Talbok
En talbok är en bok som är inläst, som en ljudbok i Daisyformat, under speciella undantagsregler i upphovsrätten för att underlätta för personer med läshinder. Talböcker utgör en vidareutveckling av böcker i blindskrift eller punktskrift och framställs och tillhandahålls på liknande villkor. Det finns också kommersiellt tillgängliga ljudböcker, som vänder sig till allmänheten. Dessa ges ut av förlagen direkt och finns att köpa för konsumenter samt i ett urval på biblioteken på samma villkor som tryckta böcker. Från det statliga Blindeinstituttet avskildes 1952 Statens bibliotek og trykkeri for blinde (SBTB). Denna nya institution började 1955 att framställa talböcker på rullband. Redan från starten dominerade fjärrlån via post. Några år senare tillkom en rikstäckande taltidning som omfattade ett rullband, två gånger i veckan. Mot slutet av 1970-talet ersattes alla rullband med kassettband. Under 1980-talet byttes namnet till Danmarks Blindebibliotek (DBB). År 2006 började utlåning av cdrom. År 2009 byttes namnet ännu en gång till Nota. Celia är ett statligt specialbibliotek som framställer talböcker i Finland. Omkring 30 % av all skön- och facklitteratur som ges ut i Finland tillgängliggörs i någon form för personer med funktionsnedsättning. Verksamheten grundades 1 april 1890 som Föreningen Böcker åt de Blinda, på initiativ av Cely Mechelin som ledde verksamheten fram till 1932. Den övergick 1978 i statlig regi och bytte 2001 namn till Celia för att hedra grundaren. De första talböckerna togs fram 1955 på rullband. Numera används cdrom i DAISY-formatet. Samlingen innehåller 25 000 titlar. Årligen tillkommer ett tusental titlar och nära en miljon utlån. Det är 17 § i Åndsverksloven, den norska upphovsrättslagen, som medger framställningen av talböcker i Norge. De första framställdes av Norges Blindeforbund redan 1955 på rullband. Det framväxande Lydbiblioteket övergick 1972 till bandkassetter och 1989 övertog staten huvudmannaskapet, varvid namnet ändrades till Norsk lyd- og blindeskriftbibliotek (NLB). 1978 började även organisationen Kristent arbeid blant blinde (KABB) att framställa talböcker. I dåvarande Sovjetunionen började Allsovjetiska blindsällskapet (numera: Allryska blindsällskapet, Всероссийское общество слепых, ВОС) att framställa talböcker 1961. Idag innehåller deras samlingar 9 000 titlar som bara är tillgängliga för medlemmarna. Det är 17 § Upphovsrättslagen som anger reglerna för talböcker i Sverige. Den största talboksproducenten i Sverige är Myndigheten för tillgängliga medier (MTM). Talböcker finns på bibliotek och får endast lånas av personer med någon form av läshinder. Läshinder behöver inte bara vara synfel. Exempel på andra hinder är olika muskelsjukdomar och neurologiska sjukdomar, dyslexi och koncentrationssvårigheter. Personer med svårigheter att läsa tryckt text under en kortare eller längre tid har rätt att låna talböcker. Bibliotek och användare kan med stöd i 17 § Upphovsrättslagen få tillgång att själva ladda ner talboksfiler från Myndigheten för tillgängliga mediers webbplats. Talböcker är även tillgängliga genom en app för smarta mobiltelefoner och surfplattor. Den användare som vill få tillgång till att själv ladda ner talböcker behöver först, med hjälp av ett folk- eller skolbibliotek rekvirera användarnamn och lösenord. MTM:s digitala bibliotek har ca 138 000 digitala titlar i sin katalog (2019). En bok som finns som ljudbok kan framställas som talbok av en organisation som har regeringens tillstånd. Alla specialapparater finns tillgängliga för personer med synskada eller annat funktionshinder. De lämnas ut via landstingen till personer med nedsatt syn eller blindhet och finns att låna på biblioteken.
Synskadades riksförbund
Föreningen anordnade kurser och uppförde verkstäder för att få fler blinda i arbete och dessutom bredda deras begränsade arbetsmarknad. Bland annat anordnade föreningen en kurs i korgmakeri för blinda kvinnor 1902 som senare blev ett arbetshem. Och skapade också en materialdepå föråvaror till hantverksprodukter och från och med 1915 drev föreningen en maskinskrivningsbyrå. Lyckopenningen startades 1912 och säljs än idag. Den var en idé som hämtades från Danmark, och är ett smycke som ges åt ett nyfött barn. År 1911 erhölls anslag från staten och detta har sedan dess ökat. Den första politiska frågan som förbundet drev var om blindhetsersättning vilken väcktes redan 1903 vid ett nordiskt möte i abnormfrågan. 1934 lagstiftades sedan om en generell blindhetsersättning som var oberoende av inkomst till dem som var blinda eller saknade ledsyn. Senare bytte ersättningen namn till invalidersättning och idag heter den handikappersättning och betalas ut till fler grupper med funktionsnedsättningar. Andra politiska frågor som föreningen drev under perioden fram till andra världskriget var gratis radiolicens och förmånsställning för de blinda korgmakarna och borstbindarna vid inköp från staten. År 1925 samlades några lokalföreningar till ett möte i Örebro där De blindas riksförbund (DBR) skapades. De blindas riksförbund existerade parallellt med De blindas förening fram till 1936. Under 1930 och 1940-talen började förbundet engagera sig i frågor för att förbättra blindas vardag. Till exempel inledde de 1938 ett samarbete med Svenska Schäferhundföreningen för dressering av ledarhundar. Förbundet anordnade också kurser i teknik med käpp och punktskrift för nysynskadade. Förbundet drev länge verksamhet med konsulenter som skulle hjälpa blinda. Denna verksamhet drevs först av föreningen men togs allt mer över av landstingen på 1970-talet och ledde till att många blinda anslöt sig till föreningen. Sedan 1911 drev föreningen ett bibliotek med böcker på punktskrift. Ny teknik innebar nya möjligheter för att få information för synskadade, detta ledde till att talboken blev en het fråga. Föreningen drev två stora insamlingskampanjer 1957-58 för att samla in pengar till produktionen. Staten beviljade också 1955 pengar för produktionen och talböcker kunde börja produceras i större skala. Författarnas organisation stämde DBF för brott motupphovsrätten men detta kunde lösas 1961 då staten tog på sig kostnaderna för royalties till författarna och 1980 tog staten över Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). Föreningen kämpade också för taltidningar och dagstidningar på ljudkassett med kampanjer och demonstrationer under 1960- och 1970-talen. Föreningen har under sin historia varit beroende av arv och donationer och därför har frågor om hur man ska undvika arvskatt och gåvoskatten diskuterats inom föreningen, vilket ledde till bildandet av DBF:s understödsstiftelse 1954 som tar emot arv och donationer, idag heter den Synskadades Stiftelse. Under åren 1975-77 ombildades föreningen och bytte namn till Synskadades Riksförbund (SRF). Den nya organisationsformen var ett treplanssystem med lokalföreningar och länsförbund, numera kallade distrikt. Samtidigt började organisationen värva medlemmar även bland pensionärer vilka dittills inte varit välkomna. Detta ledde till en kraftig tillväxt under 70- och 80-talen. Dagens SRF har i princip en arbetsfördelning där lokalföreningar sköter informell rådgivning bland synskadade plus ibland uppvaktningar av kommunerna i frågor som exempelvis oframkomliga gator eller byråkratisk hemhjälp, distrikten sköter mer yrkesmässig lokalpolitisk bevakning och barnverksamhet, och riksförbundet policy och specialiserat stöd. SRF har bland annat offentlig myndighetsstatus som tilldelare av ledarhund.
Handikapphjälpmedel
Handikapphjälpmedel är ett hjälpmedel som kan användas av personer med olika typer av funktionsnedsättning eller sjukdomar. Anordningen kan förbättra personens rörlighet eller sinnesförnimmelser, genom att ersätta en förlorad kroppsdel eller komplettera en försämrad kroppsfunktion. Handikapphjälpmedel som opereras fast på en person kallas ofta proteser. Personer med olika funktionsnedsättning använder olika sorters hjälpmedel. Bland de tidigaste hjälpmedlen finns kryckor, träben och hörlurar. Hjälpmedlen har under 1900-talet utvecklats och blivit fler, inte minst i länder med en medveten välfärdspolitik. Den tekniska utvecklingen har lett till anpassade fordon och hjälpmedel för att stödja syn och hörsel. Under den senare delen av 1900-talet har datorutvecklingen gett möjligheter att exempelvis omvandla text till tal eller tvärtom. Inopererade handikapphjälpmedel som ersätter en förlorad kroppsdel eller en funktion hos en kroppsdel kallas proteser. Sådana proteser kan ersätta förlorade ben, ögon, hörselorgan, händer eller armar. I Sverige ingår handikapphjälpmedel i det de offentligas ansvar för de hjälpbehövande. Hjälpmedlen kan därför tillhandahållas utan kostnad eller bara mot en låg avgift. 70 procent av användarna av handikapphjälpmedel i Sverige är över 65 år, och inköpskostnaderna för de olika typerna av svenska handikapphjälpmedlen låg 1998 på 3,5–4 miljarder kronor. Hjälpmedelsinstitutet var fram till 2014 det centrala samhällsorganet för att hantera hjälpmedelsförsörjningen i Sverige. Därefter har delar av dess verksamhet tagits över av Myndigheten för delaktighet. På länsnivår sköter länssjukvårdens hjälpmedelscentraler hanteringen av handikapphjälpmedel. Hörlur – Detta var från början en enkel lur (exempelvis av kohorn) som förstärker ljudet. Under 1900-talet har dessa ersatts av elektriska och elektroniska hörapparater som hängs runt örat och kan ställas in för olika sorters ljudmiljöer eller hörselnedsättning. I dagens svenska används därför begreppet hörlur istället för hörselkåpor med inbyggda högtalare, som samtidigt stänger ute omgivningens ljud. Bildtelefoni – Med modern bildtelefoni (exempelvis Skype) kan döva använda sitt eget teckenspråk när de kommunicerar via telefon. Blinkande lampor eller vibrerande anordningar ersätter exempelvis ringklockor, för folk som inte kan höra dessa. Manuell förmedlingscentral – där döva eller hörselskadade kan skicka ett textmeddelande (datortext) till en hörande mottagare med telefon.Textmeddelandet kan då läsas upp i luren, och mottagaren kan själv svara genom tal som når den hörselskadade mottagaren som text. Punktskrift – ett reliefbaserat alfabet som kan avläsas med hjälp av känseln, exempelvis via fingertoppar. Det utvecklades på 1800-talet av fransmannen Louis Braille och finns i olika nationella varianter. Det här alfabetet används även av dövblinda personer, och datorer har utvecklats där information på skärmen överförs till en punktskriftsdisplay. Syntetiskt tal kan genereras från en dator som exempelvis kan läsa upp text från en webbsida. Den här tekniken utvecklas också utan handikappvärlden som ett alternativ sätt att styra eller kommunicera via en dator. Talböcker (på kassett, skiva eller i datorn) används både av synskadade och som hjälp för folk med läs- och skrivsvårigheter. De sistnämnda kan också få stöd och träning via datorbaserade rättstavningsprogram. Förstoringsglas eller liknande optiska verktyg kan användas för att förtydliga text. Glasögon är ett mycket vanligt handikapphjälpmedel. Vit käpp och /eller ledarhund används av många synskadade för att göra det möjligt för dem att röra sig utomhus. Olika sorters utrustning kan förstärka rösten för en tal- eller språkskadad. Med särskilda datorprogram kan en person som lider av afasi träna språkförståelse, och ljud kan skapas digitalt via en dator.
Bodil Mårtensson (författare)
Bodil Mårtensson, född 11 september 1952 i Karlskrona, är en svensk författare, framförallt av kriminal- och ungdomsromaner. Med sina böcker har hon placerat Helsingborg på den svenska deckarkartan. Hennes senaste thriller Justine – Raschans hämnd (2010) har klusterpublicerats som tryckt bok, audiobok och ebok. Mårtensson har målat och tecknat sedan barndomen men började efterhand alltmer fundera på att skriva. Efter att ha bollat olika alternativ, bland annat en serie historiska romaner, tog ungdomens deckarläsning över. Debutboken En chans för mycket (1999) om kriminalkommissarie Hill nominerades till Polonipriset. Den översattes snabbt till tyska och har liksom senare böcker i serien haft stor framgång där. De tidigare böckerna förenar thrillerstämning med humor i en rätt ovanlig blandning, och präglas av god psykologisk blick. Senare böcker är kanske mer vardagsnära, även om situationerna sällan är helt vanliga. Det må sen handla om tjuvar, krisande äktenskap, skenbara spöken i Kärnan, folk som återuppstår sedan de brunnit inne och galna seriemördare. De senaste, som Brottskod 09 med dess trafficking-story (2007), Rebeccas blod (2008), och Greppet (2009) är hårdare och mer realistiska i anslaget. Som inspiration har Bodil Mårtensson i intervjuer nämnt Ed McBain, men hennes böcker är helt personliga i stil och innehåll och mycket svenska, frånsett en kortare utflykt till Miami. Hon samarbetar gärna med polisutredare och kriminaltekniker, läkare och dykspecialister för att få en autentisk bakgrund och för att "kolla fakta". I debutboken En chans för mycket uppfann hon dock en apparat med vars hjälp några kriminella personer kunde läsa av trisslotter utan att de öppnats, något som verkar ha skrämt upp Svenska Spel, som ägnade en hel sektion av sin egen tidning åt att reda ut om detta verkligen vore möjligt. Bodil Mårtensson har även skrivit en serie populära spänningsböcker för ungdom med dykning som huvudtema. Här får man till exempel möta spioner i Stockholms skärgård, delfiner i Öresund, hajar i Florida, Loch Ness-odjuret och vara med att undersöka ett flygplansvrak utanför Kullaberg. Dessutom har hon publicerat ett flertal deckarnoveller, och planerar nu en kriminalserie även för ungdomliga läsare. Hon har även skrivit flera lättlästa böcker för LL-förlaget med spänningsmotiv, samt medverkat i novellsamlingar på samma förlag. Under senare tid har Bodil Mårtensson också varit verksam som föreläsare i ämnen som anknyter till hennes böcker. Framgångarna i Tyskland har gett henne en egen fan-club bland tyska kriminalpoliser, som per segelbåt besökte Helsingborg särskilt för att träffa henne i augusti 2006. I maj 2011 utgavs Barkhes döttrar. Denna bok är en historisk spänningsroman i Helsingborgsmiljö i en såväl historisk som delvis fiktiv miljö. De följdes upp av Barkhes son och Barkhes kors. Barkhe-serien utspelas not bakgrund av striderna mellan Sverige och Danmark om makten över Skåne, men är trots historisk bakgrund en till delar fiktiv romanserie om Länsman Barkhe i Helsingborg, och hans unga döttrar. En ny bokserie har påbörjats under 2014, med Blodbokens tid (2014) som första volym. Denna boksvit utspelas under Magnus Erikssons och Valdemar Atterdags dagar, och hämtar sitt stoff ifrån sin tid av politiska intriger och personstrider. De historiska romanerna finns också som eböcker, och flera som talböcker. Mårtensson är bosatt i Skåne (först i Lund) sedan sjuttonårsåldern, med ett kortare gästspel i Umeå. I Helsingborg har hon varit bosatt sedan 1992, och hennes förtrogenhet med staden reflekteras i hennes böcker. Det har också gjort henne till en välkänd lokal profil, med en egen bronsplakett i hamnen. Hon har även ställt ut sagomålningar på bland annat Helsingborgs Stadsbibliotek. Bodil Mårtenssons bror var Peder Carlsson och hon var 1971–2005 gift med Bertil Mårtensson. Sista dansen (Hemmets Veckotidning nr 30 juli 2001). Rysk utbåt (Året Runt nr 38, sept 2004).
