Trägolv
Ett trägolv, brädgolv eller plankgolv är ett golv med uppradade, oftast tunna bräder/plankor. Trägolvet är bland det allra äldsta golvet man känner till i Skandinavien näst efter jordgolvet. Golvet var vanligt att lägga i nybyggda hyreshus ända fram till början av 1950-talet. Trägolv fortsatte att läggas i enkla hus och fritidshus ända in på slutet av 1960-talet. I mitten av 1900-talet täcktes de flesta trägolv över med korkmattor, linoleum eller plastmattor. Idag har trägolvet fått en renässans och många lättar på plastmattorna och tar fram golvet. En trend har blivit att måla golvet vitt eller i någon annan färg.
Parkettgolv
Parkettgolv var ursprungligen ett trägolv lagt av massiva stavar av ett eller flera träslag. Moderna varianter har oftast ett tunnare ytskikt med mönsterträ. Uppbyggt som ett lamellgolv, för att få minimal rörelse: skikt med ädelträ, på ett bärande lamellager, underlager i furu (oftast). Parkettgolv är fjädrande, men slitagekänsligare än t.ex. laminatgolv. De har ett slitskikt av ädelträ på 2,5-3,5 mm, och är därför slipbara. Ger ett behagligt utseende samt är ej så hårt att gå på som ett laminatgolv. Normal tjocklek: 12–15 mm, men finns även 22–23 mm för läggning direkt på reglar.
Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm
Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm är en svensk film från 1911 i regi av Konstantin Axelsson och med manus av Elin Wägner. I rollerna ses bland andra Ellen Landquist, Harald Sohlman och Oscar Hemberg. Inspelningen ägde rum våren 1911 i Sickla folkpark i Nacka kommun utanför Stockholm. Filmen spelades in under primitiva förhållanden och gjordes "till förmån för bildandet af de Kvinnliga Journalisternas Stipendiefond". Den premiärvisades vid "Pennskaftens soaré" på Grand Hotel den 17 februari som ett bland många inslag och dagen efter hade den biopremiär på Apollo. Samtliga roller spelades av mer eller mindre kända stockholmsjournalister, vilka krediterades med sina signaturer. Filmen kom att bli framgångsrik och höll sig kvar ovanligt länge på biograferna. Filmens framgång var förmodligen en bidragande orsak till att Wägner engagerades att skriva manuskriptet till filmen Systrarna (1912). Wägner blev genom sin medverkan i filmen den första kvinna i Sverige att få ett filmmanuskript antaget. En av filmens skådespelare, Ellen Rydelius, skrev i sina memoarer följande om Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm: "Den första och -- såvitt jag vet -- enda pennskaftsfilmen inspelades under rätt säregna förhållanden. Det skedde i det fria, på dansbanan i Sickla folkpark, utan några Jupiterlampor, bara med den bleka vinterdagern som ljuskälla. På trägolvet restes några kulisser som ibland föreställde redaktionsrummet, ibland Grand Hôtels vestibul. Snön kunde inte helt sopas bort från brädgolvet, men det spelade ingen större roll. Ty filmen var så pass mörk att lite snö inte märktes. (-) Det fanns inga utskrivna roller, och i hotellvestibulen sprang vi om varandra och frågade regissör Axelsson: -- Vad ska vi säga? -- Säg vad f-n ni vill, blev svaret, bara ni rör på munnen. För vår tids kräsna filmpublik låter allt det här mycket naivt och barnsligt. Regin lämnade nog också åtskilligt att önska. Så hade man t ex glömt bort att det borde finnas resande i Grands vestibul. Där agerade bara portieren och journalisterna alldeles ensamma. Men filmen blev trots allt en succés.". En Stockholmstidning annonserar efter en kvinnlig medarbetare och fem, sex sökande infinner sig med anledning av detta på redaktionen. Huvudredaktören vill se prov på deras journalistiska färdigheter och ger dem därför i uppdrag att spåra exkonung Manuel av Portugal, som sägs vistas i staden inkognito, och skriva ett reportage om honom. En nybörjare i yrket lyckas spåra Manuel, tar ett foto av honom och får den eftersökta platsen på tidningen. Ellen Landquist – hjältinnan, fröken X. Harald Sohlman – en rådgivare. Oscar Hemberg – redaktören. Adolf Laurin – kvinnofridstöraren. Daniel Landquist – exkonung Manuel. Nils Ringström – tecknaren. Elin Wägner – platssökande kvinnlig journalist. Elin Brandell – platssökande kvinnlig journalist. Ellen Rydelius – platssökande kvinnlig journalist. Eira Hellberg – platssökande kvinnlig journalist. Agnes Byström – platssökande kvinnlig journalist. Anton Karlgren – en man.
Golvvärme
Golvvärme är ett värmesystem som värmer upp golvet för att sedan avge värme till rummet. Det finns tre typer av golvvärme, luftburen, vattenburen och elektrisk. Förutsättningen för att golvvärme ska vara energieffektiv är att grunden förses med tillräcklig tjock värmeisolering under betongplattan, från 25 cm upp till 40 cm. Certifikat finns för luftburet eller vattenburet golvvärmesystem med P-märkning. Grundprincipen för elektrisk golvvärme är att man kopplar elektrisk ström över ett motstånd. Resistansen (Ohm) i motståndet ger en ström (Ampere), spänningen (Volt) tillsammans med strömmen ger i sin tur en Effekt (Watt) som avges i form av värme. Elgolvvärme finns i olika varianter men kan huvudsakligen delas upp i fyra huvudtyper. Värmekabel, Golvvärme folie, Lågvolt och Självreglerande golvvärme. Oftast läggs elektrisk golvvärme under klinker i till exempel badrum eller kök. Men på senare tid har det även blivit allt vanligare att det installeras under trägolv så som laminat eller parkett. Varmluft leds genom ventilationsrör med hjälp av ett fläktsystem. Rören är ingjutna i den underliggande betongplattan som även ackumulerar värme. Vattenburen golvvärme är ett lågtemperatursystem i jämförelse med radiatorer som är ett högtemperatursystem. Varmvatten leds genom rör av stål, koppar eller mer vanligt polyetenrör (PEX) från värmekällan. Vattenburen golvvärme är ingjuten i den underliggande betongplattan, som även ackumulerar värmeenergi. Det finns även system för träbjälklag, dessa system består av moduler av cellplast och aluminiumplåt som läggs på ett undergolv eller vilar på bjälklaget. Över golvvärmesystemet läggs valfria golv, även golv med keramik förekommer. I de fall den underliggande betongplattan är väl isolerad underifrån med till exempel cellplast eller styv mineralull av en tjocklek av 250 mm eller mera, kan man få en ackumulerande effekt. En annan fördel är att man får ett behagligt golv, särskilt vid keramiska eller syntetiska beläggningar som känns kalla, eller i våtutrymmen som behöver torka och ventileras ur snabbt. Lufttemperaturen i rummet kan sänkas någon eller ett par grader med bibehållen komfort då det inte längre känns kallt om fötterna och detta kan, med god undertill liggande isolering totalt sett minska byggnadens energiförbrukning . Vid nybyggnad kan man utnyttja golvvärmen till att torka ur betongen, eller om det skulle uppstå någon form av vattenskada torkar golvet snabbare. Man kan använda solfångare till vattenburen golvvärme för att sänka den totala energiförbrukningen eftersom golvvärme är ett lågtemperatursystem. Golvvärme ingjuten i betong är ett trögt värmesystem, som behöver längre tid att höja eller sänka temperaturen i rummet. En annan nackdel är att golvbelag av trä eller parkett kan skadas av för snabb uttorkning, eller växlingar i temperaturen. Om bottenplattan inte är mycket väl isolerad läcker värme ut till marken vilket ökar byggnadens energiförbrukning jämfört med annat uppvärmningssystem till exempel traditionella radiatorer. Med en isoleringstjocklek cirka 10 cm under plattan kan ett hus med golvvärme dra 30 % mer uppvärmningsenergi än om det haft radiatorer. Golvvärme, från grekiska hypokauston gav värme underifrån. Romarna var vad man vet inte de första som har använt hypocaust. Oftast var det varma rökgaser eller vatten från heta källor för att varma upp bostäder eller badhus. På sommaren kunde man kyla bostaden med att låta kallt vatten flöda genom rören. Konsumentverket, golvvärme.
Jukkasjärvi kyrka
Jukkasjärvi kyrka är en kyrkobyggnad i Jukkasjärvi i Luleå stift. Den är församlingskyrka i Jukkasjärvi församling. Jukkasjärvi kyrka är den äldsta bevarade kyrkan i Lappland och är känd för sin altartavla, skulpterad av Bror Hjorth. Kyrkan uppfördes 1607–1608 och färdigställdes 1785. Mittenpartiet av Jukkasjärvi kyrka byggdes omkring 1607 medan det nuvarande koret och vapenhuset tillkom 1726, då kyrkan byggdes om. Den fristående klockstapeln byggdes under 1740-talet och orgelläktaren färdigställdes 1785. I samband med reparationen av kyrkan 1907 togs trägolvet upp och blottade 87 gravplatser därunder. Bror Hjorth gjorde altartavlan som är en gåva från LKAB. Den överlämnades i samband med kyrkans 350-årsjubileum 1958. Altartavlan är en triptyk, skuren i teakträ. I mitten finns en Kristusgestalt och på sidomålningarna får man möta en del av prästen Lars Levi Laestadius liv. Inför invigningen av altartavlan ville Bror Hjorth ha ett dopfunt i kyrkan. Jukkasjärvibon Vilhelm Isaksson fick uppgiften att tillverka en. Han fick endast använda yxa som redskap enligt Bror Hjorth. Till höger i kyrkan hänger ett votivskepp i form av en forsbåt. Sådana användes på Torne älv för att transportera passagerare över vattnet. Den 1 meter långa skulpturen är utförd av Thomas Qvarsebo 2006. Den inköptes med anledning av kyrkans 400-årsjubileum. År 1954 byggde Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad en mekanisk orgel. Innan denna orgel byggdes, användes ett harmonium i kyrkan. Den nuvarande orgeln invigdes av ärkebiskop Gunnar Weman 1997 och är byggd av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad. Den konstnärliga utsmyckningen av orgelfasaden utfördes av konstnären Lars-Levi Sunna. Fasaden har solen och det kristna korset i centrum. Orgeln är gjord av masurbjörk, renhorn och rågarvat skinn. Även tangentbordet är utfört i björk och renhorn. Registret är utsmyckat med olika tecken tagna från den samiska mytologin.
Tarkett
Tarkett är ett internationellt företag som tillverkar golv. Huvudkontoret ligger i affärsdistriktet La Défense utanför Paris, Frankrike. Antalet anställda i världen uppgår till cirka 13 000 personer fördelade på 34 fabriker och med försäljning i mer än 100 länder. Varje dag säljs det ungefär 1,3 miljoner kvadratmeter Tarkett-golv. I Sverige har man två stora produktionsanläggningar i Hanaskog och Ronneby med cirka 700 anställda. Fabriken i Hanaskog är en av världens största för tillverkning av trägolv medan anläggningarna i Ronneby främst inriktar sig på plastgolv, distribution samt design. Föregångaren till Tarkett AB grundades 1886 i Malmö under namnet AB Malmö Snickerifabrik, och tillverkar då byggnadssnickerier. Produktion av stavparkett inleds 1889. 1914 byts namnet till Limhamns Snickerifabrik AB. Produktnamnet Tarkett införs 1947 som benämning på den första plastplattan i företagets sortiment. På 1950-talet byggs en ny fabrik i Ronneby, och 1958 börjar färdiglackerade parkettbrädor säljas. 1966 köptes 50% av företaget av ett dotterbolag till AB Custos, och 1967 får företaget namnet Tarkett AB. 1970 köper Svenska Tändsticks AB (senare Swedish Match) samtliga aktier i Tarkett AB. STORA köpte 1988 Swedish Match, varvid kopplingen mellan detta företag och Tarkett upplöstes. 1993 såldes Tarkett till en grupp internationella investerare bestående av CWB Capital Partners Ltd London och Goldman, Sachs och Co. Det nuvarande företaget skapades 1997 under namnet Tarkett Sommer genom en sammanslagning av det svenska företaget Tarkett AB (grundat 1886 och med parkettgolv som främsta produkt) med det franska företaget Sommer Allibert. Sommer Allibert hade skapats 1972 genom en sammanslagning av Sommer (grundat 1880) med Allibert (grundat 1913). 2003 kortades namnet från Tarkett Sommer till Tarkett. Tarkett marknadsför idag golv- och väggprodukter för såväl hemmiljö som design- och funktionslösningar för offentlig miljö. Produktportföljen består av plastgolv, golv och vägg för våtutrymmen, väggmattor, trägolv/parkettgolv, designgolv, vinylgolv, linoleumgolv, textilgolv, laminatgolv och sportgolv. Varumärken som ingår i Tarkett-koncernen är, förutom just Tarkett även Johnsonite, Tandus Centiva, Desso, Pegulan, Sommer, Febolit, Sintelon och Lexmark som alla förvärvats under åren. Dessutom är varumärket FieldTurf den världsledande aktören på marknaden när det kommer till konstgräs inom sport med över 20 000 installerade mattor. Man är en del av FIFA Preferred Producer Program där man levererat mattor till bland andra Ajax Amsterdam, FC Barcelona, FC Sevilla, Borussia Dortmund, 1860 München, Olympique Lyonnais, Olympique de Marseille, Tottenham Hotspurs, Everton och West Ham United.
Billeberga kyrka
Billeberga kyrka är en kyrkobyggnad i Billeberga i Svalövs kommun. Den är församlingskyrka i Billeberga-Sireköpinge församling i Lunds stift. Nuvarande kyrkobyggnad förgicks av en medeltida kyrka i romansk stil som låg något kvarter väster om den nuvarande kyrkan. Vid en prostvisitation 1849 påtalades för församlingen att kyrkan var för liten. Församlingen hade försökt att utöka utrymmet genom en utbyggnad i norr, sätta bänkar i vapenhuset och genom att förlänga kyrkan i öster. Den nya kyrkan utreddes under tio år, där platsen var det största tvisteämnet. Den gamla kyrkan låg lågt och nära ån med regelbundna översvämningar vår som höst. En del vårar fick tjälen till och med gravar att resa sig. Den nya kyrkan skulle vara belägen så att liknande problem inte uppstod. 1858 ålade biskop Thomander församlingen att bygga en ny kyrka. Den äldre kyrkan revs i oktober 1860 till förmån för den nya rymligare och pampigare stenkyrkan som restes ett hundratal meter åt väster om den gamlas plats och som delvis byggdes av material från den gamla kyrkan. Platsen för den gamla kyrkogården används idag som minneslund där den gamla kyrkans grund är markerad med figurklippt buxbomshäck. Den nya kyrkan uppfördes av byggmästare Haf, efter intendent Fredrik Wilhelm Scholanders ritningar, och invigdes 1 januari 1862 av biskop Johan Henrik Thomander. Kyrkobyggnaden är ovanlig på så sätt att den är en av endast ett fåtal kyrkor som har trappstegsutformning på alla fyra sidor av tornet. Det stora ljusinsläppet över koret bidrar till denna kyrkas unika särprägel. Redan fem år efter invigningen konstaterade man att bygget var bristfälligt och församlingen hade stora problem med yttertaket. 1910 fanns planer på en genomgripande yttre och inre restaurering och 1914 konstaterades att kyrkan var olämplig för gudstjänstliv. 1915 fattades beslut om en genomgripande renovering och 45 000 kronor anslogs till detta. Söndagen 18 april firades den sista gudstjänsten innan renoveringen påbörjades och vid 17-tiden samma dag eldhärjades byggnaden och både takkonstruktion och interiör totalförstördes. Kyrkan återuppbyggdes de följande åren i enlighet med de av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin utarbetade planerna. Av 1800-tals kyrkan behöll Wåhlin den nygotiska stilen utvändigt med långhus och smalt kvadratiskt västtorn med tinnade gavelrösen, men ersatte det tidigare sadeltaket med ett säteritak. Biskop Gottfrid Billing invigde den nya kyrkan vid högtidsgudstjänst Kyndelsmässodagen den 5 februari 1917 kl. 12. Inför invigningen hade det tryckts 550 inträdesbiljetter, 500 platser i kyrkan och 50 i koret. Trots alla människor blev det en kylslagen invigning eftersom värmeledningen inte fungerade. Den östra delen av kyrkan består av en tresidig absid och västra delen av ett högt fyrsidigt torn. Koret försågs redan 1917 med en lanternin, som ger dagsljus direkt över altaret, men sattes igen 1939 i samband med andra världskrigets utbrott för att förhindra att kyrkan blev ett uppenbart navigationsmärke för fiendeflyg. Långskeppet är byggt med två pelarrader vilket ger två sidoskepp. Valvpelarna är prydda med kapitäl gjorda i sandsten. Golvet är av polerad kalksten utom under bänkarna där det finns trägolv. Interiört har kyrkan en diskret jugendstil med inredning av brunbetsat trä med guldliknande ornament. Under renovering av kyrkan 1993 togs den igensatta lanterinen upp igen och under Länsstyrelsens överinseende skiftades byggnadens åldriga värmesystem ut och ersattes av en jordvärmeanläggning som förutom de ekonomiska fördelarna även skulle ge ett jämnare och för inventarier gynnsammare klimat. Enligt uppgift framkom inga spår efter medeltida eller förhistoriska anläggningar eller aktiviteter i samband med det utvändiga grävarbetet. Billeberga kyrkas två klockor är gjutna i Stockholm av metallen från de gamla vid branden skadade klockorna. Bland textilierna finns en äldre mässhake med tetragrammet JHWH på framsidan.
