Kanotsegling
Kanotsegling är segling med segelkanot, d.v.s. en mindre centerbordsbåt som har både en förstäv och en akterstäv, (spetsig både fram och bak). Alla segelkanoter har så kallade hängbrädor där seglaren hänger ut för att väga upp kanoten när det blåser. Trots sin ringa storlek lämpar sig segelkanoten inte bara för kappsegling. Det finns även utrymme för packning och möjlighet att sova bekvämt ombord. Segelkanoter finns i en mängd olika klasser, från de minsta juniorbåtarna A- och B-kanot till långfärdsseglare som C-kanot, D-kanot och E-kanot och extrema kappseglingsbåtar som IC-kanot. Att segla kanot är som att segla jolle samtidigt som man kan ha båten full med utrustning och ge sig ut på långsegling. Det uppfällbara centerbordet gör att man i lugnt väder kan ta sig fram nästan var som helst. Eftersom man befinner sig nära vattenytan kan man spana in bränningarna just i tid för att undvika dem. I hårt väder kan det bli ett äventyr att ta sig över öppet vatten eller att försöka hinna med att läsa sjökortet samtidigt som man måste styra och sköta seglen. Kanotsegling hade tidigare ett eget specialidrottsförbund, men sedan några år tillbaka tillhör kanotsegling Svenska Kanotförbundet. Kanotidrotten i Sverige kan räkna sina anor från omkring 1870 då en skotsk advokat vid namn Mac Gregor gjort färder i sin kanot "Rob Roy" genom Sverige. Snarlika kanoter byggdes sedan i Sverige vilka bäst beskrivs som klink-byggda kajaker konstruerade för att både paddlas och seglas. De var ca. 5 m långa, 1 m breda och hade 9 m² loggertsegel på två master. För att kunna kappsegla skapades klasser med bestämda mått, de första klasserna hette IIIA och IIIB. C-kanoten blev den direkta efterföljaren till de tidigare kanoterna med en längd på 5,20 m och bredd på 1,30 m, bärandes 10 m² segel fördelat på storsegel och mesan, s.k. kanotrigg. C-kanoten var utan jämförelse den största klassen på kappseglingsbanorna i landet under 50- och 60-talet och många av de moderna segeljollarna kommer ur kanotseglingen. Exempelvis var Rickard Sarby, ett stort namn i kanotsammanhang och hans skapelse, Finnjollen, är i själva verket en avkapad C-kanot. Då intresset för kappsegling med kanot var stort även utomlands ledde utvecklingen till att den internationella kanoten, nu entypsklassen IC, tog över kappseglandet, med EM och VM. Kappseglarna inom kanotidrotten var långt före sin tid med IC-kanoten och dess föregångare. Kanoter avsedda för långfärd och kappsegling, vilka då kallades kanotkryssare, indelades i konstruktionsklasser, där C-kanoten var minst. De större segelkanoter, D och E med upp till 6 meters längd, större segelyta och större vikt ansågs som verkligt bekväma långseglare för sin tid. De ännu något längre och större Kanotjakterna, var avsedda för familjesegling och blev aldrig en kappseglingsklass men bygger alla på kanotens grundidé. När plywood kom till förändrades utseendet på de större kanoterna radikalt med skarpa slag och flat botten, vilket gav möjlighet att plana. Sluprigg med högre master anammades. Dessa blev betydligt snabbare än de äldre dukade kanoterna, men mäter fortfarande in under samma klass. Under 70-talet skapades två entypsklasser för ungdomar, A- och B-kanoten. Om du läser franska finns en del historia på Historique och några gamla bilder.
Kanotsport
Kanotsport är sportidrott som utövas med kanoter. Inom begreppet finns ett flertal grenar som till exempel kanotslalom, freestyle, kajakkross, kanotpolo, kanotsegling, sprint-racing och maraton. Grenarna kanotslalom och racing finns med i Olympiska sommarspelen. Man tävlar normalt i enmans-, tvåmans- och fyrmanskajak (K1, K2 respektive K4) och i kanadensare, enmans-, tvåmans- och fyrmans- (C1, C2 respektive C4), men även andra kanotgrenar förekommer såsom outrigger (1-6 personer) och drakbåt (12 eller 22 personer). Det första internationella kanotförbundet, IRK, grundades 1924 med Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike som medlemsländer. Vid denna tid var långfärdspaddling utan tävlingsinslag en viktig del av kanotidrotten, i hög grad drivet av den svenska bredare bilden av idrott. Internationella tävlingar kom igång på allvar under 1930-talet och det var Tjeckoslovakien som arrangerade de första EM-tävlingarna som hölls år 1933. Det första officiella världsmästerskapen i kanot arrangerades i Sverige av Vaxholms Kanotsällskap 1938. Då tävlades i en- och tvåmanskajak och i faltbåt. Distanserna var 1500 meter och 10.000 meter. Första gången som kanot blev en OS-gren var år 1936 i Berlin-olympiaden. När andra världskriget hade tagit slut samlades representanter från tolv olika länder 1946 på Bosön i Stockholm för att tillsammans nybilda det internationella kanotförbundet, nu under namnet ICF (International Canoe Federation). Den första presidenten för ICF blev svensken Jonas Asschier som var det svenska kanotförbundets dåvarande ordförande. Man brukar räkna med att den svenska kanotsporten började 1866, då britten John Mac Gregor paddlade från Kristiania till Stockholm och vidare till Köpenhamn och Hamburg. Under de närmaste decennierna byggdes enstaka kanoter i Sverige, och det importerades även kanoter från Storbritannien. Den svenska kanotpionjären framför andra var Carl Smith, som bland annat ritade ett antal kanoter och skrev flitigt i ämnet. 1900 grundades Föreningen för Kanot-Idrott (FKI), som spelade en pionjärroll för kanotsportens utveckling både i Sverige och internationellt. 1907 arrangerade FKI de första svenska mästerskapen i paddling, 1500 meter i enmanskanoter. 1904 grundade FKI det Svenska Kanotförbundet och stod under de första åren för förbundets ledning. Världsmästerskapen har arrangerats i Sverige två gånger. 1938 anordnades de allra första världsmästerskapen. Vid världsmästerskapen i maraton 1996, arrangerades utöver de vanliga VM-klasserna i enmanskajak och tvåmanskajak för världseliten för första gången även veteran-VM och junior-VM över maratondistanserna (då 42 km för seniorer och 21 för juniorer och veteraner). Båda arrangemangen genomfördes i Vaxholm av Vaxholms kanotsällskap. Gert Fredriksson är den mest kände svenska kanotisten, med sina sex OS-guld är han den störste svenska olympiern genom tiderna. Intresset för kanotpaddling och kanotsegling har varierat genom åren, men under de senaste decennierna har paddlingen ökat kraftigt i popularitet och dominerar i de flesta kanotklubbarna. Sporten omfattar idag drygt hundra klubbar över hela Sverige, med alla olika grenar representerade. Det stora flertalet paddlare är dock inte organiserade i någon förening. Kanotsegling var som populärast under 1930- till 1960-talen men utövas fortfarande aktivt i bland annat Stockholm, Göteborg, Karlstad, Kristinehamn, Örebro och Oxelösund. Kanotsport vid olympiska sommarspelen. Sprintvärldsmästerskapen i kanotsport. Slalomvärldsmästerskapen i kanotsport. Maratonvärldsmästerskapen i kanotsport.
Kanot
Kanot är ett samlingsnamn för olika mindre, smala vattenfarkoster som vanligen drivs framåt med hjälp av muskelkraft och paddel, men även segel förekommer på vissa typer. En kanot är en spetsgattad farkost med både för- och akterstäv. Kanoten kan antingen vara helt öppen utan däck eller vara försett ett däck med en eller flera sittbrunnar. Ordet är ursprungligen ett karibiskt ord, canoa, som betyder båt. Ordet kanot används i svenska språket som en övergripande term, som omfattar t ex kajaker och kanadensare. Kanotens ursprung finns i stort sett på alla platser där människan har varit bosatt. Byggnadssättet och materialet till kanoten varierar efter regioner. Karibiens kanoter heter pirog. Dessa består av en urholkad trädstock, och liknar de stockbåtar som har varit vanliga även i Europa ännu in i modern tid. De nordamerikanska indianernas kanoter är i Sverige kända under namnet kanadensare. De var ursprungligen klädda med näver eller skinn, men senare spändes en kanvas på en spantkonstruktion av trä. Dagens industriellt tillverkade kanadensare byggs i faner, aluminium eller plast. De arktiska kanoterna heter kajak, och är till skillnad från kanadensarna alltid däckade, med bara en liten öppning för paddlaren. De arktiska kajakerna består av ett tunt skelett av ben från till exempel val, eller ett träskelett från drivved. På äldre kajaker är skrovet klätt med skinn från sälar eller senare med kanvasduk. Senare har man börjat bygga av plywood eller tunna ribbor av trä som limmas och spikas till varandra. Moderna, industriellt byggda kajaker görs i glasfiber eller polyeten. En särskild typ är faltkajaken vars stomme byggs i trä eller aluminium, och med ett skinn där kanvas, gummiduk och syntetmaterial kan användas. Britten John MacGregor utvecklade under 1850- och 1860-talen en kanottyp med inspiration både från traditionella kanadensare och kajaker. Dessa kanoter kunde både seglas och paddlas. I Storbritannien och USA utvecklades under de närmaste årtiondena segelkanoterna. I Sverige, närmare bestämt i den 1900 grundade Föreningen för Kanot-Idrott, renodlades olika kanottyper och både den första tävlingskajaken och den svenska typen av segelkanot skapades här. Även den klassiska skärgårdskanoten skapades här av konstruktören Sven Thorell. I Tyskland utvecklades i början av 1900-talet faltbåten, en hopfällbar kanottyp som till dimensionerna byggde på MacGregors konstruktioner. De vanligaste materialen var gummiduk, kanvas och trä. Efterhand har även slankare modeller, faltkajaker, utvecklats. Från 1970-talet introducerades kanoter inspirerade av grönländska kajekförebilder, men byggda i glasfiber eller plast. En modern kanot har vanligen ett skrov av glasfiberarmerad polyesterplast eller av så kallad bakad faner, lager av faner lagda omlott i lim. Beroende på region har kanoter försetts med utriggare samt även varit förhöjda med ett övre bord på var sida. Ett exempel är björkebåten eller äsping. Kajaker drivs framåt med en dubbelpaddel, kanadensare och övriga kanottyper med en enkelpaddel. De vanligaste kanoterna i Europa är kajaker och kanadensare. Det finns även utriggare och segelkanoter. Drakbåtar som blivit populära genom drakbåtstävlingar är också kanoter, liksom stand-up paddleboards (SUP) samt freestyle- och forspaddlingskanoter. Kanot i Nordisk familjebok (första upplagan, 1884).
Kanotslalom
Kanotslalom är en olympisk tävlingssport som går ut på att föra en kanadensare eller kajak på snabbast tid genom portar som hänger över banan. Varje port består av två stänger som är antingen röda/vita eller gröna/vita, och portarna ska passeras i nummerordning. De röda portarna ska passeras uppströms och de gröna nedströms. Nuddar åkaren någon av käpparna får han eller hon ett tidstillägg på två sekunder. För att korrekt passera en port krävs att "hela huvudet och en del av kanoten" passerar mellan käpparna. Missar åkaren en port eller passerar genom porten åt fel håll får åkaren 50 sekunders tidstillägg. Att passera en port med huvudet under vattnet räknas också som en missad port. En tävlingsbana består av en cirka 250 meter lång fors med 18 till 25 portar som skall passeras i nummerordning. Grönvita portar passeras nedströms. Sex eller sju portar passeras uppströms och ärödvita. Portkäpparna hänger cirka 25 cm över vattenytan. En port består av två käppar och är 120 till 350 cm bred. En tävling består av två åk, där bästa åket räknas. Majoriteten av de internationella topptävlingarna avgörs i konstgjorda forsarenor byggda speciellt för ändamålet. 2018 öppnade Falu Vildvattenpark - Nordens första konstgjorda arena för kanotslalom. Detta förespås bli ett stort lyft för idrotten i Sverige. Kanotslalom är en olympisk sport och har varit med i spelen 1972 och från 1992. OS 2016 i Rio de Janeiro blev historisk för svensk kanotslalom då det var första gången vi hade en atlet tävlandes för Sverige genom Isak Öhrström från Falu Kanotklubb. Det finns flera olika grenar inom sporten. K1 kallas grenen där paddlaren sitter ned i kajaken och paddlar med en dubbelpaddel. C1 kallas grenen där paddlaren sitter på knä i kanadensaren och paddlar med en enkelpaddel. Dessutom finns även C2 där två paddlare sitter i samma kanot. Alla olika grenar kan på tävling paddlas individuellt och i lag om tre kajaker/kanadensare.
Kanotidrott
Kanotsport – ett antal idrottsgrenar. Föreningen för Kanot-Idrott – en svensk kanotförening verksam i Stockholm Kanotidrott (skriftserie) – en skriftserie utgiven av Föreningen för Kanot-Idrott sedan 1906.
Segelkanot
En segelkanot är en mindre centerbordsbåt som har en förstäv och en akterstäv, det vill säga den är spetsig både fram och bak precis som en kanot. En segelkanot är dock inte lika smal som en paddelkanot. En pionjär känd för sina långfärder i segelkanot var Herman Lantz. En segelkanot är snabb för sin storlek. Alla segelkanoter har så kallade hängbrädor där seglaren hänger ut för att väga upp kanoten när det blåser. Kvinnor och män kappseglar därför i gemensamma klasser. Trots sin litenhet lämpas sig segelkanoten inte bara för kappsegling. Det finns utrymmer för packning och möjlighet att sova bekvämt ombord. Inom den svenska kanotseglingen finns i en mängd olika klasser, från de minsta juniorbåtarna A-kanot och B-kanot till långfärdseglare som C-kanot, D-kanot och E-kanot, och extrema kappseglingsbåtar som IC-kanot. IC-kanot är en internationell klass, de övriga A- till E-, är specifikt svenska klasser. Kanotjakt är inte en formell klass, utan är större kanoter som inte omfattas av den nuvarande klassningen. Regeln beskriver i kort sammanfattning C-, D- och E-kanoten som en heldäckad farkost, utan akterspegel och försedd med uppdragbart centerbord och roder, som är campingbar. Med bomtält är C-, D- och E-kanoter utmärkta campingbåtar. I de större kanoterna kan man sova två personer. Tack vare det grunda djupgåendet kan man ofta hitta en egen vik där ingen annan kommer in. Segelföringen är fri och därför används flera riggtyper, så som kanotrigg, ketchrigg och sluprigg. Kappseglandet i dessa klasser sker på en trevlig nivå med nya och äldre kanoter tillsammans. Även om det är en viss skillnad på kanoterna hittar man alltid någon att tampas och jämföra sin framfart med. Nya segelkanoter självbyggs till största del både i plast och trä. Begagnade kanoter finns i alla prisklasser från renoveringsobjekt till fina, fullt utrustade långfärdsseglare. Inom kanotsegling arrangeras det SM, DM och klubbkappseglingar runt om i Sverige. Är en segelkanot som är större och tyngre och inte mäter in som D-kanot. Dessa båtar är mer komfortabelt utrustade. Men har ändå segelkanotens fördelar med uppdragbart centerbord och roder som gör skärgården oändligt mycket större. Kanotjakter finns framför allt på västkusten och kappseglas flitigt på Göteborgs Kanotförening. Sportsligt är det dock IC-kanoten som fört kanotseglingens vimpel och ära med sig runt världen. Sverige har fostrat flera världsmästare i klassen. Att segla IC är en mycket speciell upplevelse, den har en fantastisk direktverkande roderkänsla, tar bra höjd och hisnande fart. Man sköter allt själv, fock, storsegel och roder, samtidigt som man hänger 1.5 meter utanför kanoten i en fart på kanske 15-20 knop. IC-kanot seglas nu framgångsrikt även med asymmetrisk spinnaker. Denna så kallade AC-kanot seglar i en egen klass med delvis samma bana som IC-klassen. För närvarande dominerar Storbritannien klassen med några få AC-kanoter i Tyskland, USA och Australien. Det enda förutom spinnakerutrustningen som skiljer klasserna åt är ett rött A nertill i storseglet. Göteborgs Kanotförening. Föreningen för Kanotidrott. Segelsportföreningen Ungdomarnas Båtbygge UBB. Internationella IC-förbundet. Finska Kanotseglarna (Suomen Kanoottipurjehtijat).
