Borrmaskin
Borrmaskin är ett roterande maskinverktyg som oftast drivs med elektricitet, pneumatik eller hydraulik. Matningsrörelsen är axiell. Kopplat till verktyget sitter ett borrverktyg som oftast är spiralvridet för att skärspånorna enklare ska matas ut ur borrhålet. I vardagligt tal benämns en borrmaskin ibland som en borr. De tidigaste borrmaskinerna var förmodligen olika typer av eldborrar. Den moderna elektriska borrmaskinens fäder uppges vara. Borrmaskiner kan vara både mobila och stationära och i olika storlek till det arbete de ska utföra (storlek på hål). Borrstorleken (diametern) kan vara allt från delar av millimeter till flera meter vid till exempel tunnelborrning. Som synes av exemplen så har flyttbarheten inte så stor påverkan på borrhålets diameter eller borrmaskinens stabilitet. När det finns behov av att borra långa, stora eller noggranna hål på till exempel maskindelar, som det inte blir kostnadseffektivt att flytta, finns det alternativa lösningar. Jordskorpans olika material har anpassade maskiner efter material, storlek och längd på hål. Mobila borrmaskiner finns för olika ändamål, exempelvis borrning för. Borrning kan göras i en mängd olika typer av stationära maskiner som är mer eller mindre specialiserade för borrning. Renodlade borrmaskiner kan vara pelarborrmaskin, bänkborrmaskin. Fördelar med stationära maskiner jämfört med handmaskiner. Andra exempel på stationära maskiner där borrning kan utföras är. Det finns numera populära batteridrivna maskiner med god verkningsgrad då man prioriterar flexibilitet och tillgänglighet. Elektriska sladdlösa borrmaskiner finns med olika drivspänningar vilket påverkar batteriets laddningsbehov och maskinens vridmoment. Av praktiska skäl och då batterierna normalt har kortare livslängd än borrmaskinen kan det vara en god idé att anskaffa utbytesbatteri, så man inte står utan kraft när den som bäst behövs. Ska det borras flera och/eller djupa hål med större diameter är det nätanslutna elektriskt drivna maskiner som dominerar. Slaghammarmaskinen (slagborr) är en variant av den rotativa borrmaskinen som förutom vanlig borrning kan förstärka effekten genom att borret pulserar axiellt (slag eller hammarläge). På kombinationsmaskiner kan hammarfunktionen väljas till när man ska borra i hårda kortspåniga material som exempelvis sten, kakel, tegel och betong. Det finns även renodlade slagborrmaskiner, med pneumatiskt slagverk, som enbart är avsedda för till exempel borrning i betong. De finns numer även i batterivarianter. Vid slagborrning måste borr med förstärkta skärhuvuden användas. Förstärkningen görs normalt med olika typer av hårdmetall. Orbitalborrning är en borrteknik för att effektivt borra med hög kvalitet i svårbearbetade material såsom titan och komposit (CFRP). Vid orbitalborrning roterar skärverktyget runt sin egen axel som vid konventionell borrning, men dessutom flyttas verktyget åt sidan från hålcentrum (ett så kallat Offset eller utlänkning). Verktyget roterar (orbiterar) sedan runt hålcentrum med utlänkningens radie samtidigt som det förs genom materialet. Hålets diameter blir då verktygets diameter plus utlänkningen. Utlänkningen kan ändras dynamiskt under borrningen så att hål med olika diameter och former kan borras med samma verktyg. De främsta fördelarna är gradfria hål i metall och delamineringsfria hål i komposit. Orbitalborrningstekniken togs fram som ett forskningsprojekt mellan SAAB Aerospace och KTH och som sedan vidareutvecklats av en av uppfinnarna, Ingvar Eriksson, i företaget Novator. Arthur James Arnot 1889, i Melbourne, Australien och. Wilhelm Fein 1895, i Stuttgart, Tyskland. Black och Decker, patenterade 1917 en sorts avtryckare monterad på borrmaskinens handtag. Mobil metallborrmaskin som kläms eller skruvas fast i maskinenheten. Magnetborrmaskin med integrerad elektromagnet, kraftig nog att fungera även på vertikala ytor. Diamantborrmaskin med vakuumpumps-stativ. Bergvärmeborrning (Bergvärme). Sprängningsborrning (Bergsprängning).
Fullortsborrmaskin
Fullortsborrningsmaskin ofta kallad TBM-maskiner, en förkortning av engelskans "Tunnel Boring Machine", är en tunneldrivningsmaskin som genom krossning av berget bygger cirkulära tunnlar direkt till slutlig diameter, oftast i storleken 2-10 m. Den främsta fördelen med metoden är att tunneln kan drivas utan användandet av sprängmedel (mindre vibrationer, mindre skador på berget vilket minskar behovet av injektering (tätning). Maskinutrustningen vilar på ett antal hydraulmanövrerade "fötter" som gör att hela tunneldrivningsmaskineriet kan förflyttas. Längst fram sitter den roterande borrkronan, som har samma diameter som den slutliga tunnelprofilen. Borrkronan är lagrad i ett borrhuvud med något mindre diameter än själva borrkronan. Maskinens totala längd inklusive manöverutrymmen, serviceutrymmen, transportband för den krossade bergvolymen, järnvägsvagnar för att föra ut bergkrosset ur tunneln och övrig utrustning inne i tunneln kan uppgå till en total längd på över 400 meter. Själva borrdelen med drivmaskineriet är dock betydligt kortare. Längst fram på maskinen sitter borrkronan, som är försedd med ett flertal separatlagrade brytskivor (väger cirka 200 kg/st). med hårdmetallmaterial i periferin, orienterade i grupper på ett speciellt sätt för att åstadkomma mest effektiva krossning av berget. Maskinens främre del som bär upp borrhuvudet spänns fast mot tunnelns sidoväggar med kraftiga hydraulcylindrar som trycker på anliggningsskor som är anpassade efter tunnelväggens krökningsradie. När tunnelborrmaskinen tryckts fast mot tunnelvägen påbörjas borrningen, som utförs genom att borrhuvudet med borrkronan längst fram på maskinen, trycks framåt med stor kraft mot tunnelfrontens vägg med hjälp av hydraulcindrar med en slaglängd motsvarande den stegvisa borrlängden, vanligtvis en till två meter. Samtidigt roteras borrkronan för att diskarna ska kunna penetrera och krossa bergytan. Resten av maskinen står helt still. Diskarna tvingas därvid att rulla tryckande med stor kraft mot bergväggen. Berget krossas av diskarna i flagor som faller ner nedanför borrhuvudet och förs till maskinens bakre ände via transportband som löper igenom hela maskinen, där det kan lastas på järnvägsvagnar som körs ut ur tunneln. Vid omtag för förnyad borrsekvens körs borrhuvudet bakåt med tryckcylindrarna till sin utgångsposition, fastspänningsanordningarna i sidled lossas, varvid hela borrmaskineriet flyttas framåt motsvarande den stegvisa borrlängden. Borrhuvudet utför på detta sätt en rörelse likt en mask som kryper framåt genom att växelvis förlängas och förkortas i rörelseriktningen. Lite olika metoder finns för fastspänningen av borrhuvudet mot tunnelväggens sidor och omtaget där borrhuvudet inte behöver flyttas bakåt men grundprincipen är alltid att stegvis förlänga och förkorta den främre delen av maskinen genom stegvis borrning av cirka 1 till 2 meter i taget. Vid behov av tätning av grundvattenläckage eller förstärkning av bergformationen kring tunneln vid sprickigt berg för att undvika stora ras, kan maskinerna förses med konventionella borrmaskiner för slående/roterande borrning av 2,5-3 tums borrhål för 3–4 meters borrdjup. Borrning av de mindre hålen utförs i detta fall snett framåt i tunnelriktningen vid sidan av den egentliga tunnelprofilen. Vid tätning injekteras murbruk in i borrhålen, varvid sprickorna fylls igen och vattnet minskar. Vid bergförstärkning förankras bergbultar i hål som håller en viss bergvolym på plats. Tekniken med fullortsmaskiner är ursprungligen utvecklad att användas i homogena, lösare bergarter med låg tryckhållfasthet och liten grundvatteninträngning. Metoden ger en helt slät bergvägg med ett minimum av efterarbete. I lösare sprickiga bergformationer där bergväggen inte klarar att uppta erforderliga inspänningskrafter i sidled för borrhuvudet används konventionell tunneldrivning med borrning/sprängning/utlastning av krossat berg.
Borrning
Borrning är en skärande bearbetning som använder en borr för att ta upp eller förstora ett hål med cirkulärt tvärsnitt i fasta material. Borret är ett roterande skärverktyg, ofta med flera skärande eggar. Borret som roterar med en hastighet av några hundra till flera tusen varv per minut trycks mot arbetsstycket. Detta tvingar den skärande eggen mot arbetsstycket, som skär av spån ur hålet när det borras upp. Med olika typer av borrar och borrmaskiner kan man borra hål i de flesta material med en diameter från delar av millimeter till flera meter.
Arborrning
Arborrning är bearbetningsmetod för att göra hål med stor diameter i ett arbetsstycke. Vid arborrning bearbetas arbetsstycket horisontellt med roterande verktyg på en grov axel. Ordet arborr kommer av de engelska arbor, huvudaxel i en maskin, stativ, hjulaxel, av lat. ar'bor, träd, stam, ordet brukas särskilt om borrmaskiner och har därför i svenskan uppfattats som innehållande ordet borr.
Karin Ehrnberger
Karin Ehrnberger, född 10 juni 1977, är en svensk industridesigner och forskare inom fältet "Design som social aktör". Karin Ehrnberger är utbildad på Konstfacks program för Industridesign och doktorerade på KTH inom design och genus med avhandlingen "Tillblivelser - En trasslig berättelse om design som normkritisk praktik". Ehrnberger disputerade i mars 2017. Ett tidigt projekt var "the Mega Hurricane Mixer and the drill Dolphia", där Ehrnberger tog två genuskodade produkter - stavmixern och borrmaskinen - och bytte design och form på de två. Ett annat medialt uppmärksammat projekt är "Androstolen", den manliga motsvarigheten till gynekologstolen. Androstolen är enligt Erhnberger utformad efter kvinnors negativa erfarenheter av gynstolen. Androstolen är inte tänkt att användas i verkligheten utan designad för att ifrågasätta gällande normer kring gynekologi och andrologi. Karin Ehrnbergers doktorsavhandling har under våren 2017 blivit uppmärksammad i ett flertal stora medier, så som Sveriges Radio, Expressen och ETC.
Borr
Borr (borrstål) är ett spånbrytande verktyg för att göra (huvudsakligen) cylindriska hål. Borren är oftast försett med en spiral eller annan mekanism för att transportera bort spån. Skaftet på borret är den del som sätts in i chucken. Borr av olika slag används i såväl handborrar som borrmaskiner. För borrning i sten är borret dock normalt inte spånbrytande, såsom bergborrar eller murborrar. De senare kan istället ha en egg eller eggkrans som i stället bryter sönder stenmaterialet. För träbearbetning är spiralborrar vanligast. För borrning av hål i träets längdriktning användes tidigare ett pinnborr eller skedborr, med endast en skålformig egg. Snäckborret är en mellanform mellan spiralborr och pinnborr. Borrmaskiner använder ofta i stället en centrumborr. I äldre tid innan spiralborren introducerades användes ofta en smidd spets- eller plattborr. Materialet i borrverktygen är anpassat till det material som ska bearbetas. Till metall är det vanligast med snabbstål, till betong och sten stål eller snabbstål med någon form av hårdmetallspets, till trä går det bra med mjukare stål som kan skärpas med fil. Borr kan skärpas ett antal gånger i skärzonen, i princip så länge borret har tillräcklig längd för ändamålet, eller tills styrkanterna är utslitna. Dessa kan normalt inte skärpas, då det medför att diametern blir mindre. Snabbchuck som spänns för hand, och chuck med nyckel för större vridmoment. I en pelarborrmaskin är spindeln vanligen försedd med en invändig morsekona. Chuckarna på bilden till höger är avsedda för cylindriska borr, och har båda morsekona som finns i olika storlekar i ett standardsystem. Maximal borrstorlek är vanligen 13 mm. Större borr är oftast försedda med morsekona. Handhållna maskiner har oftast en chuck som är monterad med annan typ av kona (ej morse) och gänga eller enbart gänga. Spiralvinkel, skärvinkel, släppningsvinkel på borr är avpassade till det material de ska arbeta med. Då olika material medför olika typer av borrspån, (avverkat material), är spiralvinkeln avpassad till effektiv spånutmatning till respektive material. Det är viktigt vid slipning att huvudskären är lika långa för att borret inte ska utsättas för radiella krafter och därmed pendla och "borra för stort.". Normalt vrider sig borrverktyget medurs, om man står "bakom" borret. Men det finns även borr med vänsterspiral av praktiska skäl i tillverkningsindustrins flerspindliga maskiner. Det spar utrymme om man kan driva varje spindel med en serie av kugghjul, och då växlar ju var spindel i drivkedjan rotationsriktning. Då borrning medför friktionsvärme använder man olika typer av skärvätska för att, kyla, smörja och rena arbetsområdet för att öka verktygens livslängd och höja kvalitén på det borrade hålet. Stål, blandning av emulgerbar olja och vatten (blandningsförhållande cirka 1:15), alternativt speciell skärolja. Aluminium, som ovan eller rödsprit.
Relationer mellan Nordkorea och Sverige
Relationer mellan Nordkorea och Sverige refererar till de bilaterala relationerna mellan Nordkorea och Sverige. De är förhållandevis begränsade. Sverige har en ambassad i Pyongyang och Nordkorea har en ambassad i Stockholm. 1973 upprättades de diplomatiska förbindelserna till landet. Ambassaden i Pyongyang upprättades 1975, och fram till 2001 var Sverige det enda landet i EU som hade en ambassad representerad i staden. Sverige är uppdragsgivare för en rad länder i Nordkorea – landet är skyddsmakt för USA sedan 1995, och man har konsulat som representerar bland annat Kanada, Australien och de nordiska länderna. Det svenska engagemanget i Nordkorea kan sägas gå tillbaka till Neutrala nationernas övervakningskommission (NNSC) som inrättades genom koreanska vapenstilleståndet 1953. Sverige utsågs till en av de neutrala nationer som skulle överse gränsen mellan Nord- och Sydkorea. 1969 besökte nordkoreanska representanter Utrikesdepartementet i Stockholm för ett inofficiellt möte. Representanterna fick träffa UD-medarbetare men inte någon svensk minister. Nordkorea finansierade ett informationskontor som efter Sveriges erkännande och upptagande av diplomatiska relationer blev landets ambassad 1973. En viktig faktor bakom upptagandet av diplomatiska relationer mellan länderna var det svenska näringslivets intresse för Nordkorea som exportmarknad. Samtidigt såg svenska UD en möjlighet att agera brobyggare mellan de politiska öst- och västblocken. Under Sveriges ordförandeskap i EU 2001 besökte Göran Persson Nordkorea och träffade ledaren Kim Jong Il. Den svenska regeringen beslöt att inleda handelsrelationer med Nordkorea och Exportkreditnämnden fick i uppdrag att ge svenska företag statliga garantier till skydd för utebliven betalning. Nordkorea köpte flera industri- och konsumentprodukter från Sverige på kredit. Bland det som köptes fanns tusen personbilar modell 144 från Volvo, fartygsutrustning från Asea, borrmaskiner från Atlas Copco och bastu från Tylö. Det visade sig snart att Nordkorea inte hade möjlighet att betala för varorna och handelsförbindelserna bröt samman. Orsakerna till det svenska exportfiaskot kan ses i båda parters oförmåga att korrekt bedöma den andres avsikter i handeln. Nordkorea – ovant vid handelsavtal och utrikespolitik – bedömde det svenska närmandet som att Sverige ville hjälpa landet. Sverige hade för liten kunskap om Nordkoreas förutsättningar och drog fel slutsatser om landets ekonomiska situation. Nordkorea är idag med bred marginal det land med störst skuld till Sverige. Nordkorea är betalningsskyldigt 3,6 miljarder svenska kronor men har inte gjort någon avbetalning sedan 1989. Den svenska ambassaden i Nordkorea har haft i uppdrag att försöka förmå Nordkorea att betala tillbaka sin skuld. Förhandlingarna kring Nordkoreas skulder har varit segdragna och resultatlösa. Exportkreditnämnden bedömer det som mycket ovisst att Nordkorea kommer att betala sina skulder. Handeln mellan de båda länderna är i stort sett obefintlig. 2007-2011 pågick projektet Noko jeans där tre svenska entreprenörer startade tillverkning av jeans i Nordkorea. Sverige ger mycket humanitärt bistånd till Nordkorea, som har genomgått en djup kris. Det humanitära biståndet kanaliseras genom FN-organ med flera organisationer. Från Sveriges sida vill man samarbeta och föra dialoger med långsiktiga mål med Nordkorea, för att ge fred och avspänning samt att "bryta Nordkoreas isolering genom att landet gradvis integreras i det internationella samfundet". Nordkorea ses som ett stort hot mot säkerheten i regionen beroende på deras kärnvapenambitioner och militära styrkor bland annat. Sverige vill öka öppenheten i landet och förbättra den regionala säkerheten.
