Lista över Simpsons-serietidningar
Simpsonsserier har utkommit och publiceras i vissa fall fortfarande i Australien, Österrike, Brasilien, Tjeckien, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Mexiko, Nederländerna, Norge, Ryssland, Serbien, Spanien, Sverige och Storbritannien. Första numret av Bart Simpson Comics utgavs i USA under oktober 2000 och utges idag varannan månad. I juli 2010 har det publicerats 55 nummer av serietidningen, som inriktar sig på Bart Simpson. Bart Simpson's Joke Book utkom tillsammans med nummer 24, 1995 av Hero Illustrated och innehöll serierna, "Fact or Affliction", "The Best Detentions", "Missing the Issues", "Book Schnook", "The High Cost of Giving", "Patty and Selma's Dating Do's och Dont's", "Con-Job, "Bash to the Future", "Moon Launch", ""Turning Comics into Movies" with Troy McClure" och "Have a Nice Day Dream". Serierna skrevs av Andrew Osborne och Barry Dutter och tecknades av Bill Ho, Chris Clements, David Windett, Jen Kamerman, Luis Escobar och Shaun Cashman. Simpson's Treehouse of Horror, tidigare Bart Simpson's Treehouse of Horror utkommer varje år i september sedan 1995. Berättelsen är liksom avsnitten i tv-serien med titeln "Treehouse of Horror", annorlunda och ska uppfattas som mer skrämmande och är skrivna av internationella författare och tecknare. Precis som i tv-serien så gör man många parodier på filmer och historier till versioner som utspelar sig i Springfield. Historierna har efteråt publiceringen släppts i samlingsutgåvor. Bartman är en serietidning med Bartman, ett alter ego av Bart Simpson. Sex nummer trycktes mellan december 1993 och juli 1995. I tv-serien har Bartman medverkat i Three Men and a Comic Book och Revenge is a Dish Best Served Three Times. Bartman är också en spelkaraktär i spelen Bart vs. The World och The Simpsons Game. Bartman and Radioactive Man var en crossover serietidning på sexton sidor som medföljde i nummer 11, 1994 av Hero Illustrated, tillsammans medföljde också en poster av Bartman och Radioactive Man. Berättelsen gick under namnet "Lo, There Shall Come... A Bartman!" och är skriven av Steve Vance. Serietidningen innehåller också historien "So You Are Wanting To Start A Small Business!". Best Radioactive Man Event Ever är en samlingsutgåva utgiven 2009 som innehåller "Simpsons Comics #155", "Bart Simpson #48", och "Simpsons Super Spectacular #9" och utgavs enbart under San Diego Comic-Con International. Endast 1000 exemplar delades ut. Bongo Comics Group Spectacular delades enbart ut till anställda inom Bongo Comics, och 1000 numrerade kopior delades ut. Den trycktes under 1993 och innehöll det första numret av Bartman, Itchy och Scratchy Comics, Radioactive Man och Simpsons Comics. Comic Book Guy: The Comic Book är en serietidning som innehåller parodier på vanliga serietidningar. Det första numret utgavs i juli 2010, därefter utges en ny varje månad. Under Free Comic Book Day (första lördagen i maj) utger Bongo Comics sedan 2005 en serietidning som delvis innehåller material från "Simpsons"-tidningarna och "Futurama Comics". Itchy och Scratchy Comics är namnet på fyra serietidningar utgivna av Bongo Comics, det första numret publicerades 29 november 1993. Därefter publicerades två utgåvor till samt en specialutgåva, Itchy och Scratchy Holiday Hi-Jinx. Efterfrågan av serien var låg så den lades ner 1994. Det första numret kom ut i tre upplagor, en version kom med en affisch som tillsammans med affischer som ingår i Radioactive Man #1, Simpsons Comics #1 och Bartman #1 blir en gigantisk affisch och kostade 2,25 dollar. Den vanliga upplagan utan affisch och streckkod på omslaget kostade 1,95 dollar. Den tredje upplagan var ett nytryck original utan streckkoden på framsidan och kostade också 1.95 dollar. På 1993:års Golden Apple Comics i Los Angeles signerade Bongo Comics 500 exemplar av Itchy och Scratchy #1 och gav ut dem med ett äkthetsbevis, (COA) med dem. Varje COA är individuellt numrerade.
Buster (serietidning)
Buster var en brittisk tecknad serie och serietidning, med separata skandinaviska avläggare. Både tidningen och den tecknade serien "Buster" var ursprungligen brittiska kreationer. Efter ett tag började de svenska versionerna emellertid leva sitt eget liv. Den svenska varianten gavs också ut i snarlikt utförande i Norge och Finland. Buster var ursprungligen en serietidning utgiven av brittiska Fleetway/IPC med start 1960. Tidningen innehöll blandade sport-, äventyrs- och humorserier. Som symbol för tidningen skapade man en serie och seriefigur som också fick heta "Buster" (i början lanserad som Tuffa Viktors son, vilket syns på kepsen). Serien tecknades av Hugh McNeill. 1967 utkom för första gången den svenska serietidningen Buster med inriktning på äventyrsserier. Ganska snart gick man över till att i första hand publicera sportserier. Material hämtades från den brittiska förlagan och andra Fleetway-titlar, men efter hand började man även ta in andra serier med betoning på sport, inte minst svenska originalserier som "Åshöjdens BK". Andra uppskattade serier som publicerats i tidningen är "Roy of the Rovers", "Zip Nolan", "Benny Guldfot", "Greppet direkt", "Fotbollsfantasten", "Super-Mac", "Bullen", "Johnny Puma", "Skid Solo", den svenska hockeyserien "Kom igen, Stefan!" och den mer sentida svenska nykomlingen "Kishako, Sportreportern". Tidningen har periodvis varit en renodlad fotbollstidning, men var den sista tiden återigen en bred sport- och serietidning. Under 2005 ändrades formatet till ett större magasinsformat, men detta kunde inte vända den negativa upplageutvecklingen och det sista numret blev nr 6/2005. Huvudserien "Buster" importerades ursprungligen från den brittiska förlagan, men under 1970-talet började man med svensk licensproduktion av serien. Figurens utseende försvenskades av bland annat Björn Ihrstedt och Bo Majgren. Den svenska versionen har bland annat tecknats av Tibor Belay, Bertil Wilhelmsson och Nicolas Krizan och hade på senare år inte mycket gemensamt med sin brittiska tvillingbror. Serier som publicerats i den svenska Buster-tidningen inkluderar. "Arvtagaren" (om en fotbollsmålvakt). "Alain Cheval" (motorsport). "Barry King" (Roadracing). "Ben Briggs" (tennis) Skrothandlaren Ben Briggs är ett tennisgeni, men väldigt oborstad. I Wimbledonturneringen försöker etablissemanget stoppa honom, men han går till final ändå. (1976). "Benny - fightern" (boxning). "Börje Salming" (hockey). "Benny Guldfot" (fotboll). "Björn Borg" (dokumentärserie). "Bobby Blue" (fotboll) En engelsk serie om fotbollslaget Everpool City, "The Blues". Huvudpersonen var centern och skyttekungen Bobby Booth. "Bröderna Marks" (fotboll). "Bröderna Trassel" (hockey). "Danny, caddien" (golf) Den föräldralöse Danny Boyd får jobba som caddie och vinner själv tävlingar. (1975). "Den stora finalen" (skolidrott). "Det kommer mera" (humor). "Det tuffa spelet" (rugby league). "Dick Skyttekungen" (fotboll). "Durrell's Palace" (fotboll). "Dynamit-Charlie" (äventyrsserie). "Dynamite Danny" (boxning) Den engelske boxaren Danny och hans boxningskarriär. "FC de Chanzy" (fotboll). "Fotbollsfantasten" (fotboll). "Freddy King" (friidrott). "Fyndet från Argentina" (fotboll). "Globe Champions" (hockey) John Bermont är stjärna och hans barndomsidol, Charle Tucker, tränare. "Greppet direkt" (fotbollsmålvakt). "Hagadals IF" (ishockey). "Hockeytvillingarna" (ishockey) Tvillingarna Danne och Affe spelar i Årbyviks juniorlag. "Häxmästaren" (fotboll). "IFK Trumslagaren" (friidrott). "Jimmy, bolltrollaren" (fotboll) Jimmy Chelsey är stjärna i Castleburn City och hans bror Jack i lokalkonkurrenten United. "Johnny Puma" (wrestling). "Kamikaze Kid" (speedway). "Kishako, Sportreportern" (blandad sport/humor). "Klantskallarna" (blandad sport/humor). "Knock-Out Charlie" (boxning). "Kom igen, Stefan!" (ishockey). "Nobby Tåfjutt" (fotboll/humor). "Roy of the Rovers" (fotboll). "Simon Skarpskytten" (fotboll). "Skid Solo" handlar om Skid Solo som är en racerförare i F1. "Sportarkivet berättar" (blandad idrott).
Serietidning
En serietidning eller ett seriemagasin, är en tidning som i huvudsak innehåller tecknade serier. Jämte serier som producerat för dagspressen - dagspresserier - så har serietidningen traditionellt sett varit det huvudsakliga formatet för tecknade serier. De första serietidningarna publicerades på 1930-talet - som historiens första serietidning brukar nämnas den amerikanska Famous Funnies, utgiven från 1934 till 1955. Avgränsningen mellan termen serietidning och närliggande begrepp är många gånger suddig. En tydlig avgränsning, bland annat använd av Seriefrämjandet är att "serietidning" syftar på en periodisk utgiven seriepublikation, medan övrig tryckt serieutgivning går under begreppet "seriealbum". Andelen serier i en serietidning kan variera. Bland seriesamlare - liksom i Seriekatalogen - används termen "renodlad serietidning" för en tidning med mer än 50 % serier, och "icke renodlad serietidning" för en publikation med 25-50 % serier. Många seriefanzin, bilderböcker som Barna Hedenhös, och humortidningar som En rolig halvtimma räknas då inte som serietidningar. Även om det första numret av Famous Funnies, utgiven i USA i juli 1934, är att betrakta som den första egentliga serietidningen hade den föregåtts av flera serietidningslika publikationer - i enstaka serielika böcker publicerades redan på 1840-talet, då schweizaren Rodolphe Töpffers "histoires en images" spreds över Europa och även nådde USA. Det var dock först på 1890-talet som en egentlig produktion av tecknade serier kom igång - då i form av humorserier som trycktes dagligen i den amerikanska dagspressen, så kallade dagspresserier. I januari 1929 publicerades det första numret av The Funnies, häften vigda enbart åt serier och som distribuerades som bilagor till nyhetstidningarna. Liknande häften trycktes även Europa under det tidiga 1930-talet. Nästa steg mot renodlade serietidningar togs i januari 1933, då det första numret av Mickey Mouse Magazine publicerades. Innehållet bestod dock inte av serier utan fylldes av sagor, artiklar, skämtteckningar, spel och dikter med Walt Disneys animerade filmstjärna Musse Pigg i huvudrollen. Magasinet omarbetades dock i olika omgångar och kom efter ett par år också att innefatta seriestrippar. Musse Piggs internationella popularitet ledde också till internationella versioner av Mickey Mouse Magazine - däribland i Frankrike (Le Journal de Mickey, med start 1934), England (Mickey Mouse Weekly, 1936), Tyskland (Micky Maus Zeitung, 1937), och Sverige (Musse Pigg-Tidningen, 1937) - varav flera kom att bli respektive lands första serietidningstitel - även om de till en början, precis som det amerikanska originalet, inte var renodlade seriepublikationer. Serietidningar, som på amerikansk engelska kallas comic books, växte fram i USA under 1930-talet, då äventyrsserierna slog igenom. Tidigare var det mest humorserier, och då fick man vänta från dag till dag, då serien fortsatte i dagstidningarna. Men nu kunde man nu köpa hela serieäventyr och läsa. Oftast kom serietidningarna en gång per vecka eller månad. Serietidningar fick sitt stora genombrott då superhjälteserierna kom, bland annat Superman från 1938. I dag dominerar superhjältegenren den amerikanska serietidningsmarknaden stort - de största förlagen är Marvel Comics (Spider-Man, X-Men m.fl.) och DC Comics (Batman, Superman m.fl.). I allt väsentligt är de inhemska serier som ges ut i serietidningsform, medan Manga-utgivningen, liksom den marginella utgivningen av europeiska serier - huvudsakligen sker i seriealbum och i bokform. Under 1970- och 80-talen avtog debatten, och serietidningarna blev alltmer accepterade, och nämns numera mycket sällan som "syndabock" då underhållningsvåldet debatteras. Debatten har i stället gått via TV och video till datorspel. Sex serietidningar har passerat gränsen för 1000 utgivna tidningar. De första japanska serietidningarna publicerades efter andra världskrigets slut - bland pionjärerna märks Monthly Manga Shōnen. Seriemagasinet (1948-2001).
Seriedebatten
Seriedebatten eller serietidningsdebatten var en diskussion om effekterna på barns serieläsande var negativa eller inte. Debatten rasade som värst i västvärlden under sent 1940-tal och tidigt 1950-tal, för att senare sakta tona av medan diskussionen om fiktivt våld i stället flyttades till modernare medier. Motståndare menade framför allt att våldsamma serier kunde göra barnen våldsamma. Vid fall där ungdomar misstänkts för grova våldsbrott under tidigt 1950-tal menade vissa att de tagit inspiration till handlingarna genom serietidningar. I vissa fall beskylldes även serierna för att beskriva stereotyper samt uppmuntra till exempelvis rasism och antisemitism. Fastän debatten senare tonades av, sågs serier länge som lägre stående kultur än exempelvis böcker. I Belgien arbetade vid denna tid många pedagoger och psykologer bland annat med att försöka bromsa inflödet av icke-belgiska serietidningar. I Danmark upphörde Carl Aller, efter påtryckningar från föräldrar och lärare, i mitten av 1954 att publicera Stålmannen och Fantomen. Den 16 juli 1949 infördes en lag, som starkt reglerade innehållet i serietidningar riktade till ungdomar. Som motvikt till de amerikanska serierna startades serietidningen Leprechaun. I Italien infördes 1952 granskningskommittéer, bestående av föräldrar, lärare och ungdomsorganisationer, på platser där serier trycktes. Den 10 december 1949 beslutade Kanadas parlament att förbjuda vissa brottsskildrande serier, så kallade "crime comics". Någon censur tillämpades inte, i stället blev det upp till domstolarna att avgöra om fallet föll inom berörda genre. Debatten i Nederländerna präglades bland annat av tunga påtryckningar från lärarhållet. I Norge tillsatte Statens Folkeupplysningsråd i februari 1953 en kommitté, som i augusti samma år i sitt slutbetänkande förespråkade inrättandet av ett granskningsråd i stället för censur. I Storbritannien växte sig debatten stark, och 1951 hölls en stor konferens i London. 1952 förbjöds import av serietidningar tryckta utanför Stirlingområdet. Efter en undersökning om ungdomens läsvanor i Bristol, som visade att serierna bland många tillhörde de populärare, beslutade Engelska kyrkans ungdomsråd 1953 att ge ut Bibeln i serieformat. I Sverige föreslog 1949 de socialdemokratiska svenska riksdagskvinnorna Disa Wästberg och Märta Öberg att utreda åtgärder för att främja "lämplig och prisbillig" barnlitteratur. Förslaget godkändes, och 1952-1953 lämnades slutbetänkandet. Många serier beskrevs som "brutala" och "sadistiska", dock ägnades bara några få rader åt serietidningar. Seriedebatten under tidigt 1950-tal företräddes i Sverige bland annat av Nils Bejerot med sin debattbok Barn – Serier – Samhälle från 1954. I USA inleddes debatten strax efter andra världskriget. Vissa delstater förbjöd försäljning av vissa serier som ansågs skada sedligheten. 1947 engagerade sig psykiatern Fredric Wertham alltmer i debatten. 1948 antog 14 av de 30 största serieförlagen frivilligt en produktionskod, med inspiration från filmproduktionen, för att få bort inslag av "sexuell eggelse, oanständiga scener, glorifiering av brott, sadistiska scener, skilsmässor och antireligions- och rashets". I Österrike fanns vid denna tid där så kallade "osmakliga" serietidningar kunde ges distributionsförbud, om åtal väcktes av den nationella skolstyrelsen.
Egmont Kids Media Nordic
Egmont Kids Media Nordic var fram till hösten 2013 en förlagsdivision inom den skandinaviska mediakoncernen Egmont, (i Sverige) bildad 2003. Bolaget har verksamhet i Danmark, Norge och Sverige. Den svenska verksamheten har tidigare hetat Egmont Kärnan (sammanslagning av Kärnan och Egmont Serieförlaget) och producerade framför allt serietidningar, barn- och ungdomstidningar och leksaker. Sitt nuvarande namn fick företaget 2013. Dess omsättning har uppgått till 550 miljoner SEK, och man har 110 anställda. November 2013 slog Egmont samman sina båda förlagsdivisioner Egmont Magazines och Egmont Kids Media till en division under namnet Egmont Publishing. Företagets svenska historia går tillbaka till 1948 då veckotidningen Hemmets Journal och bokförlaget Richter, båda dotterbolag till den danska Gutenberghus-koncernen (sedermera omdöpt till Egmont) inledde utgivningen av serietidningen Kalle Anka och C:o. Utgivningen av Hemmets Journal och Kalle Anka och C:o blev grogrunden till Hemmets Journals förlag, vars serieutgivning under 1980-talet avknoppades till ett eget förlag. Detta hette först Serieförlaget, senare Egmont Serieförlaget, därefter – efter 2003 års fusion med leksaksföretaget Kärnan – Egmont Kärnan och sedan 2013 Egmont Kids Media Nordic. Under lång tid bestod utgivningen i allt väsentligt av Disneyserier, det första stora undantaget var Bamse som man tog över utgivningen av år 1990. 1997 köpte man dock upp huvudaktören på den svenska seriemarknaden, Semic Press, och sedan dess är man det utan konkurrens största svenska serietidningsförlaget. Efter att den huvudsakliga konkurrenten Atlantic förlag meddelade sin nedläggning 1999, hade förlaget under några månader i det närmaste monopol på svenskt serietidningsutgivning. Detta bröts dock när den norska mediekoncernen Schibsted startade Full Stop Media – sedermera Schibsted förlagen – år 2000. Efter att Schibsted avslutat sin svenska serietidningsutgivning 2009 har dock Egmont återigen intagit en i det närmaste monopolställning. Bolaget hade 2013 105 anställda på dess båda kontor i Malmö (huvudkontoret) och Stockholm. Omsättningen noteras till cirka 530 miljoner kronor. 20 november 2013 meddelade Egmont att man slår samman sina förlagsdivisioner Egmont Magazines och Egmont Kids Media. Den nya förlagsdivisionen kommer att få namnet Egmont Publishing. Förutom de serietidningar som listas nedan ger förlaget även ut många seriealbum och serieböcker. Dessutom finns ytterligare systertitlar till ovan nämnda tidningar. Förutom serietidningar ger förlaget även ut ytterligare tidskrifter: tjejtidningen Julia, hockeytidningen Pro Hockey, fotbollstidningen Goal, och husdjurstidningen Pets, samt systertidningar. Företaget har även en betydande bokutgivning och merchandise-produktion, med kända figurer som Bamse, Alfons Åberg, Kalle Anka, Lilla spöket Laban, Smurfarna, Star Wars, Barbie, Hello Kitty, My Little Pony, med flera.
