Handskar
Handskar eller vantar är beklädnader som täcker händerna, för att värma eller skydda dem. Det finns ingen tydlig distinktion mellan vantar och handskar, men vantar är ofta stickade, medan handskar ofta är gjorda av skinn. Skyddshandskar kan även vara gjorda av gummi och plast. Tumvantar har endast ett separat fack för tummen, med de övriga fingrarna tillsammans. Vantar för bebisar har ibland inte ens tummen separat. Torgvantar, som tidvis varit populära, har fem fingrar men är öppna så att fingertopparna lämnas bara. Allt mer populärt har det blivit med fingervantar där några toppar är bortklippta eller har metall insytt, för att fingrarna ska kunna användas till apparater med touch-funktion. För att en vante inte skall komma bort då den inte sitter på handen kan en vanthållare användas. Det är ett kortare band som knäpps fast dels på vanten dels på ärmen av det ytterplagg som används, exempelvis en jacka eller en overall. På gamla stickbeskrivningar från Öland finns tumhål både på vänster och höger sida för att slita vanten jämnt. Handskydd av tyg fanns redan under antiken, och bars ofta av krigare. I övrigt var handskar länge ett privilegium som angav högre rang. Handskmakare har varit skrå sedan 1200-talet. Handskar kom i allmänt bruk för att skydda händerna mot kyla under sent 1800-tal. Enligt etiketten bar fint folk handskar också sommartid, korrekt till förmiddagsdräkt när man gjorde visit och helt rätt till aftonplagg. Armbågslånga glacéhandskar (av mycket mjukt och tänjbart lamm- eller getskinn) användes till aftonklänning fram till 1910, och återkom under 1930- och 1950-talet. Dessa handskar kallades även för aftonhandskar. Riktigt långa handskar, som når över armbågen, kallas ibland operahandskar. Dessa är ofta tillverkade i satin och signalerar kvinnlig elegans och sofistikation. Handledskorta eller långa handskar som matchade skor och handväska var vanligt för damer fram till slutet av 1950-talet, män hade handskar fram till 1940-talet, sedan endast vintertid. I början av 1980-talet hade kraghandskar för kvinnor ett uppsving. En gentleman i västvärlden tar av sig handsken när han hälsar på någon. Gentlemannen bär alltid handskar förutom när han hälsar på någon för att inte räcka fram en kall hand som den andre måste hälsa på. Handskar kommer av tyska Handschuhe, "hand-skor". "Vantar" finns belagt i svenskan från fornsvenskan, då som vanter eller vatter, kanske besläktat med vinda, så att vante ursprungligen betydde "det om handen virade". Att kasta en handske framför någon har varit ett gest för att utmana till duell, således uttryckem "handsken är kastad" och "att kasta handsken". (Uttrycket "att kasta in handsken" är möjligen en förväxling med "att kasta in handduken" som kommer från boxningen, där det visar att man ger upp matchen.).
Tulltjänsteman
En tulltjänsteman (tullmästare) är en person som är anställd vid en nations tullmyndighet. Tulltjänstemän i kategori A tjänstgör antingen inom administrativ tjänst, kommersiell tjänst ("effektiv handel") eller arbetar med brottsbekämpning. Tjänstemän i kategori B tjänstgör antingen inom administrativ tjänst/"effektiv handel" eller brottsbekämpning. Tjänstemän i kategori C i brottsbekämpning. Den sistnämnda tjänstgegrenen är uppdelad på gränskontroll (brigade de surveillance extérieure) vid gränsövergångsställen respektive inre kontroll (brigade de surveillance extérieure) vid framförallt det inre vägnätet. Specialisttjänster finns för informationstekniker (kategori A), piloter (A, B), färdmekaniker (B), tullåklagare (A), tullkriminalare (A, B), kustbevakare (A, B, C), hundförare (B, C), motorcykelförare (B, C), fartygstekniker (A, B, C), fordonstekniker (A, B, C) och flygtekniker (A, B, C). För att bli anställd vid det franska tullverket (La Direction générale des douanes et droits indirects ) krävs. Aspiranter i kategori A genomgår 18 månaders utbildning, 12 månader vid tullhögskolan (École nationale des douanes) i Tourcoing, 6 månader som verksamhetsförlagd utbildning. Aspiranter i kategori B genomgår 12 månaders utbildning, 6 månader vid tullhögskolan (École nationale des douanes) i Rouen för administration/"effektiv handel" eller vid tullskolan (École nationale des brigades des douanes) i La Rochelle för brottsbekämpning och 6 månaders verksamhetsförlagd utbildning. Aspiranter i kategori C genomgår genomgår 12 månaders utbildning, 4 månader vid tullskolan (École nationale des brigades des douanes) i La Rochelle och 8 månaders verksamhetsförlagd utbildning. Kustbevakare rekryteras internt bland tjänstemän i tjänstegrenen brottsbekämpning. Kategori C kan även direktrekryteras bland civilt utbildade sjömän. Kustbevakare kategori A vidareutbildas i 4 månader vid tullskolan i La Rochelle och i 7 månader vid den franska marinens militärhögskola i Lanvéoc Poulmic. Kustbevakare kategori B och C vidareutbildas vid tullskolan i La Rochelle och vid sjöfartsgymnasiet i samma stad. Kustbevakare kategori A tjänstgör som befälhavare, kustbevakare kategori B tjänstgör som befälhavare, förste styrman, styrman och däcksman, kustbevakare kategori C som däcksman. Fartygstekniker direktrekryteras bland sökande med tekniska examina och utbildas vid tullskolan i La Rochelle samt genom verksamhetsförlagd utbildning. Se även: Tullens grader i Frankrike. Den italienska tullmyndighetens - Agenzia delle Dogane - personal indelas, precis som alla statsanställda, sedan 2007 i tre områden beroende på befattningsnivåer, där den första nivån är den lägsta och den tredje den högsta. Varje område indelas sedan i funktionsnivåer. Brottsbekämpning handhas av den italienska finanspolisen, Guardia di Finanza. För att bli anställd som tullaspirant vid det norska tullverket (Tollvesenet) krävs. Tullaspiranterna genomgår en två år lång praktisk och teoretisk utbildning. Avlagd tjänsteexamen och godkända arbetsvitsord medför befordran till tollbetjent efter 9 månader och till tollinspektør 17 månader efter befordran till tullbetjänt. Se även: Tullens grader i Norge. Anställd vid Tullverket inom brottsbekämpning eller effektiv handel. Arbetsuppgifterna varierar beroende vilken enhet tulltjänstemannen arbetar på. De som är ute och gör kontroller har uniform och har samma befogenheter som polisen när det gäller brott mot smugglingslagen. De bär skyddsväst, skyddshandskar, handfängsel, expanderbar batong, kommunikationsradio, multiverktyg, ficklampa och OC-spray, men inte pistol till uniform. För att bli anställd vid Tullverket krävs. Se även: Tullens grader i Sverige. För att bli anställd vid det tyska tullverket (Bundeszollverwaltung) krävs. Franskt medborgarskap eller medborgarskap i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. Ordnande ekonomiska förhållanden och ostraffad samt genomförd mönstringsplikt.
Latexkläder
Latexkläder är kläder tillverkade av latex. Latex kan användas i många, om inte alla typer av kläder. Det är vanligt förekommande i skyddskläder, och även skyddsmasker och skyddshandskar, och inom sjukvården och laboratoriemiljöer. Latexkläder används dessutom ofta i fetischsammanhang. Det är vanligt att latex förväxlas med lack (PVC), läder och i viss mån även lycra. Trots att materialens olika egenskaper är lätta att särskilja kan de för den ovane ändå vara förvillande lika. Materialen förväxlas därför då och då i mediasammanhang och ibland även i klädesaffärer. Vanligast är att blanda ihop latex och lack, då dessa båda är blanka material. Tidigare har latexkläder dessutom använts som en bantningsmetod. Dess effektivitet kan dock på goda grunder ifrågasättas. På senare års ökning av intresset för latexkläder har tillverkare av råvaran latex utöka antalet färger kraftigt. Svart, vitt, transparent, rött, blått, militärgrön är de klart vanligaste förekommande färgerna. Men även neonliknande färger, lila, grått, silver, koppar, guld, halvtransparenta färger, rosa, gul, ljusröd bara för att nämna några. Vanligen ser man latexkläder i svart. Latex är i grunden ofärgad, dvs transparent. Som transparent har den en naturlig mjölkvit/gulaktig färg, jämförbar med en ofärgad kondom. På kroppen syns allt på huden igenom. Materialets kanske mest framträdande egenskaper är dess elasticitet. Latexkläder skräddarsys ofta med en levande mans hand. När latexkläder massproduceras är det ofta för komplicerade plagg såsom för fingrar eller när detaljer ska finnas med. Till exempel specialformade huvor som till exempel med kattöron. Gjutna plagg skapas genom att en keramisk form doppas ned i flytande latexmassa. Det skapar ett lager mellan cirka 0,05 - 0,1 mm. För att få den önskade tjockleken på plagget kan formen behöva doppas flera gånger. Handskar, strumpor och till viss mån även kondomer görs ofta på detta sätt. Vulkade plagg är skapade från färdig latexduk. Tillverkningen görs genom att två latexstycken vulkaniseras ihop. Priset är ofta betydligt högre för vulkade än för de gjutna plaggen. Latexens hållbarhet - och därmed varaktighet - överträffar däremot väsentligt den gjutna latexen. Dessa typer av plagg brukar därför framhållas som mer prisvärda. Precis som vulkade plagg görs dessa även från redan tillverkad latexduk. Dessa sys ihop med tråd. Latex som material har egenskaper som skiljer sig markant från många andra material. Det gör att användning och hantering av latexkläder blir annorlunda jämfört med exempelvis bomullskläder. Eftersom luft inte passerar genom latexens fibrer gör det att ta på sig kläder med ingångshål. Saknas utgångshål kan luften fastna inne i plagget - i synnerhet gällande strumpor, handskar och ibland även huvor. Den vana latexbäraren brukar därför rulla på sig plagget ungefär som en kondom varefter den kvarvarande luften pressas ut genom ingångshålet. Lufttätheten använder vissa latexdesigners medvetet. Genom att suga ut luften mellan kroppen och latexen kan plagget ge en än mer kroppsnära upplevelse då materialet i dessa fall upprätthåller ett vakuum (således kallas dessa populärt vakuumkläder). Motsatsen, kallad balloon, uppstår genom att luft blåses in mellan två latexlager. Denna ballongliknande effekt kan beroende på utformande expandera ett helt plagg (som en catsuit) eller endast delar av det (som en latexhuva). Även om latex är elastisk, kan materialet missformas av att vara för utsträckt. Det sträcks inte nämnvärt av att användas, varken under längre eller kortare tid, dock kan ett område bli permanent missformat om det utsätts för en extrem stretch. . Särskild risk för detta finns just när man tar av och på ett plagg. En längre tids användande av samma plagg av samma person rapporteras ge en "insutten" passform, likt fötter och "ingådda" skor. Sedan slutet av 1990-talet har latexkläder börjat förekomma oftare i populärkultur.
Kungsvatten
Kungsvatten eller aqua regis (även benämnt aqua regia), är en blandning av salpetersyra och saltsyra, båda i koncentrerad form och vanligen i volymförhållandet 1:3, ibland 1:4. Denna blandning har den unika förmågan att lösa upp både guld och platina, som är motståndskraftiga mot rena syror. Kungsvatten är genomskinligt och ryker men blir direkt några sekunder efter blandningen rödgult. Röken uppstår genom att salpetersyran, HNO3 reagerar med saltsyran, HCl, varvid bildas en gul gas nitrosylklorid, NOCl och klorgas, Cl2 som också är gulaktig. Därjämte bildas vatten, H2O som späder kungsvattnet. Kungsvatten är sålunda en färskvara, som bör tillverkas nära användningstillfället. Röken är frätande på metallföremål i dess väg och är ohälsosam att inandas. Skyddshandskar av PVC kan användas kortvarigt, men blir genombrutna efter omkring 2 timmar. Salpetersyra och saltsyra förmår inte att var för sig lösa upp guld. Salpetersyra är en stark oxidant och kan förvisso lösa upp en knappt mätbar mängd guld, men lösningen blir mycket snabbt mättad. Saltsyran tillför joner av klor, som reagerar med guldjonerna och binder upp dem i form av den komplexa kloroauratjonen (AuCl4)−, som är stabil. Därmed kan salpetersyran fortsätta att lösa upp guldet. Ibland påstås att kungsvatten inte skulle kunna lösa andra metaller än guld (och möjligen platina). Detta är fel, eftersom i stort sett samtliga metaller kan lösas av saltsyra eller salpetersyra var för sig, och blandningen kungsvatten har samma egenskap. Som undantag biter kungsvatten inte alls på iridium, och rutenium är ganska motståndigt mot kungsvatten. Ett annat felaktigt påstående är att kungsvatten skulle kunna användas för att avgöra huruvida en viss metall är guld, "kungen av metallerna". Misstaget torde bero på en förväxling med egenskaperna hos salpetersyra (som kallats skedvatten) som lätt löser silver men inte guld. Metoderna var helbad och fotbad vid temperaturen 30...32 °C. Koncentrationen var att man för vatten med volym lämplig för fotbad använde 25...50 gram kungsvatten. För behandling av leversjukdomar kunde man lägga en kompress, indränkt med starkt utspätt kungsvatten, utanpå huden i närheten av levern. Biverkningar var stark avfjällning av huden, sur smak i munnen, ökad salivavsöndring, magsmärtor och diarré. Medicinsk användning av kungsvatten är numera helt övergiven. Vid analytiska procedurer. Rengöring av glasbehållare. I blandningsförhållandet 1:1 vid etsning av metall och elfenben. Raffinering av ädelmetallskrot. Rengöring av lödstället vid svår lödning (otillåtet i elektrisk utrustning). Leversjukdomar (gulsot, hepatit). Diverse kroniska hudsjukdomar. Kungsvatten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911). Kungsvatten i Nordisk familjebok (första upplagan, 1885).
Arbetskläder
Arbetskläder är kläder som används under arbetstid. Syftet med arbetskläder kan vara att skydda arbetstagaren, tillförsäkra god hygien eller att identifiera arbetstagaren inför allmänheten. Då syftet endast är att identifiera arbetstagaren är beteckningen uniform lämpligare. Arbetskläder är ofta utformade för att vara praktiska i det yrke de används. De är ofta gjorda i ett kraftigare tyg som tål ett högre slitage än vanliga kläder. Även speciella skor och huvudbonader (till exempel snibb) ingår ofta. Personal som jobbar med livsmedel eller inom vård och omsorg brukar bära speciella arbetskläder av hygieniska skäl. På verkstäder och i hantverksyrken används ofta arbetskläder som skall skydda de anställda från skador. Exempel är skyddsoverall, skyddshandskar, snickarbyxor, förkläde och liknande. Arbetskläder kan också vara skyddskläder som till exempel varselplagg som gör att du syns bättre i utsatta arbetsmiljöer, som på flygplatser eller i trafiken. Det finns även skyddskläder i speciella material som skyddar mot till exempel elektricitet, kemikalier, gnistor och värme. Anställda på hotell och restauranger och vissa husligt anställda, bär ofta olika typer av uniformer som arbetskläder, till exempel serveringsdräkt eller blus och kjol eller skjorta med finare byxor för hembiträden eller barnflickor.
