Flagga
En flagga är ett tygstycke med en symbolisk innebörd och avsedd att hissas på en flaggstång eller motsvarande anordning. Liknande symboler är vimplar, fanor, baner och standar. Läran om flaggor och fanor kallas vexillologi. Den mest kända användningen av flaggor torde vara användningen som nationsflagga. Att ett land har en flagga som symbol har blivit så vanligt, att det numera nästan ses som en del i steget mot suveränitet för nya länder att anta en flagga. Samtliga självständiga stater i världen har idag en flagga. Handhavandet av nationsflaggor följer ofta olika protokollsregler, som kan skifta något från land till land. I allmänhet gäller dock att en nationsflagga inte skall sitta uppe över natten och att den även i övrigt skall hanteras på särskilt sätt. Det finns till och med vissa regler som säger att om en flagga ens vidrör marken så måste den brännas. I de flesta länder är det ett lagbrott att vanvårda dess nationsflagga. Många länder har flera olika nationsflaggor beroende på användningsområde. Många länder har en handelsflagga, som används av båtar och fartyg, både nöjes och kommersiella. En del länder har en statsflagga som används av regeringen och statliga myndigheter. Många länder har en örlogsflagga som används av militära fartyg och ofta militära marktrupper och anläggningar. Ordinarie nationsflagga används av civilpersoner och civila organisationer, även om det ibland finns en särskild civilflagga. Ett annat välkänt användningsområde för flaggor är att symbolisera internationella samarbetsorgan. En välkänd flagga av detta slag är den europeiska flaggan som används av Europarådet och Europeiska unionen. Denna flagga finns uppsatt på många ställen i EU. Bland annat brukar den sitta uppsatt vid medlemsstaternas regeringsbyggnader och liknande. I Sverige sitter europeiska flaggan alltid vid regeringsbyggnaden och vid Sveriges riksdag. Ett annat exempel på internationella flaggor är Förenta nationernas flagga. De flesta svenska kommuner har registrerade vapen och anses därmed också ha en flagga som är likadan som kommunvapnets vapensköld fast i kvadratisk (eller ibland rektangulär) form (se även vapenflagga). I till exempel Finland är traditionerna något annorlunda, där använder vissa kommuner vimplar i stället. Många företag använder flaggor med sin symbol på i sin marknadsföring. Dessa är vanligtvis inte lika bestående i sitt utseende som nationsflaggor, eftersom många företag tämligen ofta uppdaterar sin grafiska profil och sina varumärken. Många företag har flaggor som står på högkant eftersom sådana lättare vajar i svag vind. Föreningar har ofta flaggor. Detta är kanske allra vanligast för idrottsföreningar, där föreningens supportrar ofta använder flaggan när de vill uttrycka sin lojalitet med föreningen. Nordiska Flaggsällskapet. Flaggreglemente 2012, antaget av Finlands Seglarförbund och Finlands Båtförbund.
Flaggstång
Flaggstång är en stång avsedd för upphängning av flagga eller vimpel. En flaggstång tillverkas vanligen av trä eller glasfiber och monteras fast lodrätt i marken eller på ett berg. En fasadflaggstång, även kallad fasadstång, är en mindre flaggstång avsedd att fästas på en fasadvägg eller dylikt. Nationalflaggan hissas på flaggdagar, på allmänna helgdagar eller vid andra särskilda högtider som exempelvis födelsedagar. Övriga dagar brukar ibland vimpel användas. Även andra typer av flaggor än nationella flaggor används, till exempel reklamflaggor, men dessa bör ersättas med nationalflaggan på de nämnda högtidsdagarna. Vid dödsfall och begravningar hissas flaggan "på halv stång" för att markera att man har sorg. Detta innebär att flaggan först hissas upp till topp, för att sedan omedelbart sänkas ned till 2/3 höjd om det är fristående flagga, eller till halva höjden om det är en fasadstång. När flaggan tas ned görs manövern baklänges, först hissas flaggan i topp för att sedan omedelbart halas ner. Ursprungligen var flaggstången tillverkad av trä med en skåra längst upp genom vilken flaggstångslinan löper. Numera tillverkas flaggstänger oftast av glasfiber eller trä som limmas till en ihålig flaggstång så att en ventilationskanal bildas i stången. På så sätt eliminerar man risken för fukt och rötproblem i stången. Flaggstänger är oftast vita, men det förekommer också andra färger. Flaggstångslinan används för att hissa och hala ner flaggan. Flaggstångsknapen kan vara tillverkad av plast, trä eller lättmetall. Den är fäst på flaggstången, cirka 1,40 meter över marknivå. Det finns även flaggstänger med dubbla knapar, där den övre knappen sitter på fyra meters höjd. Man fäster flaggstångslinan i den övre knappen för att obehöriga inte ska kunna hissa eller hala flaggan så enkelt olovandes. Flaggstångsknapen används för att fästa flaggstångslinan i. Moderna flaggstänger saknar idag flaggstångsknap och har istället endast en vev för att hissa och hala flaggan med. Flaggstänger för offentliga platser har dessutom ofta en liten låsbar dörr på stången för att förhindra obehörig användning av flaggstången. Flaggstångsknopp kallas den knopp som sätts fast i övre delen av en flaggstång. Knoppar finns i olika utföranden och storlekar beroende på flaggstångens längd. Exklusiva flaggstångsknoppar kan vara tillverkade i glas och belagda med bladguld medan enklare varianter är av plast. I Sverige är knoppen normalt droppformad, men i andra länder kan andra former förekomma, till exempel rund eller oval. Flaggstångslinan var ursprungligen gjord av hampa och tillverkad på ett repslageri. Numera används flaggstångslina i spunnen nylon, vilket är mer hållbart. Flaggstångslinan används till att hissa upp flaggan i flaggstången. Längden på en flaggstångslina beräknas genom att ta dubbla längden på flaggstången som linan ska användas till och till detta läggs en säkertslängd på 1-3 meter. Efter upphissad flagga fästes flaggstångslinan med ett dubbelt halvslag på flaggstångsknappen. Flaggstångslinan sätts på plats innan flaggstången reses och bör för det mesta bytas ut med cirka 10 års mellanrum. Åtgärden sammanfaller ofta med att det också börjar vara dags att tvätta själva flaggstången. En tredjedel av stången bör vara högre än huset och den bör exponeras mot en lugn bakgrund. Sveriges äldsta bevarade flaggstång står i Askersby, Värmland. Sveriges äldsta bevarade flaggstång restes 1894 i byn Samsta (Sundsjö socken) utanför Östersund, Jämtland. Sveriges högsta flaggstång finns i Slagsta i Botkyrka kommun. Stången är 48 meter hög, och flaggan 60 m². Hur och var placerade man flaggstången under 1900-talets första hälft? Foton från Bohuslän.
Amerikas konfedererade staters flagga
Under sin existens från 1861 till 1865 antog och använde Amerikas konfedererade stater tre olika flaggor – samt smärre varianter av dessa – såsom officiella nationsflaggor. Sedan det amerikanska inbördeskrigets slut har konfederationens flaggor och flaggor härledda från dessa fortsatt att brukas i personliga och officiella sammanhang, vilket varit omdiskuterat. Delstaterna Mississippis och Georgias flaggor är baserade på konfederationens flaggor. North Carolinas flagga baseras på delstatens flagga från 1861, från tiden för konfederationen och tycks grunda sig på konfederationens första flagga. Alabamas och Floridas flaggor verkar vara inspirerade av konfederationens, men är faktiskt härledda ur den burgundiska korsflaggan, som fanns i Spanska Florida. Konfederationens första nationsflagga, som kallades "Stars and Bars", användes från 4 mars 1861 till 1 maj 1863. Den var inspirerad av Österrikes nationsflagga och utformad av den preussiske konstnären Nicola Marschall i Marion, Alabama. Stars and Bars-flaggan antogs den 4 mars 1861 i Montgomery, Alabama och hissades över konfederationens första kongressbyggnad. Marschall formgav även konfederationsarméns uniform. Ett av de första beslut som konfederationens provisoriska kongress fattade var att inrätta en flaggkommitté med William Porcher Miles från South Carolina som ordförande. Kommittén bad allmänheten att bidra med tankar och idéer och blev översvämmad av uppmaningar att inte överge Förenta staternas "gamla flagga". Miles hade redan tagit fram en flagga som senare skulle bli konfederationens örlogsflagga, och han föredrog sitt förslag framför "the Stars and Bars", men till följd av det folkliga stödet till en flagga liknande USA:s ("the Stars and Stripes"), antog kommittén the Stars and Bars-flaggan. När kriget bröt ut orsakade the Stars and Bars förvirring på slagfälten på grund av dess likhet med den amerikanska flaggan som unionsarmén förde (liksom det att vissa av konfederationens enheter fortfarande hade mörkblå uniformer innan de grå uniformerna infördes). Till slut kom tretton stjärnor att finnas på flaggan, vilket återspeglade konfederationens anspråk på att ha upptagit Kentucky och Missouri. Flaggan med tretton stjärnor användes också av konfederationens flotta. När den andra nationsflaggan skulle tas fram inkom många olika förslag, nästan samtliga baserade på arméns örlogsflagga (Battle Flag) som 1863 blivit välkänd och uppskattad. Konfederationens kongress specificerade att på den nya flaggan skulle finnas ett vitt fält med Battle Flag (en röd kvadrat à två tredjedelar av flaggans bredd i sida belagt med ett brett blått snedkors med vita kanter och beströdd med vita femuddiga stjärnor, en för varje delstat) i flaggans övre inre kvarter. Flaggan kallades också "the Stainless Banner", "stainless" ('fläckfri', 'obefläckad') avsåg det rena vita fältet. 1864 års flagglag fastställde inte vad det vita skulle symbolisera och många tolkningar har gjorts. Kongressen dryftade huruvida det vita fältet skulle ha en blå tvärbjälke och huruvida det skulle ha en röd kant. William Miles propagerade för den enkla vita utformningen som sedermera antogs. Han ansåg att Battle Flag måste vara med, men att det var nödvändigt att utsmycka den, dock på enklast möjliga vis, med ett omönstrat vitt fält. Flaggorna som Richmond Clothing Depot tillverkade hade faktiskt proportionerna 1,5:1, som flottans örlogsflagga, i stället för det officiella 2:1. De första reaktionerna på den andra nationsflaggan var positiva, men efterhand kritiserades den för att vara "för vit". Columbia-tidningen Daily South Carolinian anmärkte att det var frågan om en örlogsflagga på en parlamentärflagga vilket kunde ge oklara besked. Officerer framförde klagomål om att flaggan var för vit av flera orsaker, däribland faran för att misstas som parlamentärflagga, i synnerhet på örlogsskepp, och att den blev smutsig för lätt.
Thailands flagga
Thailands flagga (thai: ธงไตรรงค์, thong trai rong [tʰoŋ traj roŋ], vilket betyder "trikolorflaggan") består av fem ränder i färgerna rött, vitt, blått, vitt och rött. Den blåa randen är i mitten och dubbelt så bred som de övriga ränderna. Flaggan antogs den 28 september 1917, enligt det kungliga dekretet som utfärdades av Rama VI. Sedan 2016 är den dagen en viktig nationell högtidsdag där flaggan firas. Thailand är det enda land i Sydostasien som aldrig koloniserats, och har därmed en obruten följd inhemska flaggor. Kungariket Siam använde under lång tid röda flaggor till havs, till en början helröda och senare med en centrerad vit chakrasymbol. Flaggan med den vita symbolen fick endast användas av kungens fartyg – privata fartyg förde den röda flaggan utan symboler. I mitten av 1800-talet började flaggan användas som nationsflagga i modern mening, och den förändrades då för att lättare kunna särskiljas från andra röda nations- och handelsflaggor. År 1855 ersattes chakrasymbolen med en vit elefant som är en traditionell nationalsymbol för Thailand. Under första världskriget förändrades flaggan genom att två vita fält infördes i flaggans över- och underkant. Den 28 september 1917 lade man till ett blått fält i mitten av flaggan, dels för att blått var monarkens färg men också för att visa samhörighet med de allierade, varav bland andra Storbritannien och Frankrike använde flaggor i färgerna rött, vitt och blått. Flagglagen BE 2522 (1979) föreskriver utformningen av den nationella flaggan som "rektangulär i form som är 6 delar i bredd och 9 delar i längd, uppdelad i fem ränder över flaggans längd, varvid mellersta randen är 2 delar bred av djupblå färg, och de vita ränderna är 1 del bred bredvid varje sida av de djupblå ränderna, och de röda ränderna är 1 del bred bredvid varje sida av de vita ränderna. Den nationella flaggan ska också kallas Trai rong (trikolor).". Rött står för livet, vitt står för den rena buddhistiska tron och blått representerar kungamakten. De tre färgerna symboliserar därmed tillsammans Thailands inofficiella valspråk "Nation, religion, kung". Färgerna förekommer dessutom i många nationsflaggor i regionen, till exempel i grannländerna Kambodjas och Laos flaggor. Flaggans färger standardiserades i ett tillkännagivande från premiärministerns kansli den 30 september 2017, i samband med 100-årsdagen av dess antagande. Den ger rekommenderade värden för att bestämma standardfärgerna på fysiska tygflaggor och definieras i färgrymden CIELAB under illuminatet D65 som kan ses här till höger.
Skånska flaggan
Korsflaggan förknippas normalt med landskapet Skåne, men kan ibland förekomma som symbol för hela Skåneland, det vill säga Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm. Korsflaggan med färgerna rött och gult kan inte beläggas före 1800-talet. I dag är den Sveriges vanligast förekommande regionala flagga. Den används främst av privatpersoner i Skåne med egen flaggstång eller som fasadflagga. Den används även i turistsammanhang, idrottssammanhang och av butiker vid marknadsföring av skånska produkter. Även viss kommunal användning förekommer. Flaggan med griphuvudet är den officiella landskapsflaggan för landskapet Skåne. Denna utgör i likhet med andra landskapsflaggor i Sverige en så kallad vapenflagga. Det är en kvadratisk duk, som utgörs av Skånes landskapsvapen. Enligt statsheraldikern, som är ansvarig för regler när det gäller flaggning, bör den svenska flaggan och den skånska inofficiella röda flaggan med ett gult kors inte hissas bredvid varandra. Istället kan i officiella sammanhang den skånska gripenflaggan föras bredvid den svenska flaggan, som då skall inta den främsta platsen. Trots invändningar från statsheraldikern röstade regionfullmäktige 2017 för att den rödgula korsflaggan skulle bli officiell skånsk symbol. Beslutet har dock inte erkänts på nationell nivå. Korsflaggan har under lång tid varit känd som skånska flaggan. Det torde alltjämt vara den vanligaste benämningen och är även det namn Region Skåne använder i sitt beslut om dess användning. Försök har gjorts, bland annat genom att introducera benämningen "Skåneländska flaggan", att popularisera den även i de andra Skånelandskapen. Under namnet Skånelands flagga och med nya proportioner registrerades flaggan av Stiftelsen Skånsk Framtid i publikationen Skandinavisk vapenrulla (SVR 431/92) år 1992. Liksom de nordiska nationsflaggorna är denna flagga en korsflagga. Den består av ett gult skandinaviskt kors på röd botten. Flaggan har en lång historia bakom sig med tydliga nordiska och kyrkliga inslag och färgerna är ursprungligen inte en kombination av Sveriges gula och Danmarks röda. Även tinkturerna i landskapsvapnet, guld och rött, kan ha inspirerat till färgvalet. Den bildmässiga utgångspunkten för Skånes landskapsvapen var Malmös stadsvapen, dokumenterat i silver och rött. Silver byttes då mot guld i landskapsvapnet för att man ville få en skillnad mellan de två vapnen. Därav kommer att rött och guld (gult) kom att uppfattas som skånska färger. Samma tinkturer finns dock även i Smålands, Upplands och Östergötlands landskapsvapen, utan att de för den skull uppfattas som typiska färger för dessa landskap. Tyvärr finns inget nedtecknat om färgvalet från flaggans skapare, vilket gett upphov till många diskussioner och lansering av specifika teorier om ett äldre ursprung. Internationell färgkod: Röd PMS179 Gul PMS108. Under sin existens har flaggan oftast tillverkats i samma proportioner som den svenska, alltså bredd: 5-2-9 och höjd 4-2-4. Under 1980-talet framfördes för första gången en idé om specifika proportioner för flaggan: bredd 3-1-4,5 och höjd 3-1-3. Dessa proportioner lånades från en äldre version av Dannebrogen. Syftet var att särskilja den från andra flaggor med samma färgsättning. Flaggan tillverkas och säljs idag med båda proportionerna. Eftersom flaggan inte har någon officiell ställning finns det inga proportioner som är "mer rätt" änågra andra. Flaggan är av regional karaktär och kan användas tillsammans med nationsflaggan och lokala flaggor, som kommunernas vapenflaggor etc. Den är vanligare som fasadflagga än som flaggduk i fullformat. Den används huvudsakligen i landskapet Skåne. Regionfullmäktige (landstingsfullmäktige) i Region Skåne beslutade den 9 februari 1999 att använda flaggan till exempel vid fullmäktigesammanträden, jämsides med europeiska flaggan, regionens vapenflagga och den svenska flaggan. Detta beslut fick följande lydelse.
