Marksänd digital-TV i Sverige
Marksänd digital-TV infördes i Sverige 1999. Fram till den 31 januari 2008 sände det analoga nätet parallellt med det digitala. En släckning av det analoga nätet (PAL) påbörjades den 19 september 2005 och genomfördes i olika geografiskt indelade etapper fram till den 29 oktober 2007. Ett motiv för beslutet var att öka det kulturpolitiska inflytandet över TV-sändningarna genom att möjliggöra fler TV-kanaler, och på så sätt bemöta konkurrensen från satellit-TV och kabel-TV, som inte behöver sändningstillstånd och således inte behöver följa radio- och TV-lagen. Den analoga TV-nedsläckningen har frigjort radiospektrum som även kan utnyttjas för fler tjänster, exempelvis skarp-TV (HDTV), mobil-TV och mobil telekommunikation. De fem första sändarnäten (MUX 1–5) täcker 99,8 procent av befolkningen, 90 procent för MUX 6 och 30 procent för MUX 7. Antalet mottagbara TV-kanaler varierar således geografiskt. Näten tillhandahålls av det statliga företaget Teracom. Sändningarna sker både fritt och med kryptering. De fria sändningarna kräver endast en digital TV-mottagare (vanligtvis en extra låda om mottagaren inte är inbyggd i TV-apparaten), men för att se krypterade sändningar behövs en mottagare med dekrypteringsfunktion och ett kort från Boxer. Sedan 2007 har Boxer inte längre något monopol på att kryptera marksändningar. Tillstånd för sändning tilldelades tidigare av Sveriges regering och har då i regel förnyats vartannat år. Sedan 2008 tilldelas tillstånd av Myndigheten för radio och TV (tidigare Radio- och TV-verket) och gäller i sex år. Om företaget i fråga inte sänder, eller på annat sätt inte följer sitt tillstånd, kan företagets tillstånd dras tillbaka. Sändningar i standardupplösning följer DVB-T-standarden och använder MPEG2-kodning. Skarp-TV-sändningar (HDTV) sker numera med DVB-T2-standarden och MPEG4-kodning. Mobil-TV-sändningar sker med standarden DVB-H. I Sverige sker DVB-T-sändningar idag med datahastigheten 24 Mbit/s per MUX, vilket möjliggör cirka åtta TV-program i standardupplösning samtidigt över varje MUX. Varje MUX sänds över en 7 MHz bred kanalfrekvens på VHF-bandet, eller en 8 MHz bred UHF-kanal, samma utrymme som tidigare krävdes för analog sändning av ett TV-program. I Skåne-Blekinge används enkelfrekvensnätverk (SFN), så att alla TV-sändare i regionen som sänder en viss MUX använder samma kanalfrekvens. Sveriges riksdag beslutade den 9 april 1997 att digitala marksändningar av TV skulle inledas. Den 13 november 1997 beslutade riksdagen att fem områden skulle bli först med marksänd digital-TV, nämligen Stockholm med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra Skåne, Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd. Sändningarna skulle fördelas över två kanalfrekvenser ("MUXAR"). Ursprungligen var digital-TV en uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. I april 1998 meddelade Johan Jakobsson att Folkpartiet drog sig ur samarbetet efter kritik mot hur Digital-TV-kommittén valde vilka företag som skulle få rikstäckande sändningstillstånd. Jacobsson menade att kommittén godtyckligt hade prioriterat exempelvis TV-kanalen TV3 framför Kanal 5 och Canal+ framför TV1000. Denna kritik bestod även efter att Digitalkommittén den 6 maj 1998 presenterat sitt slutgiltiga förslag där Kanal 5 fick plats genom att kanaler delade på utrymme. Folkpartiet motsatte sig därefter planerna tillsammans med Moderaterna och de lämnade in åtskilliga motioner med krav på stopp för utbyggnaden under de följande åren. Den 22 december 1998 beslutades att ytterligare ett frekvensutrymme, benämnt C, skulle släppas. Detta innebar de tidigare begränsningarna inte längre var nödvändiga. Under första halvan av år 2000 hade de flesta företag med tillstånd börjat sända. Uppdelningen såg därefter ut såhär. I september 2005 kunde också nedsläckningen av det analoga nätet börja.
Boxer TV Access
Boxer TV-Access (vardagligt Boxer) är ett företag som levererar digitala TV-kanaler och har ett de facto-monopol på betal-TV i det marksända digitala TV-nätet i Sverige och Danmark. Det grundades i oktober 1999. För att se fria kanaler i det svenska marknätet behöver man inte vara kund hos Boxer, men ett abonnemang hos Boxer ger möjlighet att se fler kanaler. Boxer TV-Access ägdes från november 2008 helt av statliga Teracom. Enligt egen utsago uppnådde företaget 500 000 kunder i november 2005. I juni 2009 tillkännagavs att Boxer genom ägaren Teracom köper upp det finländska PlusTV, som är ett företag med liknande verksamhet som Boxer i Finland. Den 8 februari 2010 avgick Per Norman som VD för Boxer och Teracoms koncernchef Crister Fritzson blev ny tillförordnad VD. I april 2011 ersattes Fritzon av Andrea Gisle Joosen, tidigare VD för Panasonic Norden. Gisle Joosen lämnade sin post som VD efter februari 2014, men var tillgänglig en tid därefter. Under en övergångsperiod var Teracom Groups CFP och vice VD Gunilla Berg tillfällig VD för Boxer. Den 25 augusti 2014 tog Jonas Lönnquist från C More över som VD enligt ett pressmeddelande. Sommaren 2016 kom det uppgifter om att Boxer sålts till TV-distributionsföretaget Com Hem. Affären skulle först godkännas av Sveriges regering och konkurrensverket. Sedan oktober 2016 ingår Boxer TV Acess i Com Hem Group. I Svenskt Kvalitetsindex (SKI) 2015 fick Boxer 66,3 av 100 i betyg i kategorin "Kundnöjdhet Digital-TV Privatmarknad", vilket var nära betyget för branschen (66,7). I mätningen 2016 hade betyget fallit till 57,4 av 100, vilket var under betyget för branschen (62,1). År 2017 steg betyget till 59,3, vilket dock fortfarande är under resultatet för branschen i stort (62). Till en början låg det som skulle bli Boxers verksamhet på två bolag: Senda, som hyrde ut de programkort som skulle dekryptera sändningarna, och Boxer, som skulle hyra ut digitalboxar och sälja abonnemang. Senda i Sverige AB bildades i december 1997 och var inledningsvis majoritetsägt av Radiotjänst i Kiruna (60 procent) medan Teracom ägde resten. TV4 AB började året därpå lobba för att de också skulle bli delägare i Senda. Så blev det också, varefter Senda ägdes av SVT, UR, TV4 och Teracom. TV4:s delägarskap vållade dock protester från andra kommersiella kanaler och TV4 valde därför att lämna Senda den 18 december 1998. Senda blev sedermera huvudägt av Teracom. SVT stod kvar med en minoritetspost i Senda fram till 2002. Under det digitala marknätets första år gick det trögt. När man inledde sändningarna i april 1999 var det mycket få som kunde se de digitala sändningarna. I oktober 1999 började Boxer bygga upp sin verksamhet. Då var Anders Appelqvist VD och 500 hushåll hade en digital-box. Utbudet var tunt. Utöver de vanliga markkanalerna fanns SVT24, TV8 och Canal+:s kanaler samt några lokala kanaler, TV4 hade börjat sändas så sent som i september. I januari 2000 hade 4 000 hushåll hyrt digital-TV-box. Den 31 januari inledde Kanal 5 och TV3 sina sändningar och i mars började även ZTV, Viasat Sport och TV1000 sända. Ursprungligen var Boxer Teracoms dotterbolag. I april 2000 gick Skandia in som delägare. I början av 2001 hade Boxer 44 000 kunder. Den 1 januari 2001 bestämde sig MTG för att ta ut en extra avgift på 115 kronor för TV3, ZTV och TV8 att täcka för förlorade reklamintäkter, enligt dem. Detta gjorde att Boxers försäljning stannade upp. Den 19 juni beslutar MTG att man helt ska upphöra med sändningarna i marknätet i augusti. När MTG slutade sända hade Boxer 80 000 kunder. Dessutom avgick VD Anders Appelkvist och ersattes av Crister Fritzson senare under året. Boxer hade vid denna tid interaktivt tjänster i form av Boxerportalen, också kallad Boxer.tv, som var en webbportal som Boxers kunder kunde besöka via sin TV med hjälp av sina digitalboxar. På portalen fanns bland annat nyheter, spel, chattkanalerna "Chatziki" och "Poolen" samt en mailtjänst. Under 2002 slås Boxer och Senda ihop.
Television i Sverige
TV-marknaden domineras av fyra aktörer. De två största kanalerna 2011 var SVT1 och TV4 med 23 respektive 20 procent av tittartiden. Färg-TV-sändningar inleddes officiellt den 1 april 1970. De första färgsändningarna skedde dock redan 1965. På 1970-talet var innehavet av en TV-apparat statussymbol. 1970 inleddes även testsändningar av regional television genom starten av Sydnytt. De regionala sändningarna täckte hela landet från 1987 då ABC startade. Sverige hade två TV-kanaler ända fram till den 31 december 1987 då Kinnevik inledde sina sändningar av TV3 via satellit. Detta var den första svenska kanalen som finansierades av reklamintäkter. 1989 lanserades Nordic Channel, nuvarande Kanal 5. Den första betalkanalen, FilmNet (numera C More Entertainment) lanserades 1987 och följdes av TV1000 1989. TV4 startade sina sändningar den 15 september 1990. Man hade uttalade höga publicistiska ambitioner och startade bland annat ett nyhetsprogram, Nyheterna, som skulle konkurrera med då dominerande Rapport i TV2 och auktioner/aktuellt/">Aktuellt i Kanal 1. Hösten 1991 skulle beslut fattas om att en tredje kanal skulle börja sända i det dåvarande analoga marknätet. Nordisk Television AB med TV4 vann en jämn strid om det nya sändningsutrymmet, mot Kinnevik med TV3. I TV4:s tillstånd stod det bland annat att man skulle upplåta sändningsutrymme i kanalen till tjugo lokala programbolag (senare ändrat till enbart sexton). På så vis hade Sverige två nät av lokala TV-sändningar. Andra svenska kanaler som startade under 1990-talet var ZTV (start 1991), TV 21 (1993), TV6 (1994) och TV8 (1997). Under senare delen av 1990-talet började en digitalisering av TV-sändningarna diskuteras. Några av pionjärerna var kabelbolaget Com Hem och satellitdistributören Canal Digital. 1997 fattade riksdagen beslut om att digitala sändningar i marknätet skulle inledas. Dessa inleddes 1999. De första kanalerna som sändes där var SVT1, SVT2 och SVT24 samt fem regionala SVT-kanaler. Under 1999/2000 började bland annat TV4, Kanal 5, Canal+, TV3, ZTV, TV8, TV1000, Viasat Sport, eTV och K-world sända i digitala marknätet. Den 15 augusti 2001 slutade MTG:s kanaler sända i marknätet, vilket ledde till en omfattande debatt. Istället fick andra kanaler ta över MTG:s utrymme. Under 2000-talet startades en uppsjö av nya kanaler. SVT startade ett par nya kanaler och TV4-gruppen startade ett stort antal kanaler (den första var TV4 Plus). Även MTG lanserade flera nya kanaler. Under 2004 mångdubblades betalkanalerna genom att flera programbolag startade nya kanaler, bl.a. utökades TV1000-kanalerna, Canal Plus-kanalerna och kanalerna från Viasat Sport. Den 19 september 2005 inleddes släckningen av det analoga marknätet. Beslut var fattat om att marknätet skulle vara helt digitaliserat den 1 februari 2008. Hösten 2005 startade C More HD den första kanalen som sände HDTV (högupplöst TV) riktad till Sverige. År 2006 sändes VM i fotboll från Tyskland i HDTV i marknätet av SVT och TV4-gruppen. Under hösten 2006 inleddes en mer omfattande lansering av HDTV via satellit och kabel-TV. Vid den internationella Ultrakortvågskonferensen i Stockholm 1952 tilldelades Sverige frekvenser för ett sändarnät med 50 stationer. Detta beräknades täcka i stort sett hela landet. Inom radiotillämpningar hålls konferenser för att komma överens om användning av frekvenser för olika ändamål och länder för att inte orsaka störningar av att flera använder samma frekvens. En TV-sändare sänder med en viss frekvens och en räckvidd av ungefär 100 kilometer, därmed kan inte nästa sändare använda samma frekvens. Eftersom även topografin inverkar blir det ett pussel med frekvenser för att täcka hela landet. I de delar av landet radioskugga används extra sändare vilket var vanligt i fjällkedjan. Sändarnätet för TV1 byggdes ut i VHF-bandet mellan 1956 och 1965.
Min granne Totoro
Min granne Totoro, även Magiska äventyr med Totoro, (japanska: となりのトトロ Tonari no Totoro?) är en japansk animerad långfilm från 1988 regisserad av Hayao Miyazaki och producerad av Studio Ghibli. I handlingens centrum står en familj bestående av en far och två döttrar som på 1950-talet flyttar in i ett gammalt hus ute på landet med avsikt att komma närmare barnens mor som är inlagd på sjukhus. Filmen är en av Studio Ghiblis och Miyazakis mest kända produktioner. Den stora och lurviga titelfiguren har också blivit föremål för en mängd kringprodukter – inte minst som gosedjur. Filmen hade svensk premiär på video 1988 och visades på TV 1995 och 2000 (TV1000/TV1000 Cinema). 2007 släpptes filmen på nytt, både på bio och DVD samt på Kanal 1 och Barnkanalen. Filmen släpptes sedan återigen på DVD 2017. Handlingen utspelar sig en sommar under 1950-talet på den japanska landsbygden nordväst om Tokyo . Familjen Kusakabe flyttar in i ett gammalt hus vid skogen för att bo närmre flickornas mamma, som ligger på sjukhus för att återhämta sig från tbc. Döttrarna tycker att det är både skrämmande och fascinerande när huset visar sig vara fullt av små svarta underliga väsen, vilka kallas sotspridare. Den yngre dottern, Mei, hittar en hemlig gång in till en magisk skog där hon stöter på en väldig skogsande. Hon kallar den för Totoro. Trots att pappan inte har sett anden, drar han ändå slutsatsen att Totoro troligen är skogens väktare och tillägger att bara de som har ett rent hjärta kan se anden ta form. De båda systrarna möter senare Totoro tillsammans en regnig kväll när de väntar på sin pappa vid en busshållplats. När flickorna då lånar ut sin pappas paraply till Totoro vinner de hans förtroende. När Mei senare går vilse hjälper Totoro henne genom att tillkalla "Kattbussen", en magisk katt som även är en buss. Satsuki är en elvaårig flicka och storasyster till Mei. Satsuki är det traditionella japanska namnet på månaden maj, som i modern tid främst benämns gogatsu. Satsuki har kortklippt mörkt hår och hon bär orange hängselkjol, gul skjorta och blåa skor. Satsukis fyraåriga lillasyster. Mei har brunt hår som är uppsatt i två tofsar. Hon är klädd i en rosa klänning och vit blus, samt har en gul väska och sommarhatt. Hennes namn utgör en parallell till systerns namn eftersom det uttalas som engelskans ord för månaden maj, May. Ursprungligen var det en enskild flicka i huvudrollen, men hon skrevs sedermera om till två karaktärer, Mei och Satsuki. Omslagsbilden till dvd-utgåvan med bara en flicka stående bredvid Totoro på busshållplatsen är en rest av originalmanuskriptet. Satsukis och Meis pappa som arbetar på antropologi- och arkeologiavdelningen vid Tokyos universitet. Satsuki och Meis mamma. Hon lider av en sjukdom vars namn aldrig nämns i filmen. Regissören Miyazaki har dock i efterhand bekräftat att det är tbc (vilket även hans mamma led av) och Yasuko ligger på Shichikokuyamasjukhuset, där man har ett känt tuberkulosprogram. En pojke i knappa tonåren som bor i närheten av familjen Kusakabes nya hus. Han uppträder väldigt kluvet mot Satsuki. Denna rollfigur är förtjust i tecknat och flygplan och har på så vis tydliga drag av Miyazaki själv. Kantas mormor som då och då tar hand om flickorna. En gråvit vänlig skogsande som är över tre meter lång och liknar en stor, tjock kanin. Totoro är ett resultat av Meis misslyckade försök att uttala torōru, ett japaniserat lånord för troll. Det finns två mindre likartade figurer i filmen, som även de kallas totoro. (Den store, gråe Totoro kallas "Ō-Totoro" eller "Miminzuku", mellantrollet "Chū-Totoro" eller "Zuku" och den minsta "Chibi-Totoro" eller bara "Mini". Alla namnen används inte i filmen, men nämns i extramaterialet. Källor: (japanska röster), (svenska röster). Satsuki (草壁サツキ, Kusakabe Satsuki) ♀. Mei (草壁メイ, Kusakabe Mei) ♀. Tatsuo (草壁達夫, Kusakabe Tatsuo) ♂. Yasuko (草壁靖子, Kusakabe Yasuko) ♀.
