Kylskåp
Moderna kylskåp använder en kompressorvärmepump för att föra bort värmen ur skåpet. Innan elektriska kylskåp infördes användes isskåp. De flesta moderna kylskåp arbetar med ett slutet system med köldmedel, vanligen R600a (isobutan) med en låg kokpunkt (-11,7 grader i atmosfären vid havsytan för R600a). När en matvara läggs in i kylskåpet värms köldmediet upp av maten och "kokar" (tack vare köldmedlets låga kokpunkt). Matvaran blir kall, därför att matens inneboende, relativa värme värmer köldmediet. Köldmediet leds sedan tillbaka till kompressorn genom tryck och tyngdkraft. Kompressorn ökar köldmediets tryck och ökar därmed köldmediets kokpunkt. Köldmediet kan inte längre koka och ger därför ifrån sig värmen på baksidan av skåpet vid kompressorn. Köldmediet tillåts sedan att expandera och sjunker däreigenom i temperatur och tillbaka in i kylskåpet där det återigen tar upp värmen från inlagda matvaror. Principen är likadan för både kyl-, sval- och frysskåp, skillnaderna mellan dem är önskad temperatur samt i viss mån skåpets isolering och invändiga design. Kylskåp rekommenderas hålla en temperatur mellan 4 °C och 5 °C , svalskåp mellan 8 °C och 12 °C. Idag har svalskåpet i stort sett försvunnit från marknaden och ersatts av grönsakslådor i kylskåpet. De flesta kylskåp har idag automatisk avfrostning. Endast små skåp måste fortfarande avfrostas manuellt. Fuktig luft förs löpande in i kylskåpet i och med att dörren öppnas. Frost uppstår sedan när denna fukt i rumsluften kondenserar mot köldplattan/ bakväggen i kylskåpet. När kylskåpet arbetar fryser sedan fukten till is, Den automatiska avfrostningen motverkar denna isbildning genom regelbunden och i vissa fall sensorstyrd men alltid kortvarig uppvärmning av kylskåpet, som smälter is som eventuellt uppstått inne i skåpet och där sedan smältvattnet rinner ner i en ränna, oftast bak i skåpet, vilken har ett utlopp ur skåpet till en skål ovanpå kompressorn. Den lilla mängd vätska som ansamlas avdunstar sedan på grund av överskottsvärmen som uppstår vid kompressionen av kylmedlet på baksidan av kylskåpet. Saknas automatisk avfrostning måste den is, som alltid kommer att bildas inne i ett kylskåp, regelbundet avlägsnas genom manuell avfrostning. Detta görs genom att man manuellt höjer temperaturen inne i kylskåpet tills isen smälter och kan tas bort. Fram till 1990-talet var kombinerade kyl- och frys-skåp vanliga när det var fråga om större skåp (över 140 cm). Kylskåpet hade då ofta en svaldel nertill, vilken ofta hade egen dörr med en avdelare mellan kyldelen och svaldelen. Tillhörande frysskåp hade samtidigt ofta två dörrar i samma proportioner, för att minska kallras och tryckskillnad och för att estetiskt passa ihop med kyl/svalen. Frysar med två dörrar har i stort sett upphört att tillverkas, liksom skåp med rena svaldelar. Kallras i frysar stoppas numera med utdragslådor snarare än öppna hyllor. Samtidigt har självavfrostande frysskåp blivit vanligare. Kombinationsskåp med både kyl och frys i samma enhet är alltjämt vanliga, för att spara nödvändig plats i köket. Dessa varierar i storlek från 120 cm till 210 cm med bredder på 50 till 75 cm. Amerikanska storlekar i 90 cm bredd säljs också på marknaden, men mer sparsamt, troligen för att måtten ofta fordrar en ombyggnation av kök samt att vattenledningar ofta behöver dras för att utnyttja finesser som kallvatten, isbitar och krossad is i dörren. Skåp med enbart kyldel finns i storlekar ned till 50 cm höjd men vanligare är 85 cm höga skåp vilket är standardhöjd för att få in enheter under bänkskiva. Sådana kylskåp finns även med frysfack. Kombinationsskåpen förekommer också med frysen ovan (kyl-under-frys eller kyl med toppfrys) eller kylen ovan (kyl-över-frys eller kyl/frys). Side-by-side-skåp (90 cm bredd) har överlag frysdelen till vänster även om kyl över frys förekommer.
Kylning
Kylning (kylmaskin) eller kylteknik är teknik och ingenjörsvetenskap som syftar till att sänka temperaturen på en plats. Man skiljer mellan passiv kylning där man låter värme sprida sig från en varmare plats till en kallare, eller aktiv kylning där man "pumpar" värme från en plats med lägre temperatur till en med högre. Samma metod som man använder i kylskåp och dylikt används även i värmepumpar. Ökad levnadsstandard runt om i världen har inneburit en ökad efterfrågan på olika tekniker inom kylteknik. Det klassiska tillämpningsområdet finns inom livsmedelsindustrin. I vardagslivet används kylteknik i kylskåp och frysskåp, för luftbehandling, komfortkyla och värmepumpar och i sportanläggningar för konstgjorda isbanor. Stora industriella tillämpningar av kyltekniken finns inom kemisk industri och processindustri. Man har sedan århundraden tillbaka använt sig av is som kylmedel. Man "sparade" is för att även kunna använda den vid varmare årstider. På 1500-talet lärde man sig att använda andra metoder för att uppnå en temperatur som var lägre än 0 °C, till exempel genom att blanda salt och is. På 1800-talet började man utveckla kyltekniska processer och år 1834 ansökte amerikanen Jacob Perkins om ett patent som i stora drag beskriver kompressorkylprocessen som är dagens mest använda kylmetod. Kyltekniska apparater följer termodynamikens lagar, som anger hur energi omvandlas och i vilken riktning (se Termodynamik). För en kylteknisk maskin tillförs mekaniskt arbete (ofta elektrisk energi som omvandlas till mekanisk energi i kompressorn) till systemet (maskinen), vilket möjliggör att värme från omgivningen (till exempel mark, berg eller luft) "lyfts" till en högre nivå (här menas då temperatur) så att energin kan användas till nyttigheter, det vill säga uppvärmning av byggnader. Hur mycket mekanisk energi som behövs beror på flera saker, dels vilken temperaturer som värmen upptas vid (den låga temperaturen) och avges vid (den höga temperaturen). Ju större skillnad, desto mer arbete behövs. Det finns en teoretisk gräns, som bestäms enbart av dessa båda temperaturer, vilket motsvarar en cirkelprocess enligt Carnot (Carnotprocess). Det finns ingen verklig maskin som är så effektiv, alla är mer eller mindre sämre.
Svensk köksstandard
Likriktningen var praktisk för nu kunde man kombinera skåpsnickerier från olika producenter och allt passade ihop. Chefen för Statens planverk, Lennart Holm, menade "hellre 1000 lägenheter efter en genomarbetad oklanderlig plan än 50 efter 20 olika planer". Men likriktningen fann inte bara anhängare, pressen menade att det "goda hantverket" kom i fara och att nyskapandet av snickerier som avvek från standarden skulle hämmas. Statens institut för konsumentfrågor gjorde i slutet av 1960-talet en uppföljning, som även innefattade två personer. Denna omprövning ledde till förändringar i standarden som kom att gälla för bostäder under 1970-talet. Arkitekt Alice Thiberg, studerade arbetshöjder och räckhöjder och publicerade 1968 BFR-rapporten Planutformning av kök: förslag till inredningsmått och plantyper. Senare forskning‚ från 1970-talet‚ har betonat flexibilitet i utformningen, anpassning till olika funktionshinder, och modultänkande. För miljonprogrammets krav på produktion av en miljon lägenheter under en tidsperiod från 1965 till 1976 passade standardiserade kökssnickerier och typritningar för kök utmärkt. Det skulle produceras en miljon nya kök på tio år. Med stöd från den statliga byggnadslånebyrån försökte man även garantera kvaliteten på de bostäder som skulle byggas. Villkoren var utformade så att de förmånliga lånen endast gavs till byggnader som uppfyllde fastställda miniminormer för standard i fråga om utrustning och storlek, det gällde både privata som kommunala byggherrar. Villkoren fanns beskrivna i normsamlingen God bostad som Bostadsstyrelsen gav ut mellan åren 1964 och 1976. I den behandlades varje del av bostaden, allt från måttregler för rumsytor till hygienutrymmen, standard för skåp till garderober och kök samt arbetsytor i köket. År 1980 inarbetades dessa normer i Svensk byggnorm SBN 80, kapitel 71. År 1970 antog SIS en ny standard för kökssnickerier som var en vidareutveckling av 1962 års standard. Miljonprogrammets byggnader tillverkades huvudsakligen industriellt med betongelement och en grundmodul på 6M (60 cm). I denna grundmodul passade lägenheter, rum och även snickerierna. Grundmodulen 60 x 60 cm gick igen även i vitvarorna och gör det fortfarande idag. Arbetsbänkhöjden fastställdes till 90 cm inklusive en 15 cm hög sparksockel. Till väggskåpen fanns ett alternativ som kallades "kontinental höjd". Det var ett mått efter europeisk förebild och innebar att väggskåpen inte längre anslöts till rummets tak utan maximalhöjden för alla snickerier skulle vara 210 cm inklusive sparksockel. Köksinredningen blev lika hög som en normal innerdörr och lika hög som överkant fönster, vilket var estetiskt önskvärt. Nu började man även sälja svenska standardkök i utlandet. På 1980-talet förträngdes fullhöjdsköket nästan helt av kontinentalhöjdsköket, som gick snabbare att montera upp och blev därför billigare. I SS 91 42 31 sammanfattades kunskaperna om kökets funktioner och planering för matlagning och måltider. Efter en redovisning av olika funktioner, ergonometriska förutsättningar med mera, gavs en rad olika exempel på behovet av bänklängd och förvaringsutrymmen för hushåll av olika storlek. Inredningsexempel visas för höjden 210 cm, s.k. "kontinentalhöjd" och 225 cm, s.k. "fullhöjd". Vid "kontinentalhöjd" anslöt väggskåpen inte till taket, vilket däremot var fallet vid "fullhöjd", då en passbit fyllde ut utrymmet upp till taket. I de olika planlösningsexemplen i standarden kommenteras olika alternativa lösningar. Minimibehovet av förvaring och arbetsytor hade beräknats för olika hushållsstorlekar. I planerna angavs längden på bänkskivor med mera (så kallade inredningslängder) kort och gott som K28, K38 etc (vilket avsåg 280 cm, 380 cm etc).
Carl Munters
Carl Georg Munters, född 22 mars 1897 i Dala-Järna, Dalarna, död 29 mars 1989, var en svensk uppfinnare, känd som konstruktör för Electrolux första kylskåp. Carl Munters var son till ingenjör Anders Johan Munters och Hilma Bernhardina Helling. Han tog studentexamen i Stockholm 1917 och examen vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) 1922. Han gifte sig första gången 1925 med Anna Eugenia Geralf och andra gången 1951 med Marianne Warkander. Munters invaldes 1959 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Tillsammans med Baltzar von Platen uppfann Munters kylskåp för hemmabruk. Han ville göra ett lättskött kylskåp, utan rörliga delar och kylprocessen skulle skötas med självcirkulation. Uppfinnarteamet hyrde en dubblett och arbetade långt in på småtimmarna, på morgonen sov de och skolkade från KTH. Det tog cirka ett år för dem att skapa sitt första kylskåp som fungerade med självcirkulation. Det första var stort och klumpigt med en rörlig del, en kulventil. De lyckades till sist skapa ett mer smidigt kylskåp utan rörliga delar och deras smarta lösningar skapade världssensation. Tillverkningen av kylskåp baserade på Platens och Munters uppfinning började 1923 i företaget AB Arctic. 1925 var utvecklingen av absorptionskylskåpet klar och Electrolux köpte Arctic. Munters och von Platens arbete Om alstring av kyla belönades 1925 med Polhemspriset. 1974 tilldelades Carl Munters och Baltzar von Platen Ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj "för deras mer än femtioåriga verksamhet som uppfinnare och nyskapare av industriella produkter". Efter att Munters uppfunnit skumplast skapade han sitt eget företag och utvecklade nya isoleringsmaterial. Wellit, var ett som skulle ersätta kork. Han utvecklade även avfuktaranläggningar och luftkonditioneringsapparater. 1955 startade han företaget Munters inledningsvis för att utveckla och producera luftkonditioneringssystem baserade på evaporativ kylning och avfuktning. Vid sin död 1989 hade Munters lämnat in nästan 1000 patentansökningar.
Lådvin
Lådvin, boxvin eller bag-in-box-vin är vin som är förpackat i en så kallad bag in box. Förpackningstypen utvecklades i USA på 1950-talet. År 1967 skapade den australiska vinproducenten Tom Angove den första vinboxen med lufttät kran. Lådvin lanserades i USA på 1970-talet med till en början måttlig framgång och spreds sedan över världen. Första gången lådvin såldes i Sverige var i november 1996. Till en början fanns det motstånd hos Systembolaget att sälja vin på kartong med motiveringen att alkoholkonsumtionen skulle öka och att förpackningen var opraktisk, men lådviner blev snabbt populärt i Sverige. I många länder är det främst enklare viner av låg kvalitet som säljs på box, men de lådviner som säljs i Sverige anses generellt vara av god kvalitet. Konstruktionen med en tät, mjuk plastpåse i en robust låda av kartong (engelska bag in box, 'påse i låda') är inte unik för lådvin. Lådviner kommer dock vanligen med en kran som gör det enkelt att tappa vin i glas. Förpackningen underlättar transport genom att den väger mindre, inte spricker och är lättare att trava, eftersom den är blockformad. Det finns också ofta ett bärhandtag. Förpackningen är mer miljövänlig att tillverka och transportera än glas- och plastflaskor. I vissa länder säljs billiga viner i 5- och 10-litersförpackningar. I Sverige säljs lådviner främst i 3-litersförpackningar, men även 1,5-litersförpackningar förekommer. Eftersom förpackningen lättare kan återförslutas kan hållbarheten ofta vara längre än för en öppnad flaska. Men plast har inte en allt för tät struktur, och därför rekommenderas att förbruka vitt vin och rosévin inom sju dagar, för att inte förlora sin viktigaste egenskap: friskheten, medan rött vin kan klara sig i öppnad förpackning upp till 14 dagar. För förvaring av de öppnade förpackningarna gäller kylskåp för vitt vin och rosévin och svalskåp förödvin. Förvaring i kylskåp kan ge en hållbarhet på upp till 3-6 veckor. Om lådan förvaras i rumstemperatur blir hållbarheten hälften så lång. Hållbarheten beror också på hur mycket det finns kvar i förpackningen, ju mindre vin kvar desto kortare hållbarhet. En oöppnad förpackning med rött vin är enligt Systembolaget hållbar i cirka 10 månader från tappdatumet, för rosé och vitt vin är hållbarheten cirka 8 månader. I Sverige uppges mer än hälften av allt vin som säljs vara lådviner. Enligt en undersökning sker den största konsumtionen av lådvin under sommaren. En studie från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning visar att de som köper lådvin dricker 50% mer än de som köper vin på flaska. Anledningen uppges vara prisfaktorer och förpackningens utformning. Enligt studien är de som främst köper lådvin kvinnor, högutbildade, äldre och personer med hög alkoholkonsumtion. Sett till konsumtion dricker män och kvinnor lika mycket lådvin.
