper som Bruce Lee och hans vänner tog fram. Som till exempel. "Having no limitation as limitation" (betyder ha "inga begränsningar som begränsning"). "Using no way as way" (betyder att använda "ingen väg som väg").
