Kendo
Kendo (剣道, kendō?) är en modern japansk budokonst, en så kallad gendai budo. Ordet Kendō betyder ungefär "svärdets väg". Tävlingsformen bygger på fäktning med en svärdsattrapp av bamburibbor som kallas shinai. Man tränar även kata (form) med bokken. Snabbhet, precision och uthållighet är viktiga komponenter i träningen. Kampsporten är mycket gammal. Utövarna är klädda i en indigofärgad kendogi eller vit uwagi, som är en slags jacka och ett alternativt namn är keikogi, eller dōgi. Vanligt är också en indigofärgad hakama, vida kjolliknande byxor, samt bōgu - en rustning bestående av men (fäktmask), do (bröstharnesk), tare (höftskydd) och kote (handskar). Kendō är en kampsport med mycket gamla anor. Ursprunget är samurajens stridskonst med det japanska svärdet. Ända sedan de första japanska svärden började tillverkas under 700-talet har man också tränat sig i konsten att använda dem i strid. Åtskilliga svärdsskolor grundades genom århundradena. Ett ofta förekommande problem var att man gärna ville testa sina kunskaper utan att behöva utkämpa en våldsam duell. Under 1600-talet duellerade människor ofta med vapen tillverkade av trä, dock kunde även ett hårt slag med ett sådant vapen mot huvudet vara dödande. Under mitten av 1700-talet grundade Nakanishi Chuta skolan Nakanishi Itto Ryu. I denna skola använde man speciella fäkthandskar och bambusvärd. På detta sätt behövde eleverna inte längre hålla igen sina hugg under träningen. Nakanishi vidareutvecklade skydden att omfatta även harnesk, höftskydd och hjälm. Nakanishis skola blev väldigt omtalad. Det fanns såväl samurajer som tyckte att idén var lysande , som sådana som ansåg att det bara var veklingar som tränade med skydd. Nakanishi Itto Ryu har lagt grunden till den moderna kendon. Nuförtiden tränas inte Kendō för att kunna besegra en fiende i strid, utan för att öva in ett intuitivt handlande, för att bevara lugnet i stressade situationer, balans, harmoni och koncentration, för ett allmänt intresse av Japan, japansk historia, japanska vapen och naturligtvis motionens och sportens skull. I Japan är kendo en av de vanligaste budoarterna, och många japaner har tränat kendo i skolan. Kendo är den näst mest kända sporten i Japan, först kommer baseboll. I Sverige är kendo en liten kampsport, med cirka 1200 utövare. Kendo är i Sverige organiserad i Svenska Budo- och Kampsportsförbundets kendosektion som i sin tur representerar Sverige i European Kendo Federation, EKF, och International Kendo Federation, IKF. Teknisk förmåga i kendo mäts genom avancemang i grad, rang eller nivå. Graderingssystemet med (級) kyū- och (段|) dangrader, som skapades 1883, används för att utvisa ens färdighet i kendō. Dan nivåerna finns från första-dan (初段, sho-dan?) till tionde-dan (十段, jū-dan?). Vanligtvis brukas sex lägre kyū-nivåer under dessa . Kyū-numreringen går i omvänd ordning så att första kyu (一級, ikkyū?) är graden närmast under första dan, och sjätte kyu (六級, rokkyū?) är den lägsta graden. Det saknas skillnad i klädsel mellan graderna liksom färgade bälten. Åttonde-dan (八段, hachi-dan?) är den högsta uppnåeliga dangraden genom fysiska skicklighetsprov och har extrem svårighetsgrad, med runt en 1 % godkännanden. Alla kandidater måste uppträda inför en panel av examinatorer, vilken är mer kvalificerad för att bedöma vid högre dangrader. Kendo-examinationen består typiskt av jitsugi, en färdighetsdemonstration, Nihon Kendo Kata och ett skriftligt prov. Utöver ovanstående dan-grader kan särskilda hederstitlar (称号) shōgō, tilldelas en kendōka av bestämd nivå. De sätts vanligen före graden och kvalifikationerna är följande. Vid träningsstarten lär man sig grunderna för förflyttningar och hugg. Efter att rustningen börjar användas inleds en ny fas i träningen. Sporten blir mycket mer ansträngande och i den fria kampen får man finna sig i att träningspartnern hugger och stöter tillbaka.
Svenska Budo- och Kampsportsförbundet
Svenska Budo och Kampsportsförbundet (förkortat SBoch K) är ett av Svenska RF:s specialidrottsförbund. SBoch K har hittills organiserat främst kampsporter av ostasiatiskt ursprung, men man siktar numera på att ta in kampidrotter oavsett ursprung i förbundet. Karate (2010), taekwondo (1997) och judo (1987) tillhörde förr SBoch K men har numera egna förbund i Sverige. Dessa enskilda kampsporter ligger därmed på samma nivå som samlingsförbundet SBoch K. Förbundet startades 1960 under namnet Svenska Judoförbundet, eftersom inga andra idrotter än judo var anslutna vid denna tid. Under det första decenniet tillkom ju-jutsu (även transkriberat jiu-jitsu), karate, aikido och kendo, varför förbundet 1969 tog namnet Svenska Budoförbundet. Budo är samlingsnamnet för japanska kampkonster. Under 1970-talet och senare tillkom även kampkonster från andra ostasiatiska länder, såsom kinesiska wushu (kungfu) och koreanska taekwondo, sedermera också moderna kampsporter utvecklade utanför Asien. Därför beslöt årsmötet 2003 att ändra namnet till Svenska Budo och Kampsportsförbundet. Sittande ordförande är sedan 2009 Stefan Stenudd. Förbundet var fram till 2009 organiserat i ett antal sektioner, inom vilka en eller flera av förbundets idrotter administrerades. Därefter ombildades dessa till ett större antal underförbund, egna juridiska personer med självständigt styre över sina idrotter. Dessa är (2012). Förbundsordförande genom tiderna har varit. Svenska Aikidoförbundet. Svenska Brasiliansk Jiu-jitsu-förbundet. Svenska Bujinkanförbundet. Svenska Ju-jutsufederationen. Svenska Kampkonstförbundet (inrymmer capoeira, FMA (Filippinska kamparter), glima och krav maga). Svenska Kendoförbundet (inrymmer även iaido, jodo, kyudo och naginata). Svenska Kickboxningsförbundet. Svenska Kyokushinförbundet. Svenska Muaythaiförbundet (Thaiboxning). Svenska Shootfightingförbundet - nerlagt och ingår nu i Svenska MMA-förbundet. Svenska Shorinjikempoförbundet. Svenska Submission Wrestlingförbundet. Svenska Förbundet för Kinesisk Kampkonst (wushu/kungfu). Britt Solberg 2006 (tidigare enmansutredare åt regeringen om kampsport). Erik Åsbrink 2000 - 2005 (tidigare finansminister). Paul G Höglund 1994 - 1999. Olof Jängnemyr 1981 - 1993. Bertil Nordenfelt 1971 - 1980. Göran Stangel 1961 - 1968. Karl Wöst 1960 (första officiella ordförande). Bertil von Sydow 1959 (första inofficiella ordförande, interimsstyrelse, ej medlem i RF).
Budo
Budo eller budō (武道, "krigsväg") är det japanska samlingsnamnet för kampsporter/kampkonster. Ordet avser oftast moderna japanska kampsporter såsom judo, aikido, karate, kendo, iaido, Shorinji Kempo och kyudo. Dessa kallas med ett gemensamt namn för gendai budo. Äldre typer av japansk budo kallas för koryu budo. Hit hör en stor mängd gamla skolor för både obeväpnad kamp och kamp med små redskap (traditionell jujutsu) samt olika typer av vapenkonster, framför allt svärdsskolor, såsom Katori Shinto-ryu. Bujinkan är en av de budokonster som härstammar från japanska budoskolor (ryu). Den första budokonsten som kom till Sverige var jujutsu (även transkriberad jiu-jitsu), som introducerades av Viking Cronholm år 1907. Judo nådde Sverige på 1950-talet, medan karate, aikido och kendo introducerades på 1960-talet. Shorinji Kempo kom officiellt till Sverige i början av 70-talet av Kanemi Hagiwara Eftersom de japanska kampkonsterna var de asiatiska kampsporter som först kom till väst, har budo ibland fått beteckna asiatiska kampkonster i allmänhet. De flesta budokonster brukar använda sig av graderingar, där svartbältesgrader kallas för dangrader och lägre grader, som ofta utmärks med färgade bälten, kyugrader. En vanlig missuppfattning är att färgade bälten är ett västerländskt påfund och att de japanska skolorna använder sig av kyu- och dantitulerade grader istället för färgade bälten. Graderingssystemet med kyu- och dangrader härstammar från judons grundare Jigoro Kano . Kano tog systemet med dangrader, som ursprungligen uppfunnits för brädspelet go, och tillämpade det på sina judoelever genom att låta de skickligaste bära svarta bälten. Med tiden kom nivåerna under det svarta bältet att delas in i kyugrader, och de färgade bältena infördes. Systemet har sedan spridits till praktiskt taget all modern budo och även många kampsportsstilar med annat ursprung än Japan tillämpar systemet. Budo omges av en filosofi delvis hämtad från samurajernas hederskodex bushido och ofta anses gå ut på att den budotränande genom sin träning ska bli en ädlare människa, med både stolthet och hög känsla för moral. Budo i Sverige är organiserad genom Svenska Budo och Kampsportsförbundet, Svenska Judoförbundet och Svenska Karateförbundet. Svenska Budo och Kampsportsförbundet. Svenska Shorinji Kempoförbundet.
Gubbängshallen
Gubbängshallen är en kommunal idrottshall vid Lingvägen 131 i Gubbängen i södra Stockholm. Anläggningen uppfördes mellan 1958 och 1959 efter ritningar av Helge Zimdahl och Nils Ahrbom. Hallens ljusa färg och bågformade takkonstruktion har blivit ett välkänt inslag i den lokala stadsbilden och syns långt över Gubbängsfältet. Gubbängshallen ligger sydväst om Gubbängens gymnasium och var ursprungligen skolans gymnastiksal. Anläggningen består av två sammanbyggda, men klart från varann avgränsade byggnadskroppar: en tegelbyggnad mot norr och en hallbyggnad mot söder. I tegelbyggnaden anordnades bland annat administration, omklädnadsrum, några motionsrum samt en liten hall på 13 x 25 meter. Själva hallbyggnaden uppfördes av lättbetongelement under ett välvt tak. Yttertaket täcktes av aluminiumfärgad plåt som gav byggnaden en sofistikerad prägel. På båda takfall fanns längsgående fönsterband som släppte in dagsljus. Ytterväggarna består av 50 centimeter höga, liggande och vit målade lättbetongplank som hålls samman av svart målade stående stålprofiler. Höjden till takets hjässa är 11 meter. Genom åren har byggnadens ursprungliga karaktär förändrats av diverse ombyggnader, bland annat har takljusen blivit igensatta. I hallen finns en arena på 20 x 34 meter med läktare för 150 sittande personer. I Gubbängshallen utövas bland annat aikido, basketboll, goalboll, handboll, innebandy, karate och kendo. Byggnaden är grönmarkerad av Stockholms stadsmuseum vilket betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Bokken
Bokken (japanska 木剣) är ett japanskt träsvärd som används för att, av säkerhetsskäl, ersätta en katana eller andra svärd vid träning. Samurajerna använde bokken till träning och för att kunna duellera utan att göra det på liv och död. Idag används bokken i många typer av budo, bland annat kendo och aikido. Bokken tillverkas ofta av ek, men exempelvis hickory förekommer också. Andra namn på denna typ av träsvärd är: bokutō (japanska 木刀), kidachi (japanska 木太刀). Suburitō (japanska 素振り刀) är en tyngre bokken som används för huggträning, suburi (japanska 素振り).
Vilundaparken
Vilundaparken är den största sportanläggningen i Upplands Väsby kommun. Redan vid fritidsnämndens tillkomst 1964började man att planera för en stor idrottsplats i kommunen. Sex år senare hade såväl konstisbana, fotbollsplan och löparbanor invigts. Därefter har Vilundaparken fortsatt att byggas ut i olika etapper. Inom området finns det idag. I anslutning till anläggningen finns även elljusspår. Fotbollsplanen och löparbanorna stod klara 1971. Löparbanorna fick sin nuvarande utformning med Tartan (beläggning) 1994. 5 september 2009 invigdes det nya Vilundabadet, som ägs av kommunen och drivs av Medley. Den rymmer en motionsbassäng som uppfyller internationella krav och är utformad för både tävlingssimmare och motionssimmare. Bassängen har åtta stycken banor med en internationell banbredd på 2,5 meter. Ett äventyrsbad av mindre format sfinns om i första hand vänder sig till kommunens barnfamiljer. Det finns också en bassäng för rehabilitering och för simundervisning. På bottenvåningen finns det omklädningsrum och personalutrymmen. På den övre våningen finns det ett gym på 350 kvadratmeter för både kondition- och styrketräning. Den 1 oktober 2011 invigdes Väsby Kampsportcenter. Det är den gamla simhallen som har byggts om. Hallen är indelad i fyra olika underlag, parkettgolv, brottarmatta, budomatta och boxningsring, detta gör det möjligt för fyra olika föreningar att träna samtidigt, i samma lokal. Kampsporter som tränar i "KSC" är boxning, thaiboxning, brottning, karate, kendo, Wing Chun. Lekparken har temat "Barnens Wäsby verkstäder" som en hyllning till de gamla industrierna från 1900-talets Upplands Väsby. Den är designad av Tor Svae som bland annat utformat Mulle Meckparken i Järvastaden. en idrottsplats med allvädersbanor. En 11-manna konstgräsplan.
Rallarsving
Rallarsving är ursprungligen namnet på ett boxningsliknade slag som utförs genom att svinga hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet. Uppkom troligen från likheten med den svingande rörelse som de järnvägsbyggande "rallarna" utförde med sina släggor då de lade rälsen. Rallare byggde järnväg och flyttade med bygget allteftersom rälsen förlängdes. Fredag 1/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning och K-1 i Nederländerna. Patrik Eriksson, före detta världsmästare i thai- och kickboxning, agerar guide. Musse och Andreas träffar bland annat Peter Aerts och Remy Bonjaski, och tränar med flerfaldiga världsmästaren Ilonka Elmont. Veckans reaktionstest går mellan Peter, Remy, Musse och Andreas. Ett styck brottogram utdelas. Peder Lamm inleder Kampsportens historia med del 1: Gatan. Fredag 8/4 2005 kl. 21:00. Shooto, kendo och shorinjikempo i Japan. Shinuba och Manabu guidar programledarna när de letar kampsport i Tokyo och Sendai. Fisk äts och det sjungs karaoke på en kendoskola. Kampsportens historia fortsätter med del 2: Konsten är död. Fredag 15/4 2005 kl. 21:00. Fortsatt shooto i Japan. Kampsportens historia del 3: Master Cup i rehabilitering. Fredag 22/4 2005 kl. 21:00. Glima och judo på Island. Som glimautövande svensk följer Lars Magnar Enoksen med som guide. Träningspass med regerande glimamästaren Pótur Edórsson och Jón Unndórsson. Kampsportens historia del 4: Kampsportskläder. Fredag 29/4 2005 kl. 21:00. Thaiboxning, kung fu och taido hemma i Sverige. Veckans brottogram utdelas för första gången av Andreas. Kampsportens historia har kommit till del 5: Staf-fan legenden. Fredag 6/5 2005 kl. 21:00. Radarparet åker till Kalifornien i USA för att testa modernt självförsvar och antiterrorism à la Jim Wagner. Dessutom får de träffa Benny "The Jet" Urquidez. Kampsportens historia del 6: Split vision. Fredag 13/5 2005 kl. 21:00. USA-resan fortsätter genom Oregon och Arizona där de bl.a. träffar Bas Rutten. Kampsportens historia del 7: Fallstudion. Fredag 20/5 2005 kl. 21:00. Denna gång bär det österut till Finland i ett sökande efter den finska sisun. Förutom grappling och slagsmålsfestival blir det förstås bastubad och muminmuseum när Musse och Andreas besöker Åbo och Tammerfors. Det blir som vanligt reaktionstest och brottogram, och veckans avsnitt av Kampsportens historia går under namnet Lapp-ki-do. Fredag 27/5 2005 kl. 21:00. Thaiboxning i dess hemland, Thailand. Säsongens sista avsnitt av Kampsportens historia, del 9: Världens största actionhjältar. Fredag 3/6 2005 kl. 21:00. Säsongsavslutning. Första halvan av programmet ägnas åt att titta på godbitar från säsongen som gått, blandat med ett besök av Ernesto Hoost i Stockholm. Resultatet av Musses och Andreas fajter genom säsongen avslöjas: fem vunna av Musse, två vunna av Andreas och fyra oavgjorda. Andra halvtimmen tillägnas K1-galan i Globen som ägde rum den 21 maj. Där delas även ett sista brottogram ut, till Bingo Rimér inför tio tusen åskådare. Säsongsfinalen innehåller varken reaktionstest eller Kampsportens historia. Musse och Andreas åker till det stora landet i öster, Kazakstan, tillsammans med VM-mästaren i tungviktsbrottning Martin Lidberg för att lära sig brottas. De får mycket vodka och galet många resor men inte så mycket brottning. Som plåster på såren får de hänga med idrottsministern Katten. Avsnittet innehåller även Brottogrammet som denna gång levereras till idrottsminister Bosse Ringholm som verkligen inte verkar gilla Brottogrammet utan hellre kollar på golf. Musse och Andreas åker till Paris där de får träffa Jeremy Decherchi och provar på Savate samt bilåkning. De träffar också bröderna Fabrice och Jerome Jeannet, men får inte fäktas så mycket som de hade tänkt.
