Upphovsrätt i Sverige
Upphovsrätten kan, utom vad gäller de moraliska rättigheterna överlåtas och ärvas. I vissa fall överlåts upphovsrätten automatiskt till arbetsgivaren. Den internationella upphovsrätten har vuxit fram ur två helt olika rättstraditioner: den europeiska/franska, som har sitt ursprung i romersk lagstiftning, baserad på skrivna lagar, och den anglosaxiska, som bygger på prejudikat istället för lagbok. Europeisk upphovsrätt är alltså ett resultat av lagstiftare som försökt skapa lagar som ärättvisa ur många olika aspekter, medan den anglosaxiska upphovsrätten är ett resultat av en lång rad civilmål (som oftast handlar om pengar). Skillnaden märks i det faktum att europeiska upphovsrättslagar innefattar ära och heder såväl som ekonomisk rätt, medan de anglosaxiska nästan uteslutande handlar om ekonomi. Utöver de rent lagstiftningstekniska ursprungen märks fyra olika idéursprung som blandats till den upphovsrätt som gäller idag. Det är också värt att notera att den ekonomiska upphovsrätten till alldeles nyligen haft en väldigt naturlig grund, i det att det bara fanns en uppsättning tryckplåtar för en typisk bok. Det immaterialrättsliga monopolet har således haft en grund i sakrätten. Mot bakgrund av ohöljd piratutgivning av utländska böcker, främst i USA, som var 1800-talets stora piratland, tog Victor Hugo på 1880-talet initiativ till det som blev Bernkonventionen, en internationell upphovsrättsöverenskommelse baserad på fransk upphovsrättslag, som praktiskt taget varenda land i världen nu har skrivit på. Norge skrev på redan 1896, Danmark 1903, Sverige 1904 och Finland 1928, medan det dröjde till 1989 innan USA kom med. Storbritannien skrev visserligen på redan 1888, men ändrade inte sin upphovsrättslag i enlighet med Bernkonventionen förrän 1988. Detta sena medlemskap är bland annat skälet till att man i USA fortfarande sätter det tidigare obligatoriska copyrightmärket på saker, "för säkerhets skull", trots att detta inte alls behövs inom Bernkonventionen. Bernkonventionen handlar om två rättigheter: den moraliska och den ekonomiska. Den moraliska rätten, även kallad ideell rätt eller upphovsmannens droit moral, handlar om skaparens rätt att bli angiven som upphovsman och rätt att protestera om verket förändras så att det vanärar upphovsmannens rykte. I alla länder utom USA och Storbritannien (se nedan) kan upphovsmannen generellt aldrig överlåta den ideella rätten till någon annan, men kan i många länder (bl.a. Sverige) skriftligen förbinda sig att avstå från att hävda den. Skillnaden kan tyckas vara hårfin, men genom att den ideella rätten inte kan överlåtas, så kan till exempel en uppdragsgivare inte lagligen sätta sitt namn på ett verk som någon annan gjort. Den ekonomiska rätten, även kallad nyttjanderätt, ärätten att tjäna pengar på verket – genom att visa det, vidareförsälja det eller sälja kopior av det. Denna rätt tillhör alltid först upphovsmannen, även om han/hon är anställd, men kan genom avtal överlåtas till en annan juridisk eller fysisk person. Normalt sker sådan överlåtelse genom försäljning, direkt eller indirekt. En anställd kan till exempel ha en paragraf i sitt anställningsavtal som säger att nyttjanderätten till allt han/hon skapar som anställd automatiskt tillfaller arbetsgivaren, och eftersom ett anställningsavtal är en form av försäljningsavtal, där den anställde lovar tillhandahålla arbetsgivaren sin tid etcetera. mot en viss ersättning, blir i detta fall nyttjanderätten en del av denna försäljning. Försäljningen kan ske helt eller delvis. En hel försäljning innebär att upphovsmannen mot överenskommen ersättning avstår från alla ytterligare krav på ersättning, medan en delvis ersättning (mycket vanlig inom underhållningsbranschen), innebär att upphovsmannen har rätt till viss ersättning (royalty) från varje försäljning och uppförande.
Upphovsrätt
Upphovsmannens ensamrätt är försedd med flera undantag, exempelvis rätt för andra att citera delar av ett verk (så kallad citaträtt). Den internationella upphovsrätten har vuxit fram ur två helt olika rättstraditioner. Europeisk upphovsrätt är alltså ett resultat av lagstiftare som försökt skapa lagar som ärättvisa ur många olika aspekter, medan den anglosaxiska upphovsrätten är ett resultat av en lång rad civilmål, som oftast handlar om ekonomiska krav. Skillnaden märks i det faktum att europeiska upphovsrättslagar innefattar ära och heder såväl som ekonomisk rätt medan de anglosaxiska rättssystemen så gott som uteslutande handlar om ekonomi. Mot bakgrund av ohöljd piratutgivning av utländska böcker, främst i USA som var 1800-talets stora piratland, tog den franske författaren Victor Hugo på 1880-talet initiativ till det som blev Bernkonventionen från 1886. Konventionen är en internationell överenskommelse baserad på fransk upphovsrättslag. Organisatoriskt är det numera Förenta Nationernas fackorgan World Intellectual Property Organization, WIPO, med huvudkontor i Genève, som handhar upphovsrätt på internationell nivå. Numera, efter flera revisioner, har konventionen tillträtts av 160 stater. Det dröjde till 1989 innan USA antog konventionen. Storbritannien skrev visserligen på redan 1888, men ändrade inte sin upphovsrättslag i enlighet med Bernkonventionen förrän 1988. Detta sena medlemskap är bland annat skälet till att man i USA fortfarande sätter det tidigare obligatoriska copyrightmärket på saker "för säkerhets skull" trots att detta inte alls behövs inom Bernkonventionen. Bernkonventionen handlar om två rättigheter, den ideella och den ekonomiska. Den ideella rätten, även kallad moralisk rätt eller upphovsmannens droit moral, handlar om skaparens rätt att bli angiven som upphovsman och rätt att protestera om verket förändras så att det vanärar upphovsmannens rykte. I alla länder utom USA och Storbritannien (se nedan) kan upphovsmannen generellt aldrig överlåta den ideella rätten till någon annan, undantaget är programvara i Sverige. I många länder, bland annat Sverige, kan upphovsmannen skriftligen förbinda sig att avstå från att hävda den. Skillnaden kan tyckas vara hårfin men genom att den ideella rätten inte kan överlåtas, kan till exempel en uppdragsgivare inte lagligen sätta sitt namn på ett verk som någon annan skapat. Den ekonomiska rätten ärätten till ersättning för verket när det nyttjas genom visning, vidareförsäljning eller kopiering. Denna rätt tillhör alltid i första hand upphovsmannen, även om han/hon är anställd men den kan genom avtal överlåtas till en annan juridisk eller fysisk person. Normalt sker sådan överlåtelse genom försäljning, direkt eller indirekt. En anställd kan till exempel ha en bestämmelse i sitt anställningsavtal som föreskriver att nyttjanderätten till allt han/hon skapar som anställd automatiskt tillfaller arbetsgivaren och eftersom ett anställningsavtal är en form av försäljningsavtal, där den anställde lovar tillhandahålla arbetsgivaren sin tid etc mot en viss ersättning, blir i detta fall nyttjanderätten en del av denna försäljning. Försäljningen kan ske helt eller delvis. En hel försäljning innebär att upphovsmannen mot överenskommen ersättning avstår från alla ytterligare krav på ersättning medan en delvis försäljning, som är mycket vanlig inom underhållningsbranschen, innebär att upphovsmannen har rätt till viss ersättning (royalty) från varje försäljning och uppförande.
partienkat-upphovsrattsdirektivet
I dag tisdag röstar EU-parlamentet om en förnyelse av upphovsrätten på nätet. Delar av förslaget, framför allt artikel 11 och artikel 13, har blivit kontroversiella. Kritiker menar att det fria internet kommer att förändras i grunden, medan upphovsrättsinnehavare ser det som en möjlighet att få betalt för sitt jobb. Såhär kommer de svenska EU-parlamentarikerna att rösta. De mest omdiskuterade delarna i direktivet är artikel 11 och 13. Artikel 11 handlar om att digitala webbplattformar, ska ge "skälig och proportionell ersättning" till medier vars material, till exempel längre utdrag av nyhetsartiklar, delas vidare via plattformen. Artikel 13 ställer krav på att plattformarna ska ta ansvar för uppladdning av material, till exempel musik, bilder och nyhetsartiklar, som kan innebära ett upphovsrättsintrång. Hur kommer du att rösta. Om inte paragraf 11 och 13 omarbetas röstar jag nej. Det innebär censur och övervakning på ett oacceptabelt sätt. Anser du att det finns anledning för internetanvändare att oroa sig för konsekvenserna av artikel 11 och artikel 13. Liberalerna hänvisar hänvisar till en debattartikel i Computer Sweden, där Selimovic bland annat skriver. "De åtgärder som nu ligger i det sedan i somras omarbetade lagförslaget innebär också att allt material som privatpersoner laddar upp också måste övervakas – risken för censur, begränsningar och inskränkningar av yttrandefriheten är överhängande.". Vi i Miljöpartiet vill se en fungerande upphovsrätt som är anpassad till dagens samhälle, som främjar kulturskapande och spridning i såväl traditionella som moderna former och bidrar till ett rikt kulturutbud. En fungerande upphovsrätt är viktig för kulturskaparnas möjlighet att få ersättning för sitt arbete och bidrar därmed till skapande och återväxt inom kulturområdet. Vi vill inte införa obligatoriska uppladdningsfilter på internetplattformar. Istället för att lägga över ansvaret från de som laddar upp till webbplatserna och kräva att de installerar uppladdningsfilter vill vi att webbplatserna ska få större skyldigheter att förhandla med upphovsrättsinnehavarna. Därför har jag tidigare röstat emot i frågan. Jag tycker att det finns en anledning att vara orolig, eftersom artikel 13 i synnerhet begränsar friheten på nätet. Därför har jag lovat att inte rösta för artikel 13. Anna Hedh sade vid vår pressträff i morse (tisdag) att hon röstar nej om inte artikel 13 tas bort ur förslaget, Aleksander Gabelic är tveksam till artikel 13 och tvekar mellan att avstå eller rösta nej till förslaget. Olle Ludvigsson har inte tagit slutlig ställning ännu men säger sig luta åt ett ja. Marita Ulvskog och Jytte Guteland skriver i dag i Svd att de har för avsikt att rösta ja. "Det är dags att slå hål på myten att det finns en gratisfil på internet. De föreslagna EU-reglerna för upphovsrätt är avgörande för att musiker, låtskrivare, författare och andra kulturskapare ska kunna försörja sig och få rättvis ersättning, skriver Europaparlamentarikerna Jytte Guteland och Marita Ulvskog (S) i Svenska Dagbladet.". Det ändringsförslag om att ta bort artikel 11 och 13 ur slutresultatet, det kommer jag att rösta för. Förlorar vi den voteringen röstar jag mot hela direktivet. Det finns mycket i direktivet som stärker upphovsrätten, man behöver inte artiklarna 11 och 13 som i grunden kan förändra internet så som vi känner det. Vi hade häromåret flera konstruktiva kompromissförslag där artiklarna 11 och 13 fanns kvar, men med ändrad innebörd, men det vill inte upphovsrättlobbyn acceptera. Nu är det allt eller inget när det gäller 11 och 13. Hur kommer du att rösta och varför.
Immaterialrätt
Immaterialrätt är det rättsområde som genom lag och prejudikat reglerar rätten till skydd för olika former av immateriell egendom. De flesta rättssystem erkänner skydd för till exempel patent, varumärken, mönster, upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk, heraldiska vapen och namn. Upphovsmannen till ett bestämt verk av immateriell art ges i allmänhet under en bestämd tid skydd för kopiering eller annan avbildning. Termen immaterialrätt (tyska Immaterialgüterrecht) lär ha myntats 1907 av Josef Kohler. Diskussioner om rätt till immateriell egendom började i slutet på 1800-talet, då några tilltänkta utställare på Världsutställningen i Wien 1873 vägrade att delta, därför att de var rädda för idéstöld. Diskussionerna ledde fram till Bernkonventionen 1886 angående skydd av litterära och konstnärliga verk. För förvaltningen av konventionen upprättades ett mindre kontor i Bern. 1883 ingicks Pariskonventionen angående skydd av industriell egendom, och ett mindre kontor inrättades i Paris för att förvalta konventionen. 1893 slog man ihop Pariskontoret med Bernkontoret och bildade Bureaux internationaux réunis pour la protection de la proprieté intellectuelle, BIRPI, med säte i Bern. Detta kontor flyttades till Genève 1960. 1970 ändrade BIRPI namnet till Organisation mondiale de la proprieté intellectuelle, OMPI. (På engelska World Intellectual Property Organization, WIPO.). World Intellectual Property Organization, WIPO, är sedan 1974 ett fackorgan inom Förenta nationerna, som upprättats för skapa ett skydd för immateriell egendom över hela världen genom samarbete mellan staterna. Organisationen har ett nära samarbete med Världshandelsorganisationen (WTO). Till och med 2006 har 183 länder anslutit sig till OMPI/WIPO. Dessutom ingår 75 observatörer från icke-medlemsländer och vissa fristående organisationer med intresse i hithörande frågor. Observatörer har yttrande- och förslagsrätt, men saknar rösträtt. Immaterialrätten bygger på ett antal lagar och prejudikat som syftar till att ge ett skydd mot bland annat kopiering. Den delas vanligtvis upp i upphovsrätt och industriellt rättsskydd (näringsverksamhet). Upphovsrätt bygger på idén att den person som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också ska ha ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas. Upphovsrätten kan skyddas genom bestämmelser om straff för den som utan upphovsmannens medgivande nyttjar verket. Lagstiftning eller praxis kan också medge skadestånd till upphovsmannen och förbud för annan att nyttja verket. Patent är en tidsbegränsad och lagbunden rätt att inneha ensamrätten till att dra kommersiell nytta av en viss uppfinning. Designskydd, också kallat mönsterskydd, har som syfte att ge och erbjuda skydd åt nyskapande designer, former och mönster för både industri- och hantverksprodukter oavsett om det är en frågan om prydnadsföremål eller sådana man kan dra nytta av till exempel mönster på däck. Varumärkesskydd skyddar ett varumärke så att inte andra företag kan använda någon annans varumärke på sina produkter och tjänster. Ett registrerat varumärke ger ensamrätt för innehavaren att använda varumärket i näringsverksamhet. Namnrätt reglerar medborgares skyldigheter och rättigheter rörande personnamn. Bernkonventionen (skydd av litterära och konstnärliga verk). Pariskonventionen (skydd av industriell egendom). Romkonventionen (skydd för artister och producenter av ljudinspelningar 'fonogram'). Konventionen om skydd av fonogramproducenter mot otillåten kopiering av fonogram. Nairobifördraget angående skydd av symbolen för Olympiska spelen. Madridöverenskommelsen angående repressalier mot falsk varubeteckning på gods och falsk innehållsdeklaration. Fördraget om varumärken Trade Law Treaty, TLT. Brysselkonventionen angående satellitdistribution av signaler med programinnehåll. WIPO Copyright Treaty, WCT. WIPO Performance and Phonograms Treaty, WPPT. Antaget 2002. Patent Law Treaty, PLT. Antogs 2000, trädde i kraft 2005.
