Mountainbike

Synnerligen intressant om Mountainbike


Mountainbikeorientering

Mountainbikeorientering, även kallat MTB-orientering eller MTB-O är orientering på cykel. Man började cykla mountainbikeorientering på slutet av 1980-talet. Första världsmästerskapet hölls 2002. Första svenska mästerskapen i mountainbikeorientering hölls 2011. Varje år arrangeras Svenska Cupen MTB-O som är ett antal tävlingar i mountainbikeorientering. Man räknar sedan ihop alla resultat och får en totalvinnare. Den klassiska tävlingen för "vanlig" orientering, O-Ringen införde 2011 mountainbikeorientering i tävlingen. Mountainbikeorienteringen är separata klasser från den vanliga orienteringen. Mountainbikeorienterings-tävlingarna på O-Ringen har lika många etapper som den vanliga orienteringen, 5 stycken. Mountainbikeorientering använder i grunden samma hjälpmedel som vanlig orientering. Kartan för mountainbikeorienterare ser i grunden ut precis som en vanlig orienteringskarta. Det som är skillnaden är att stigarna är speciellt utmärkta på kartan. Stigarna är stora gröna streck, och tjockleken och om den är streckad visar hur "fin" stigen är. En stor asfaltsväg är ett stort heldraget streck, medan en mindre skogsstig är smalare och streckad. För att kunna se kartan hela tiden har man ett speciellt kartställ på styret där man fäster kartan. Man har en vanlig mountainbike-cykel när man cyklar mountainbike. Det finns inga specialbyggda cyklar som är till för endast mountainbikeorientering.

Mountainbike

En mountainbike eller terrängcykel är en typ av cykel som framförallt är avsedd att köras i terräng, där cyklarnas utformning även givit namn åt de olika motions- eller tävlingsdiscipliner som förekommer. Förkortas MTB. Utmärkande drag är många växlar – oftast 21 (3 drev vid vevpartiet och 7 kransar i bakhjulet), 24 (3 drev vid vevpartiet och 8 kransar i bakhjulet), 27 (3 drev vid vevpartiet och 9 kransar i bakhjulet) eller 30 (3 drev vid vevpartiet och 10 kransar i bakhjulet). Växlarna är i dessa fall utanpåliggande, men det finns mountainbikecyklar med endast en växel (single speed) eller med navväxlar, med eller utan fotbroms, cyklar med utanpåliggande växlar saknar fotbroms och har då endast fälgbromsar eller skivbromsar. Oavsett drivteknik har mountainbikecyklar så gott som alltid grova däck. Mountainbiken blev populär på 1990-talet, både som träningsredskap och som transportmedel. Mountainbike introducerades som olympisk gren i OS i Atlanta, 1996. Att utvecklingen av terrängcykeln började på USA:s västkust står relativt klart. Den vanligaste berättelsen handlar om ett gäng cyklister som började tävla mot varandra nedför Mount Tamalpais (Mt Tam) i Marin County norr om San Francisco i Kalifornien. Den lilla grusvägen hade en sträcka på tre kilometer med en fallhöjd på 400 meter. Detta har kommit att kallas "terrängcykelns födelse". 1976 är vanligtvis vedertaget som året då terrängcykeln kom till. Enligt UCI (Internationella Cykelunionen) är följande discipliner reglerade. Fullface är en terrängcykelhjälm som ser ut som en motocrosshjälm. Den är en slags integralhjälm som skyddar både ansiktet och hjässan. Fullfacehjälmen väger ungefär 1 kg, vilket är tyngre än en klassisk terrängcykelhjälm. Några företag som tillverkar fullfacehjälmar är Troy Lee Designs, 661 och Giro. 1993: Bernt Johansson, Karlstads CA. 1994: Roger Persson, MTB-91 Falkenberg. 1995: Roger Persson, MTB-91 Falkenberg. 1996: Roger Persson, MTB-91 Falkenberg. 1997: Dan Kullgren, Skoghalls CK-Hammarö. 1998: Dan Kullgren, Skoghalls CK-Hammarö. 1999: Philip Tavell, Team CyclePro CK, Stockholm. 2000: Henrik Sparr, CK Ceres, Katrineholm. 2001: Dan Kullgren, CK Filip, Filipstad. 2002: Magnus Palmberg, Sandvikens CK. 2003: Magnus Palmberg, Sandvikens CK. 2004: Fredrik Kessiakoff, Spårvägen CF. 2005: Fredrik Modin, CSK Ludvika. 2006: Fredrik Kessiakoff, Spårvägen CF. 2007: Fredrik Kessiakoff, Götene CK. 2008: Fredrik Kessiakoff, Götene CK. 2009: Magnus Palmberg, OK Hammaren. 2010: Magnus Darvell, Team Kalas. 2011: Emil Lindgren, Alingsås SC. 2012: Emil Lindgren, Alingsås SC. 2013: Matthias Wengelin, CK Natén Säter. 2014: Emil Lindgren, CK Natén Säter. 2015: Calle Friberg, Spårvägens CF. 2016: Matthias Wengelin, CK Natén Säter. 2017: Emil Lindgren, CK Natén Säter. 1993: Team Sportia CK Karlskoga (Henrik Öhrn, Lennart Persson, Kjell Nilsson). 1994: Team Sportia CK Karlskoga (Kjell Nilsson, Henrik Öhrn, Lennart Persson). 1995: Karlstads CA (Jan Olm, Anders Westberg, Erik Birgersson). 1996: CK Ceres, Katrineholm (Erik Jungåker, Martin Lundberg, Esa Rosendahl)3. 1997: Härnösands CK (Stefan Nilsson, Jonathan Bjömler, Dan Holmgren). 1998: Upsala CK (Kim Eriksson, Fredrik Ericsson, Jimmy Bjöörn). 1999: Sandvikens CK (Anders Wickholm, Jonas Palmberg, Erik Wickholm). 2000: Sandvikens CK (Magnus Palmberg, Jonas Palmberg, Carl-David Hagerbonn). 2001: Kvänums IF (Philip Tavell, Richard Karlsson, Jonathan Björnler). 2002-: Inget lagmästerskap arrangerades på denna distans. 1999: Erik Jungåker, Skövde CK. 2000: Jens Westergren, Varbergs MTB. 2001: Daniel Eriksson, Trosa-Vagnhärads CK. 2002: Fredrik Kessiakoff, Team Crescent CK. 2003: Calle Friberg, Spårvägens CF. 2004-: Inget mästerskap arrangeras på denna distans. 1999: Inget lagmästerskap p.g.a för få startande lag.

Citybike

Citybike (stadscykel) kallas en cykel som är utformad för bruk under vardagen. En snävare definition av begreppet är att det är en cykel utformad för vardagslivet med en modern design av ramen, rakt styre, utanpåliggande växlar och handbromsar (fotbroms för bakhjulet kan dock förekomma). Cykeln är därigenom mycket lik en traditionell mountainbike, men med smalare och mindre grova däck. Ett vanligare uttryck för citybiken är hybridcykel.

Jenny Rissveds

Jenny Rissveds, född 6 juni 1994 i Falun, är en svensk professionell mountainbikecyklist. Hon är olympisk mästare i mountainbike cross-country efter att tagit OS-guld 2016 i Rio de Janeiro. Hon har även meriter som världsmästare och europamästare i såväl junior-, U23- som elitklassen. Under ungdomsåren tävlade Rissveds både inom mountainbike och inom landsväg och nådde framgångar i båda grenarna. Hon har tagit SM-guld i sin åldersklass i mountainbikens discipliner XCO (cross-country olympic), XCE (sprint, eliminering), XCT (tempo) och DHI (downhill) samt inom landsvägscyklingens discipliner tempolopp och linjelopp. Därutöver också SM-guld i cyclocross samt på bana (velodrom). Hon innehar banrekord på velodromen i Falun på både 500 meter och 1 km. Hon har kört junior-EM och junior-VM både i mountainbike och på landsväg. Inför säsongen 2012 valde Rissveds att göra en satsning enbart på mountainbike cross-country. Med det lyckades hon bli juniorvärldsmästare i XCO (cross-country olympic) i Moskva, Ryssland. Dessutom tog hon en total andraplats i världscupens elitklass i XCE (sprint, eliminering) efter bland annat sin första världscupseger i La Bresse, Frankrike. År 2013 vann Rissveds EM-guld i XCE elit i Bern, Schweiz. 2014 började Rissveds cykla för det schweiziska proffsstallet Scott-Odlo Mountainbike Racing team. Hon gjorde en stabil världscupsäsong med en total andraplats i XCE elit, och en total tredjeplats i XCO U23 med en seger i vardera disciplin. Under 2015 dominerade Rissveds som 21-åring U23-klassens XCO. Hon vann samtliga deltävlingar i världscupen och tog överlägset hem totalsegern. Hon tog också brons i U23-VM i Hafjell, Norge. Inför säsongen 2016 fick Rissveds dispens att köra i världscupens elitklass, och i OS. Dock måste hon köra i sin åldersklass, U23, i VM. Den 3 juli 2016 i Nove Mesto, Tjeckien, blev Rissveds U23-världsmästare i XCO och den 10 juli 2016 i Lenzerheide, Schweiz, tog hon sin första världscupseger i XCO elit. Den 20 augusti 2016 tog Rissveds en olympisk guldmedalj i Rio de Janeiro. Hon är Sveriges första kvinnliga cyklist som tagit OS-guld och den första svenska cyklist som tagit ett OS-guld sedan Bernt Johanssons OS-guld i linjeloppet 1976. Den 11 augusti 2019 tog hon sin första världscupseger efter det olympiska guldet 2016, då hon vann en deltävling i Lenzerheide i Schweiz. Vid olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo slutade Rissveds på 14:e plats i terrängloppet. 2017: Årets prestation 2016 vid Svenska idrottsgalan 2017 med motiveringen "Jenny Rissveds sade själv att hon mest var i Rio de Janeiro för att se och lära, i själva verket var det de andra som fick se och lära. Trots motgångar både före och under loppet utklassade hon till slut alla och tog Sveriges första cykelguld i OS på 40 år.". 2017: Victoriastipendiet. 2017: H.M. Konungens medalj, 8:e storleken i högblått band.

Emma Johansson

Emma Karolina Johansson, född 23 september 1983 i Sollefteå, är en svensk före detta professionell tävlingscyklist som bland annat har representerat Sverige i olympiska sommarspelen 2008 i Peking i Kina. OS i Peking 2008 var Johanssons första olympiska spel. Hon tog en silvermedalj i linjeloppet den 10 augusti, Sveriges första olympiska medalj i OS 2008, och landets första medalj i cykel sedan olympiska sommarspelen 1988. Det blev också den första medaljen någonsin för svensk damcykel i de olympiska spelen. Emma Johansson förlorade spurtstriden mot Nicole Cooke från Storbritannien med ungefär en cykellängds marginal. Hon deltog även i OS 2012, där hon slutade på 14:e plats i tempoloppet. Före OS-silvret hade hon en sjätteplats i cykel-VM som främsta merit. I slutet av augusti 2008 tog Emma Johansson sin första seger i ett etapplopp när hon vann det franska femdagarsloppet Trophée d'Or Féminin. Johansson, bosatt i Belgien och Norge tillsammans med sin man och tillika tränare Martin Vestby, tävlade för det australiska stallet ORICA-AIS. Paret gifte sig 2011. Den 11 april 2018 fick de sonen Morris. Emma Johansson blev världsetta efter tävlingen Baskien runt den 17 april 2016. Under olympiska sommarspelen i Rio de Janeiro 2016 tog Johansson ännu ett silver i linjeloppet. Inför säsongen 2017 beslöt hon sig för att avsluta proffskarriären. Hon var även expertkommentator under Tour de France 2017. Även om Emma Johansson är född i Sollefteå växte hon upp och bodde sina första år i Kyrkdal i Kramfors kommun. Familjen flyttade till Sollefteå när hon var i 10-årsåldern. Efter något år i Sollefteå började hon att ägna sig åt längdskidåkning i Sollefteå Skidklubb och var relativt framgångsrik även inom det. Emma Johansson blev dock intresserad av mountainbike i 12-årsåldern efter det att hennes äldre bror börjat med MTB och Emma Johansson blev då medlem i Forsmo IF, cirka en mil från Sollefteå. Men eftersom de flesta aktiva bodde i Sollefteå bedrevs den största delen av träningen runt Vemyra-området på militära övningsfält som bjöd på många stigar, elljusspår och grusvägar. Emma Johansson bodde bara ett par hundratal meter från träningsområdet precis i utkanten av Vemyra. I mitten av 1990-talet var sporten fortfarande väldigt ny i Sverige och utövarna var inte speciellt många. Emma Johansson visade dock tidigt att hon var en talangfull cyklist och på sitt första MTB-SM 1996 i Uddevalla tog Johansson sina första SM-medaljer då hon blev tvåa på Cross Country (XC) och vann tempo-loppet. Hon visade även framfötterna i den väldigt populära Sverigecupen FunSport Mountainbike Cup och Forsmo IF arrangerade en av deltävlingarna 1996. Runt denna tidpunkten började mountainbiken växa ordentligt i Sverige och utövarna blev fler och fler. 1997 års MTB-SM avgjordes i Rättvik och här började Johansson en imponerande vinstrad där hon vann 10 SM-guld på fem år. 1997 vann hon 3 guld i grenarna XC, tempo och parallellslalom. Givetvis var hon även framgångsrik i detta årets MTB-cup. 1998 var höjdpunkten MTB-SM på hemmaplan i Sollefteå. Arrangemanget delades med Härnösand och i Sollefteå avgjordes downhill, parallellslalom och tempo medan XC avgjordes i Härnösand. Emma Johansson vann guld i tempo och XC. Faktum är att Forsmo IF blev den framgångsrikaste klubben i detta SM med ett 10-tal medaljer där majoriteten var guld. Johansson fortsatte även detta år att dominera i MTB-cupen. MTB-SM 1998 blev dock ett stort ekonomiskt bakslag för Forsmo IF och ett flertal av ledarna/föräldrarna valde istället att starta en egen klubb till 1999 års säsong, Sollefteå MTB Klubb. Forsmo IF klarade av de ekonomiska svårigheterna tack vare en djup kassakista, men de flesta av cyklisterna fortsatte dock i den nya klubben SMTBK trots att den hade en rätt ansträngd ekonomi och medlemmarna fick betala de flesta av omkostnaderna, något som Forsmo IF kunnat stå för tidigare.

Racercykel

Racercykel (även landsvägscykel, tävlingscykel, sportcykel) är en cykel anpassad för tävling på landsväg. Den används också av motionärer. Ordet tävlingscykel kan även syfta på en mountainbike. Racercykeln skiljer sig från en vanlig standardcykel genom antal växlar, den aerodynamiska sittställningen och låg vikt. Eftersom en racercykel är utvecklad för att användas inom tävling, ofta under flera timmar på backiga banor, har den ett flertal växlar för att kunna variera utväxling efter vägsträckans karaktär. Ramen har en geometri som tillsammans med racercykelns bockstyre ger cyklisten en hopkrupen och aerodynamisk position som minskar luftmotståndet jämfört med en mer upprätt sittställning. Professionella tävlingscyklister använder nästan uteslutande ramar av kolfiber för att vara så lätta som möjligt i backar. Cyklistens kroppsvikt och kondition förväntas redan vara optimal. För tävling är lägsta tillåtna cykelvikt 6,8 kg, av – enligt Internationella cykelorganisationen (UCI) – säkerhetsskäl. Racercyklar i aluminium är fortfarande vanliga, men används främst bland icke-professionella tävlingscyklister och motionärer. Det finns också kombinationer där ramen är i aluminium och gaffeln är i kolfiber. En racerram ska vara styv och inte flexa i sidled när man trampar, för att inte förlora energi. En cyklist strävar efter att vara så energieffektiv som möjligt och fokuserar mycket på att få ett bra så kallat rundtramp. Cyklisten ska inte bara trampa nedåt, utan längs med hela cirkelrörelsen, vilket gör att man också behöver trampa uppåt. En racercykel har därför särskilda pedaler och skor som klickar fast i varandra och gör att man kan trampa med kraft uppåt. Före 1980-talet, då företaget Look lanserade denna teknik, hade cyklar särskilda korgar på pedalen med spännen som gjorde att skon satt fast. Looks pedaler gjorde det möjligt att enkelt vrida på foten för att lossa skon från pedalen. Med korgarna var det svårare att komma loss och de nya pedalerna ansågs säkrare och mer komfortabla. Motionscyklar på gym använder däremot ofta korgar. Sedan 1980-talet har det tillkommit fler pedaler som bygger på samma teknik som Look, Shimano SPD (och SPD-SL), Speedplay och Time till exempel. De komponenter som är cykelns så kallade drivpaket - växlar, vevar, pedaler och bromsar - brukar kallas komponentgrupp. Shimano, Campagnolo och Sram grupperar alla sina delar i olika nivåer. En stor skillnad ligger i materialvikten av komponenterna, men även hållbarheten och precisionen i växlingarna. I början på 1990-talet lanserade Shimano ett system med möjligheten att både växla och bromsa med samma handtag. Systemet kallas Shimano Total Integration (STI) och ersatte det äldre systemet där växelspakar satt på ramens diagonalrör där cyklisten tvingades att släppa styret med ena handen för att växla. Både Campagnolo och Sram har tagit efter STI-systemet och fungerar i princip likadant. Shimanos olika komponentgrupper är: Dura-Ace, Ultegra, 105, Tiagra och Sora. Campagnolo har: Super Record, Record, Chorus, Centaur, Veloco, Mirage och Xenon. Dura-Ace- och Super Record-gruppen är de dyraste, oftast lättaste grupperna och vanligast bland professionella cyklister. Under 2009 lanserade Shimano Dura-Ace Di 2 med elektroniska växlar, som enligt dem ger mer precisa växlingar. Redan i cykelns begynnelse höll man olika typer av tävlingar mellan cyklister. Klubbildandet startade i dess kölvatten och tävlingar mellan klubbar började ta form i slutet av 1880-talet. Decenniet därpå ökade även intresset för tävlingar på internationell nivå. Utvecklingen som följde på dessa tävlingar resulterade i att de olika deltagarnas cykelmärke hamnade i fokus varvid flertalet tillverkare försökte utveckla sina egna renodlade racermodeller anpassade för tävling. Materialval och cyklistens kondition blev redan under 1880-talets slut en väsentlig del för en seger. Cykelhistoriska föreningen.


Mountainbike