Om signaler sänds digitaliserat eller multiplext används vanligtvis QPSK. Digital-TV baseras ofta på öppna standarder såsom MPEG och DVB-S. De HDTV-sändningar som sänds i USA kan inte ses i Europa, bland annat på grund av att satelliterna är geostationära och därför bara når över den amerikanska kontinenten. Man kan ta emot satellit-TV i så gott som hela Europa, liksom i många andra länder. Eftersom satelliternas sändningar har en begränsad styrka (effekt), samt på grund av att jordklotet är sfäriskt så kan man i praktiken inte ta emot sändningar från vilken satellit som helst var som helst på jorden. Några av de satelliter vars program man kan ta emot i Sverige är följande. Om man vill ta emot sändningar från fler än en satellit finns det flera varianter. Vid mottagning av satellit-TV är det viktigt att det är fri sikt mellan parabolen och satelliten. Detta innebär att man måste ha sin parabolantenn riktad mot satelliten, som på norra halvklotet är mot söderhorisonten eftersom satelliterna befinner sig i en bana ovanför ekvatorn. Svårigheter kan då uppstå om man exempelvis bor i en lägenhet med fönster endast mot norr. Det finns olika typer av TV-kanaler som sänder via satellit-TV. Vissa kanaler kallas för Free-to-air (förkortas FTA), kanaler som sänder utan kryptering och som alltså inte kräver något abonnemang för mottagning. Vanligen är dessa kanaler istället reklamfinansierade. För att få in fler kanaler än FTA-kanalerna måste man ha ett abonnemang av något slag. I Sverige kan dessa köpas av Viasat och Canal Digital. Såväl Viasat som Canal Digital tillhandahåller både abonnemang med ett utökat antal TV-kanaler (jämfört med vanlig marksänd TV), och paket med ett "grundutbud", se frikanalspaketet. Intresset för satellit-TV började i Sverige vakna i början av 1980-talet då ett fåtal entusiaster byggde sin egen utrustning för att ta emot sovjetisk TV. I mitten av 1980-talet fanns parabolantenner och satellitmottagare att köpa i fackhandeln. Man tittade då mest på sändningar från satelliterna ECS (senare Eutelsat) och Intelsat numera Intelsat, S.A. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj Britt Theorin förespråkade 1987 förbud mot privat innehav av parabolantenner. Detta skedde genom ett förslag från det Socialdemokratiska Kvinnoförbundet vid genombrottet av den kommersiella televisionen i Sverige i mitten av 1980-talet. Det röstades dock ner vid kongressen. I början av 1989 togs Astra 1A i bruk och revolutionerade satellit-TV-tittandet i Sverige. Astra 1A var den första i en lång rad s.k. medeleffektsatelliter avsedda att tas emot med parabolantenner hemma hos den enskilde TV-tittaren. Tack vare högre sändareffekt kunde nu betydligt mindre och billigare paraboler användas. En vanlig storlek i södra Sverige var 90 cm. Astra sände också betydligt fler kanaler än äldre satelliter. Astrapaketen blev snabbt populära. Ganska snart komplicerades dock satellit-TV-tittandet i Sverige i och med att TV4 1990 började sända över Tele-X i banpositionen 5 grader öst. Detta löste man genom att komplettera sin anläggning, antingen med en 20 – 40 cm stor extraparabol eller en sk. sidmatning i befintlig astraparabol. Under 1990-talet förlorade Astra allt mer i betydelse i Skandinavien, samtidigt som banpositionerna 5 grader öst och 1 grad väst växte sig starka i och med Sirius- och Thorsatelliterna. Sirius och Thor var från början avsedda för den brittiska tv-marknaden men togs över av skandinaviska intressen när BSkyB valde att satsa på Astra. Till en början skedde i stort sett alla sändningar i PAL, men under 1990-talets första hälft växte D2MAC-standarden sig stark i Skandinavien. Detta fördyrade satellitmottagarna en hel del. Fördelen är något bättre bild än i PAL, och att ljudet, som sänds digitalt, ger möjlighet till två samtidiga stereokanaler. En annan, och kanske viktigare, fördel är möjligheten att enkelt kryptera både bild och ljud och därmed ta betalt av tv-tittaren.
Från januari 2009 vägrade Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko att framträda i Inter "så länge kanalens journalister, styrelse och ägare vägrar att respektera pressfriheten och glömt av själva kärnan i deras yrke – hederlighet, objektivitet och opartiskhet". I början på mars 2014 stängde Krim av Kiev-baserade TV-kanaler, inför folkomröstningen senare i månaden. Senare under mars månad beslöt Ukrainas statliga TV- och radioråd om åtgärder mot vissa ryska TV-kanaler som anklagades för att sända falsk information om Ukraina. Dessa kanaler togs bort från utbudet i kabel-TV. 2007 och 2008 gjorde några Kiev- och Odessa-baserade kanaler framgångsrika testsändningar enligt den digitala DVB-T-tekniken. Planerna för att införa marksänd digital-TV över landet godkändes dock inte av regeringen, så hela övergången lades (tillfälligt) på is. Två versioner av den digitala övergången presenterades – en av Transport- och kommunikationsministeriet och en av TV- och radiorådet. 26 november godkände ministeriet till slut en digital-TV-plan, under förutsättning att inga statliga medel skulle läggas på det hela. Därutöver fanns/finns en tredje part bestående av kommittén för TV-industrin och föreningen för TV-kanaler, vilka representerar TV-kanalerna på respektive nationell och regional nivå. Båda organisationerna hjälper till så övergången skulle bli så smidig som möjlig för de över 20 rikstäckande och 150 regionala TV-bolagen. Till slut beslutades att införa rikstäckande marksänd digital-TV från september 2011. Den skulle använda DVB-T2-standarden. Dessförinnan hade Ukraina testat både DVB-T/MPEG-2 och DVB-T/MPEG-4. Kommersiella digitala TV-sändningar via MMDS fungerar i Kiev och i några andra städer. DVB-C-sändningar (digital kabel-TV) för betal-TV-kanaler har etablerats i kabelnätverken i Kiev, Odessa, Krementjuk, Poltava, Donetsk och några andra städer. Många utländska TV-kanaler med ukrainsk tal sänds till ukrainska hushåll via kabel eller satellit. Juli 2014 var Discovery Channel, TLC och National Geographic Channel de tre utländska kanalerna med störst ukrainsk tittarandel, ingen dock i närheten av 1 procent. TV-kanaler baserade i Ryska federationen kan tas emot via parabol och IPTV och har en stor mängd tittare i främst de ryskspråkiga områdena av landet. I samband med Rysslands annektering av Krim mars 2014 togs (ett antal) ryska TV-kanaler bort från de ukrainska kabel-TV-näten och TV-kanalernas internetsidor blockerades 2017. I Ukraina kringgås blockeringarna av det här slaget, exempelvis genom att använda IPTV och så kallade VPN-tjänster - privata nätverk. Svenskägda Viasat etablerade sig 2008 som Ukrainas första licensierade distributör av satellit-TV-kanaler via dotterbolaget Viasat Ukraina. Man inledde distribution av egna kanaler, större ukrainska kanaler samt västerländska satellit-TV-kanaler. Det ukrainska bolaget är ett samriskbolag mellan Viasat och det lokala bolaget Strong Media Group. De ukrainska TV-kanalerna är antingen stats- eller privatägda. Sedan Ukrainas självständighet har ett stort antal privata kanaler startats, och dessa står idag för större delen av andelen av TV-tittandet i Ukraina. De större kanalbolagen är. Noter: Utöver ovanstående kanaler har utländska TV-kanaler en viss mängd tittare i Ukraina. Juli 2014 hade exempelvis Discovery Channel en ukrainsk tittarandel på 0,36 %, TLC 0,13 % och National Geographic Channel 0,10 %. Även Rysslands TV-kanaler har en stor mängd tittare i Ukraina, via parabol och IPTV, främst i de ryskspråkiga områdena. Natsionalna Telekompanija Ukrajiny – Ukrainas nationella TV-bolag. Här finns förutom "TV1" (Persjyj Natsionalnyj) även kanalerna UTR (med engelsk textning) samt Kultura. Statsägda kanaler är även ett antal regional-TV-kanaler, nationalbankens TV-kanal och parlamentets dito. 1+1 Media – bolag som ingår i Privat-gruppen. Man har tidigare haft en 25-procentig tittarandel.
Reklam i TV förekommer bland annat i form av reklamavbrott som innehåller reklamfilmer. För kanalen är reklamavbrottets huvudsyfte att generera intäkter, medan huvudsyftet för annonsören är att exponera sin produkt för maximalt antal individer inom relevanta målgrupper. Vanligtvis avslutas reklamavbrottet med en eller flera trailrar för kommande program på samma TV-kanal. Reklamavbrottet som sådant startade i USA. Fenomenet fick störst spridning bland de TV-serier som sändes på dagtid med hemmafruar som primär målgrupp och som ofta innehöll reklam för tvål och såpa. Därav termen soap opera, på svenska tvålopera (såpa). Snart etablerades ett system där TV-programmens manus skrevs med tanke på reklamavbrotten, och varje akt avslutades med en cliffhanger. Det systemet tillämpas fortfarande i USA, även om antalet reklamavbrott har varierat under åren. Det vanligaste systemet är att en timmes Slot har fem eller sex akter och fyra eller fem reklamavbrott, plus ett före och ett efter programmet. En halvtimmes-slot har (tv-reklam) oftast tre akter. Första TV-reklam att visas i Storbritannien blev reklamen för S.R. Toothpaste den 22 september 1955 i ITV. I Sverige har reklamfilmer visats på biografer sedan 1910-talet, men bara innan filmen börjar. I september 1956 inledde Sveriges Television regelrätta sändningar och svenska politiker hade då tagit beslutet att de statliga monpolsändningarna skulle vara reklamfri. I slutet av 1980-talet började TV-reklam riktad till tittare i Sverige sändas från andra stater, där reklam var tillåtet. Exempelvis började TV3 sända från Storbritannien vid starten 1987. Även kommersiell radio har ökat i popularitet i Sverige, med stationer som Mix Megapol och Rix FM. Begränsningar i de svenska reglerna för reklamsändning innebar bland annat att man i det svenska marknätet inte fick sända alkoholreklam eller reklam riktad till barn, att mängden tillåten reklam var begränsad och, framförallt, att program inte fick avbrytas för reklam. Med hjälp av satellitsändningar fanns det dock en möjlighet att kringgå dessa striktare regler. Om sändningarna utgick från ett land med mer liberala reklamregler, såsom Storbritannien eller Luxemburg, kunde de svenska reglerna kringgås och man fick möjlighet att avbryta program för reklam, sända barn- och alkoholreklam och sända mer reklam. När TV3 började sända i december 1987 sände man ursprungligen från London för att kringgå den dåvarande lagstiftningen som rådde i Sverige. I Sverige etablerades under 1990-talet flera kommersiella kanaler med reklam som huvudsaklig inkomstkälla. TV4-gruppen sände ut TV4 från Sverige och i det svenska marknätet och kunde därför inte avbryta program för reklam, medan exempelvis Modern Times Group (TV3) och dåvarande SBS med Kanal 5 sände från Storbritannien och kunde utnyttja de friare reklamreglerna (signalen för Kanal 5 sändes ursprungligen från Luxemburg). För att kringgå förbudet mot att avbryta program för reklam började dock TV4-gruppen lägga in småprogram i avbrotten i TV4, och även sända nyheter under avbrotten i samband med långfilm på kvällarna. Dessa korta program gav TV4-gruppen möjlighet att helt lagligt sända reklam både före och efter småprogrammet. Något förbud mot att dela upp ett program i flera delar och sända dem vid olika tidpunkter fanns nämligen inte. Genom ökad tillgång på kabelnät, satellit-tv och marksänd digital-tv blev den distributionsfördel som TV4-gruppen hade med TV4, allt mindre och i takt med detta upplevdes de olika spelreglerna som allt mer orättvisa. Detta slutade den 1 april 2002 med att Radio- och TV-lagen ändrades så att även TV4-gruppen skulle få möjlighet att bryta program för reklam i deras TV-kanaler. Enligt Sveriges radio- och tv-lag (2010, reviderad 2020) får reklam sändas 20 % av tiden mellan 06:00-24:00, reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamhet hos barn under tolv år och det är inte tillåtet med reklam för modersmjölksersättning, alkohol och tobak.
Nya möjligheter med videobandspelare (då kallat TV-kassett) och satellit-TV diskuteras, men ännu på ett abstrakt plan. Det beräknas finnas 10 000 videobandspelare i Sverige, cirka 1 per 1000 invånare. Frågan väcks om en gemensam nordisk TV-satellit, något som Sveriges nyvalde kulturminister Jan-Erik Wikström (Fp) är entusiastisk inför. För Norge skulle det innebära att man slapp bygga ut marknätet för en andra TV-kanal. Men det ska dröja ända till 1989 innan Tele-X sänds upp. Och norska TV2 startade först 1992. TV-program som sändes 1976. 5 januari - Det var ett fint år, show med Lill-Babs. Producent: Karin Falck. 10 januari - Ordförrådet - Barnprogram i fem avsnitt med Ingvar Kjellson, Peter Harryson, Inga Gill med flera. 14 januari - Rosenkavaljeren - Direktsändning från Kungliga Operan. Medverkande: Sylvia Lindenstrand, Elisabeth Söderström, Britt Marie Aruhn med flera. 16 januari - Andersson och Wesenlund, krogshow med Birgitta Andersson och Rolv Wesenlund. 20 januari - Premiär för Stjärnorna blicka ned, engelsk följetong i 13 delar efter en roman av A.J. Cronin. 21 januari - Premiär för TV-serien Raskens med bland andra Sven Wollter, Gurie Nordwall och Viveka Seldahl. 29 januari - Premiär för De lyckligt lottade, dramaserie i sex delar med bland andra Georg Rydeberg, Ove Tjernberg, Inga Landgré med flera. 30 januari - Start för en ny omgång av deckarserien Engelen med Allan Edwall i huvudrollen. 4 februari - Seriestart för Vår fantastiska värld, på upptäcktsfärd med Arne Weise. 7 februari - En liten artistbukett, radiohjälpens önskeprogram med bland andra Lasse Berghagen, Bernt Dahlbäck, Gösta Linderholm, Sven Lindahl, Lena Hansson, Thore Skogman, Gudrun Rönsen och Hans Isacsson. 9 februari - Mäster Palm lever om, en pjäs med Fria Proteatern. 13 februari - Humorverkstad med Magnus och Brasse, ett porträtt av Magnus Härenstam och Brasse Brännström av Lasse Hallström. 21 februari - Bosse Parnevik figurerar - Ett program om imitatören Bosse Parnevik. 8 mars - Predikare-Lena, TV-pjäs med Mimmo Wåhlander, Heinz Hopf, Tage Severin, Berta Hall med flera. 11 mars - 13 nya avsnitt av Arvingarna. 13 mars - Triss i Lasse, TV-show med Lasse Berghagen, Lasse Lönndahl och Lars Amble. 19 mars - Östen på Kronprinsen, show med Östen Warnerbring från Restaurang Kronprinsen i Malmö. 20 mars - Eva, TV-show med Eva Rydberg, Björn Skifs, Inger Öst och Sten Ardenstam. 24 mars - Fönstret, en pjäs av Tove Jansson med Sonya Hedenbratt och Håkan Serner. Regi: Vivica Bandler. 28 mars - Start för sex nya avsnitt av komediserien Fleksnes fataliteter med Rolv Wesenlund. 3 april - Narrgnistor och getinghonung, en kväll på Mosebacke med Cornelis Vreeswijk. 9 april - Premiär för Sverigefrågan, frågetävling för invandrare. Programledare: Lennart Swahn. 14 april - På palmblad och rosor, en pjäs av Lars Forsberg efter Stig Claessons roman. I rollerna bland andra Janne Carlsson, Gunnel Fred och Nils Eklund. 16 april - Barnteaterföreställningen Folk och rövare i Kamomilla stad, från Dramaten med bland andra Gösta Prüzelius, Mona Malm och Jan Blomberg. 24 april - Televisioner, satirisk underhållning med Margaretha Krook, Claire Wikholm, Ernst-Hugo Järegård med flera. Del 1 av 3. 24 april - Start för en ny omgång av Gäst hos Hagge med Hagge Geigert. Sten Broman är säsongens första gäst. 28 april - Ansikte mot ansikte, dramaserie av Ingmar Bergman med bland andra Liv Ullmann, Erland Josephson och Aino Taube. 2 maj - Premiär för Doc, amerikansk komediserie i sex delar med Barnard Hughes. 7 maj - Start för Öppet hus, underhållningsserie med Magnus Härenstam och gästartister. Del 1 av 7. 21 maj - Premiär för Columbo, amerikansk polisserie med Peter Falk i titelrollen. 22 maj - Hej! Barn och familjeunderhållning med Göran Fristorp och Birgitta Kjörk. Del 1 av 5. 1 juni - Rörstrand 250 år, ett program om Europas näst äldsta porslinsfabrik. 2 juni - Det går an, pjäs av Carl Jonas Love Almqvist med Christina Stenius, Jonas Falk och Birgitta Palme.