Taltidning
En taltidning är en tidning som utges i uppläst form istället för på tryck. Målgruppen är oftast synskadade, men kan även rikta sig till personer som har tid att lyssna men inte läsa, exempelvis chaufförer eller andra med liknande yrken. Cirka 50 olika taltidningar ges ut i Sverige, ofta rör det sig om läns- eller lokaltidningar. En del av utgivarna av taltidningar i Sverige är anslutna till Taltidningsproducenternas förening. Taltidningsproducenternas förening.
Britt-Marie Eklund
Britt-Marie Eklund, född Ekman 1927 i Arnberg, Norsjö, död 2011 i Ljusnäs, Norsjö, var en svensk författare. Hon debuterade med diktsamlingen Lek med skärvor 1955 och har jämförts med såväl Edith Södergran som Karin Boye. Britt-Marie Ekman föddes i Arnberg utanför Norsjö, där hon växte upp tillsammans med tre syskon. Som ung arbetade hon som kontorist på ett försäkringsbolag i Norsjö. Hon gifte sig med Karl Eklund 1950, och flyttade till Ljusnäs utanför Norsjö, där de två barnen föddes. Hon var med i Broderskapsrörelsen och inledde 1967 deras kongress i Skellefteå. När jordbruket inte längre bar sig flyttade Britt-Marie med sin make söderut. Här arbetade hon som biblioteksassistent, bland annat i Märsta under tjugo år, även på bokbuss och med kommunens taltidning. Dessvärre inskränkte familjelivet hennes skrivande. Som hon själv skriver i essän Poesin från sidan 1959. Vi kontorsflickor, gymnasister, fördrömda handelsbiträden och hemmafruar? Alla vi som inte har råd att betrakta vårt skrivande som ett arbete. Alla vi som dras med dåligt samvete både för att vi skriver och för att vi inte skriver. För att middagsdisken står över, för att ungen vantrivs när mamma skriver, för att golvet är dammigt, krukväxterna sloknar och strumpkorgen dignar över. Efter pensionen flyttade sedan Britt-Marie och hennes man tillbaka till Ljusnäs. Den sköra debutboken, diktsamlingen Lek med skärvor (1955) är hennes enda bok, även om hon författade ett tiotal dagssviter för ett antal tidskrifter. Hennes eget skrivande kom igång när hon i mitten på 1950-talet gick på Medlefors folkhögskola. Till invigningen av folkhögskolans nya lokaler 1957 medverkade hon med en uppskattad prolog. 1957 senare tog författaren Lennart Frick in henne i redaktionen för den Lyckselebaserade tidskriften Ultima (tillsammans med honom själv, Lars Englund, Tore Frängsmyr, Sten Hanson och Sigvard Karlsson). Vid de första författarsammankomsterna i Norrland var hon den enda skrivande kvinnan. Erik Jonsson skriver i nyutgåvan av debutboken att Britt-Marie Eklund var en av dem som drog upp linjerna för Norrländska författarsällskapet. Tidigare nämnde Frick äger en kopia av en färdigskriven uppföljare till Lek med skärvor som legat klar för tryck i snart 50 år, och som Britt-Marie Eklund inte ville publicera. Hon valde att efter debuten framträda och publicera enstaka texter och dikter. År 1972 fanns hon med i en antologi från Västerbotten med bland andra Torgny Lindgren och P-O Enquist. Hennes antagligen sista dikt hittar man i Svensk Handikapptidskrift, där hon 1972 publicerar ett hemvändarpoem med den sorgliga titeln Byarna och döden. 1981 publicerades ett vänporträtt av psalmisten och poeten Eva Norberg-Hagberg. Lek med skärvor nyutgåva 2013. Förord: Peo Rask. Efterord: Erik Jonsson.
Greta Ericson
Johanna Margareta "Greta" Ericson, född 28 november 1914 i Gävle, död 1 juni 2006 i Falun, var en svensk skådespelare. Ericson växte upp i Dala Fäggeby och genomgick åttaårigt flickläroverk i Falun. 1934 sökte hon till och kom in vid Dramatens elevskola. Hon gick där till 1936 och engagerades därefter vid Vasateatern i Stockholm hos Per Lindberg och Martha Lundholm. Hon filmdebuterade 1936 i Gustaf Molanders Familjens hemlighet och året efter fick hon en av sina största filmroller som Margit i Weyler Hildebrands Pensionat Paradiset. Filmen som helhet blev nedskriven i media, men Ericson lovordades för sin insats. Hon gjorde sammanlagt sju filmroller under 1930-talet och spåddes en lång och lysande filmkarriär, men valde i stället att satsa på familjelivet. Under 1940-talet uteblev därför filmrollerna och den sista filmen hon medverkade i var 1952 års Kronans glada gossar, vilket var en så kallad klippfilm (den var sammansatt av klipp från tidigare filmer). Efter filmkarriären var hon i början av 1950-talet med och bildade en teatergrupp i Falun som kom att vara verksam i nära två decennier. Hon ledde även en barnteatergrupp under många år. Hon medverkade 1971 i Rune Lindströms TV-version av Gustaf Vasas äventyr i Dalarna. Ericson var under flera år också engagerad av länsbiblioteket med att läsa in taltidningen Talpilen. Hon sysslade också med diktläsning i olika sammanhang, bland annat i Hosjö kyrka där hon brukade läsa ackompanjerad av musik. Ericson var från 1939 gift med industridirektören Olle Herdin (1914–1994). Paret bodde i en villa på Skutudden, vilken eldhärjades 2001. Efter branden lät Ericson bygga upp huset på nytt. Hon avled den 1 juni 2006 på Falu lasarett efter en tids sjukdom. Paret är begravda på Hästbergs kyrkogård i Falun. 1936 – Familjens hemlighet. 1937 – Pensionat Paradiset. 1937 – Röda triangeln. 1937 – Skicka hem Nr. 7. 1938 – Sol över Sverige. 1938 – Herr Husassistenten. 1939 – I dag börjar livet. 1952 – Kronans glada gossar. 1971 – Gustaf Vasas äventyr i Dalarna.
Synskadades riksförbund
Föreningen anordnade kurser och uppförde verkstäder för att få fler blinda i arbete och dessutom bredda deras begränsade arbetsmarknad. Bland annat anordnade föreningen en kurs i korgmakeri för blinda kvinnor 1902 som senare blev ett arbetshem. Och skapade också en materialdepå föråvaror till hantverksprodukter och från och med 1915 drev föreningen en maskinskrivningsbyrå. Lyckopenningen startades 1912 och säljs än idag. Den var en idé som hämtades från Danmark, och är ett smycke som ges åt ett nyfött barn. År 1911 erhölls anslag från staten och detta har sedan dess ökat. Den första politiska frågan som förbundet drev var om blindhetsersättning vilken väcktes redan 1903 vid ett nordiskt möte i abnormfrågan. 1934 lagstiftades sedan om en generell blindhetsersättning som var oberoende av inkomst till dem som var blinda eller saknade ledsyn. Senare bytte ersättningen namn till invalidersättning och idag heter den handikappersättning och betalas ut till fler grupper med funktionsnedsättningar. Andra politiska frågor som föreningen drev under perioden fram till andra världskriget var gratis radiolicens och förmånsställning för de blinda korgmakarna och borstbindarna vid inköp från staten. År 1925 samlades några lokalföreningar till ett möte i Örebro där De blindas riksförbund (DBR) skapades. De blindas riksförbund existerade parallellt med De blindas förening fram till 1936. Under 1930 och 1940-talen började förbundet engagera sig i frågor för att förbättra blindas vardag. Till exempel inledde de 1938 ett samarbete med Svenska Schäferhundföreningen för dressering av ledarhundar. Förbundet anordnade också kurser i teknik med käpp och punktskrift för nysynskadade. Förbundet drev länge verksamhet med konsulenter som skulle hjälpa blinda. Denna verksamhet drevs först av föreningen men togs allt mer över av landstingen på 1970-talet och ledde till att många blinda anslöt sig till föreningen. Sedan 1911 drev föreningen ett bibliotek med böcker på punktskrift. Ny teknik innebar nya möjligheter för att få information för synskadade, detta ledde till att talboken blev en het fråga. Föreningen drev två stora insamlingskampanjer 1957-58 för att samla in pengar till produktionen. Staten beviljade också 1955 pengar för produktionen och talböcker kunde börja produceras i större skala. Författarnas organisation stämde DBF för brott motupphovsrätten men detta kunde lösas 1961 då staten tog på sig kostnaderna för royalties till författarna och 1980 tog staten över Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). Föreningen kämpade också för taltidningar och dagstidningar på ljudkassett med kampanjer och demonstrationer under 1960- och 1970-talen. Föreningen har under sin historia varit beroende av arv och donationer och därför har frågor om hur man ska undvika arvskatt och gåvoskatten diskuterats inom föreningen, vilket ledde till bildandet av DBF:s understödsstiftelse 1954 som tar emot arv och donationer, idag heter den Synskadades Stiftelse. Under åren 1975-77 ombildades föreningen och bytte namn till Synskadades Riksförbund (SRF). Den nya organisationsformen var ett treplanssystem med lokalföreningar och länsförbund, numera kallade distrikt. Samtidigt började organisationen värva medlemmar även bland pensionärer vilka dittills inte varit välkomna. Detta ledde till en kraftig tillväxt under 70- och 80-talen. Dagens SRF har i princip en arbetsfördelning där lokalföreningar sköter informell rådgivning bland synskadade plus ibland uppvaktningar av kommunerna i frågor som exempelvis oframkomliga gator eller byråkratisk hemhjälp, distrikten sköter mer yrkesmässig lokalpolitisk bevakning och barnverksamhet, och riksförbundet policy och specialiserat stöd. SRF har bland annat offentlig myndighetsstatus som tilldelare av ledarhund.
Sveriges Radio P1
Sveriges Radio P1 (SR P1, formellt Sveriges Radio Program 1) är en svensk rikstäckande radiokanal som produceras av Sveriges Radio. Kanalen är Sveriges Radios äldsta och har sitt ursprung i bildandet av Radiotjänst (numera Sveriges Radio) den 1 Januari 1925. P1 sänder huvudsakligen talande radio med fokus på samhälle, kultur och vetenskap. Kanalen sänder även program inom religion, livsåskådning och livsstil samt underhållningsprogram, främst radioteater och ljudböcker. Till skillnad från Sveriges Radios övriga kanaler sänder P1 endast musik i liten utsträckning. P1 sänds över FM-nätet, som DAB-radio och som en webbradiokanal på Sveriges Radios hemsida. Bland Sveriges Radios kanaler är P1 den kanal som når ut till flest lyssnare efter P4. P1:s tablå innehåller ett antal programtitlar som sänds regelbundet. På vardagar agerar ett antal aktualitetsblock ankare i tablån, mellan dessa och på helger sänds olika magasinsprogram av varierande längd. Korta Ekonyheter sänds en gång i timmen. Kulturnytt har också kortare sändningar på olika tider under dagen. Vardagsmorgnar inleds halv sex med morgonprogrammet P1 Morgon med Morgonekot, Nyheter från Vetenskapsradion, Kulturnytt och fördjupning. Det följs av Ring P1 klockan 9.30. Förmiddagen och den tidiga eftermiddagen fylls med förstasändningar av en rad magasinsprogram som varierar. Fasta program som återkommer varje vardag är Radioföljetongen, Tolvslaget med Dagens dikt, Vetandets värld, Lunchekot med sport och tidningskrönika och OBS. Klockan 13.30 och 14.00 är fasta tider för olika program från Vetenskapsradion respektive Kulturradion. Dessa följs klockan 15.00 av lättsammare program som Nordegren och Epstein i P1 (måndag till torsdag) och Spanarna (fredagar). Klockan fyra inleds aktualitetsavdelningen flaggskepp, Studio Ett, som varar i två timmar. På kvällstid sänds i huvudsak repriser. På helgen finns färre fasta aktualitetsblock, undantaget Godmorgon, världen! som sänds på söndagsmorgnar. I skarvar mellan programmen sänder P1 presentation trailrar, puffar och kortare intervjuer. Ett urval av övriga P1-program. Länge hade P1 ett sändningsuppehåll mellan omkring halv två på natten och halv sex på morgonen. Under sändningsuppehållet sändes vågskvalp och taltidningar. I december 2014 meddelande Sveriges radio att man från och med den 13 januari 2015 börjar med nattsändningar i P1. En ofullständig lista över programchefer och kanalansvariga för P1. Ewonne Winblad (1992-1997). Tom Lundgren (1997-1998). Bengt Packalén (1998, tf). Eva Blomkvist (1998-2002). Hanna Stjärne (2002-2005). Cecilia Bodström (-2013).
Talbok
En talbok är en bok som är inläst, som en ljudbok i Daisyformat, under speciella undantagsregler i upphovsrätten för att underlätta för personer med läshinder. Talböcker utgör en vidareutveckling av böcker i blindskrift eller punktskrift och framställs och tillhandahålls på liknande villkor. Det finns också kommersiellt tillgängliga ljudböcker, som vänder sig till allmänheten. Dessa ges ut av förlagen direkt och finns att köpa för konsumenter samt i ett urval på biblioteken på samma villkor som tryckta böcker. Från det statliga Blindeinstituttet avskildes 1952 Statens bibliotek og trykkeri for blinde (SBTB). Denna nya institution började 1955 att framställa talböcker på rullband. Redan från starten dominerade fjärrlån via post. Några år senare tillkom en rikstäckande taltidning som omfattade ett rullband, två gånger i veckan. Mot slutet av 1970-talet ersattes alla rullband med kassettband. Under 1980-talet byttes namnet till Danmarks Blindebibliotek (DBB). År 2006 började utlåning av cdrom. År 2009 byttes namnet ännu en gång till Nota. Celia är ett statligt specialbibliotek som framställer talböcker i Finland. Omkring 30 % av all skön- och facklitteratur som ges ut i Finland tillgängliggörs i någon form för personer med funktionsnedsättning. Verksamheten grundades 1 april 1890 som Föreningen Böcker åt de Blinda, på initiativ av Cely Mechelin som ledde verksamheten fram till 1932. Den övergick 1978 i statlig regi och bytte 2001 namn till Celia för att hedra grundaren. De första talböckerna togs fram 1955 på rullband. Numera används cdrom i DAISY-formatet. Samlingen innehåller 25 000 titlar. Årligen tillkommer ett tusental titlar och nära en miljon utlån. Det är 17 § i Åndsverksloven, den norska upphovsrättslagen, som medger framställningen av talböcker i Norge. De första framställdes av Norges Blindeforbund redan 1955 på rullband. Det framväxande Lydbiblioteket övergick 1972 till bandkassetter och 1989 övertog staten huvudmannaskapet, varvid namnet ändrades till Norsk lyd- og blindeskriftbibliotek (NLB). 1978 började även organisationen Kristent arbeid blant blinde (KABB) att framställa talböcker. I dåvarande Sovjetunionen började Allsovjetiska blindsällskapet (numera: Allryska blindsällskapet, Всероссийское общество слепых, ВОС) att framställa talböcker 1961. Idag innehåller deras samlingar 9 000 titlar som bara är tillgängliga för medlemmarna. Det är 17 § Upphovsrättslagen som anger reglerna för talböcker i Sverige. Den största talboksproducenten i Sverige är Myndigheten för tillgängliga medier (MTM). Talböcker finns på bibliotek och får endast lånas av personer med någon form av läshinder. Läshinder behöver inte bara vara synfel. Exempel på andra hinder är olika muskelsjukdomar och neurologiska sjukdomar, dyslexi och koncentrationssvårigheter. Personer med svårigheter att läsa tryckt text under en kortare eller längre tid har rätt att låna talböcker. Bibliotek och användare kan med stöd i 17 § Upphovsrättslagen få tillgång att själva ladda ner talboksfiler från Myndigheten för tillgängliga mediers webbplats. Talböcker är även tillgängliga genom en app för smarta mobiltelefoner och surfplattor. Den användare som vill få tillgång till att själv ladda ner talböcker behöver först, med hjälp av ett folk- eller skolbibliotek rekvirera användarnamn och lösenord. MTM:s digitala bibliotek har ca 138 000 digitala titlar i sin katalog (2019). En bok som finns som ljudbok kan framställas som talbok av en organisation som har regeringens tillstånd. Alla specialapparater finns tillgängliga för personer med synskada eller annat funktionshinder. De lämnas ut via landstingen till personer med nedsatt syn eller blindhet och finns att låna på biblioteken.
