Svenska dagstidningar
Dagstidningar har givits ut i Sverige sedan 1600-talet och de har haft en stark ställning i det svenska mediesamhället och men har nu i begränsad omfattning påverkats av de nya medierna TV och Internet. Dagstidningarna har, trots minskande antal läsare, i jämförelse med andra länder höga upplagor och hög andel läsare. Dagstidningar blev stor först under andra halvan av 1800-talet. Tidigare begränsades tidningarnas upplagor av två skäl. En tryckteknik som gjorde det svårt och dyrt att snabbt trycka stora upplagor. Trycktekniken utvecklades först genom snällpressen och sedan med rotationspressen så att man snabbt kunde trycka stora upplagor. Pappret var fortsatt en begränsande faktor då tidningspapper gjort av textilfibrer av lump under hantverksmässiga former blev dyrt. Men på 1800-talet växte så pappers- och massaindustrin fram med sitt industriellt tillverkade trämassapapper. Detta var av sämre kvalitet men mycket billigare och det kunde tillverkas i rullar vilket passade rotationspressen. Tekniken att sätta texten blev också en begränsning men sättmaskinen gjorde denna snabbare och enklare. Den sista begränsningen var den långsamma nyhetsförmedlingen men då kom telegrafen och sedan telefonen och gjorde expressbud, ridande bud och så vidare föråldrade. Nyhetsförmedlingens samlande i telegrambyråer som Reuters, AP och TT underlättade och förbilligade nyhetsförmedlingen. Dessa tekniska förändringar skapade förutsättningar för stora tidningar i massupplagor. men gav också förutsättningar för mindre lokalatidningar som kunde klara sig tack vare lägre kostnader i framställningen och få större spridning hos den lokala befolkningen. Järnvägar och bilar underlättade också slutligen distributionen av tidningarna. Utvecklingen på senare år har varit den motsatta. Kostnaderna för pappret har ökat och likaså för trycket som blivit alltmera avancerat med fyrfärg och många illustrationer. Behovet har skapat behov av pressfotografer, som dock är dyra och det har växt upp bildbyråer. Distributionen har också blivit allt dyrare med en omfattande kostnad för transporter och tidningsbud. Distributionskostnaderna gjorde att det var möjligt med gratistidningar som förenklade distributionen med tidningsställ där läsarna själva fick ta sina tidningar. Gratistidningar och möjligheten att läsa nyheter på internet gjorde att dagstidningar snabbt tappade prenumeranter och lösnummerköpare. Internet undergrävde till slut även gratistidningarna då annonsmarknaden försvagades under 2000-talet.Tidningarna Punkt Se, City och Metro avvecklades men små lokala annonsfinansierade tidningar som mindre Lokaltidningen kunde överleva då de hade mindre krav på kvalitetsjournalistik och därmed lägre kostnader för produkten. Troligen hade deras annonsörer inte börjat annonsera i den utsträckningen på internet som de som gällde i storstadspressen. Antalet abonnenter krymper också hos tidningarna och framför allt har tidningarna inte lyckats med att få de yngre att bli prenumeranter på dagliga tidningar. Marknaden präglas under 2000-talet av en snabb koncentration så att några få större ägare som Bonnier, Schibsted, Stampen och Gota Media äger de flesta tidningarna i Sverige. Marknaden ger fördel till den tidning som är störst på en ort den så kallade förstatidningen, vilken får flest annonser, högre intäkter och genom ett mer komplett annonsutbud större läsarattraktion. För att ge ekonomiskt stöd till främst andratidningar som konkurrensmässigt varit i underläge på respektive ort har sedan 1971 funnits ett statligt presstöd. Idag har utvecklingen av nya media lett till utvecklingen av ett nytt mediastöd. Presstödsnämnden gav under åren 1976-2014 rapporten Dagspressens ekonomi. 1889 kom Stockholms-Tidningen som även den gick i samma riktning och blev den första svenska tidningen som trycktes i en daglig upplaga på 100 000 exemplar.
Dagstidning
En dagstidning är en tidning som först och främst innehåller en allsidig nyhetsrapportering. I Sverige ges dagstidningar ut minst en gång per vecka (se dock veckotidning), internationellt i regel minst två gånger per vecka. I svensk lagstiftning definieras dagstidning som en skrift som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning, som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka, jämte tillhörande löpsedel och bilaga. Internationellt förs statistik om dagstidningar som ges ut minst två gånger i veckan. Det vanligaste är att en dagstidning ges ut med flera upplagor under en veckas lopp. En dagstidning med utgivning sex dagar i veckan har sexdagarsutgivning, en tidning med utgivning alla veckans dagar har sjudagarsutgivning. I Sverige skiljs av tradition på morgontidningar och kvällstidningar, även om "kvällstidningar" numera också försäljs redan på förmiddagen. De flesta moderna tidningar finns i tre storlekar. Tidningar trycks vanligen på billigt, off white-papper[förklaring behövs]. Sedan 1980-talet har tidningsindustrin i stort sett övergått till offsettryck. Införandet av digital teknik sedan 1980-talet har i grunden förändrat tidningsproduktionen och också dess förutsättningar att konkurrera på annonsmarknaden. Vissa tidningar använder färgat tidningspapper för att särskilja tidningen i tidningsställen. Financial Times och Dagens Industri trycks till exempel på rosa papper. Journalisten och författaren Per Svensson beskriver en dagstidning som "[...] koncept att strukturera, redigera och paketera information och åsikter.". Broadsheet: 600 mm x 380 mm, förknippades tidigare ofta med mer traditionella tidningar, men formatet har i flera länder övergivits till förmån för tabloidfomat. Tabloid: hälften så stor som broadsheet med 380 mm x 300 mm, förknippades tidigare med mer sensationsinriktat material i tidningarna än de i broadsheet, men har numera i flera länder blivit standardformat för dagstidningar. Berliner eller Midi: 470 mm x 315 mm, används i vissa europeiska länder.
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
Bokhållaren Magnus (Måns) Prytz (1802–74) begärde utgivningsbevis för Götheborgs Handels och Sjöfarts Tidning den 11 februari 1832, men fick vänta till 28 mars samma år, innan detta beviljades. Under tiden lät han de första fjorton numren av tidningen följa med som bilaga till tidningen Götha Runor, startad 1831 av gymnasieadjunkten filosofie doktor Pehr David Lomberg. Götha Runor kom ut två dagar i veckan. Under titeln Bihang till Götha Runor startades GHT för andra gången, den 22 mars 1832. Tidningen kom ut med fjorton nummer, innan nummer femton kunde tryckas med eget namn, lördagen den 7 april 1832. Liksom Götha Runor trycktes GHT på Abraham Ericssons boktryckeri vid Trätorget (nuvarande Kungstorget). Där hade även Magnus Prytz sin bostad, och där öppnade han sitt kombinerade redaktions-, annons- och prenumerationskontor. Prytz var GHT:s utgivare fram till december 1848, då Johan Sandwall från Jönköping köpte tidningen. Sandwall hade genom förfalskningar kommit över en större summa pengar och tvingades 1851 att fly till USA. Den 1 maj 1851 gjordes då en överenskommelse mellan Prytz och redaktörerna C.J. Lindskog och J.M. Winnerstedt om att bilda Handelstidningens Aktiebolag. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, som innehade posten till 1917. Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Han var riksdagsledamot i första kammaren från 1935 till den 2 maj 1945 för Göteborgs stads valkrets. I riksdagen var han bland annat suppleant i första lagutskottet 1940-1945. Han engagerade sig bland annat i frågor kring offentlighetsprincipen och följderna av 1940 års lag om särskilda tvångsmedel i krig eller krigsfara. Knut Petersson var huvudredaktör och ansvarige utgivare 1945-1957. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. 1865 anställdes Mauritz Rubenson som flygande reporter, han blev kvar fram till sin död 1899. C.T. Holmström var föreståndare för Skåneredaktionen 1915–21. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning dominerade stadens tidningsmarknad fram till 1930-talet, men förlorade efterhand mark till Göteborgs-Posten som tog över positionen som stadens klart största tidning. Som andratidning, det vill säga en tidning som på en ort konkurrerar med en större tidning, drabbades GHT av den så kallade upplagespiralen. Det innebar att tidningen på grund av sin mindre upplaga fick färre annonser och därmed också färre prenumeranter. Efter många år av sjunkande upplagor arbetade den nyutnämnde administrative chefredaktören Bo Carlson fram ett förslag att göra om tidningen till en selektiv dagstidning, den första i sitt slag i Sverige, för att vända den negativa upplageutvecklingen. Förslaget presenterades 1970 och gick ut på att GHT skulle satsa sina redaktionella resurser på fem avdelningar: ledare och kommentarer, ekonomi, samhälle, utrikes och kultur. Tidningen skulle därmed vända sig till målgrupper som krävde kvalificerad information för sitt arbete och sitt samhällsintresse. Den nya tidningen lanserades den 1 februari 1971. Den nya selektiva dagstidningen väckte stor uppmärksamhet och Bo Carlson tilldelades Stora Journalistpriset 1971 med motiveringen" För omläggningen av GHT till en selektiv dagstidning med inriktning på analys, bakgrundsteckning och uppföljning av samhällsfrågor. Ett försök att trygga andratidningens framtid".
Socialistiska partiet (1929)
Sveriges kommunistiska parti (1929–1934, förkortat SKP, kallat Kilbomskommunisterna eller Kilbomarna), eller Socialistiska partiet – arbetarnas och jordfolkets förbund (1934–1943, förkortat SP), var ett svenskt kommunistiskt politiskt parti som existerade från 1929 till 1943, varefter det bytte namn och blev det uttalat nazistiska Svenska socialistiska partiet. Partiledare var 1929–1943 Nils Flyg, med Karl Kilbom som chefredaktör för dagstidningen Folkets Dagblad till 1937. Partiet bildades 1929 av majoriteten vid splittringen av Kominternpartiet Sveriges kommunistiska parti (som tidigare hette Sverges socialdemokratiska vänsterparti, SSV). Vid splittringen av Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) 1917 bildade vänsteroppositionen Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV). Tillsammans med andra vänstersocialistiska partier var man med och grundade Tredje internationalen (Komintern) 1919. År 1921 bytte SSV namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP). Sedan Zeth Höglund och andra ledargestalter som önskade avbryta samarbetet med Sovjetunionen lämnat SKP 1924 blev Karl Kilbom, tillsammans med Nils Flyg, den främste ledaren för partiet och blev samtidigt huvudredaktör för partiorganet Folkets Dagblad Politiken. Höglund lanserade sedan han lämnat partiet benämningen "Oxkommunister" på den Moskvatrogna grenen av partiet med Karl Kilbom i spetsen. 1929 utesluts majoriteten av medlemmarna ur SKP på order från Josef Stalins Moskva. Eftersom både majoriteten och minoriteten i SKP ställde upp i riksdagsval under partinamnet Sveriges kommunistiska parti, skilde man de två partierna åt genom att minoriteten, som kvarstod som medlem av Komintern och leddes av Hugo Sillén, kallades för Sillénkommunisterna (eller oxkommunisterna syftade ursprungligen på hela partiet, se ovan) medan majoriteten, med bland andra Karl Kilbom, kallades Kilbomskommunisterna fram till 1934. Efter sammanslagning med en mycket stor utbrytning från SAP i Göteborg under Albin Ström, bytte partiet namn 1934 till Socialistiska partiet. Under större delen av 1930-talet var Socialistiska partiet det största arbetarpartiet i Sverige till vänster om SAP. SP var starkt kritiskt mot stalinismens utveckling i Sovjetunionen. SP var också en framträdande antifascistisk rörelse under 1930-talet. Ture Nerman var ledande antifascist och riksdagsman för SP till 1939. Man mobiliserade stöd till Andra spanska republiken, och rekryterade i viss mån även frivilliga. Regionalt var partiet mycket starkt i fackföreningar och folkrörelser. Man drev tre dagstidningar och hade många kända medlemmar: Hinke Bergegren, Anton "Amaltea" Nilson, Albin Ström, Ture Nerman, Karl Kilbom m.fl. Partiets organ var alltjämt Folkets Dagblad Politiken. 1937 lät Nils Flyg utesluta Kilbom ur partiet. En stor grupp av partiets funktionärer valde då att lämna partiet tillsammans med Kilbom, och de flesta, inklusive Kilbom, sökte sig till SAP. Många partimedlemmar passiviserades 1939–1940, medan en annan grupp runt Albin Ström bildade det nya Vänstersocialistiska Partiet 1940. Efter att majoriteten runt Kilbom lämnat partiet, och efter Moskvarättegångarna 1938 mot de sista av Vladimir Lenins nära medarbetare, närmade sig den återstående spillran, i sitt avståndstagande från Komintern och Sovjetunionen, Nazityskland och stödde Antikominternpakten under kriget. När andra världskriget bröt ut 1939 drabbades partiet av en svår ekonomisk kris, dagstidningen Folkets Dagblad fick läggas ned, och efter våren 1940 var den realpolitiska situationen svår att hantera. Detta innebar att partiledningen sökte ekonomiskt stöd från Tyskland, och gradvis tog SP under Flygs ledning en realpolitisk ställning för Nazityskland. Partiets inställning förstärktes när Nazityskland 1941 bröt Molotov–Ribbentrop-pakten och angrep Sovjetunionen. Man bildade därefter det uttalat nazistiska partiet Svenska socialistiska partiet och fortsatte under det namnet fram till 1948, då partiet upplöstes.
Bonnierkoncernen
Bonnierkoncernen eller Bonnier Group är en familjeägd koncern och mediekonglomerat med sin bas i Sverige. Moderbolag är Albert Bonnier AB, och bland andra ingående bolag som emellanåt får ge namn åt koncernen märks Bonnier Group Aktiebolag och Bonnier AB. Bonnierkoncernen har sin bakgrund i Albert Bonniers Förlag som grundades av Albert Bonnier 1837, och ägandet ligger alltjämt hos medlemmar ur släkten Bonnier. Bonnierkoncernen har idag verksamhet i 16 länder med tonvikt på norra Europa, och innefattar i dagsläget cirka 175 företag. Bland dessa märks Dagens Nyheter, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Dagens Industri, Bonnier Tidskrifter, Svensk Filmindustri och Mittmediakoncernen. Under 2019 såldes TV4-Gruppen samt MTV Oy till Telia. Albert Bonniers Förlag grundades redan 1837. Den första bok som förlaget gav ut hette Bevis att Napoleon aldrig har existerat. Boken trycktes av Nordströmska boktryckeriet och kostade 4 skilling banco i häftad utgåva. Den var på 32 sidor och liten till formatet, endast 7 centimeter bred och 11 centimeter hög. Boken var en parodi och använde i sin bevisföring samma typ av argument som de skrifter som ville dra Jesu historiska existens i tvivelsmål. Albert Bonniers son Karl Otto Bonnier utvecklade förlaget till ett av Sveriges ledande, med författare som Strindberg, Heidenstam och Lagerlöf. I samband med att förlagets ägande övergick till Karl Ottos söner, främst Tor och Åke, förvärvades 1929 Åhlén och Åkerlund, vilket blev starten för en diversifiering till veckotidningar och så småningom även dagstidningar, serietidningar, film och TV. I början av 1950-talet stod Bonnierkoncernen i huvudsak på tre ben, förlagsverksamheten samt utgivning av tidskrifter och dagstidningar. Förlagsverksamheten var i huvudsak kopplad till Albert Bonniers Förlag, tidskriftsverksamheten skedde genom Åhlén och Åkerlund, och de dagstidningar koncernen hade stora ägarintressen i var Dagens Nyheter och Expressen. Utöver detta fanns även en mindre industrirörelse med företag som var knutna vertikalt till medieverksamheten. Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet breddades denna industrirörelse, så att koncernen blev mer diversifierad. Bonnierföretagen omsatte 123 miljoner kronor år 1954, hade 3 418 anställda och ett aktiekapital på 1 miljon kronor. Koncernens ägare består huvudsakligen av ättlingar till tre av Karl Otto Bonniers sex barn. Styrelseordförande är Carl-Johan Bonnier medan Tomas Franzén sedan 2013 är vd. Företaget är en av de främsta medlemmarna, benämnda Capital Partners, i Handelshögskolan i Stockholms partnerprogram för företag som bidrar finansiellt till Handelshögskolan i Stockholm och nära samarbetar med den vad gäller utbildning och forskning. Bonnier Books - innefattar bokförlag, bokklubbar och bokförsäljning i Sverige (Bonnierförlagen), Norge, Finland, Storbritannien, Frankrike, USA, Tyskland, England, Australien och Polen. Bonnier Publications – tidskriftsförlag i Sverige, Danmark och Norge. Bonnier Corp – tidskriftsförlag i USA. Bonnier News - samlar de svenska dagstidningarna Dagens Nyheter, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad och Dagens Industri samt magasinen i Bonnier Magazines och Brands, tryckeriverksamheten Bold Printing Stockholm och Bonnier News Local som samlar flera lokala dagstidningar i Sverige. Bonnier Ventures - Inkluderar Spoon och KIT och har investeringar i bland andra Acast, FLX, Natural Cycles, Trickle och Resolution Games.
