Recension
En recension är en redogörelse för till exempel intrycken från en kulturprodukt, en vara eller en tjänst, och dess kvalitet i jämförelse med andra produkter i samma klass. Recensioner kallas också kritik. En kortare form av recension kallas anmälan. Den som skriver recensioner kallas recensent, kritiker eller anmälare. Ett motinlägg som svar på (försvar emot) en recension kallas antikritik. Recensioner kan skrivas till bland annat böcker (litteraturkritik), konst (konstkritik), musik (musikkritik), teaterpjäser, filmer, datorspel och restauranger. Recensionsexemplar – ibland kallade läsexemplar – är provexemplar av nyutgivna böcker (eller andra kulturprodukter) som bokförlag delar ut gratis till litteraturkritiker, tidningar, bokhandlare och bibliotekarier för att få recensioner, omdömen och inköpsrekommendationer. De brukar vara märkta så att de inte ska hamna i försäljningsledet och ersätta inköpta exemplar, men det är inte ovanligt att de förekommer i antikvariat. Ibland sammanställs flera recensioner av en produkt till en sammanställning. En sådan sammanställning som fokuserar på de nackdelar som recensenterna har hittat kallas ibland för nega-review. Syftet med en nega-review är inte att få tjänsten eller produkten att framstå som dålig utan att göra det lättare för intresserade att hitta eventuella svagheter utan att behöva läsa mängder av fristående recensioner. Mikrorecensioner – förekommer på mikrobloggar. De består av tre meningar: en mening som beskriver vad boken handlar om, ett citat och till sist ett omdöme.
Recensent
Recensent, en person vars arbete är att recensera, det vill säga göra en grundlig analys och bedömning av ett konstnärligt verk, och därefter vanligen göra en betygsättning av detta för publicering. Saker som vanligen recenseras är till exempel film, litteratur, teaterföreställning, musikalbum eller tv-spel. För att kunna göra bra recensioner krävs att man är väl insatt i ämnet och har en djup och bred kunskap inom området, för att kunna värdera det konstnärliga värdet i verket. Någon formell utbildning eller yrkesväg finns inte till yrket. Recensioners betydelse eller funktion är ibland ovisst, men fungerar i huvudsak som en konsumentupplysning. Recensioner har blivit ett vanligt inslag i reportageprogram, som Nyhetsmorgon, Gomorron Sverige och diverse radioprogram.
Fozzie fanzine (tidskrift)
Fozzie är ett svenskt fanzine, huvudsakligen om svensk alternativ pop (indiepop). Fozzie startades i Uppsala av Sara Reis 1994 och kom under en följd av år uppmärksamma flera senare kända band i deras tidiga karriär. Sju nummer kom ut mellan oktober 1994 och december 1996, och tidningen var tätt knuten till studentnationen Kalmar nation i Uppsala, då många av de intervjuade banden uppträdde där. Bland reportagen kan nämnas nummer 2 som innehåller en intervju med Kent när de spelade på Kalmar nation 1995 och precis fått skivkontrakt och nummer 1 som innehåller en intervju med Broder Daniel medan de höll på att spela in sitt debutalbum. Fozzie såldes i skivbutiker runt om i Sverige, från Malmö i söder till Umeå i norr. Det var ett klassiskt fanzine, som var kopierat, med svartvita bilder och hophäftat. Med nummer 5 medföljde en flexisingel med en låt med Linköpingsbandet Cloudberry Jam och en med göteborgarna i Pinko. I några nummer förekom artiklar skrivna även av andra skribenter än Reis. Namnet kommer från björnen Fozzie i Mupparna, och en återkommande fråga till alla artister som intervjuas är "Vilken är din favoritmupp?". Fozzie omnämndes i fanzinereportage i bland annat Expressen Fredag, och Borås Tidnings nöjesbilaga Mycket mer änöje och Sara Reis blev intervjuad i ett fanzineinslag i programmet Musikmagasinet på ZTV, samt i ett avsnitt av SVT Växjö-redaktionens program Soda. I juli 2003 återuppstod Fozzie med nummer 8, och ytterligare tre nummer kom ut fram till december 2006. Efter nära 12 års paus kom Fozzie åter tillbaka i oktober 2018, då i en mer påkostad version, tryckt i fyrfärg, och nummer 13 kom ut i juni 2019. Fozzie uppmärksammades på förstasidan av kulturdelen och en artikel över ett uppslag i Helsingborgs Dagblad/LandskronaPosten/Sydsvenskan i september 2019. I december 2019 släpptes ett 252 sidor tjockt 25-årsjubileumsnummer med utvalda artiklar från alla 13 tidigare nummer, samt nyskrivna inledande texter till varje artikel och en ny intervju med Reis, gjord av tidigare medarbetaren Martin Alarik. Nummer 1 (oktober 1994): Eggstone, Yvonne, Cloudberry Jam, Doktor Kosmos, Broder Daniel, Pinko, aBLe och Baseball. Nummer 2 (februari 1995): The Wannadies, Souls, Tambourine Studios + Eggstone, Stevepops, Naked, Mufflon 5, Green, kent, The Varlets, Superswirls och en liten pophyllning. Nummer 3 (april 1995): Popsicle, 22-Pistepirkko, Eggstone, Honey Is Cool, Sonic Surf City, Hemma hos Terry Ericsson, Smash Hit Wonders, Scents, Broder Daniel, dEUS, The Chords och recensioner. Nummer 4 (juli 1995): This Perfect Day, Brainpool, Gene, Hemma hos Andres Lokko, Cloudberry Jam, Blue, Salad, Housemartins, Roskilde- och Emmabodafestivalrapporter och recensioner. Nummer 5 (november 1995): Flexisingel med Cloudberry Jam + Pinko, Salt, Ray Wonder, Fireside, Hardy Nilsson, Cinnamon, Ludo X, Blithe, Starmarket, öppet brev till Hultsfredsfestivalen, Japan-rapport, Per Gessle + Ben Marlene, Mouth, Loosegoats, The Pusjkins och recensioner. Nummer 6 (juni 1996): Leslies, Superchunk, Fidget, Fireside, Hardy Nilsson, Melony, Fanscene, Bluetones, Small, Northern Soul, Pet Shop Boys, Tamarinds, Mutts, Chester Copperpot, Eggstone på Mupparna-utställning, Monostar och recensioner. Nummer 7 (december 1996): Saint Etienne, Eggstone, Barkmarket, Theu Nooners, Superkillen-serie, Popundret, Cloudberry Jam, Boolteens, Smash Hit Wonders, Fireside vs Him Kerosene, Yvonne, The Standards och recensioner. Nummer 8 (juli 2003): Fireside, David och the Citizens, Komeda, Marit Bergman, Her Majesty, Kristofer Åström och Hidden Truck, The Mopeds, Björns vänner, Christian Kjellvander, Peter Bjorn And John, Isolation Years, Shout Out Louds, In Elvis Garage, Junior Senior och recensioner. Nummer 9 (juni 2004): Eggstone, Per Sunding om Eggstone, Magnus Carlson, Tiger Lou, Spearmint, Doktor Kosmos, Miss Universum, Jens Lekman, The Legends, The Lucksmiths, Timbuktu, Superkillen-serie och recensioner. Sara Hansby Reis: chefredaktör, skribent, fotograf. Martin Alarik: skribent (nummer 2–7).
Tretton skäl varför (TV-serie)
Den 1 augusti 2019 tillkännagavs att serien hade förnyats för en fjärde och sista säsong, som släpptes den 5 juni 2020. I augusti 2017 rollbesattes Jake Weber, Meredith Monroe, Anne Winters, Allison Miller, Samantha Logan, Kelli O'Hara och Ben Lawson för säsong två. Den första säsongen har fått positiva recensioner, med beröm för skådespeleriet (särskilt för Minnette, Langford och Walsh), regi, berättelse, visuella, förbättringar av källmaterialet och den mogna inställningen till mörka och vuxna ämnen. På Rotten Tomatoes rapporterades ett betyg på 78 procent med en genomsnittlig rankning på 7,14/10, baserat på 63 recensioner. På Metacritic, har den en poäng på 76 av 100 baserat på 17 kritiker, vilket indikerar "allmänt positiva recensioner". Matthew Gilbert från The Boston Globe gav en lysande recension för serien och sa: "Dramat är känsligt, konsekvent engagerande och, viktigast av allt, man blinkar inte." Maureen Ryan från Variety hävdar att serien "utan tvekan är uppriktig, men att den också på många viktiga sätt är kreativt framgångsrik" och kallade den "helt enkelt en väsentlig visning". Skådespeleriet, särskilt Katherine Langford som Hannah och Dylan Minnette som Clay, berömdes ofta i recensioner. Jesse Schedeen från IGN berömde skådespelarna, särskilt Minnette och Langford, och säger: "Langford lyser i huvudrollen ... [och] förkroppsligar också den optimismen och den djupa sorgen [av Hannah] också. Minnettes Clay är, efter design, en mycket mer stoisk och reserverad karaktär ... och gör ett bra jobb i det som ofta är en svår roll.". Serien har genererat kontroverser för sin skildring av självmord och självskada, vilket medfört att Netflix lagt till starka rådgivande varningar före första, tolfte och trettonde avsnittet. Skolpsykologer och lärare larmade om serien. Direktören för skolorna i Palm Beach County, Florida rapporterade att föräldrarna på hans skolor hade sett en ökning av självmords- och självskadebeteende hos eleverna och att några av dessa elever "uttalat samband mellan sitt riskbeteende och Tretton skäl varför". Den australiensiska ungdomshälsovården för 12-25-åringar, Headspace, utfärdade en varning i slutet av april 2017 för det grafiska innehållet i serien på grund av det ökade antalet samtal de hade mottagit efter serien hade släppts. Kliniska psykologer, såsom Daniel J. Reidenberg och Erika Martinez, liksom skribenten MollyKate Cline i tidningen Teen Vogue, har uttryckt oro angående risken för självmordssmitta. Dylan Minnette – Clay Jensen, seriens huvudperson. Han hade en förälskelse på Hannah när hon levde och blir besatt av att ta reda på vad som fick henne att begå självmord. Katherine Langford – Hannah Baker (säsong 1–2, gäst säsong 4), en tonåring på Liberty High som begått självmord och lämnat inspelade ljudkassetter efter sig. Christian Navarro – Tony Padilla, Clays bästa vän på Liberty High som försöker hjälpa honom att hantera Hannahs död. Alisha Boe – Jessica Davis, en elev som börjar på Liberty High vid samma tidpunkt som Hannah. Brandon Flynn – Justin Foley, en elev på Liberty High som kommer från en missbrukande familj och är i ett förhållande med Jessica. Justin Prentice – Bryce Walker, en elev från en rik familj som är kapten för fotbollslaget på Liberty High. Miles Heizer – Alex Standall, en elev på Liberty High, Jessicas före detta pojkvän och en tidigare vän till Hannah. Ross Butler – Zach Dempsey, en godhjärtad vän till Justin och Bryce på Liberty High. Devin Druid – Tyler Down, en allvarligt mobbad elev på Liberty High och en ivrig fotograf. Amy Hargreaves – Lainie Jensen, Clays advokatmamma som arbetar för firman som representerar Liberty High i Bakers stämning. Derek Luke – Kevin Porter (säsong 1–3), studievägledare på Liberty High. Kate Walsh – Olivia Baker (säsong 1–3), Hannahs mamma och Andys exmaka, som är fast besluten att hitta sanningen bakom händelserna som ledde till hennes dotters självmord.
Professor Layton and the Curious Village
Spelet innehåller över 120 stycken pussel som spelaren kan lösa medan han eller hon agerar som en professor i arkeologi vid namn Hershel Layton samt hans unga assistent Luke. The Curious Village är ett pusselspel där spelaren styr runt Professor Layton och hans unga assistent Luke i den lilla byn St. Mystere. De har åkt dit för att lösa mysteriet med det gyllene äpplet och ännu fler mysterier uppdagas under deras sökande efter ledtrådar. Byn St. Mystere är uppdelad i flera områden som spelaren kan förflytta sig mellan. För att nå vissa områden måste vissa saker ha skett i handlingen eller så måste man ha löst ett visst antal pussel. Spelaren kan prata med personer eller undersöka olika föremål i omgivningen med pekpinnen. På detta sätt kan man ibland hitta dolda pussel om man klickar på olika saker. Om man skulle missa några pussel som inte är nödvändiga att ha klarat för att ta sig vidare kommer de samlas upp i ett speciellt hus för att kunna lösas vid ett senare tillfälle. Spelet innehåller flera olika typer av pussel som presenteras för spelaren tillsammans med värdet/poängen för pusslet i "picarats". Spelaren har oändlig tid på sig att lösa pusslen. Varje pussel har tre ledtrådar som man kan köpa för "hint coins". I början av spelat startar man med 10 av dessa mynt och kan sedan hitta fler runtom i byn. När spelaren tror sig ha svaret till pusslet så anger man det, antingen genom att skriva in det eller markera eller välja en viss sak i bilden som pusslet presenteras med. Om spelaren har rätt så inkasserar spelaren så många picarats som spelet var värt till sina poäng, om inte så får spelaren försöka igen. Det finns ingen gräns för hur många gånger man får försöka på ett pussel men de två första gångerna man har fel så minskar antalet picarats man får för att klara pusslet. Spelaren kan även välja att avbryta ett pussel och göra det senare. Vissa pussel är dock obligatoriska att lösa för att handlingen ska fortskrida. Det finns tre olika belöningar spelaren kan få utöver picarats när ett pussel avklaras. Gizmos samlar spelaren ihop för att kunna montera ihop en robothund som kan hjälpa till att hitta hint coins åt spelaren. Delar av ett porträtt kan pusslas ihop. Och olika möbler hittas som kan placeras i Laytons eller Lukes rum på vandrarhemmet för att göra dem glada. Genom att klara spelets 120 huvudpussel och dessa tre extrapussel får spelaren tillgång till 15 styckenbonuspussel. Spelet är kompatibelt med Nintendo Wi-Fi Connection där spelaren kan logga in och få tillgång till nya pussel. Det första upplåsbara pusslet blev tillgängligt på dagen då spelet lanserades i Japan. Ett spelbart demo av The Curious Village finns tillgängligt på den officiella webbsidan. Professor Akira Tago vid Chiba Universitet såg över spelet utveckling tillsammans med Level-5s president och VD Akihiro Hino som producent. Skapandet av spelet var en följd av Hinos kärlek till Tagos serie av pusselböcker som har sålt i över 12 miljoner exemplar i Japan. Många pussel är tagna från böckerna och anpassade till DS:ens pekpenna. Med Nintendo DS:s unika möjligheter i beaktande bidrog Tago med 30 helt nya pussel till spelet. När spelet skulle släppas i USA gjordes några nya pussel till spelet. The Curious Village mottog överlag positiv kritik. På recensionssamlingssidan Game Rankings hade spelet ett medelbetyg på 86% baserat på 63 recensioner. På den liknande sidan Metacritic hade spelet en medelpoäng på 85/100, baserat på 72 recensioner. Kombinationen av äventyrsspel och hjärngymnastik mottog delade tycken. Vissa kritiker hyllade spelet för en lyckad kombinering. 1UP kommenterade med att spelet angrep kombinationen bättre än andra spel som integrerat pussel direkt i spelmiljön.
Quentin Tarantino
Filmen, som kombinerar mycket grovt och blodigt våld med svart humor, knivskarpa dialoger, överraskande vändningar och kronologiska hopp, hade premiär på Sundance Film Festival 1992. Den fick där positiva recensioner av kritikerna och tidningen Empire utnämnde filmen till den "Största independentfilmen genom tiderna". När manuset blev klart försökte Lawrence Bender att få finansiering från Columbia TriStar, men fick avslag. Efteråt gick han till Miramax Films där medordföranden Harvey Weinstein blev omedelbart fascinerad av manuset, och därmed blev Pulp Fiction den första filmen att bli finansierad av Miramax Films fullt ut. När filmen hade premiär på Filmfestivalen i Cannes 1994 belönades den med det mest prestigefyllda filmpriset Guldpalmen. Den blev även en stor hit på bioduken och drog in över 213 miljoner dollar världen över. Tarantino och Avary erhöll en varsin Oscar för Bästa originalmanus. Filmen ökade dessutom karriärstatusen för skådespelarna John Travolta, Samuel L. Jackson och Uma Thurman, vilka alla tre nominerades till Oscar för deras insatser. Filmen anses allmänt vara Tarantinos största mästerverk. Efter att Pulp Fiction färdigställdes regisserade Tarantino den fjärde delen av komedifilmen Four Rooms, "Mannen från Hollywood", som var en hyllning till avsnittet "Man From the South" från Alfred Hitchcock presenterar med Steve McQueen i en adaptering av en kort berättelse av Roald Dahl. De övriga regissörerna till filmen var Allison Anders, Alexandre Rockwell och Robert Rodríguez. Filmen möttes dock av negativa recensioner av kritiker. Det första filmmanuset som Tarantino fick betalt för att skriva var From Dusk Till Dawn för 1 500 dollar. Makeup-artisten Robert Kurtzman bad honom att skriva ett manus efter hans idé i gentjänst efter att Kurtzman utförde ett sminkarbete i De hänsynslösa. Tarantino avstod från att regissera filmen för att lägga mer fokus på manuset och på sin egen filmroll. När Kurtzman själv avböjde att regissera filmen erbjöd Tarantino registolen till kompisen Robert Rodríguez, som tackade ja. Filmen fick blandade till positiva recensioner av kritiker och uppnådde snabbt kultstatus, och två stycken uppföljare. Tarantino och Rodríguez var med och producerade uppföljarna. De släpptes direkt på video men ingen av dem fick lika stor framgång som den första filmen. Den tredje filmen av Tarantino blev Jackie Brown, baserad på romanen Rum Punch av Elmore Leonard. Filmen var en hyllning till blaxploitationfilmer och titelrollen spelades av Pam Grier, som brukade medverka i just såna filmer under 1970-talet. Filmen möttes av positiva recensioner av kritiker och ökade karriärstatusen för Grier och Robert Forster, vilka båda tidigare inte har haft stora filmroller på länge. Grier nominerades till en Golden Globe och Forster nominerades till en Oscar. Leonard ansåg personligen att filmen var en av de bästa filmadapteringar av hans böcker. Jackie Brown är hittills Tarantinos enda film som är baserad på en förlaga och den minst våldsamma film han gjort. Tarantino planerade att filma Inglourious Basterds men hade problem med att göra klart slutet så han sköt upp projektet för att fokusera sig på Kill Bill, där Tarantino blandar olika filmstilar som kinesiska kung fu-filmer, japanska samurajfilmer, spaghetti-western samt rape och revenge-filmer. När filmen höll på att bli över fyra timmar lång delades den i två delar, Volume 1 (2003) och Volume 2 (2004). Idéerna till Kill Bill är baserade på karaktären The Bride som utvecklades av Tarantino och Uma Thurman (som spelade huvudrollen) under produktionen av Pulp Fiction. Tarantino har sagt i en intervju att den svenska filmen Thriller – en grym film var en stor och viktig inspirationskälla. Kill Bill-filmerna möttes av positiva recensioner av kritiker och Thurman och David Carradine nominerades till Golden Globes för deras rollinsatser.
