Volleyboll
Spelplanen är på 18x9 meter, indelat i två lika stora delar, avskilda av ett nät. Näthöjden är 2,43 meter för män och 2,24 meter för kvinnor, i ungdomsturneringar lägre. 3 meter frånätet finns en linje som markerar anfallszonen. För att en baklinjespelare ska få slå över bollen när den är ovanför näthöjd krävs att spelaren hoppat upp bakom linjen (en smash gjord av en baklinjespelare kallas för backspike). Omkring planen finns sidolinjerna, och i dess ändar, baslinjerna. Alla linjer ingår i ytan som de avgränsar. En boll som träffar en yttre begränsningslinje är alltså "inne" så länge som den har berört någon del av linjen. I spelarformation 4-2 står alltid två anfallsspecialister fram och två bak, och en spelfördelande passare fram resp. bak. I 5-1 tar en ensam passare hand om andra passningen och försöker lägga upp till anfall var som helst på planen. I volleyboll används främst följande slag. Felaktigt slag, till exempel fösning eller greppande av bollen, leder till poäng för motståndarlaget. Alla kroppsdelar får användas för att ta emot och passa bollen. För att skydda sig mot smash, brukar försvarare hoppa samtidigt med anfallande spelare och blockera bollen med utsträckta händer. Om händerna då är riktade framåt (så kallat "roof"), kan effekten nås att bollen istället kommer ner mot anfallande lags egen sida. Typisk slagföljd i en bollduell på hög nivå är: serve, mottagning, passning, smash, block. När ett lag spelar bollen felaktigt, eller bryter mot reglerna på annat sätt, blåser en av domarna av spelet. Motståndarna till det felande laget får en poäng och serverätten, oavsett vem som servat. Det lag som först får 25 poäng, med två poängs marginal, vinner setet. Det lag som först tagit tre set har vunnit matchen. Vid 2-2 i set spelas ett femte set, skiljeset, till 15 poäng. Det förekommer även 2-setsmatcher, med möjligt tredje set. Bollen får endast röras tre gånger inom laget, och inte två gånger i följd av samma person, utom vid block som inte inräknas. Om bollen berör egen planhalva eller slås ut, tar i tak etc förloras poäng. Spelare får ej påverka spelet på motståndarens planhalva. Nätet får aldrig beröras. Serven får inte blockas eller smashas på i anfallszon ifall bollen är helt över nätet. Bollen måste fås över till motståndarsidan över nätet mellan sidolinjerna/antennerna. För ungdomar under 15 år finns en variant av spelet som går under namnet Volley 2000, där en studs tillåts, 3-4 spelare på plan och näthöjd på 2 meter. För detta arrangeras nationella och internationella turneringar. För de yngsta spelarna, 6-9 år, finns även "Kidsvolley" där det är tillåtet att fånga och kasta bollen. Det finns ytterligare många andra varianter, där beachvolleyboll torde vara den alternativa volleybollform som fått störst spridning. Volleyboll har varit en olympisk idrott sedan 1964. VM-turneringar har arrangerats sedan 1949 – från och med 1962 på jämna år utan sommar-OS. Mest framgångsrika landslag genom åren har varit Sovjetunionen (4 OS-guld för damer och 3 för herrar, 4 VM-guld för damer och 6 för herrar), Brasilien (2 OS-guld för damer och 3 för herrar, 3 VM-guld för herrar), Japan (2 OS-guld för damer och 1 för herrar, 3 VM-guld för damer), Kuba (3 OS-guld för damer, 3 VM-guld för damer), USA (3 OS-guld för herrar, 1 VM-guld för damer och 1 för herrar) och Kina (3 OS-guld för damer, 2 VM-guld för damer). Även Tjeckoslovakien, Ryssland och Italien är flerfaldiga olympiska och/eller världsmästare. Serve: starta bollduell, görs bakom baslinjen. Den kan utföras som överhands- eller underhandsserve, det vill säga med handen över eller under midjehöjd vid slaget. Baggerslag (bagger) utförs med sammansatta händer, med bollkontakt mot underarmen. Ordet bagger härstammar från tyskans ord för grävmaskin. Fingerslag: ett slag (oftast som passning) med båda händernas fingerspetsar över huvudet, med mera precision än bagger.
Beachvolleyboll
Beachvolleyboll eller strandvolleyboll (av engelskans beach volleyball, "strandvolleyboll") är en variant av volleyboll som spelas på sand. I beachvolleyboll är man två spelare i varje lag. För att kompensera den mindre möjligheten att täcka upp hela planen spelas beachvolleyboll med en avsevärt långsammare boll och på en något mindre spelplan än traditionell volleyboll. Vidare finns begränsande regler för precisionsslag för att göra det svårare att placera bollen utom räckhåll för motståndarna. Beachvolleyboll är en olympisk sport sedan 1996 men har spelats betydligt längre än så. Varje sommar i Sverige spelas det en landsomfattande tour (Swedish Beach Tour) för landets bästa spelare. Denna pågår mellan 8 och 9 veckor och samlar sammanlagt fler än 100 000 besökare. Under sommaren är det också vanligt att kompisgäng samlas på stränder eller beachvolleyplaner och spelar och umgås. Organisatoriskt sorterar beachvolleyboll under volleyboll. Internationella volleybollförbundet beslutade i mars 2012 att avskaffa det dittillsvarande kravet på att spelare skulle utöva sporten i bikini/baddräkt eller badbyxor. Beachvolleybollen föddes i USA under 1900-talet. Till en början var det ett tidsfördriv i Kalifornien under 1920-talet i väntan på rätt vågor för surfarna på Kaliforniens stränder. Först under 1930-talet bestämde man sig för att spela två mot två, tidigare hade man spelat enligt volleybollens vanliga sex-mot-sex bestämmelser. Ungefär samtidigt som sporten fick sitt fäste i Kalifornien började man även spela beachvolley på Hawaii. De här tydliga surfinfluenserna kan man se i sporten än idag. Fram till 1970-talet var det en fritidssport men under 1970-talet tog sporten en mer kommersiell vändning och sponsorer började intressera sig för sporten. Det resulterade i en av de första tävlingarna med prispengar inom beachvolleyboll. Den hölls i San Diego, USA och efter detta följde flera i fotspåren. Två år senare anordnades ett större mästerskap i USA som lockade mer än 30000 besökare. Det första SM-slutspelet spelas i Falkenberg 1978. 1980-talet tar de brasilianska stränderna beachvolleyn till sig och allt större evenemang börjar arrangeras. I USA startas en professionell tour och i slutet på 80-talet inleds det som idag är FIVB World Tour. Denna utveckling ger resultat i och med att sporten vid OS i Atlanta 1996 för första gången finns med på det olympiska programmet. Beachvolleyboll i Sverige har en tämligen kort säsong. Att spela utomhus kan man max göra 4-5 månader om året vilket gör det svårt att stanna i Sverige och utvecklas. Det arrangeras därför träningsläger utomlands och på flera olika orter i Sverige idag finns det inomhushallar avsedda endast för beachvolleyboll. Detta har varit och är viktiga faktorer för sportens utveckling i Sverige. I Sverige arrangeras det tävlingar året om tack vare beachhallarnas tillkomst, men det är förstås på sommaren som de allra flesta tävlingarna går av stapeln. Alla licensierade spelare tävlar om rankingpoäng för att kunna nå ytterligare en tävlingsnivå. Idag finns det tre olika tävlingsnivåer, Open, Challenger och Swedish Beach Tour. Sverige har en deltävling på FIVB World Tour, Paf Open, som arrangeras i Mariehamn på Åland. Open är en öppen tävlingsklass för alla som vill vara med medan man måste nå en viss position på Sverigerankingen för att få vara med på Challengernivån. Paf Open är Sveriges och Finlands gemensamma tävling på FIVB World Tour och arrangeras i Mariehamn på Åland i augusti sedan 2007. Paf Open samlar de bästa spelarna i världen och 2010 vann OS-guldmedaljörerna i Peking 2008, Todd Rogers/Phil Dalhausser (USA), herrtävlingen och bronsmedaljörerna i Peking 2008, Xue/Zhang Xi (CHN), damtävlingen. 2010 besökte Swedish Beach Tour följande städer: Uppsala, Linköping, Göteborg, Karlskrona, Sundsvall, Falkenberg, Malmö (SM), Umeå och Halmstad (tourfinal). Atlanta 1996 – Tom Englén och Fredrik Peterson (17:e plats).
Volley 2000
Fyrmannavolleyboll (tidigare kallat Volley 2000) är en modern form av ungdomsvolleyboll ursprungligen utvecklad hos Sollentuna VK på 1980-talet. Spelformen följer utvecklingsmässigt efter Kidsvolley level 1-3 och fyrmannavolleyboll level 4. Största kännetecknet på fyrmannavolleyboll är att den tillåter en studs, detta ger längre bolldueller med färre avbrott, för att vara roligare och något mindre krävande. Den spelas främst av barn och ungdomar under 15 år, men lämpar sig väl för nybörjarvolleyboll även i högre åldrar eller med mindre lag. Ungdomsturneringar har dock åldersgräns 15 år. Sedan 2014 har fyrmannavolleyboll delats in i levelar för en successiv ökad utmaningsnivå för ungdomarna - level 5 till level 7 där level 7 är den svåraste nivån har vanliga volleybollregler - men endast 4 spelare på banan. Fyrmannavolleybolls regler utmärker sig framför allt av följande skillnader jämfört med vanliga volleybollregler. Planen är av samma storlek och form som i standardvolleyboll, dvs. 9x9 per sida. Avsikten med upplägget är att övergången däremellan ska bli enklast möjlig. Spike (smash) är även i Volley 2000 det effektivaste anfallslaget, men skillnaden mellan lagen utjämnas något av att en studs tillåts. Fyrmannavolleyboll organiseras inom Svenska Volleybollförbundet, med distriktsförbund som arrangerar sammandrag mellan lokala lag. Den största nationella tävlingen är årliga svenska mästerskapet, förnärvarande kallat Mikasa Challenge och spelas i Örebro. 2010 deltog 181 lag i klasserna U13 och U15, dvs under 13 resp. 15 år. Nivåuppdelning finns, utan kvalificering, i grön (nybörjare), blå (inkörda), röd (väl förtrogna), svart (elit). Fyrmannavolleyboll är populärt i Sverige, men internationella turneringar förekommer, till exempel Big Step, årligen hos Sollentuna VK, och lag från hela Norden, Ryssland och Baltikum brukar delta. Även beachvolley kan spelas i liknande variant för ungdomar, med 3-4 spelare på sand, utan studs. För barn upp 6 till 9 år finns Kidsvolley med ännu mera anpassade regler, för att tidigt vänja barnen mjukt att komma in i Volley 2000 och volleyboll, men framför allt för att ha roligt. Varje lag har tre-fyra spelare på plan istället för sex i vanlig volleyboll (3 avbytare tillåtet för kontinuerlig rotation, ingen får vara "bänknötare"). Det är eftersträvansvärt att ge mera speltid för alla, därför föredras det att spela med två 3-mannalag i turnering, istället för ett lag med 6 personer. I level 5 och 6 får bollen får studsa en gång utom direkt på serve, även utanför planen. I level 6 får bollen inte studsa efter block. I level 7 får bollen inte studsa alls. I level 5 får serven slås från 4,5 meter bakom nätet, om den slås som underarmsserve. Överarmsserve får slås bakom baslinjen. I level 6 och 7 måste alla servar slås bakom baslinjen. I level 5 är näthöjden 200 cm, level 6 och 7 210 cm. Ungdoms boll får användas i level 5 och 6, seniorvolleyboll i level 6 och 7. Libero får ej användas. Matcher kan spelas på tid eller 2 set till 25 poäng, med skiljeset till 15 poäng vid oavgjort i set, 1-1. Att spela med mixade lag, pojkar och flickor, fungerar bra.
Nils Holmdahl
Nils Göran Christer Holmdahl, född 26 januari 1950, är en svensk idrottstränare och författare. Nils Holmdahl fick sin första tränarutbildning av Valdur Polding och Rolf Gustavsson i Göteborg. Han fick specialinstruktörsutbildning i friidrott i början av 1970-talet av den internationellt erkände instruktören Gustaf ´Gusti´ Laurell. I fem decennier har Holmdahl deltagit i eller varit inbjuden föreläsare på nationella och internationella kurser och konvent. Holmdahl har ansvar för träningsplanering, leder träningen, ansvarar för formtoppning och tester samt analyser. Den ryske idrottsprofessorn Yuri Verkhoshanski (1928–2010) gav Holmdahl privatutbildning år 2001–2004 i plyometrisk träning och specialstyrketräning. Sen början av 1980-talet har Holmdahl skrivit flera böcker och ca 100 artiklar 1970–2020 i press, årsböcker och periodika om Finnmarken och Dan Andersson. Dan Andersson-sällskapets Dan Andersson-pris år 2012 gick till Nils Holmdahl. Nils Parling Sällskapets Nils Parling-pris tilldelades Nils Holmdahl år 2015. Mölndals AIK Friidrott (1970–1984). IK Vikingen Friidrott (1984–1986). Ludvika FFI Friidrott (1977–1988). Örebro Volley Damer (1993–2011). Damlandslaget Volleyboll (1997–1999, 2004–2009). Herrlandslaget Volleyboll 2007–2011). Damlandslaget Basket (2000–2002). Simhoppslandslaget (1998–2004). Engelholm Volley Damer (2004–2006). ÖSK Handboll Damer (2008–2012). Örebro Hockey Herrar (2009–2010). KIF Örebro Fotboll Damer (2004–2006). Linde Volley Damer (2012–2014). KFUM Örebro Friidrott (2013–2021). SM-guld i stafett 4x100 m damer 1975 samt Nordiskt Ungdomsrekord i stafett 4x100 m. Örebro Volley Damer 10 SM-guld och kvartsfinal i Europacupen. Personlig tränare för simhopparen Anna Lindberg, placering 5 i OS-finalen 2000 i Sidney. ÖSK Handboll Damer. Avancemang från division 2 till Elitserien. Personlig tränare för sprintern Elin Östlund, Örebro. Två gånger i semifinal 60 m i Europamästerskapen inomhus, Diamond League tävling på 200 m och stafett 4x100 m år 2017 samt svensk mästarinna på 60 m och 200 m. Statistiketta 60 m inomhus år 2020. 1981 Adolf Andersson – Dan Anderssons far. 1982 Paljakka, Pajso och Mylimak – en bok om Grangärde Finnmark. 1988 Vägledning till Dan Anderssons Finnmark. 1988 Den hemlighetsfulla sången (medarbetare). 1988- red. för tidskriften Finnmarken förr och nu. 1990 Timmerhus i Finnmarken. 1994 Striden om Bränntjärn. 2006 Försvunna rökstugor (Holmdahl/Herou). 2012 Dan Andersson och Karl Hälsing. 2021 Dan Andersson – Myt och sanning. En biografi.
Paralympiska spelen
Paralympiska spelen, Paralympics (syftande på de parallella spelen) eller handikapp-OS är parasportens motsvarighet till de olympiska spelen. Paralympics är bara öppet för personer med funktionsnedsättning så som rörelsenedsättning, synnedsättning eller utvecklingsstörning. De första sommarspelen anordnades 1960 i Rom och de första vinterspelen 1976 i Örnsköldsvik. De arrangeras samma år som OS, numera på samma ort (oftast några veckor senare). Idag (2021) finns det totalt 28 licensierade paralympicsgrenar, men i de första paralympiska spelen var det bara åtta grenar. I många av grenarna delas deltagarna in i klasser, inte bara efter kön, efter vilken typ funktionsnedsättning idrottarna har, samt i vissa fall hur svåra funktionsnedsättningarna är. De paralympiska idrottarna tävlar i sex olika klasser uppdelade efter typ av funktionsnedsättning. Dessa är amputation, cerebral pares, synskada, ryggmärgsskada, intellektuell funktionsnedsättning och "övriga" (inklusive dvärgväxt). Inom varje klass finns ytterligare indelningar, beroende på grad av funktionsnedsättning. Individuella idrottare kan senare byta klass, ifall deras fysiska status ändras (att jämföra med vissa idrotters viktklasser). De paralympiska spelen härstammar från Stoke Mandeville Games , som är en årlig tävling för rullstolsburna. Den startade i Storbritannien år 1948 och var bara avsedd för ryggmärgsskadade krigsveteraner. Initiativtagaren var den tyske neurologen Ludwig Guttmann, som under andra världskriget flytt till Storbritannien. Vid de första tävlingarna deltog endast brittiska idrottare, men vid nästa tävlingar fyra år senare deltog även idrottare från Nederländerna. Den nionde upplagan, som ägde rum i Rom år 1960, hade för första gången civila deltagare. Tävlingarna i Rom döptes senare om till de paralympiska sommarspelen 1960. Först år 1976 öppnades tävlingarna för andra typer av handikapp, som blinda, amputerade och CP-skadade, och samma år arrangerades även ett separat vinterarrangemang. Åren 1996–2000 arrangerades tävlingar för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Från och med sommar-paralympics 1988 och vinter-paralympics 1992 arrangeras tävlingarna på samma orter som OS, i regel några veckor senare. Sedan 2001 är detta införd som regel inför alla kandidaturer till OS/Paralympics. Tävlingarnas omfattning och antalet idrotter/grenar har ökat väsentligt sedan starten. 1960 deltog 400 idrottare, från 23 länder, i åtta idrotter. Vid tävlingarna 2012 medverkade över 4200 idrottare, från 164 länder och i 20 olika idrotter. Grenarna under paralympiska spel är jämförbara med dem under ett OS. Tävlingsgrenarna är ofta anpassade för de tävlandes specifika handikapp, vilket sker i fall som parabadminton, rullstolsbasket, rullstolsfäktning, rullstolsrugby, rullstolstennis, sittande volleyboll, kälkhockey och rullstolscurling. Vid paralympiska sommarspelen 2020 (uppskjutna till 2021) arrangeras tävlingar i parabadminton, boccia, bordtennis, bågskytte, cykel (landsväg och bana), fotboll, friidrott, goalboll, judo, kanot, ridsport (dressyr), rodd, rullstolsbasket, rullstolsfäktning, rullstolsrugby, rullstolstennis, segling, simning, sportskytte, styrkelyft (bänkpress), taekwondo, triathlon och volleyboll. Vintersporterna vid vinter-OS 2018 var kälkhockey, rullstolscurling, skidor (alpint och längd), skidskytte och snowboard. Sverige har varit deltagande nation vid alla upplagor av Paralympiska spelen, och man är ofta framgångsrik. 17 guldmedaljer togs av skytten Jonas Jacobsson åren 1980–2012. Den paralympiska idrotten organiseras centralt av Internationella paralympiska kommittén, som grundades 1989 och har sitt säte i Tyskland. Till skillnad från i de olympiska spelen förekommer reklam och sponsring inne på arenorna. Snooker (1960-1976, 1984-1988). Tyngdlyftning (1964-1992). Sjumannafotboll, 7 A Side (1984-2016). Rullstolsslalom (1964-1988). Iskälke (1980-1988, 1994-1998).
