stor-okning-av-papegojsjuka-i-vinter
Antalet fall av den så kallade papegojsjukan – som smittar människor via fåglars avföring – har ökat markant i vinter.– Det är betydligt fler än det tidigare varit under en säsong, säger Anders Wallensten på Folkhälsomyndigheten. Papegojsjukan, eller psittakos som bakteriesjukdomen egentligen heter, verkar vara på uppgång i Sverige. I vinter har ovanligt många fall – hittills 59 personer sedan i november – rapporterats in. Vi ser att det varierar över åren. Det var rätt många fall redan för två år sedan, men nu är det betydligt fler, säger Anders Wallensten, som är biträdande statsepidemiolog vid Folkhälsomyndigheten, till TT. Anledningen till att sjukdomsfallen har ökat är inte helt klarlagd. Men enligt Anders Wallensten är det troligen en kombination av att andelen smittade fåglar varierar över åren och att sjukvården blivit bättre på att upptäcka smittan. Sjukdomen är fortfarande relativt ovanlig, men kan i svåra fall leda till lunginflammation och i undantagsfall även ha dödlig utgång. Det kan bli allvarligt, men de allra flesta får en influensaliknande sjukdom om de blir sjuka, säger Anders Wallensten. Men vissa får lunginflammation som behöver behandlas på sjukhus. Tack och lov går det att behandla med antibiotika. Antalet personer som får papegojsjuka är med marginal störst under vinterhalvåret. Det tros bero på att många människor då matar småfåglar och har närkontakt med fågelspillning. Det finns en smittorisk bland annat när man gör rent fågelbord eller ska rengöra ventilationstrummor eller stuprännor. I vinter har bland annat åtta personer i Jönköpings län på kort tid blivit svårt sjuka av bakterien, rapporterar Värnamo Nyheter. Man smittas genom att andas in bakterierna som kan fara upp i luften. Det är alltså inte lämpligt att spola fågelbord med vatten inomhus eller ta fram högtryckstvätten för att ta bort avföringen från altanen. Gör man det ändå så ska man ha ansiktsmask, säger David Edenvik, biträdande smittskyddsläkare i Jönköpings län, till tidningen. Papegojsjukan, eller psittakos som den också heter, har fått sitt namn av att den först upptäcktes hos människor som kommit i kontakt med papegojfåglar. Bakterien som orsakar sjukdomen är dock allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur, exempelvis hästar, nötkreatur, får och getter, kan smittas. Det tycks dock vara främst från fåglar som sjukdomen överförs till människor. Smittämnet finns främst i de smittade fåglarnas avföring och kan spridas till människa via damm från torkad avföring. Sjukdomen kan också smitta från människa till människa. Bakterien kan leda till svåra luftvägsinfektioner och behandlas med antibiotika. Om sjukdomen inte behandlas har i vissa utbrott uppemot 20 procent av de drabbade dött. I Sverige ligger dödligheten på cirka en procent. Förebyggande åtgärder. Rengör fågelbordet utomhus, med såpvatten eller desinfektionsmedel. Tvätta händerna noga efteråt. Använd inte högtryckstvätt, eftersom det kan sprida smittämnet i luften. Om man ska ta bort fågelavföring och fågelbon i slutna utrymmen som exempelvis ventilationstrummor bör man också ha ett andningsskydd med partikelfilter.
Alexandra Fossmo
Alexandra Lovisa Fossmo, ogift Wikström, ursprungligen Jakobsson, född 27 maj 1980 i Viby, Närke, död (mördad) 10 januari 2004 i Knutby, var ett av offren i det så kallade Knutbydramat 2004. Fossmo var sladdbarnet efter tre systrar: Carina (född 1963), Åsa (född 1965) och Anna (född 1969). Hennes far lämnade hemmet strax efter hennes födelse, och hon växte upp med sin styvfars efternamn Wikström. Hon var dotterdotter till pingstledaren Willis Säwe. Genom sin syster Åsa Waldau blev hon frälst och hon förlovade sig med en medlem i Filadelfiaförsamlingen i Knutby. I juni 1999 gick hon ut gymnasiet och flyttade till Knutby. Hon fick anställning på Daniel Lindes dataföretag Knutpunkten. Där arbetade då även pastor Helge Fossmo på deltid. Dagen efter att hans fru Heléne hade hittats död i sitt badkar 18 december 1999 bröt hon sin förlovning. Hon tog hand om Fossmos barn, de förlovade sig i april 2000 och paret gifte sig 25 november samma år. I juni 2001 flyttade Sara Svensson in i Fossmos sovrum för att bekämpa sjukdomsdemoner med sex, och Alexandra Fossmo fick bo i gästrummet. Enligt Helge Fossmo accepterade hans hustru situationen för att hon trodde att Åsa Waldau var Kristi brud. På en lapp hade hon skrivit uppmaningen:"När du hör Sara och Helge prata, tänk inte fel då! Dom är inte emot dig!!". Sommaren 2002 var paret Fossmo och Svensson på semester i Norge. Tidigt på morgonen 8 november 2003 slog Svensson Alexandra Fossmo i huvudet med en hammare. Alexandra Fossmo vaknade och lyckades avvärja attacken. Hon ringde sin man som mitt i natten var ut för att tanka bilen (med en ny älskarinna). Även äldstebröder tillkallades. Svensson skickades iväg till sin far i Vaggeryd. Waldau tog bilder på sin systers skador, men det gjordes ingen polisanmälan. Paret Fossmo åkte några timmar senare som planerat till Arlanda och tillbringade två veckor i Hongkong vid en bibelskola. Väl tillbaka i Knutby hittade Alexandra Fossmo på sin bröllopsdag 25 november 2003 i brevlådan ett ofrankerat kuvert utan avsändare adresserat till hennes man. Texten var hotfull ("det här blir er sista bröllopsdag"), men hon läste aldrig brevet. Julen tillbringade Fossmos hos Alexandras äldsta syster i Örebro och Åsa Waldau var också där med sin man. Fredagen den 9 januari 2004 konfronterade Alexandra Fossmo maken med sina misstankar om hans otrohet. På morgonen hade hon sett fotspår i snön vid altanen. I grälet hade altandörrens handtag gått av. Kvällen tillbringade hon med en grannfru och barnen. Hon lade sig innan hennes man hade kommit hem, i deras sovrum. Där sköts hon några timmar senare med tre skott. Sara Svensson erkände nästa dag. Alexandra Fossmo begravdes i sina hemtrakter. På gravstenen står hennes flicknamn Wikström.
Altan
En altan (latin, altus "hög") är en byggnadsdel uppburen på pelare eller liknande, oftast öppen och otäckt uteplats försedd med balustrad eller räcke. I motsats till en balkong som kragar ut från en byggnad, vilar altanens eventuella överbyggnad på pelare, kolonner eller stolpar. I regel saknar altanen tak, till skillnad mot verandan. Bonniers lexikon, band 1, sida 124 (1993).
Altan khan
Altan khan eller Anda, född 1507, död 1582, var en mongolisk ledare över Tümedmongolerna. Altan khan var barnbarn till Dayan khan, och en ättling till Djingis khan. Altan blev ledare över mongolerna i öster 1543, och utgjorde därefter ett konstant hot mot den kinesiska norra gränsen. Han kontrollerade området kring Gula flodens norra krökning vid Ordosplatån där han uppförde sin huvudstad Köke khoto, 'Blå staden' (dagens Hohhot i Inre Mongoliet). Han satte upp ett hov som styrdes av en byråkrati i kinesisk stil med hjälp av kinesiska desertörer. Altan khan förhandlade utan framgång med den kinesiska Mingdynastins hov om handelsavtal, vilket gjorde att han i stället utförde plundringsräder mot Kina. 1550 nådde hans militära kampanj ända fram till Pekings stadsmurar, men blev tvingad att dra sig tillbaka efter några dagar. Dessa ständiga attacker mot Kina fick kejsar Longqing att kraftigt bygga ut och förstärka kinesiska muren runt huvudstaden. 1571 slöts slutligen ett fredsavtal med det kinesiska hovet som också innebar rätten till handel med hästar och textiler. Kineserna gav honom även titeln Shunyi Wang (顺义王) ('Hörsam och rättfärdig prins'). I början av 1570-talet, och även 1577 skickade Altan khan delegationer till Drepungklostret i Lhasa för att bjuda in representanter för Gelug (en inriktning av Tibetansk buddhism) till Mongoliet. Sonam Gyatso accepterade inbjudan och reste till Altan khan. De båda inrättade en yon mchod-relation ('beskyddare - präst'), och Altan khan gav 1578 Sonam Gyatso titeln ghaikhamsigh vcir-a dar-a say-in cogh-tu buyan-tu dalai, förkortat Dalai lama. Altan khan var den förste att dela ut titeln Dalai lama. Gelug blev officiell religion under Altans styre.
Rockelsta
Rockelsta (även skrivet Rockelstad, äldre stavning Råckelsta) är en slottsliknande herrgård i Flens kommun i Södermanland. Huvudbyggnaden fick sitt nuvarande utseende under greve Eric von Rosen som ägde stället från 1900 till sin död 1948. Arkitekt för ombyggnaden var Ivar Tengbom. Rockelsta är en byggnad i historiserande, nyromantisk stil, belägen vid Rockelstaviken av Båven i Hyltinge socken, i centrala Södermanland. Till slottsanläggningen hör även två flyglar från 1700-talet och en park. Slottet och flyglarna har en museal interiör och bevarade inventarier från tidigare generationers ägare. På godset bedrivs förutom skogs- och jordbruk även konferensverksamhet och uthyrning av festlokaler för bröllop. I Stallanläggningen på Rockelsta anordnas kurser och utbildningar i ridning. Godset är i privat ägo inom familjen von Post sedan 1973. Rockelsta omtalas i slutet av 1300-talet. Ägarlängden är fullt känd först sedan senare hälften av 1500-talet, då en andel ägdes av riksrådet Johan Persson Bååt, farfader till Axel Oxenstiernas fru. En andel donerades av Karl IX till kvartermästaren Hans Stuart (död 1618), som senare fick bland annat egendomen Hedenlunda i samma län. Stuart härstammade från det skotska Huset Stuart. Hans yngste son, kammarherre David Stuart, utvidgade egendomen och lämnade den i arv till sin son, från vilken den reducerades. På grund av bördsrätt återkom den snart till Stuartska ättens släktingar, Rosenholm. Åren 1788 till 1874 tillhörde den släkten Holst i tre led, men bytte sedan ofta ägare. Den gamla manbyggnaden från 1600-talet var tämligen förfallen och genomgick en stor om- och till byggnad 1889 då hovintendenten Karl Sylvan var ägare. Han anlitade arkitekt Gustaf Lindgren vid Isak Gustaf Clasons arkitektkontor i Stockholm. Husets gamla mittkropp lämnades i stort oförändrad, och endast de runda tornen var av tegel. Sjösidan flankerades av två kvadratiska hörntorn, men de var av trä och prydda med höga kupoler och spiror. Hela huset var putsat med tegelfärgad puts. År 1900 förvärvades Rockelsta av greve Eric von Rosen som ägde stället till sin död 1948. Under von Rosen fick byggnaden i stort sett sitt nuvarande utseende genom arkitekt Ivar Tengbom som då var 22 år. Han inspirerades av grannslottet Vibyholm och lät bland annat bygga på mittpartiet med en våning. Han såg till att norra tornens övervåningar revs, och lät dem istället sluta i krenelerade altaner (på 1930-talet byggdes de norra tornen dock upp igen). Liksom på förlagan Vibyholm försåg han Rockelsta med ett karnap över huvudentrén, vars överdel smyckades av ett tornur. Putsen på samtliga fasader knackades ner och hela komplexet fick sin nuvarande tegelfasad. Den stora entréhallen på Rockelsta färdigställdes 1903. Den är Tengboms examensarbete och utgör ett gott exempel på nyrenässans i tung vasastil. I slottet sammanförde Eric von Rosen sina samlingar, gjorda under forskningsresor och jakter. Hans svåger, den tyske flygaren och senare nazistledaren Hermann Göring, tillbringade mycket tid på slottet. Arrendatorsbyggnaden vid Rockelsta brann ned den 14 september 1927. Vid branden blev en boksamling på cirka 3 000 volymer samt ett antal konstverk lågornas rov. Från 1800-talets slut till idag. Från 1875 till 1886, godsägare Johan Anders Falkenström född 1825. Från 1886 till 1898, hovintendent Karl Emil Anders Tage Sylvan född 1858 i Solna. Från 1898 till 1900, Axel Gustaf Romander född 1862 i Hubbo. Från 1900 till 1948, greve Eric von Rosen född 1879 och hans hustru Mary Fock. Från 1948 till 1973, familjen von Rosen. Sedan 1973, Christer och Helene von Post.
Badholmen, Oskarshamn
Badholmen är en holme belägen i Oskarshamns inre hamnbassäng. Badholmen hette tidigare Garnholmen men fick sitt nuvarande namn i samband med att en badinrättning byggdes på ön år 1859. Ön ägdes under första halvan av 1800-talet av ryttmästare Johan Fredrik Hultenheim som 1856 skänkte ön till staden. 1858 arrenderades holmen ut till den tyske läkaren Bernhard Bermann. Bermann var född 1814 i staden Pyrmont i Niedersachsen i Tyskland. Pyrmont (sedan 1914 benämnd Bad Pyrmont) var då liksom nu känd som kurort, hälsobrunn och för sin tillverkning av mineralvatten. Han kom till Oskarshamnstrakten på 1830-talet och sysslade inledningsvis med bland annat ögonoperationer. 1840 blev han av rikets sundhetskollegium förbjuden att befatta sig med sådan verksamhet. Stadens villkor för Bermanns arrende av Badholmen var att det på holmen uppfördes ett "badhus och andra för hamnen och stället prydliga och allmänt nyttiga byggnader" samt att det utfördes planteringar av träd och andra växter. 1859 uppförde Bernhard Bermann ett kallavattenbadhus på ön. Byggnaden var av betydande storlek med altaner i tre väderstreck samt fyra bassänger. Han vidtog också omfattande plantering av träd samt stensatte holmens stränder vilket har gett Badholmen sitt karaktäristiska utseende. 1861 fick Bermann rätt att i anslutning badanstalten driva ett så kallat Schweizeri, vilket innebar konditoriservering förenat med utskänkning av vin och starksprit. Efter drygt ett decennium lades hela verksamheten ned 1871. Badanstalten totalförstördes senare i en våldsam brand hösten 1877. Oskarshamns Segelsällskap flyttade 1917 sin verksamhet till Badholmen och uppförde då ett klubbhus som kom att kallas Seglarhyddan. Segelsällskapet flyttade 1949 från Badholmen till Kolbergaviken strax norr om Oskarshamn. Seglarhyddan blev dock kvar i många år och fungerade som restaurang- och cafébyggnad tills den brann ned en försommarnatt 2008. Badholmen saknade länge fast förbindelse och besökarna roddes den korta sträckan över till ön. En biljett från södra kajen över till Badholmen kostade 2 öre år 1880. Numera finns en fast förbindelse i form av en bro som också fungerar som brygga för fritidsbåtar. Badholmen ägs av Oskarshamns kommun och är öppen för allmänheten. Många besöker ön för att flanera och beskåda utsikten över hamnen eller för att besöka öns restaurang, dansbana eller minigolfbana. Restaurangbyggnaden totalförstördes i en nattlig brand sommaren 2008. En ny restaurang och konferensbyggnad stod färdig under slutet av 2010.
Slottet, Forshaga
Slottet är en före detta disponentvilla i Forshaga kommun, Värmland och invigdes 1882. Det norra tornet är sexkantigt, och dess välvda tak är försett med en järnspira på vilket sitter en vimpel i stålplåt med årtalet 1882 utstansat. Det södra större tornet är fyrkantigt. I den större undervåningen finns Slottets huvudentré med en stor altanen utanför, till vilken det går två åt varsitt håll svängda stentrappor. På Slottets södra långsida - åt trädgården, finns två våningar försedda med stora balkonger utförda i trä med snickarglädje. Där ser man också den stora trädgården med gamla ekar och lindar. Villan uppfördes som bostad åt dåvarande disponenten för Forshaga Aktiebolag. Genom ägarväxlingar under 1800-talet kom också Slottet att disponeras av olika fabrikschefer, från 1909 då AB Mölnbacka Trysil tagit över alla industrierna kring Forshagaforsen var det i många år bolagets disponentbostad. I dag ägs Slottet av Forshaga kommun och nyttjas för olika ändamål, mest för sammanträden och konferenser. I ett par år var det också vandrarhem i Svenska Turistföreningens regi. Även Telia hade under en tid verksamhet i Slottet. Slottet var 2002 ute för försäljning men då intresset var svalt valde kommunen att behålla det.
