Vasa stadsbibliotek
Till stadsbiblioteket hör förutom huvudbiblioteket dessutom sju närbibliotek, bokbussen Rölli samt ett patientbibliotek. Stadsbiblioteket leds av tf. kultur- och biblioteksdirektör Sanna Bondas. Det nya biblioteket, Wasa Stadsbibliothek inledde sin verksamhet år 1851. Stadsbiblioteket profilerade sig inte, trots att man så önskade, som hela folkets bibliotek och i staden väcktes tanken om grundande av ännu ett nytt bibliotek, folkbiblioteket. Folkbiblioteket öppnades år 1863 och år 1911 ändrades namnet till stadsbiblioteket. Vasa bibliotek fungerade i början i olika lokaler, bland annat i anslutning till bokhandlar, i Vasa stadshus och t.o.m. hemma hos bibliotekarierna. Nuförtiden fungerar stadsbibliotekets huvudbibliotek på Biblioteksgatan i det år 1936 färdigställda och av arkitekterna Carl Schoultz, Einar Flinckenberg och Ingvald Serenius planerade huset, som i millennieskiftet byggdes ut. I biblioteksbyggnaden fanns ursprungligen även landskapsarkivet. Den gamla delen är stilmässigt en blandning av 1920-talets klassicism och ny funktionalism. Biblioteket öppnades i sin nuvarande utvidgade och renoverade form 4.9.2001. President Halonen med make deltog i invigningen av biblioteket i oktober 2001. Arkitektbyrån Lahdelma och Mahlamäki från Helsingfors planerade renoveringen av gamla delen och nybyggnaden, Gullsten och Inkinen från Helsingfors planerade inredningen. Bibliotekets planering tog flera år och personalen fick aktivt delta i planeringen. För tillfället har biblioteket 5245 kvadratmeter i sin användning. I huvudbiblioteket finns ett flertal konstverk, av dem är största delen lån från Österbottens museum. Brändö bibliotek grundades i augusti 1901. År 1929 fick det ett eget, av arkitekt Carl Schoultz ritat bibliotekshus invid Brändö torg. I Brändö bibliotek inleddes läshundsverksamheten i Vasa och hundar är annars också välkomna till biblioteket. Även Sundom bibliotek öppnades 1901. Biblioteket fungerade 60 år i ett av skolans klassrum, ända till år 1961, då det fick bättre utrymmen i anslutning till den nya folkskolan. År 2008 fick Sundom bibliotek nya, enkom för biblioteket planerade utrymmen i den nya skolbyggnaden. Biblioteket ändrades till ett meröppetbibliotek 2017 med förlängda öppettider, så att det kan användas även kvällstid och under veckoslut. Roparnäs bibliotek grundades 1958 och det fick också nya utrymmen i anslutning till den nya skolan i Roparnäs 1999. Biblioteket och ungdomsservicen inledde sitt samarbete i bibliotekets utrymmen hösten 2016 då det fick ett nytt namn: Träffpunkt Huudi. Både biblioteket och ungdomsservicen har verksamhet i Huudi. I Sunnanvik har funnits ett bibliotek sedan år 1980. Biblioteket fick nya utrymmen år 2007 i anslutning till skolan i Sunnanvik. Biblioteket fungerar som ett kombibibliotek, dvs. både som ett skolbibliotek och som ett närbibliotek för områdets invånare. I anslutning till Variskan koulu i Korsnäståget öppnades ett bibliotek år 1990. Variska är ett aktivt stadsdelsbibliotek som har ett intensivt samarbete med skolan. I och med kommunfusionen år 2013 anslöts till Vasa stadsbibliotek också ett annat bibliotek, dvs. Lillkyros bibliotek som är ett av de äldsta i Finland. Biblioteket i Lillkyro grundades år 1851 och Merikaarron kirjasto som grundades år 1863, är en filial till det. Också Tervajoki hade ett eget bybibliotek under åren 1873-2015. Biblioteket i Lillkyro fungerar också som ett meröppetbibliotek med längre öppettider. Vasa fick sin första bokbuss år 1967 och den nuvarande bokbussen Rölli är redan den femte bokbussen. Då den första bokbussen hade 19 hållplatser, är antalet hållplatser idag ca 90. Vasa stadsbibliotek har också ett patientbibliotek vid Dammbrunnsgården. Verksamheten vid patientbiblioteket i Gamla Vasa sjukhus upphörde i december 2021. Vasa stadsbibliotek erbjuder dessutom hemservice för privatpersoner och vårdanstalter. Biblioteket betjänar också Vasa fängelse.
Göteborgs universitetsbibliotek
Göteborgs universitetsbibliotek (ursprungligen Göteborgs musei, Göteborgs högskolas bibliotek och Göteborgs stadsbibliotek) är ett universitetsbibliotek och en del av Göteborgs universitet. Universitetsbiblioteket består av sju bibliotek och ett nationellt bibliotek för genusforskning, KvinnSam. Alla bibliotek inom Göteborgs universitetsbibliotek är öppna för allmänheten. Stommen till detta bibliotek bildades tidigt genom gåvor. Redan under slutet av 1850-talet hade det blivande Naturhistoriska museet, byggt upp ett museibibliotek i ett stort galleri på översta våningen i den östra flygeln. Boksamlingen omfattade cirka 1 000 band som hade testamenterats 1844 till museet av livmedikus Johan P Westring, omkring 500 volymer tillfördes från Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg samt 300 volymer från länets hushållningssällskaps bibliotek. I samband med invigningen av Göteborgs museum 20 december 1861, koncentrerades boksamlingarna dit. Bibliotekets enda säkra penningtillförsel var under de första åren ett årsanslag från museet på 500 kronor, vilket 1870 höjdes till 700 kronor. Genom anslag ur Renströmska utdelningsfonden vid tre tillfällen, 1871 med 10 000 kronor, 1878 med 25 000 kronor och 1885 med 25 000 kronor, kunde man planmässigt bygga upp bokbeståndet. Bibliotekets storlek uppskattades 1863 till 5 000 volymer, 1869 till 10 000, 1879 till närmare 30 000 och 1886 räknade man med uppemot 50 000 volymer. Detta museibibliotek sammanslogs 1891 med de boksamlingar som tillhörde den nyöppnade Göteborgs högskola och då fick namnet Göteborgs stadsbibliotek. Den 6 oktober 1900 invigdes en nyuppförd byggnad åt Göteborgs stadsbibliotek vid Haga kyrkoplan, det senare Kurs- och tidningsbiblioteket (1995-2013) och nuvarande Samhällsvetenskapliga biblioteket (2013-), vilket hade som främsta uppgift att tillhandahålla litteratur åt Göteborgs högskola. Detta stadsbibliotek ska inte förväxlas med dagens Göteborgs stadsbibliotek, som har sitt ursprung i Dicksonska folkbiblioteket och fick sitt namn först 1967 då det flyttade in i byggnaden vid Götaplatsen. När den statliga Göteborgs medicinska högskola inrättades 1948, fick Göteborgs stadsbibliotek den 1 juli en statligt finansierad medicinsk avdelning. Göteborgs högskola och Göteborgs medicinska högskola sammanslogs 1954 till det statliga Göteborgs universitet. Stadsbiblioteket, som förblev i kommunal regi, lämnade byggnaden vid Haga kyrkoplan samma år för nya lokaler på Renströmsgatan 4 vid Näckrosdammen, vilka öppnades den 14 juni och invigdes officiellt 1 september. Vid en omorganisation av ämnesbiblioteken 2013 blev biblioteket vid Näckrosdammen Humanistiska biblioteket. Den 1 januari 1961 blev biblioteket en statlig institution som en del av Göteborgs universitet, och fick namnet Göteborgs universitetsbibliotek. Samtidigt delades verksamheten upp i två sektioner: den allmänna och den biomedicinska, där den senare flyttades över till en egen byggnad vid Medicinaregatan 4 i Änggården. Biomedicinska biblioteket ritades av arkitekten Klas Anshelm. Dagens Göteborgs universitetsbibliotek består av Biomedicinska biblioteket, Hälsovetarbackens bibliotek, Humanistiska biblioteket, Ekonomiska biblioteket, Konstbiblioteket, Pedagogiska biblioteket och Samhällsvetenskapliga biblioteket. Det nationella biblioteket för genusforskning, KvinnSam, ingår också i universitetsbiblioteket. Biblioteket för musik och dramatik är numer en avdelning i Humanistiska biblioteket. Avdelningen har en stor samling noter inom alla genrer, pjäsmanus samt en CD- och DVD-samling. Här finns också böcker och tidskrifter inom musik och dramatik som riktar sig mot Högskolan för scen och musik. Biomedicinska biblioteket riktar sig mot Sahlgrenska Akademin och Naturvetenskapliga fakulteten och ligger på Medicinaregatan 4 i Göteborg. Biblioteket har böcker och tidskrifter inom medicin, odontologi, vårdvetenskap, biologi, geovetenskaper, kulturvård, miljövetenskap och marina vetenskaper.
Umeå universitetsbibliotek
Umeå universitetsbibliotek (UmUB) är det största forskningsbiblioteket i Norrland. Dess främsta målgrupper är forskare, lärare och studenter vid Umeå universitet men även allmänheten är välkommen. På biblioteket finns bland annat böcker, tidskrifter, dagstidningar, avhandlingar, småtryck och arkivhandlingar i både tryckt och elektronisk form, samt ett eget bokbinderi. Vidare erbjuder biblioteket tillgång till ett stort antal databaser i olika ämnesområden, samt lokaler för enskilda studier och grupparbeten. Universitetsbibliotekets grupp för e-publicering sköter den lokala versionen av DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet), ett system för digitalt tillgängliggörande av vetenskapliga arbeten och studentuppsatser. Under 2013 gjordes mer än en miljon nedladdningar från Umeå universitets DiVA. Umeå universitetsbibliotek består idag av tre bibliotek: Universitetsbiblioteket (UB), Medicinska biblioteket (MB) och UB Konstnärligt campus. På Universitetsbiblioteket finns sedan 1997 även Forskningsarkivet (idag avdelningen för Arkiv och specialsamlingar) som tillgängliggör arkivmaterial, ansvarar för universitetets handskrifter och personarkiv, och samordnar bibliotekets digitaliseringsverksamhet. Biblioteket är ett så kallat pliktbibliotek vilket innebär att allt som trycks i Sverige skickas från tryckerierna direkt till biblioteket. Totalt finns sju pliktbibliotek men endast Kungliga biblioteket och Lunds universitetsbibliotek är skyldiga att bevara allt material. Som största bibliotek i norra Sverige fokuserar biblioteket särskilt på bevarande av norrländskt material. Umeå universitetsbibliotek har sitt ursprung i det "Vetenskapliga biblioteket i Umeå" som etablerades vid Umeå stadsbibliotek 1950. År 1958, när regeringen beslutade att etablera en medicinsk högskola i Umeå skapades också ett medicinskt bibliotek. Det ledde till att verksamheten vid Vetenskapliga biblioteket utökades. 1965, då Umeå universitet invigdes under högtidliga former, hade Universitetsbiblioteket redan existerat i ett år, med Paul Sjögren som första överbibliotekarie. Omedelbart efter invigningen börjades planeringen för en ny biblioteksbyggnad på universitetsområdet. Byggnadsarbetet påbörjades på våren 1967 och 1968 var huvudbibliotekets byggnad klar, med placering centralt på universitetets campus. Låneexpeditionen öppnades den 2 december samma år, Forskarsalen några dagar senare och kursläsesalen den 3 mars 1969. På sin tid uppmärksammades biblioteksbyggnaden för sin interiör och sitt öppna hyllsystem. Sedan dess har flera om- och tillbyggnader av Universitetsbiblioteket skett, den senaste 2006. Medicinska biblioteket, som ligger på sjukhusområdet i närheten av campus, fick nya lokaler hösten 2002 då Hälsobiblioteket och Vårdbiblioteket slogs ihop. UB Örnsköldsvik bytte lokal hösten 2011 belägen i anslutning till stadsbiblioteket i Ö-vik. Den nyaste filialen är UB Konstnärligt campus, som invigdes våren 2012. 1 januari övertog Örnsköldsviks kommun driften av UB Örnsköldsvik. 2013 slogs Universitetspedagogiskt centrum (UPC), Studieverkstaden och Undervisningsgruppen vid Umeå universitetsbibliotek samman till en avdelning under UmUB, kallad Universitetspedagogik och lärandestöd (UPL). Sedan 1 juli 2015 utgör UPL en arbetsenhet under biblioteksstyrelsen och likställs med en institution där Umeå universitetsbibliotek är dess "fakultet". Den övergripande styrningen av biblioteket sker genom Biblioteksstyrelsen som domineras av dekaner eller prodekaner från universitetets fakulteter. Biblioteksverksamheten leds sedan september 2011 av överbibliotekarien Mikael Sjögren. Administrativ chef är Hanna Rantamäki. Samlingarna består av cirka 1,5 miljoner volymer (varav drygt 240 000 e-böcker) och antalet tidskriftstitlar är cirka 30 000, varav drygt 28 000 utgörs av elektroniska tidskrifter. Dessutom ger biblioteket tillgång till 170 (forsknings)databaser. Vetenskaplig kommunikation.
Linköpings universitetsbibliotek
Vallabiblioteket, som återfinns i Studenthuset på Campus Valla i Linköping, har samlingar inom humaniora, beteendevetenskap, samhällsvetenskap, teknik, matematik och naturvetenskap, liksom skönlitteratur, även för barn- och ungdom. Mikrofilmande svenska dagstidningar, liksom riksdagstryck och annat offentligt tryck ingår också i bibliotekets bestånd. Byggmästare John Mattsons bibliotek (BJMB) har samlingar inom områdena möbler, trä och design och återfinns på Carl Malmsten Furniture Studies (Carl Malmstensskolan) på Lidingö, som är en del av Tekniska högskolan vid Linköpings universitet. Bibliotekets bestånd är tillgängligt för allmänheten, men endast studenter och lärare vid Malmstens har möjlighet att göra hemlån. Biblioteket har sitt namn efter byggmästaren John Mattson. Ett kursboksbibliotek inrättades i Linköping 1967 i samband med tillkomsten av en filosofisk universitetsfilial knuten till Stockholms universitet. Även utbildningar i teknik och medicin var förlagda till Linköping, och samma år påbörjades en uppbyggnad av ett medicinskt bibliotek vid dåvarande Regionsjukhuset (nuvarande Universitetssjukhuset). Genom en sammanslagning av universitetsfilialen och de tekniska och medicinska utbildningarna skapades 1970 Linköpings högskola. Året innan hade högskolebiblioteket börjat sin verksamhet med Hans Baude som överbibliotekarie. Denne efterträddes 1978 av Kari Marklund. Redan från början planerades för ett serviceinriktat bruksbibliotek med öppna samlingar. Den så kallade Linköpingsmodellen innebar ett decentraliserat system med kvartersbibliotek anpassade att ge service till två eller flera storinstitutioner samt att all litteratur betraktades som ett gemensamt bokbestånd. Tanken var att närheten till användarna skulle ge möjligheter till bästa tänkbara service. För att modellen skulle kunna fungera avsåg man förlita sig på en långtgående datorisering. Det var därför också naturligt att man redan under utvecklingsfasen anammade LIBRIS, som biblioteket mellan 1971 och 1973 var försöksbibliotek för. Ett seminarium för lärarutbildning hade tillkommit i Linköping 1843 i samband med folkskolans inrättande. Med tillhörande bibliotek levde detta kvar fram till 1968, då Lärarhögskolan i Linköping bildades. Efter att Linköpings högskola 1975 blivit universitet kom Lärarhögskolan att bli en del av detta, varför Lärarhögskolans bibliotek i Linköping respektive Norrköping blev nya filialer i universitetets biblioteksorganisation. Så även Slöjdbiblioteket, som i samband med att Slöjdlärarseminariet 1978 blev en del av universitetet blev filial till Lärarhögskolans bibliotek. Uppbyggnaden av Campus Valla i västra Linköping under 1970-talet innebar att universitetets lokaler successivt överflyttades hit från stadens centrala delar. Centralbiblioteket, med samlingar inom naturvetenskap och teknik, förlades till Campus Valla, därutöver två kvartersbibliotek. När hus D uppfördes 1980 flyttades Humanistiska biblioteket till den nya byggnaden från sina lokaler på Platensgatan. Samtidigt överfördes centralbiblioteksfunktionen hit. Med tiden har antalet kvartersbibliotek minskat som en följd av sammanslagningar och införlivningar. År 1989 flyttades Beteendevetenskapliga biblioteket, som tidigare funnits i anslutning till Beteendevetenskapliga institutionen vid Sveagatan, till Valla och slogs därmed samman med Humanistiska biblioteket. Omkring tio år senare skedde detsamma med Lärarhögskolans bibliotek, liksom med Slöjdbiblioteket. Genom en sammanslagning av Humanistisk-samhällsvetenskapliga biblioteket och Tekniskt-naturvetenskapliga uppstod ett samlat bibliotek för Campus Valla i januari 2015, kallat Vallabiblioteket. Detta flyttade 2019 från hus D till det nyuppförda Studenthuset. I syfte att understödja forskningen vid den tvärvetenskapliga Tema-organisationen inrättades 1979 en ny typ av bibliotekarietjänst vid Linköpings universitet, så kallade temabibliotekarier.
Uppsala universitetsbibliotek
Uppsala universitetsbibliotek är ett offentligt forskningsbibliotek. De främsta målgrupperna är Uppsala universitets forskare, lärare och studenter, men biblioteket är även, som en del av den tredje uppgiften, öppet för allmänheten. Uppsala universitetsbibliotek består av 11 olika ämnesbibliotek, där det största och mest kända finns i den 1841 färdigställda byggnaden Carolina Rediviva. Universitetsbiblioteket ger tillgång till digitalt, tryckt och handskrivet material, till exempel böcker, handskrifter, tidskrifter, kartor och bilder. På universitetsbiblioteket finns även Enheten för digital publicering som leder utvecklingen av DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) i samarbete med över 30 andra universitet och högskolor i Norden. Biblioteket är ett av sju i Sverige med rätt att av tryckerier i landet få så kallade pliktexemplar. Sedan 1979 är Uppsala universitetsbibliotek dock inte skyldigt att behålla samtliga pliktexemplar. Bibliotekets formella grundläggning skedde genom Gustaf II Adolfs resolution om Uppsala universitet 1620, där biblioteket nämns officiellt för första gången, får ett årligt anslag och berikas med en donation av den samling av böcker som Kungl. Majt. dittills hade förvarat på Gråmunkeholmen i Stockholm. Den kungliga resolutionen utfärdades den 13 april 1620 och upprepades med smärre ändringar den 7 juli 1621. Ett hus vid Oxtorget (nuvarande St. Eriks torg) införskaffades och började sättas i ordning för att ta emot bibliotekets böcker. Huset var dock i behov av omfattande renoveringar. De första leveranserna av böcker till biblioteket (från Gråmunkeholmen) skedde förmodligen inte förrän hösten 1621 (inget kan dock sägas säkert om detta). Böckerna förvarades under den första tiden i Domkyrkans kor och i strandbodar nere vid Fyrisån, huset vid Oxtorget togs inte i bruk förrän 1627. Inledningsvis roterade ansvaret för biblioteket bland universitetets professorer. Detta var dock en impopulär syssla eftersom den var både tidsödande och utan lönepåslag. Först den 2 maj 1638 utsågs adjunkten Laurentius Tolfstadius till den förste innehavaren av bibliotekarietjänsten. Bibliotekets tillväxt tvingade en flyttning 1691 till Gustavianum, där Karl XI på egen bekostnad lät inreda översta våningen till bibliotek. Gustavianum var lyckligtvis en av de byggnader som klarade sig oskadda genom stadsbranden 1702, som annars förstörde stora delar av såväl domkyrkan som slottet och ödelade betydande delar av träbebyggelsen i staden. Där förblev biblioteket till 1841, då Carolina Rediviva, den nya biblioteksbyggnaden, stod klar. Carolina Rediviva har fram till nyligen behållit sin funktion som centralbibliotek, och även om just denna benämning nu har tagits ur bruk innehåller byggnaden ännu de för biblioteksorganisationen gemensamma funktionerna, liksom handskriftsavdelningen och de andra "kulturarvsenheterna". Parallellt med Carolina Redivivas tillkomst och uppbyggnad som central enhet under tiden sedan 1841 har även de enskilda seminarierna, sedermera institutionerna, byggt upp egna bibliotek i egna lokaler. Idag är bibliotekets samlingar fördelade på ett stort antal biblioteksenheter, samtidigt som viss centralisering skett av småbibliotek. Institutionsbiblioteken inom de historisk-filosofiska, språkvetenskapliga och teologiska fakulteterna flyttades under 2004 ihop i det nya Karin Boye-biblioteket. Silverbibeln, Codex Argenteus, biskop Wulfilas gotiska översättning av Nya Testamentet, i en handskrift troligen tillkommen vid kung Teoderiks hov i Ravenna på 500-talet. Carta marina, Olaus Magnus karta över Norden, tryckt i Venedig 1539. Copernicana. Huvuddelen av de bevarade böckerna ur astronomen Nicolaus Copernicus bibliotek finns i Uppsala, främst hämtade från Uppsala astronomiska observatoriums bibliotek. Bodonisamlingen, den största samling tryck av Giambattista Bodoni (1740-1813) utanför Parma. Till stor del donerad av Erik Kempe 1959 och senare utökad med medel han vid samma tillfälle skänkte biblioteket.
